De lät sitt ljus lysa

JESUS KRISTUS sade till sina efterföljare: ”Ni är världens ljus.” (Matt. 5:14, NW) Att tjäna som ett sådant ljus innebar att lägga i dagen förträffliga kristna gärningar och genom ord och exempel hjälpa andra att bli tjänare åt Jehova Gud såsom Herren Jesu Kristi lärjungar. Jesus sade: ”Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, att de må se edra förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader, som är i himlarna.” (Matt. 5:16, NW) Det är av detta skäl som Jehovas vittnen försöker göra gott bruk av sina tillfällen att dela med sig av bibelns budskap åt andra. Detta har fått många att studera den Heliga skrift tillsammans med vittnena.

● Ett vittne i Canada talade på sin arbetsplats om en sammankomst som han hade varit med vid. En ung man lyssnade till detta samtal, och det fick honom att gå fram till vittnet och ställa frågor. Nästan genast började den unge mannen vara med vid Jehovas vittnens möten, och han började också ivrigt läsa många av Sällskapet Vakttornets publikationer. Under två söndagar efter varandra var denne unge man tillsammans med vittnet och hans familj från klockan nio på morgonen och nästan till midnatt. Han var då med vid möten och studerade och dryftade sanningarna i Guds ord. Bara tre veckor från tiden för sitt första bibelstudium blev han döpt.

Hans hustru var bortrest under en stor del av denna tid, och när hon kom tillbaka, blev hon överväldigad över vad som hade hänt medan hon varit bortrest. Men också hon samtyckte till att ha ett bibelstudium och är nu ett överlämnat, döpt vittne för Jehova.

Bara ett år från tiden för sitt eget dop fick denne unge man se en som han själv studerade bibeln med ta ståndpunkt för den sanna tillbedjan och bli döpt.

● Ett vittne från Finland berättar: ”För någon tid sedan flyttade en man och hans båda systrar in och blev grannar till oss. En dag fick vi sällskap på väg hem, och jag fick då tillfälle att tala om för honom att vi var Jehovas vittnen och kunde också tala med honom om Guds rike. Mannen sade att han var ateist och också kommunist. Han menade därför att det skulle vara bortkastad tid att tala med honom om bibeln och Gud.”

Vittnet bjöd då hem denne man till sig med orden: ”Om någon av oss kan anföra tillräckliga skäl för att bevisa att han har rätt, då borde den andre bli tvungen att ändra sin uppfattning och sin tro.” Samma kväll kom mannen till vittnets hem. Samtalet varade från klockan 20.00 till 1.30. Mannen höll med om att Gud existerade, när allt kom omkring, och uttryckte sin önskan att få veta mer om Jehova och hans uppsåt.

Ett bibelstudium sattes i gång. Men han var inte nöjd med en kväll i veckan. Därför studerade man varje kväll man hade ledigt. På bara några månader blev han ett överlämnat, döpt vittne.

Han satte i gång ett bibelstudium med en av sina systrar. Snart ville hans andra syster vara med vid studiet, och båda blev vittnen för Jehova. Han intresserade också sin yngste bror och dennes hustru för bibelns budskap. De började båda regelbundet vara närvarande vid Jehovas vittnens möten. Ytterligare andra släktingar ägnades uppmärksamhet. Detta ledde till att ett bibelstudium sattes i gång med en kusin och hans familj. På bara några månader började kusinen, hans hustru och deras två barn ta del i Jehovas vittnens förkunnartjänst från hus till hus.

● En resande representant för Jehovas vittnen, en kretstillsyningsman, återvände tillsammans med sin hustru från ett besök i Andernas vildmarker i södra Peru. Medan de gick på en dammig stig, fick de se en man som vattnade sin packåsna i en porlande bäck. Mannen knuffade på åsnan för att få den att flytta på sig, så att kretstillsyningsmannen och hans hustru kunde komma förbi. Medan han gjorde det sade han: ”Jag skall se till att den här själen flyttar på sig.” Då frågade kretstillsyningsmannen honom om det var rätt att kalla åsnan en ”själ”. Mannen såg förbryllad ut, tänkte efter ett ögonblick och svarade sedan: ”Ja, så har jag alltid sagt.” Kretstillsyningsmannen tog fram sin bibel och visade mannen att den förklarade att djuren verkligen är själar. (4 Mos. 31:28, NW) Han talade också med honom om de dödas verkliga tillstånd och hoppet om en uppståndelse. Mannen ville gärna ha bibelstudiehjälpredan ”Utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga”. Eftersom mannens hem låg i ett område där Jehovas vittnen aldrig hade varit tidigare, ledde kretstillsyningsmannens goda bruk av detta tillfälle till att man nådde en avlägset liggande del av Peru med de ”goda nyheterna” om Guds rike.

Vilken fin sporre utgör inte sådana erfarenheter för Guds folk att inte förbise tillfällen att låta andra höra bibelns sanning!