Vad händer med religionen i Sovjetunionen?

I ÖVER femtiofem år har nu Sovjetunionen för utomstående varit ett mycket gåtfullt land. Under större delen av den tiden har det varit svårt att få tillgång till uppgifter om det liv människor lever bakom ”järnridån”.

På senare år har emellertid Sovjet öppnat portarna för allt fler utländska besökare, som har tillåtits resa runt i stora delar av landet och samtala med alla slags människor. Så småningom har man fått en klar bild av det politiska, ekonomiska, vetenskapliga och kulturella livet i nationen.

Men i ett avseende har det varit svårare att bilda sig en klar uppfattning om livet i Sovjet — det gäller religionen. Vad händer med religionen där? Håller den sig fortfarande vid liv efter fem årtionden av kommunistiskt styre? Frodas den kanske? Eller håller den på att dö ut? Vad kommer framtiden att medföra för den?

Motstridiga rapporter

På senare år har motstridiga rapporter angående religionen i Sovjetunionen dykt upp i den utländska pressen. En del rapporter antyder av allt att döma att det pågår en religiös ”väckelse” i Sovjet.

New York Times innehöll till exempel den här rubriken: ”RELIGIONEN FÖRMODAS GÅ FRAMÅT I SOVJET.” I Britannica Book of the Year för 1972 meddelades det: ”Gudstjänster pågick i så gott som varje större stad i landet, och en del ungdomar vände sig till religionen.”

Den tyska tidskriften Stern rapporterade om en katedral som myndigheterna i staden Novgorod hade gjort om till museum. Besökarna där sades göra korstecken, bedja och lyssna på religiös musik. Detta tog man som tecken på ett växande intresse för religion.

Av sådana rapporter kan man således dra den slutsatsen att religionen verkligen är på frammarsch i Sovjetunionen.

När man emellertid granskar ett större urval vittnesmål, däribland andra ögonvittnesskildringar, börjar en annorlunda bild skönjas. Dessa andra rapporter kommer i stort sett till samma slutsats som en historiker som sade rent ut: ”Organiserad religion, bortsett från nit och hängivenhet i det fördolda, tycks vara en institution i utdöende” i Sovjetunionen.

Det är således nödvändigt att granska mer än det som syns på ytan. Det är mycket som måste tas med i beräkningen, när man försöker fastställa religionens ställning i Sovjetunionen i våra dagar. När alla fakta tagits i betraktande, kan man dra vissa bestämda slutsatser. En av dessa slutsatser kanske kommer att förvåna dig mycket!

En historisk undersökning av förhållandet kyrka-stat i Sovjetunionen blir till hjälp vid den här granskningen. Den sätter oss i stånd att bättre förstå varför vissa saker har inträffat och hurudan tendensen är.

Religionens mäktiga grepp

För att kunna bilda sig en uppfattning om religionens historia i Sovjetunionen måste man följa den ryska ortodoxa kyrkan tillbaka i tiden. Den har utan jämförelse varit den mest betydelsefulla religionen i landet.

Denna kyrka fick sin begynnelse år 988 v.t., då Vladimir den store från Kiev döptes in i österns ortodoxa gren av kristenhetens religion. Det sägs att han omvände sig från sin hedniska religion för att vinna sin hustru Anna. Hon var syster till kejsaren i det då ledande bysantinska kejsardömet. Detta kejsardöme hade sin huvudstad i Konstantinopel, högkvarteret för Österns ortodoxa kyrka.

Vladimir befallde att alla hans undersåtar måste underkasta sig dop som ortodoxa kristna. Den som inte ville göra det skulle betraktas som fiende till staten. Den ryska kyrkan understöddes alltså från början av världslig makt. När det bysantinska kejsardömet gick under år 1453, förklarades den ryska ortodoxa kyrkan oberoende av Konstantinopels överinseende. Senare gjordes det religiösa överhuvudet i Moskva till patriark, jämlik patriarken i Konstantinopel. År 1692 upphävde emellertid Peter den store patriarkatet och övertog själv kontrollen över kyrkan. År 1721 blev den ryska ortodoxa kyrkan officiellt erkänd som statskyrka.

Allteftersom tiden gick blev kyrkan allt närmare förbunden med det förtryckande välde som utövades av tsarerna (kungar eller kejsare, från det latinska ordet caesar). Tsarerna krävde att folket skulle underkasta sig den rysk-ortodoxa kyrkan och gjorde det olagligt att omvända sig till någon annan religion. De obarmhärtiga tsarerna och den själviska kyrkan samverkade till att hålla folket i okunnighet och fattigdom.

Men så, i mars 1917, iscensatte frisinnade politiska grupper en revolution och störtade tsaren. När nu tsaren var undanröjd, såg den ryska ortodoxa kyrkan chansen att bli oberoende av statens överinseende. Den nya provisoriska regeringen uppmuntrade dessutom sådana ansträngningar. I augusti detta minnesvärda år återupprättades patriarkatet. Med en ny patriark, Tichon, och ny frihet menade man att kyrkan skulle bli till och med ännu mäktigare än tidigare.

Vinden vänder sig olycksbådande

Men innan detta hann inträffa, blåste politiska vindar av orkanstyrka fram över Ryssland! I november 1917 ägde ytterligare en revolution rum. Den förde fram bolsjevikerna (senare kallade kommunisterna) till makten. Den dåvarande ordningen, också den provisoriska regeringen, sopades bort.

På några få år befäste kommunisterna under Lenins ledning sin ställning i Ryssland och närliggande områden. Därpå, den 30 december 1922, tillkännagavs bildandet av De socialistiska rådsrepublikernas union (SSSR). Till sist kom femton republiker att utgöra Sovjetunionen, däribland Ryssland, den största av republikerna. I dag omfattar Sovjetunionen större landområde än någon annan nation. Dess totala folkmängd uppgår till nära 250.000.000, den tredje i ordningen i världen efter Kina och Indien.

Då kommunistledarna fick makten över mer än ett hundra nationella grupper, konfronterades de med människor som omfattade många olika religioner. Den rysk-ortodoxa kyrkan var givetvis utan jämförelse den största religionen. Men det fanns många andra, särskilt i de områden som nyligen kommit under kommunistiskt styre.

Inom alla dessa religioner frågade man sig hurudan ställningen skulle bli i förhållande till den nya regimen. Mycket snart skulle man komma underfund med den saken. De skulle alla med full styrka komma att träffas av den hårda vind som började blåsa i november 1917.