Guds ord kan berika människors liv
VARE sig människor inser det eller inte, har de ett andligt behov. ”Människan skall leva icke allenast av bröd”, sade Jesus Kristus när han tillbakavisade djävulens frestelse, ”utan av allt det som utgår av Guds mun”. (Matt. 4:4) Det är orsaken till att människor som har betydligt mer än det nödvändigaste i livet tydligt kan känna en viss tomhet i livet, när deras andliga behov inte blir tillfredsställt. Och fastän de inser att det är något särskilt som saknas, vet de ofta inte exakt vad detta är, och förvirringen i världen bidrar till att de känner sig otillfredsställda.
Det var så en man i Kalifornien kände det. Han berättar om sin situation och inställning:
”Min hustru och jag levde i ett lyckligt äktenskap. Vi hade två fina pojkar, ett eget hus, bilar, en segelbåt, livets alla bekvämligheter och två välavlönade arbeten för att klara av alltsammans. Men vi var båda otillfredsställda med livet i den här världen — det hårda, obarmhärtiga slitet med att skaffa sig materiella ting och behålla dem. Vi hade en olycksbådande känsla beträffande världens framtid.
Vi menade att vi måste fly. Vi tyckte båda om havet, och därför funderade vi på att bygga en båt och fara i väg till en ö, där våra barn skulle vara fullständigt isolerade och utom fara. Naturligtvis tänkte vi också på oss själva. Vi läste alltid böcker som berättade om hur andra hade seglat i väg, och vi drömde ständigt om platser i fjärran land, där vi skulle slippa dimman, luftföroreningen och denna gråa, trista värld. År 1969 började vi bygga en stor segelbåt och försökte glömma bekymren runt omkring oss.
Jehovas vittnen hade kommit till vår dörr många gånger. Min hustru brukade gå och öppna, eftersom jag hade två arbeten för att klara alla utgifterna. Men en lördag ringde ett Jehovas vittne på dörren, och jag öppnade. Vi började samtala om bibeln, och han ställde några frågor som jag inte kunde besvara.”
Detta samtal väckte mannens intresse. Kort därefter började han och hans hustru studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Kunde detta studium av Guds ord berika deras familjeliv? Kunde det ge dem det som de hade saknat? Mannen fortsätter: ”Vi var överlyckliga över det som vi fick lära och över det fantastiska framtidshopp som vi fick del av. Vi kunde nu se att den enda verkliga flykten eller befrielsen från denna tingens ordning skulle komma genom Guds rike med Kristus som konung.”
Nu sökte de inte längre fly genom att fara bort till en annan plats. När båten var färdig, blev den inte använd till det som den var ämnad för, utan såldes. Mannen och hans hustru gläder sig nu åt att kunna använda sina tillgångar på annat sätt, i det de hjälper andra att förstå att Guds ord verkligen kan berika människors liv.
Att vinna ryktbarhet är inte nog
Män och kvinnor som eftersträvat ryktbarhet hör till dem som insett att livet är tomt och innehållslöst, om inte det andliga behovet blir tillgodosett. En man i nordvästra Afrika som befann sig i denna situation berättar:
”Redan som mycket ung hade jag satt som mitt mål i livet att bli en världsberömd idrottsman och att vinna ära, inte bara åt mig själv, utan åt Afrika. Efter flera års energisk träning, som krävde många uppoffringar, fick jag uppleva att klättra uppför ärans och ryktbarhetens stege som en internationellt känd boxare. Hur stolt var jag inte över att få representera mitt land och det svarta Afrika i Ryssland, Tyskland och andra europeiska länder! Men det lidande och den brottslighet som jag såg och hörde talas om under mina resor gjorde mig mycket bedrövad.
Jag hade blivit grundligt uppfostrad i min religion av min far, som var en inflytelserik religiös ledare i mitt lands huvudstad, och jag hade fått lära mig att allt detta lidande var Allahs, vår Guds, vilja. Men jag undrade: Om Gud verkligen är människans Skapare, varför vill han då att människan skall lida så mycket?
