Taiwan — en liten ö med stor dragningskraft
Från ”Vakna!”:s korrespondent på Taiwan
TAIWAN — eller Formosa — är en lummig ö, som ligger ungefär 150 kilometer utanför Kinas kust. Den är 385 kilometer lång och 145 kilometer bred, till ytvidden något mindre än det svenska landskapet Jämtland. Fastän ön alltså är förhållandevis liten, är den stor på många sätt.
Den har till exempel stor befolkning. Femton millioner, eller nästan dubbelt så många människor som i Sverige! Detta gör Taiwan till ett av världens mest tätbefolkade länder: 445 invånare per kvadratkilometer.
Taiwan har också en storslagen natur. Över trettio av dess bergstoppar är mer än 3.000 meter höga, och somliga reser sig till närmare 4.000 meters höjd — nästan fyra kilometer upp i luften! Så stor del av ön består av branta berg att endast 25 procent av landet betraktas som odlingsbart. Ändå produceras enorma mängder födoämnen.
Taiwan är så gott som självförsörjande vad livsmedel beträffar och importerar bara några få artiklar. Det finns ungefär 745.000 jordbruk på ön, med en areal på i genomsnitt 1,2 hektar. År 1971 slaktades ungefär 4,4 millioner svin på ön, och av dessa kom så gott som samtliga från gårdar som föder upp endast några få, kanske inte mer än ett halvt dussin i taget som binäring.
Trots de återverkningar som förorsakats av Kommunistkinas anslutning till Förenta nationerna, är Taiwans ekonomi fortfarande på uppåtgående. Åtskilliga nationer har avbrutit sina diplomatiska förbindelser med Nationalistkinas regering för att försöka komma på god fot med Kommunistkina. Detta har naturligtvis orsakat bitterhet här. Men det enda tecken på detta som en besökare troligen får se är kinesiska slagord som uppmuntrar folkmassorna att fortsätta att kämpa mot kommunismen.
De tidigaste invånarna
Omkring 190.000 av de ursprungliga invånarna bor nu på Taiwan. Dessa härstammar från öns äldsta kända invånare. De innefattar medlemmar av stammarna amis, bunun, paiwan, lukai, binan, taiyal, saiset, tsou och yami. Varifrån kom alla dessa folk?
De flesta antropologer är överens om att åtminstone amisfolket är av malajisk-indonesisk härstamning. Deras språk har stora likheter med vissa filippinska dialekter. Detta folk samt yamifolket bor huvudsakligen på slätterna. Så långt tillbaka i tiden som amisfolkets muntligen berättade historia går, har de varit risodlare. De har också fött upp hjordar av vattenbufflar för köttets skull, sedan dessa djur infördes av holländarna i början av 1600-talet.
De andra stammarnas ursprung är svårare att slå fast. Många tror att vissa, om inte alla, ursprungligen utvandrade från avlägsna delar av det inre av Asien, över Malackahalvön. Vissa stammar, i synnerhet taiyal, tsou, bunun och paiwan, var beryktade huvudjägare.
Varje stam har sitt eget språk och sin säregna kultur. Amisfolket har blivit berömt över hela Orienten för sina danser och sånger. Trupper har rest runt i många länder och uppfört danser som skildrar drag i amisfolkets gamla kultur.
Senare invånare
Då urinvånarna bebodde Taiwan för många hundra år sedan, var landet okänt för västvärlden. Portugiserna var de första som siktade ön, år 1590. Dess tropiska grönska gjorde så djupt intryck på dem att de kallade den Formosa, som betyder ”vacker”. De grundlade en koloni på norra delen av ön men reste snart därifrån.
Sedan kom holländarna, år 1622. De tog landområden från urinvånarna och de få kineser som hade utvandrat till Taiwan under de föregående seklerna. Holländarna byggde staden Anping och Fort Zeelandia.
Spanjorerna, som då befann sig på Filippinerna, blev oroliga och byggde med kort varsel upp ett fästningsverk vid hamnen i det nuvarande Keelung vid Taiwans norra kust. Kort därefter byggde de ytterligare en befästning på den nordvästra kusten. Efter åtskilliga försök lyckades holländarna till slut driva spanjorerna bort från Taiwan.
Uppmuntrade därtill av holländarna kom ungefär 100.000 kineser över till Taiwan. Holländarna ville ha dit dugliga jordbrukare, som kunde odla sockerrör, som de hade infört till ön. Åren 1624—1661 styrde holländarna Taiwan i syfte att bygga upp jordbruket och handeln (huvudsakligen med hjortskinn) och skaffa staten inkomster genom beskattning.
Holländarna var också intresserade av att sprida sin protestantiska religion. Deras missionärer tjänstgjorde som skatteindrivare. De åstadkom också en översättning av Matteus- och Johannesevangelierna till ett av urspråken. Stora ansträngningar gjordes för att lära folket holländska, så att detta språk skulle kunna tjäna som kommunikationsmedel mellan de olika språkgrupperna.
