Efter stormen — ”glad över att vara vid liv!”
BARA några få sekunder av stormens förintande raseri — och en man i Cincinnati i Ohio ställdes inför uppgiften att genomsöka spillrorna av det som förut varit hans hem. Han var inte ensam. Nästan 20.000 andra husägare i östra centrala Förenta staterna ställdes inför samma fruktansvärda syn. För en del fanns det tillräckligt kvar för att det skulle gå att reparera. Men många skulle bli tvungna att bygga upp allt igen från grunden. De kommer aldrig att glömma en tornados kraft.
De som kunde bekymra sig över sina hem var lyckliga. Omkring 3.700 människor skulle bli tvungna att vänta på att deras ofta ohyggliga kroppsskador skulle läkas. Men gång på gång hördes de och alla andra som överlevde dessa våldsamma ögonblick upprepa orden: ”Jag är så glad över att vara vid liv!” De hade orsak att vara det. Anblicken av olycksdrabbade släktingar och vänner till de omkring 320 som dog berättar historien långt mer realistiskt än ord kan göra: en snyftande mor i Ohio, vars månadsgamla barn slets ur hennes armar och senare hittades av fadern — på bårhuset; en liten pojke i Georgia, som skrikande sprang runt bredvid spillrorna som dolde de livlösa kropparna av hans föräldrar och två systrar.
Nästan ett hundra av dessa dödsbringande tornador drabbade området från Mexikanska golfen till södra Canada och dödade människor i elva stater och en provins. Som med en jättehand jämnade en av dem nästan halva Xenia i Ohio med marken — en stad med 27.000 invånare. På mindre än fem minuter plöjde den en 800 meter bred och 5 kilometer lång gata och förstörde fullständigt mer än 1.200 villor, 150 affärer och 6 av de 12 skolorna, förutom att den vållade svåra skador på hundratals andra byggnader. Åtminstone 34 människor dog och ett tusen skadades.
Den ”våldsammaste” stormen
Vårvädret i centrala Förenta staterna sägs vara idealiskt för att ge upphov åt tornador. Varm luft stiger normalt upp ovanför kallare luft. När varm, fuktig luft på väg norrut från Mexikanska golfen tränger in under kall, torr luft, som strömmar österut från Klippiga bergen, drar det ihop sig till storm. Ofta utvecklas en våldsam turbulens (virvelrörelse). Den fuktmättade varma luften väller snabbt uppåt och frambringar hotfulla moln, medan kall luft sjunker neråt för att ersätta den. Hagelstenar stora som golfbollar kan bildas. Många människor var i förundran ute och plockade upp dem ögonblicken innan de tornador som härjade i april slog till.
Den hastigt strömmande luften gör en cirkelrörelse som mycket liknar vattnets, när det snabbt sugs ner i ett avlopp. Om den når kritisk hastighet, bildas virvlande ”trattmoln”, som ryckigt och oregelbundet sänker sig ner från de mörka molnen ovanför. Tornador uppstår när dessa trattmoln når marken. Sedan dansar och hoppar de nyckfullt fram över marken eller håller sig kvar på den någon sträcka.
I 1974 års upplaga av Encyclopædia Britannica beskrivs tornador som ”de våldsammaste av de atmosfäriska stormarna”. En jätteorkan kan utveckla vindhastigheter på mer än 160 kilometer i timmen. Men starkt koncentrerade tornadovindar når ofta upp till 500 kilometer i timmen och ”kan tillfälligtvis överskrida 800 kilometer i timmen”. I centrum av denna virvlande cylinder bildas ett kraftigt undertryck.
Tornador åstadkommer därigenom förödelse på tre sätt: 1) genom det direkta vindtrycket, som slår ner föremål i deras väg; 2) genom att orsaka en plötslig sänkning av lufttrycket utanför byggnader, när den luftförtunning som utgör tornadons centrum passerar över dem och därigenom ”spränger” dem genom den kraft som kommer av trycket inifrån dessa byggnader och 3) genom deras kraftiga uppåtgående sug, som kan rycka upp träd och byggnader, lyfta tunga föremål och föra med sig lättare föremål miltals bort.