Så en dag, när jag var vid simbassängen i min hemstad, där jag arbetade som simlärare, kom en landsman, en ung afrikan med ett ärligt ansiktsuttryck, fram till mig. Han började tala om sport och idrott, men övergick sedan till att tala om världsförhållandena och om det hopp som finns om ett verkligt botemedel. Den mannen var ett Jehovas vittne.
För första gången fick jag höra talas om den sanne Guden och människans verklige Skapare, Jehova, och om hans kärleksfulla uppsåt att befria jorden från all brottslighet och allt lidande, till evigt gagn för människor av alla raser.
Då anade jag inte att jag skulle börja en ny kurs av träning, nej, inte ’kroppslig träning’, som ’är gagnelig för något litet’, utan ’gudaktighet’, som ’är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma’. (1 Tim. 4:8, NW) Kort därefter hade vi regelbundna studier i Guds sanningsord, bibeln, en bok som jag endast hade en vag uppfattning om. Jag började förstå att man inte kan ta del med hela sin själ i boxningsmatcher, eftersom man då inte får någon tid och kraft till att löpa det lopp som medför evigt liv. Om man lägger ner all möda och kraft i livet på att försöka vinna personlig ära och ryktbarhet, då får man ingen tid över till att ge ära åt den ende som förtjänar att äras, Jehova, människokroppens Danare. Men det är inte lätt att överge en idrottskarriär, i synnerhet inte när det också inbegriper ens religion, familjemedlemmar och nära släktingar. Jag fick röna häftigt och långvarigt motstånd från min hustru, min far och mina vänner, men min innerliga önskan var att kunna tjäna min himmelske Fader.”
Eftersom han handlade i enlighet med denna sin önskan, känner han inte längre den tomhet som ryktbarheten inte kunde fylla. Bibeln har gett honom ett verkligt hopp om att de oroande förhållandena i världen snart skall vara borta. Han är nu angelägen att dela med sig av dessa goda nyheter åt andra, så att de också redan nu skall kunna njuta av ett mera meningsfyllt liv.
Att leva enbart för nuet är otillfredsställande
Andra, som inte har eftersträvat ryktbarhet, har menat att det bästa för dem skulle vara att få ut så mycket de kan av livet i materiellt avseende eller att leva enbart för nöjen och njutningar. Många har därför följt en orättfärdig kurs i livet. Men genom att studera Guds ord kan också de få hjälp att slå in på en kurs som kan berika deras liv. Från Centralamerika kommer denna erfarenhet:
”Min ambition var att skaffa pengar utan att arbeta alltför hårt. Detta och även det dåliga umgänge jag hade ledde till att jag blev inblandad i olagliga narkotikaaffärer. Snart började jag regelbundet röka marijuana. Jag började också öppet leva tillsammans med en kvinna och blev far till en flicka. Sedan, i augusti 1970, blev jag arresterad, då jag hade fört marijuana ombord i ett litet flygplan. Så småningom blev jag dömd till fem års fängelse.
Jag var besviken över det som hade hänt mig, ända tills jag fick besök en dag. Det var en posttjänsteman, ett av Jehovas vittnen, och han hade med sig ett brev till mig och ett paket med några böcker, bland annat ’Nya Världens översättning av den Heliga skrift’ och ’Sanningen som leder till evigt liv’. Brevet var från den kvinna som jag hade bott tillsammans med. Hon hade börjat studera bibeln med Jehovas vittnen och hade tagit djupt intryck av det som hon fått lära sig.
Jag hade aldrig förut läst Guds ord. Vittnet som hade haft med sig litteraturen fortsatte att besöka mig. Detta fick mig att börja läsa bibeln varje dag. Sedan jag läst den en månads tid, sade jag till mig själv: ’Nåväl, Charles, du kan inte ha Guds ord i den ena handen och marijuana i den andra.’ Så jag behöll Guds ord och övergav marijuanan. Detsamma hände med tobaksbruket nästa månad.
