Millioner som nu lever skall aldrig födas

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Sverige

MILLIONER barn som nu lever i sina mödrars sköten skall aldrig födas. Aldrig kommer de att få se eller lära känna sina föräldrar eller kunna åtnjuta sitt genetiska och rättsliga arv. De kommer att bli berövade allt. Varför det? Främst därför att de råkat bli till utan att vara önskade, och de som inte önskat dem kommer att besluta att göra sig av med dem. Verkställandet av detta beslut kallas fosterfördrivning eller abort.

Fastän många länder inte för statistik över aborter, är det utan tvivel så att det utförs millioner ”legala” och illegala aborter varje år i världen. I Förenta staterna utfördes under 1971 omkring en halv million ”legala” aborter. I Tjeckoslovakien, Ungern, Polen och Jugoslavien sker fler aborter än födslar. I Japan utfördes omkring 744.000 aborter av speciellt förordnade läkare, enligt uppgifter för 1969. I Sverige har man beräknat antalet ”legala” aborter till cirka 28.000 under 1972.

Abortlagarna liberaliseras

Nästan överallt ökar antalet oönskade havandeskap. I många länder ropar man på liberalisering av abortlagarna. Så är det till exempel i Sverige. Enligt nuvarande lag är abort förbjudet i Sverige utom i särskilt ömmande fall. Men allt fler kvinnor önskar abort av andra skäl än dem som lagen medger. Tusentals havande kvinnor har därför sökt få abort i andra länder där lagstiftningen är mindre rigorös. Många andra får illegal abort. Detta har medfört en mildare tillämpning av nuvarande lag, så att allt fler undantag görs. Allt detta har lagt grunden till en omfattande utredning om ändring av abortlagen. Redan 1965 började därför en av myndigheterna tillsatt kommitté i samråd med sakkunniga att arbeta på ett betänkande beträffande förslag till sådan ny lagstiftning. År 1971 överlämnades betänkandet till chefen för justitiedepartementet och offentliggjordes samtidigt. Kommittén föreslog bland annat att samhället skulle skydda kvinnan ”genom att ge henne hennes lagliga rätt att så lättvindigt som möjligt bli opererad och alltid med den för henne minst krävande proceduren”.

Varför kvinnor vill ha abort

I utvecklingsländerna är det framför allt fattigdom, sjukdom och överbefolkning som ligger bakom kravet på abort. Men i Sverige och andra mera tekniskt framskridna länder är det oftare individuellt betonade omständigheter som ligger bakom detta krav. Det kan vara fysisk svaghet, motvilja mot barn, förlossningsskräck, för hög ålder, för låg ålder, otrohet från endera partens sida, rubbning av studieplaner, okänd fader eller flera tänkbara fäder, abortpådrivande föräldrar, skamkänsla och liknande. Den så kallade sexuella revolutionen, med allt fler ”lösa förbindelser” och tidigare sexuellt uppvaknande hos ungdomen som följd, har lett till en fruktansvärd ökning av oönskade havandeskap, i synnerhet utomäktenskapliga. Detta har också ökat kravet på fri abort.

Problemet med oönskade havandeskap löser man emellertid inte genom fri abort. Abort är inte bara en annan form av preventivmedel. Det är ett ömtåligt operativt ingrepp i människokroppen, som kräver sjukhusplatser, skickliga kirurger, vårdpersonal, behandling, instrument och självfallet också pengar. Abort innebär att fostret dödas och att modern kan skadas både fysiskt och mentalt.

Olika sätt att utföra abort

Dilatation och skrapning är ett ingrepp som görs vid tidiga aborter, när fostret inte är mer än tolv veckor gammalt. Patienten sövs ner eller lokalbedövas, varpå livmoderhalsen utvidgas med hjälp av metallinstrument. Kirurgen ”skrapar” sedan insidan av livmoderhålan med en kyrett (ett slevformat instrument) tills fostret kommer ut. Risker eller biverkningar i samband med denna operation kan vara kraftig blodförlust, infektion och livmoderperforation, dvs. skada som vållas av att operationsinstrumentet tränger igenom livmoderväggen. Den kan också medföra menstruationsrubbningar, ofruktsamhet och komplikationer vid följande graviditet.