Det holländska herraväldet varade emellertid inte länge. Den kinesiske ledaren Koxinga ville använda Taiwan som bas för sina angrepp på manchuerna, som hade invaderat Kina. År 1661 besegrade han holländarna med hjälp av de kineser som hade bosatt sig på ön.
En kinesisk ö
Så tidigt som på 1100-talet hade ett mindre antal kineser slagit sig ned på Taiwan, men någon invandring i större skala började inte förrän på 1600-talet. Vid 1800-talets början utgjorde omkring 2.500.000 kineser från provinsen Fukien mitt emot Taiwan 82 procent av befolkningen. Ytterligare 400.000 kineser kom från Kanton samt 150.000 från andra provinser i Kina.
Eftersom varje provins i Kina har sin egen kinesiska dialekt — ja, det förekommer till och med dialektala skillnader inom samma provins — kom Taiwan att få ett virrvarr av kinesiska dialekter. Det finns dessutom åtminstone nio inhemska språk.
I dag utgör urinvånarna mindre än två procent av befolkningen. Trots detta kommer de flesta av de mer än 1.100 Jehovas vittnen som finns på Taiwan från dessa folk, i synnerhet från amisstammen.
Japanskt herravälde
Japan erhöll Taiwan som krigsbyte i kriget mellan Kina och Japan åren 1894—1895. Japanernas planer beträffande Taiwan var: 1) att förse det japanska imperiet med jordbruksprodukter, 2) att tjäna som marknad för Japans stigande industriella produktion och 3) att ge uppehälle åt emigranter från det tätbefolkade Japan.
Polisen fick vidsträckta befogenheter för att uppnå dessa mål. År 1912 fanns det en polis på 580 personer på landsbygden på Taiwan och en polis på 1.052 personer i Japans industriområden. De var hårda mot ortsbefolkningen, men de var effektiva när det gällde att hjälpa Japan att behålla herraväldet över Taiwan och bekämpa brottslighet och korruption.
Under de femtio år som japanerna styrde ön vidtogs mått och steg för att organisera Taiwan så att de nämnda målen kunde uppnås. Utrikeshandeln ökade kraftigt, främst med Japan. Man anlade ungefär 4.500 kilometer järnvägar, och en bana blev faktiskt berömd i järnvägskretsar i hela världen. Det var en linje som steg mer än 2.940 meter upp till berget Ali i de centrala bergen för att frakta timmer. Denna omkring 75 kilometer långa bana tog tolv år att bygga.
Ett annat viktigt projekt var anläggandet av omkring 950 kilometer räls för daisha. Daisha är en enkel vagn med platt tak, som går på en smalspårig bana och skjuts framåt av en eller två män. År 1938 transporterades tre millioner passagerare och omkring 500 millioner ton gods av dessa daisha!
Då den japanska ockupationen upphörde i och med Japans nederlag i andra världskriget, hade ett ofantligt bevattningssystem förvandlat den förut torra ofruktbara Chiananslätten till en fruktbar trädgård. Mer än 27.000 hektar jord, vilket utgör omkring 60 procent av Taiwans hela slättland, betjänas av detta system. Det japanska språket hade också blivit en bro mellan de olika språkgrupperna på Taiwan.
Att folket behärskade japanska var en hjälp vid förkunnandet av de goda nyheterna om Guds rike som Jehovas vittnen bedrev. Före andra världskriget besökte två heltidsförkunnare från Japan en by, där en amiskvinna vid namn Lin bodde. Hon tog emot de bibliska sanningar de lärde henne och blev döpt år 1939. Hon berättar:
”Jag var en av de få kvinnor i byn som kunde litet japanska, så jag kunde läsa den japanska bibeln och svårare biblisk litteratur. Fastän min insikt var ganska bristfällig, förstod jag att Jehova är den sanne Guden. Jag visste att för att vinna liv måste jag vara trogen mot honom. När jag vägrade att tillbedja i shintohelgedomen och säga att den japanske kejsaren var förmer än Jehova, kläddes jag av naken och pryglades.”
En spetsad bambukäpp stacks igenom hennes könsorgan. Men även under denna svåra provsättning och andra lidanden i fängelse bevarade detta vittne ur amisstammen sin ostrafflighet. En sådan tro har varit utmärkande för många vittnen ur denna stam och andra stammar.
Utvecklingen under det kinesiska herraväldet
I och med andra världskrigets slut blev Taiwan än en gång en av Kinas trettiofem provinser. Vid början av år 1949 hade ytterligare 1.500.000 kineser flyttat från fastlandet till Taiwan tillsammans med general Chiang Kai-sheks nationalistregering. Man byggde nya vägar, av vilka den viktigaste var den som gick tvärs över hela ön från Hualien till Taichung. Denna väg, som går igenom passet Taroko och andra natursköna trakter, gör den bördiga östkusten lättare att nå från öns västra del.