Längre fram fick jag besök av en annan man. Det var den presiderande tillsyningsmannen i den församling som posttjänstemannen var ansluten till. Från och med då leddes det bibelstudier med mig. Allteftersom tiden gick, var det fler personer som besökte mig, vilket ledde till att jag, fastän jag var ensam och inte hade några släktingar, var den som fick flest besök i fängelset.
Det som jag lärde mig från bibeln fick mig att fullständigt ändra min personlighet. Jag var inte längre slarvig och vårdslös med mitt yttre, och jag drevs att tala med andra om de goda ting som jag fick lära mig.
Efter en tid önskade jag symbolisera mitt överlämnande åt Jehova genom vattendopet. Men det var ganska svårt, eftersom det inte fanns någon bassäng i fängelset. Jag lyckades emellertid få tag i litet virke, och med hjälp av några enkla redskap gjorde jag en låda och klädde den invändigt med polyetenplast. Det skulle snart hållas en kretssammankomst för Jehovas vittnen i den stad där fängelset var beläget, och det ordnades så att kretstillsyningsmannen och den presiderande tillsyningsmannen kunde komma till fängelset, så att jag kunde bli döpt.
Jag fortsatte att tala med andra i fängelset om de goda nyheterna och det hopp som finns för alla människor. Några lyssnade, och ett studium med ledning av tidskriften ’Vakttornet’ sattes i gång och hölls i min cell varje söndag.
Sedan fick jag ett brev från inrikesdepartementet. Jag fick beröm för mitt uppförande och min förändring av personligheten. Men det som gjorde att jag kände mig ytterst tacksam mot Jehova, det var att jag i samma brev fick veta att för varje dag av kulturell verksamhet, som jag utförde som en förkunnare av de goda nyheterna, skulle mitt fängelsestraff sänkas med en halv dag.
Så i stället för att inte bli fri förrän i slutet av år 1975 är jag i dag, i augusti 1973, tack vare Jehovas oförtjänta omtanke, en fullständigt fri man. Jag blev förd till mitt hemland, Förenta staterna. Jag legaliserade mitt äktenskap med den kvinna som jag hade bott tillsammans med och som nu tjänar som ett troget vittne för Jehova. Vi är beslutna att tjäna vår Skapare all den tid han medger i den nuvarande tingens ordning.”
Något liknande hände en ung man från Ohio. Han levde bara för nuet och hängav sig helt åt dessa så kallade ”njutningar”, men han fick snart den känslan att i hans fall var livet meningslöst. Han säger:
”För två år sedan lämnade jag hemmet och började stå på egna ben. Jag hyrde en våning tillsammans med flera av mina vänner, och innan jag insåg det, var jag på väg mot undergång. Varje dag i mitt liv tillbringade jag med att få tag i narkotika, använda narkotika, sälja narkotika och använda kvinnor för orena syften. Hur roligt tyckte jag inte att jag hade! Men vilda tillställningar, som inbegrep omåttligt bruk av alkohol, narkotika och tygellöst uppförande, började snart bli otrevliga. Det blev kaotiska tillställningar med slagsmål, där man nästan dödade varandra. Jag förstod att jag måste ta mig ur det här och få ett syfte med mitt liv, eftersom jag inte längre hade något skäl att leva.
Jag hade alltid trott på en Skapare och hade ofta undrat: ’Är det hans mening att vi skall leva ett sådant liv som detta?’ Jag kom nu ihåg att ett av Jehovas vittnen hade kommit till vårt hem och studerat bibeln med oss, när jag gick i grundskolan. En vän till mig lånade mig sin bibel, och jag började studera den. Jag började gå till Rikets sal av eget initiativ, och sedan jag hade studerat i två år, bestämde jag mig för att bli döpt.”
Bibeln kan verkligen berika människors liv genom att förse dem med de andliga ting de behöver. Om du är en av de många som har blivit medvetna om att de behöver något annat än materiella ting och njutningar, varför då inte besöka Jehovas vittnens möten i en Rikets sal i närheten av ditt hem och själv se vilken hjälp du kan få av Guds ord?