Sugning eller vakuumaspiration är en metod som håller på att ersätta dilatation och skrapning vid tidiga aborter. Först vidgar kirurgen livmoderhalsen och för sedan in en plastslang i livmodern. Slangen står i förbindelse med en sugpump, som när den sätts i gång suger ut fostret, livmoderkakan och hinnorna. Kirurgen kan sedan komplettera operationen genom att skrapa med en liten kyrett för att försäkra sig om att alla foster- och livmoderkaksvävnader har avlägsnats. Komplikationerna vid sugmetoden är ungefär desamma som vid dilatation och skrapning, fastän de anses mindre allvarliga.

Injektionsmetoden används efter tolfte graviditetsveckan. I Danmark och Storbritannien sprutar man in steril såpkräm genom livmoderhalsen. I Sverige och en del andra länder har man brukat spruta in steril 20-procentig koksaltlösning. Denna metod anses lämplig fram till sextonde/sjuttonde graviditetsveckan.

Efter detta stadium i havandeskapet används ofta en annan injektionsmetod. Kirurgen sticker in en lång, ihålig nål, antingen genom bukväggen strax nedanför naveln eller upp genom slidan och livmodermunnen in i livmoderhålan, och suger ut så mycket som möjligt av fostervattnet som fostret ligger i. Sedan sprutar han i mycket långsam takt in motsvarande mängd koksaltlösning. I stället för koksaltlösning använder somliga läkare druvsockerlösning eller formalin. Lösningen dödar fostret och sätter i gång värkar, vanligtvis inom tolv till fyrtioåtta timmar efter injektionen. Fostret kommer sedan ut på samma sätt som vid normal födsel.

Risken för komplikationer vid denna abortmetod är större än vid metoder som används i tidigare graviditetsstadier. Moderkaksvävnad kan bli kvar. Infektion kan uppstå. Dessa komplikationer kan åtföljas av feber och blödningar. Det har hänt att koksaltlösning har passerat ut i kvinnans blodbanor och medfört kramper och blodproppsbesvär.

Abort genom kejsarsnitt, hysterotomi, liknar den operation som utförs när en kvinna inte kan föda ett fullt utvecklat barn på normalt sätt. Patienten sövs ner, läkaren gör ett snitt genom bukväggen in i livmodern och avlägsnar sedan fostret och livmoderkakan ur livmodern.

Denna abortmetod innebär ännu större risker än koksaltinjektion. Livmoderärret kan spricka upp vid en följande normal förlossning. Därför anser många läkare att följande förlossningar bör ske genom kejsarsnitt.

Andra risker och följdtillstånd

Livshotande blödning är alltid en riskfaktor att räkna med, oavsett operationsmetod och graviditetslängd. Av den anledningen äger även mycket tidiga ”legala” abortoperationer rum på välutrustade sjukhus. Där blodgrupperas alltid kvinnan före operationen, och blod hålls i beredskap för snabb transfusion vid behov.

Efter en abort kan kvinnan bli steril. En av de många orsakerna till detta är att äggledarna efter operationen kan bli inflammerade.

En abort medför också ofta mentalt lidande, vilket kan vara ett väl så allvarligt följdtillstånd. En havande kvinna vet att hon bär ansvaret för en annan människas fortsatta liv. Därför är det helt naturligt för henne att knyta känslor och tankar till barnet som lever inom henne. Tvingas hon då att se sig om efter någon som kan avliva fostret åt henne, måste det medföra en avsevärd psykisk press för henne, alldenstund det är i strid med den naturliga moderskärleken. Det må vara att någon försöker intala henne att ett sex, tolv eller sexton veckor gammalt foster ännu inte är ett riktigt barn och att hon kan skaffa sig ett barn längre fram när hon vill. Men samtidigt vet hon att hon kanske inte kan föda barn mer, i varje fall aldrig just det barnet.

