Några av deras lyckligaste minnen
BARNDOMEN är en lycklig tid för de flesta människor. Det är en tid i livet då man oftast är fri från ansvar och bekymmer. Barn är vanligen glada, överflödande av energi och nyfikenhet. Men där upphör det allmängiltiga. Ty för varje barn varierar den tid då det är lyckligast och orsaken till lyckan lika mycket som levnadsomständigheterna.
En ung man minns till exempel då han var sex år: ”Jag var enda barnet, och en av mina lekkamrater hade en lillasyster. När han hade lekt med mig, kunde han gå hem och leka med sin syster. Men jag hade ingen att leka med. Jag ville så gärna ha en syster. När mina föräldrar talade om för mig att vi snart skulle få en baby i familjen, visste jag precis att det skulle bli en flicka. Jag kan inte beskriva den glädje jag kände, när min lilla syster föddes. Det var vad jag verkligen hade önskat, och det gjorde mig mycket lycklig.”
Tillsammans med andra barn och ensam
De flesta barn tycker om att leka och vara tillsammans med andra barn. En ung kvinna minns: ”När jag var barn, var jag lyckligast då jag fick leka utomhus. Vi hade så roligt. På vintern längtade vi efter snön. Vi tog ut kälkarna och susade nerför backarna; vi gjorde snögubbar och kastade snöboll. Våra föräldrar förstod detta, för om vi gjort något ofog, fick vi stanna inne. Andra årstider hoppade vi rep, spelade kula, hoppade hage, lekte skattsökare, och om det regnade lekte vi mamma, pappa, barn och skola med våra dockor inomhus. Det var verkligen en lycklig tid!”
Alla barn är naturligtvis inte lika. Någon kan vara enda barnet i familjen och inte vara van vid att ha lekkamrater, medan en annan kan ha många syskon och tycka mer om att få vara i fred och göra saker och ting för sig själv. Han kanske är lyckligast när han får vara ensam i lugn och ro. Så här beskriver en nioårig pojke, som är enda barnet, hur han känner det:
”Jag älskar att läsa. Först och främst därför att om vi inte kunde läsa, så skulle vi inte kunna läsa bibeln och inte känna till Guds vilja. Därför är det viktigt att läsa. Men jag tycker om att läsa därför att det går tyst. När jag läser om verkliga erfarenheter som andra människor haft, tycker jag att det är som om jag var med dem. Jag tycker förstås om när pappa, mamma och jag far till stranden eller åker upp i bergen. Men när jag är ensam, tycker jag mycket om att läsa.”
Är det så med dina barn? Har de upptäckt glädjen i god läsning och det oändliga kunskapsfält den kan öppna för dem? Eller får de sitta i timmar och se på televisionsprogram, som matar dem med färdiga tankar eller, ännu värre, där våld matas in i deras unga och känsliga sinnen?
Låtsaslekar och utveckling av barnets talanger
Att gå på bio har varit en annan källa till glädje för många barn. Eftersom de tycker om att låtsas, har filmen gett dem möjlighet att fly in i en fantasivärld. Som en kvinna, som var enda barnet, uttryckte det:
”När jag var ung, brukade jag ofta gå på bio och låtsas att jag var filmstjärnan, och i fantasin gjorde jag allt det hon hade gjort i filmen. Det dröjde förstås inte så länge förrän jag kom tillbaka till verkligheten igen. Men just då var det roligt att låtsas att man var någon annan.” Tyvärr erbjuder den nuvarande utvecklingen inom filmen inte mycket som är nyttigt för unga sinnen att syssla med eller forma sitt liv efter.
Men oavsett detta kan det skänka ett barn stor glädje att utveckla sina naturliga talanger. En åttaårig flicka, som älskar att rita, finner glädje i att ge bort sina teckningar till andra. Hon utropade: ”Jag ritade en bild av min mamma och gav den till henne. Jag blev så glad, när jag såg att hon satte upp den i sitt rum. Nu ser jag min teckning varje gång jag går in i hennes rum.” Hennes ansikte visade hur glad hon var.
Att du uppmuntrar dina barn att utveckla varje talang de kan ha kan förbereda dem för att senare i livet hjälpa andra och ge ut av sig själva.
Att tillbringa tid tillsammans med föräldrarna
Fastän barn tycker om att vara tillsammans med andra barn, vill de också vara tillsammans med sina föräldrar. En pappa behöver bara böja sig ner och se på ett litet barn för att förstå detta. Han möts av ett brett leende, precis som om barnet sade: ”Jag tycker om dig. Jag vill vara tillsammans med dig. Du gör mig lycklig.”
Är du förälder till ett sådant litet barn? Blir du ibland irriterad, när barnet hela tiden är runt benen på dig? Det är begripligt att du ibland blir irriterad. Men dessa stunder tillsammans med dina barn är snart förbi. De unga växer upp så fort, och snart är barndomen ett minne blott. Utnyttja därför på bästa sätt den tid du har tillsammans med dem. Det kan ge både dig och barnen lyckliga minnen för framtiden.
