Kan salt mista sin ”sälta”?

■ Det kanske verkar egendomligt att tala om att salt mister sin sälta, men det kan faktiskt inträffa. I sin bergspredikan sade Jesus Kristus: ”I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.” — Matt. 5:13.

Det är visserligen sant att det salt som används i de flesta länder i våra dagar är en ren kemisk förening, vilket betyder att det inte blir något kvar, om man tar bort sältan. Men lägg märke till vad bibelkommentatorn Albert Barnes säger om detta: ”I Österlandet var emellertid det salt som användes orent, blandat med vegetabiliska och jordaktiga beståndsdelar; det kunde därför mista hela sin sälta, men trots detta kvarstod en avsevärd mängd jordaktiga ämnen. Denna återstod var fullständigt värdelös, bortsett från att den användes, som det sägs, till att läggas på vägar eller stigar, på samma sätt som vi använder grus. ... Detta salt finns i jorden i ådror eller lager, och när det utsätts för sol och regn, mister det helt och hållet sin sälta.”