I samband med själva aborten upplever många kvinnor stor psykisk press. För många kvinnor är väntetiden mellan koksaltinjektionen och det följande missfallet ytterst påfrestande. Först måste de uppleva att fostret dödas och sedan ta aktiv del i den ansträngande förlossningsprocessen.

På ett sjukhus i Sverige har man undersökt reaktionen hos kvinnor som genomgått abort med koksaltlösning. Några uttryckte sig så här: ”När dom sprutade in saltlösningen — det var ingen återvändo.” ”Jag fick gå in på toaletten, och då kom missfallet. Jag fick ta hand om fostret själv.” ”Jag kände att det var något som kom, och då ryckte jag av täcket och fick se fostret och allt.” ”Det var fasansfullt.” ”Det är inte hälften så smärtsamt att föda barn.”

Till och med många år efter en abort kan en kvinna lida samvetskval. En sjukvårdsinstruktör i Förenta staterna, Naomi Leiter, skriver följande om kvinnans problem efter abort: ”Hon glömmer egentligen aldrig havandeskapet, paniken och aborten. Ofta känner hon sig deprimerad och ibland skuldmedveten.” Vidare framhåller Naomi Leiter: ”Jag har träffat många kvinnor som femton år efter aborten kände ånger och led samvetskval, därför att de nu nått klimakteriet och var utan barn.” — New York State Journal of Medicine, 1 december 1972.

Abort är inte bara påfrestande för många kvinnor, utan också för kirurger, sjuksköterskor och annan personal. Vissa aborter sker mycket sent, och fostren är livskraftiga och friska när de kommer ut. Det har hänt att aborterade foster har kvicknat till av sig själva i kirurgernas slaskpåsar utmed sjukhusens förbränningsanläggningar. I synnerhet är det själva avlägsnandet av levande foster som väcker samvetskval. Sjuksköterskor har måst sluta sitt arbete för att inte helt bryta samman. Det finns fall då sköterskor har frestats att ge stora, levande foster en chans att överleva genom att ta hand om dem privat.

Bibelns syn på saken

Det finns många som trots riskerna och de obehagliga omständigheterna kring aborter ändå rättfärdigar dem. Men man kan fråga sig: Om det är orätt att döda nyfödda småbarn, är det då inte lika orätt att döda ett litet barn som håller på att växa i moderlivet? Och om det är rätt att i kuvös försöka rädda livet på ett litet barn som fötts för tidigt, är det då inte lika rätt att värna om ett foster i moderlivet?

Livets Skapare, Jehova Gud, betraktar livet som heligt. Avsiktligt framkallad abort är ett brott i Guds ögon. Den lag som han gav Israels folk värnade om ett ofött barns liv. Om en havande kvinna i en tvist mellan män råkade skadas så att fostret dog, skulle liv ges för liv. — 2 Mos. 21:22—25.

Att aborter är så vanliga i våra dagar är också en följd av att människor inte har brytt sig om att lyda andra av Guds lagar. Man har ropat på så kallad fri moral och fått vad man önskat, men samtidigt också alla oönskade följder — oönskade partner, oönskade sjukdomar och oönskade havandeskap. I sina försök att så lättvindigt som möjligt undgå följderna har man ropat på lättare skilsmässor, enklare medicinsk behandling och mindre rigorös lagstiftning, bara för att dra på sig ytterligare tragiska följder. Den enda lösningen på det bedrövliga moraltillståndet i dag är att en man och en kvinna håller ihop, älskar varandra inom äktenskapets ram, planerar sin samlevnad förståndigt och lojalt hörsammar sin Gud och Skapare.

[Bild på sidan 19]

”ABORT TORDE VARA DEN METOD FÖR FÖDELSEKONTROLL SOM ENSAM FÅTT DEN MEST VITTOMFATTANDE ANVÄNDNINGEN I VÄRLDEN I VÅR TID.” — FN:s Kommission för befolkningsfrågor

Somliga aborter utförs efter tjugonde veckan. I artonde veckan är detta det som avlivas och tas bort

De flesta aborter utförs i tolfte graviditetsveckan eller tidigare. I elfte veckan är det detta som avlivas och tas bort