Under det gångna året har man avslutat byggandet av en liknande ny väg, längre söderut. Flera nya dammar står nu färdiga, och fler är under uppförande. En framgångsrik jordbruksreform har medfört bättre levnadsvillkor för de flesta jordbrukarna.
Jehovas vittnens predikoarbete har också gått framåt sedan andra världskriget. En av dem som kom från det kinesiska fastlandet efter kriget, mr Wang, berättar till exempel hur han blev ett vittne:
”Två missionärer kom på besök medan jag var på arbetet. Min hustru försökte avvisa dem, men min dotter sade att de skulle komma tillbaka i slutet av veckan när jag var hemma, eftersom hon trodde att jag kanske var intresserad. De påbörjade ett bibelstudium med mig, som förändrade hela mitt liv. Vårt familjeliv förbättrades, och min hustru kom också att ta emot sanningen från bibeln. Vi har sett församlingen i Taipei växa från fem eller sex närvarande vid mötena till de ett hundra eller fler som nu varje vecka samlas i Rikets sal.”
Turismens uppsving
Allteftersom Taiwan har gått framåt i materiellt avseende, har fler och fler turister kommit till landet. Antalet turister ökade från 42.000 år 1961 till nästan 540.000 år 1971. Här finns verkligen mycket att se och njuta av för en turist.
Det finns till exempel Nationalpalatsets museum, som troligen har den största samlingen i världen av kinesiska artefakter. Vissa föremål finns alltid utställda, medan hela avdelningar byts ut var tredje månad. Även på detta sätt skulle det ta tio år att visa allting en enda gång! Samlingen av jade och porslin är så hänförande vacker att många tillbringar timmar att bese bara dessa två utställningar.
För många turister är det emellertid den sagolikt vackra naturen som är höjdpunkten av vistelsen på Taiwan, den som fick de portugisiska sjömännen att kalla ön Ilha Formosa eller ”den vackra ön”. En av de platser som gör det djupaste intrycket är Taroko, ett bergspass nära Hualien på östkusten. ”Storslaget” är ett otillräckligt ord för att beskriva de majestätiska marmorklipporna och den djupa dalen, genom vilken det flyter en i normala fall tämligen liten ström.
Det är emellertid inte nödvändigt att resa så långt för att få se exempel på denna lilla ös prunkande skönhet. En kort färd från Taipei till byn Wulai för turisten genom ett stycke typisk taiwansk bergsnatur. Där kan man få åka med en av de få daisha som ännu finns kvar. Där kan man få se taiyalstammens danser och titta på de äldre kvinnornas tatuerade märken.
För dem som är intresserade av olika former av religion som utövas i Orienten finns det talrika tempel och andra platser för tillbedjan att bese. Ett lämpligt ställe att iaktta buddisternas tillbedjan är i Lungshantemplet, som främst är ägnat åt dyrkan av Kwanyin, barmhärtighetens gudinna. Detta tempel har en mycket intressant arkitektur och bär många mystiska inristningar av hela scener från kinesiska legender.
Sällskapet Vakttornets avdelningskontor, som betjänar alla Jehovas vittnen på Taiwan, är beläget i Taipei, nära Taiwans universitet. Adressen är: 5 Lane 99, Yun-Ho Street. Hundratals människor kom dit den 5—8 augusti i år under Jehovas vittnens internationella konvent i Taipei. För precis tio år sedan ägde en sådan internationell sammankomst rum i Taipei. En kinesisk kvinna vid namn Yen arbetade då som kamrer på ett hotell. Hon beskriver den verkan konventdeltagarna hade på henne:
”Jag märkte snart att deras goda uppförande inte var någon yttre polityr. På hotellet var vi artiga för affärernas skull. Men dessa människor var artigare och vänligare än vi! Vilket djupt intryck de gjorde! Jag fick lust att tala med några av dem, och en av dem gav mig adressen till Rikets sal. Detta fick till följd att det sattes i gång ett bibelstudium med mig.
I min familj är alla buddister, och att bryta sig loss från deras sedvänjor och vidskepelser innebar många problem. Det krävdes stort tålamod av vittnena att hjälpa mig göra detta. Men vederkvickelsen i att tjäna tillsammans med många andra kristna, med samma djupa kärlek som de besökande vittnen jag först träffade visade, är mer än värt ansträngningen.”
Dessa turister, som besökte ön för tio år sedan, var verkligen ett fint exempel i fråga om uppförande för alla dem som i år besöker Taiwan. Fastän vår ö är liten och kanske obekant för många, har den många storslagna drag, som säkert kommer att intressera och fängsla en besökare.