En man i Ohio, som på ett påtagligt sätt fick uppleva dessa krafter, kände en ”stark kraft som från en magnet dra” honom uppför källartrappan, när han försökte rusa ner för att ta skydd. ”Det sprängde i mina öron”, sade han, utan tvivel på grund av det låga lufttrycket.
En man från Huntsville i Alabama berättar att han, då han körde till arbetet, möttes av hagel så tunga att han fruktade att de skulle krossa vindrutan, och han tvingades krypa ner under instrumentbrädan för att ta betäckning. Sedan, fortsatte han, ”lyftes bilen upp, kastades överända och rullade runt flera gånger. Till sist lyftes bilen upp i luften och landade på taket 35 meter från den plats där jag först hade stannat.” Han var förvisso glad över att vara vid liv.
Föremål och spillror från Xenia påträffades så långt bort som 320 kilometer från staden! En kvinna i Cincinnati förlorade sin katt i tornadon — två dagar senare dök den upp igen, fullständigt utmattad. Tydligen hade den gjort en lång promenad tillbaka!
Genomsnittstornadon är bara några hundra meter i diameter och förflyttar sig en sträcka på omkring 25 kilometer med en hastighet av 50—65 kilometer i timmen, men tornador avviker ofta mycket från genomsnittet. Den mest dödsbringande som har noterats var omkring 1.600 meter i diameter och mejade sig fram 350 kilometer genom tre stater med en hastighet av 100 kilometer i timmen och dödade 689 människor! Den tornadon slog till för nästan 50 år sedan, den 18 mars 1925. De tornador som härjade den 3 april i år markerade en dag med den näst högsta registrerade dödligheten.
Tornador hemsöker också många andra länder. Men Förenta staterna har den tvivelaktiga äran att kunna rapportera de ojämförligt flesta och våldsammaste, i medeltal 681 årligen under 1960-talet. Och det finns en oroande tendens till att bli fler tornador: en sexfaldig ökning under de senaste 30 åren! Förra året kunde man notera ett rekord på 1.107. Väderlekstjänsten i USA meddelar att ”nästan ingen i Förenta staterna bör ha känslan av att ’det kan inte hända här’”.
Värdet av tornadovarningar
Utan tvivel skulle offren för de tornador som härjade i april ha varit många fler, om inte omfattande varningar hade sänts ut via radion, televisionen och civilförsvaret. Men även under sådana förhållanden sägs tornador vara det mest gäckande väderleksfenomenet. Några meteorologer från väderlekstjänsten i USA medger att deras oförmåga att göra exakta förutsägelser beträffande tornador är ett besvärande hinder.
En av dem förklarar: ”För det första vet vi inte exakt vad som orsakar en tornado. Vi kan inte säga var den skall slå till eller exakt när. Allt vi kan göra är att avgränsa ett stort område och tala om för folk att den kan slå till där under en viss tidsperiod.” Först sänder väderlekstjänsten ut ett meddelande om en ”tornadobevakning” och uppmanar människor att vara lyhörda för bulletiner och beredda på eventuella tornador. När trattmoln direkt siktas, uppmanar man folk genom en officiell ”tornadovarning” att ta skydd och håller dem underrättade om den riktning de tornador har som man känner till.
Men efter upprepade varningar utan några tornador ”hade många den uppfattningen att det bara var ännu en varning”, anmärker en överlevande från Cincinnati i Ohio. En annan kommer ihåg att hon hörde att ”tornadovarningen” definitivt var slut och att nyhetsuppläsaren sade: ”Jag avskyr att avfärda det hela, men alla dessa varningar då det aldrig händer något!” Just då kastade hon en blick ut genom fönstret mot baksidan och fick syn på en mängd bråte som virvlade omkring. Hon fördes med ett ryck tillbaka till verkligheten: ”Så ser en tornado ut, när man har den alldeles inpå sig!” På mindre än två minuter var familjens hus borta. Ändå, när de kom tillbaka upp från källaren dit de hade rusat för att sätta sig i säkerhet, var de mycket glada över att åtminstone vara vid liv.