Intressant nog tror en del föräldrar att det som gör deras barn lyckliga är att de ger dem olika saker. De överhopar därför sina barn med leksaker och alla de ting de själva saknade när de var barn. Detta misslyckas emellertid ofta, eftersom enbart materiella ting inte kan göra någon verkligt lycklig, och detta gäller också barn. Men det betyder inte att barn inte tycker om att få presenter. Det gör de. Men när de är små, tycker de ofta mera om att leka med kartongen som presenten var i än med själva presenten. Varför det?
Det beror på att de tycker om att använda sin fantasi. För en liten pojke kan en vanlig skokartong bli en båt, ett flygplan, en grotta eller en lastbil på en liten stund. Det är faktiskt så att det enda han kan göra med leksaker som gör allting mekaniskt är att titta på dem, och därför tröttnar han snart. Leksaker har sin givna plats, men de kan inte jämföras med den tid och den uppmärksamhet föräldrar kan ge sina barn.
Det är ett faktum att barn behöver kärlek och tillgivenhet, och inga materiella ting kan ersätta detta. Därför är barn ofta lyckligast när de gör något tillsammans med sina föräldrar. Det behöver inte vara något märkvärdigt. Det kan vara en utflykt, en skogspromenad eller helt enkelt en förtrolig pratstund. Det viktiga är att de är tillsammans.
Ja, en förståndig far inser att det knappast finns något som kan ersätta den kärlek och tillgivenhet han ger sina barn, särskilt i deras formbara år. Det finns berömda män som har fått ärva stora rikedomar, och ändå kände de egentligen aldrig sin far, som lämnade dem efter sig. Men den man som kan minnas trevliga stunder tillsammans med sin far känner sig verkligen rik, oavsett sin ekonomiska situation. Den kärlek och beundran han känner inför sin far kommer också att återspeglas i glansen i hans ögon och stoltheten i hans röst, när han talar om sin far. Kommer dina söner att känna det så för dig?
Att vara tillsammans inom familjen
För barn kan vilken plats som helst vara spännande, om deras föräldrar är med dem. En åttaårig pojke minns till exempel särskilt en utflykt till en djurpark, som han gjorde tillsammans med sin far och sin bror för ett år sedan. Han berättade med lysande ögon: ”Vi såg lejon, tigrar, en giraff och en stor elefant. Men usch, vad illa en del av dem luktade [han rynkade på sin lilla näsa]! Jag skulle vilja ha allesammans och leka med.” Han tillade: ”Min pappa säger att i Guds nya ordning kommer djuren inte att vara i burar. De kommer att vara fria. Det kommer jag att tycka om!”
Barn uppskattar ofta omväxling i den dagliga rutinen lika mycket som sina föräldrar. En pojke på tio och ett halvt år anser att en resa som familjen gjorde var en viktig händelse i hans unga liv. Han sade:
”Förra året åkte vi på semester till Virginia och Delaware. Det var något helt annat än i staden — massor med träd och så där — det var trevligt. Vi bodde på hotell och åt i matsalen. Det tyckte jag verkligen om. Det var roligt att ha någon som passade upp en och gav en det man beställde. Jag tyckte om att åka till olika platser och se olika saker och se hur andra människor har det.”
Men även de familjer som inte kan resa bort tillsammans kan glädja sig åt lyckliga stunder som de aldrig glömmer. En kvinna från en ö i Karibiska havet minns till exempel: ”Vi var sju syskon, och vi var mycket lyckliga och gjorde mycket tillsammans. Middagsmålen var särskilt trevliga. Och efter kvällsmaten brukade vi alla samlas runt min far, och han läste ett stycke för oss ur bibeln. Vid andra tillfällen spelade han på fiolen, och vi sjöng och dansade. Våra lyckligaste stunder var när vi fick gäster från andra delar av ön och vi fick vara uppe efter läggdags och lyssna till de vuxnas samtal.”
Föräldrarnas fostran en välsignelse
Föräldrarna har verkligen en nyckelroll när det gäller att fostra barnen. Om de är goda föredömen, kommer barnen att finna äkta glädje i att tjäna Jehova Gud. När till exempel en tioårig flicka tillfrågades om vad hon tyckte bäst om, svarade hon: ”Mer än allt annat tycker jag om att komma till Rikets sal, för jag älskar Jehova och jag älskar hans folk.” Återspeglar inte detta svar den fina fostran hon fått?
Barn som får sådan fostran drivs ofta av djup omtanke om andra. En elvaårig flicka, vars mor har varit ett Jehovas vittne i över två år men vars far var emot att de studerade bibeln, berättade till exempel följande erfarenhet:
”Jag hade länge tänkt på min pappa. Många gånger bad jag honom att komma med oss till våra bibelstudiemöten, men det gjorde han aldrig. Jag sade till honom att jag inte ville ha en ny pappa i Guds nya ordning och att om han inte studerade, skulle han inte få vara med där. Så den lyckligaste dagen i mitt liv var den dag min pappa kom till Rikets sal för första gången.” Ingen present denna lilla flicka fått kan jämföras med detta lyckliga ögonblick.
Vilken glädje är det inte att få höra att unga människor finner skäl att vara lyckliga och att de är tacksamma mot sina föräldrar och sin Skapare för livet! Och vilken livsviktig roll har inte föräldrar, när det gäller att bidra till denna lycka och forma sina barns liv!