Efterverkningarna
”De flesta människor visar sig vara riktigt snälla under sådana omständigheter, men andra är hemska”, framhöll en poliskonstapel i Cincinnati. Medan den familj som omtalades här ovan ännu stod som bedövad utanför resterna av sitt hem, började plundrare dyka upp — inom några minuter! Några hade till och med släpvagnar med sig för att kunna frakta bort bytet. Nationalgardet måste tillkallas för att skydda många områden. En nationalgardist från Kentucky sågs till och med sätta handklovar på en annan nationalgardist därför att han hade plundrat! En del människor vaktade sina hem med hagelbössor.
Det blev en invasion av nyfikna. I tidningen Courier-Journal, som utges i Louisville i Kentucky, meddelas det att dessa ”allvarligt försvårade polisens, räddningsmanskapets, förmännens, de av staten anställda arbetarna och de bofastas ansträngningar”. Förhärjade områden måste ofta stängas av för alla utom den bofasta befolkningen och annat behörigt folk. I Cincinnati sade en av staten Ohios vakter till två kristna Ordets förkunnare, som var i färd med att se efter hur det stod till med deras medkristna, sedan han avvisat tjugo bilar före dem: ”Om ni vore några andra än Jehovas vittnen, skulle jag inte släppa förbi er.” De måste passera ytterligare fyra av nationalgardets vägspärrar på samma sätt.
Emellertid överskuggades den själviskhet som ett fåtal lade i dagen vida av den ovanliga, mänskliga vänlighet som visades. Några minuter efter det att tromberna dragit förbi fanns det frivilliga överallt. De letade först efter överlevande, förde skadade till sjukhus, tröstade de sörjande och förde de hemlösa till sina egna hem. Sjukhuspersonalen arbetade osjälviskt. Läkare opererade vid stearinljus medan elkraften var borta i Xenia. En ambulansfirma i Huntsville i Alabama körde utan kostnad hela natten.
Smattret från motorsågar fyllde luften, då frivilliga kapade de tragiska spillrorna för att underlätta bortforslandet. Grupper av unga människor gick från hus till hus och hjälpte främlingar att rensa upp. Av staten anställda arbetare var verksamma dygnet runt för att minska faran från avbrutna elektriska ledningar och gasledningar och för att snabbt få nödvändiga samhällsinrättningar att fungera igen. Människor gick på gatorna och delade ut plastpåsar med mat.
Dagens värld är så beskaffad att människor ofta blir häpna och rörda över en sådan vänlighet. En skrämd liten äldre dam i Guin i Alabama övertalades efter två dagar att komma ut ur sin källare. Hon sade: ”Detta är första gången någon någonsin har brytt sig om mig, och jag vet inte hur jag skall bära mig åt.”
Utan tvivel blev de flesta av dem som bevittnade de många bevisen på osjälviskhet rörda och uppmuntrade. Men en annan verklighet måste skärskådas. En överlevande i Xenia gav uttryck åt den, där hon satt på en av Röda korsets centraler: ”När det är över, kommer allt att bli precis som förut igen, då alla avskyr alla.” Och den tanken måste ha genomkorsat mångas sinnen: Varför måste det till en kris för att få människor att visa omtanke om varandra?
Andra åter tvingades göra en omvärdering av vad som är verkligt viktigt för dem. En familj i Alabama, vars hem ”bara exploderade”, säger: ”Vi trodde att vi hade råkat ut för en verklig olycka, tills vi hörde talas om dessa människor som förlorat sina familjer. Vi är rika i jämförelse med dem.” Deras glädje över att vara vid liv framhäver sanningen i Jesu ord: ”Är icke livet mer än maten och kroppen mer än kläderna” — eller några andra materiella ägodelar? — Matt. 6:25.