Kommer du att handla i enlighet med sanningen?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Luxemburg
”NEJ tack. Vi har vår egen religion.” ”Vi har det klart för oss.” ”Vi är nöjda med vår kyrka, och vi vill inte ändra oss.”
Människor gör ofta liknande invändningar, när någon besöker dem vid dörren för att tala med dem om bibeln. Detta skulle kunna ge intrycket att världens religioner verkligen tillfredsställer sina medlemmars behov av kunskap om Gud och vägledning i livet.
Men på senare år har stora människoskaror gett uttryck åt sitt missnöje med den roll som kristenhetens kyrkosamfund spelar. Romersk-katolska kyrkan har till exempel blivit skarpt kritiserad på senare år; och detta till och med på sådana platser där katolicismen har varit förhärskande i flera hundra år. Låt oss ta Luxemburg som exempel.
Förr i tiden tog människor i detta lilla land i Västeuropa sin gudsdyrkan mycket allvarligt. De talade vördnadsfullt om sin präst, och det betraktades som en stor ära att bli anförtrodd att göra någon tjänst åt pastorn. Men det är annorlunda i våra dagar.
Under ett samtal om bibeln sade en man till en av Jehovas vittnens missionärer: ”I själva verket är jag inte alls överens med vår katolska kyrka och det som bedrivs i den. Vår kyrka har kommit in i ett tillstånd som har mycket litet att göra med den sanna kristendomens ideologi. Jag för min del går inte längre i mässan!”
Det ständigt minskande antalet präster är särskilt oroväckande. År 1900 hade Luxemburg en präst på 580 invånare; men i början av 1970-talet hade förhållandet minskat till en präst på 1.000 invånare, och i vissa områden en på 2.000.
Ett viktigt skäl till detta är den likgiltighet Luxemburgs ungdomar visar gentemot en prästerlig levnadsbana och gentemot religion i allmänhet. Denna känsla förstärktes för några år sedan, när religionsundervisningen i läroverken ändrades från ett obligatoriskt till ett frivilligt ämne. Så snart saken hade offentliggjorts, reste sig nitton av tjugosju elever i Diekirch från sina platser och lämnade klassrummet. En av dem sade till läraren: ”Ni kommer inte att få se oss mera vid lektionerna i religionskunskap.”
Ett avslöjande frågeformulär
Som man kunde förvänta blev Luxemburgs biskop bekymrad över händelseutvecklingen. År 1970 sände han ett brev till alla invånare i landet som var sexton år eller äldre och inbjöd både katoliker och icke-katoliker att ge konstruktiv kritik och förslag till förbättringar. I brevet omtalades att folket snart skulle få ett frågeformulär, som skulle hjälpa kyrkan att få reda på den allmänna opinionen om många olika frågor. Upplysningarna skulle tjäna som grundval för diskussioner vid en kommande synod (ett möte för de främsta prästerna i landet).
I februari 1971 hade mer än en kvarts million frågeformulär skickats ut. Detta saknade tidigare motsvarighet i Luxemburgs historia. Vad avslöjade frågeformuläret?
Bland annat framkom det att endast 50.505 av de katoliker som svarade (63 procent) trodde att Gud gav mening åt världen och mänskligheten. Å andra sidan menade 18.549 att ”Gud tycks vara långt borta och har föga att göra med mitt personliga liv”, och 27.442 medgav att de inte hade något uppsåt i livet. Enligt tidningen Tageblatt avslöjade frågeformuläret vidare att ”nästan var tredje katolik anser att Luxemburgs kyrka är för mycket inriktad på de rika och mäktiga och bryr sig för litet om gemene man och de fattiga”.
Resultaten visade också att 53.891 ansåg att barnens undervisning för framtida kristet liv är föräldrarnas ansvar, under det att 38.333 menade att deras kunskap i religion var otillräcklig. Kan detta vara en av orsakerna till att Luxemburgs ungdomar inte bryr sig mycket om religion? Kan föräldrar som saknar grundläggande kunskap om kristendomen bygga upp stark tro hos sina barn?
Skulle Luxemburgs synod komma fram till lösningar på dessa och andra problem, som far hårt fram med katolska kyrkan där?
Synoden en besvikelse
Hittills har synoden varit en besvikelse. I början av 1974 hade nio kommittéer blivit tillsatta och 700.000 sidor blivit tryckta på generalsekreterarens kontor. Vilka resultat hade detta lett till? Raymond Streveler, som representerade kommittén ”Tro och evangelisering”, sammanfattade den kommitténs resultat med det franska ordspråket ”Qui trop embrasse, mal étreint” (”Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket”), och antydde därmed att ämnet var så omfattande att en uttömmande behandling aldrig skulle kunna ge lösningar på specifika problem.
Också andra kommittéer hade svårigheter i arbetets begynnelseskede. Förhoppningarna om ett meningsfullt resultat av Luxemburgs synod är därför inte stora. Generalsekreteraren, professor Paul Weber, beräknar att konferensen kan dra ut på tiden i ytterligare tio år, om den skall fortsätta i nuvarande takt.
En farlig fallgrop att undvika
Den religiösa situationen i Luxemburg är representativ för situationen i hela världen. Människor överallt ställs öga mot öga med sanningen att kristenhetens religioner inte har kunnat tillfredsställa människors andliga behov. Men kommer denna sanning att driva dem till handling? Här finns en farlig fallgrop. Vilken då?
Jo, har du inte lagt märke till att många är märkligt motvilliga att ändra sig, när det gäller uråldriga traditioner och sedvänjor? En munk från ett välkänt kloster i Luxemburg gav en typisk kommentar:
”Jag vet att min kyrka motsäger bibeln på många punkter, och förhållandena i min kyrka är mycket dåliga, men jag är fast besluten att hålla fast vid min kyrka. En kapten lämnar inte ett sjunkande fartyg.”
En ung pojkscout gav ett liknande svar: ”Det skulle inte vara en riktig söndag för mig, om jag inte gick i söndagsmässan.”
Sådana inställningar är vanliga över hela världen. Vanans makt och lojalitet mot djupt rotade traditioner håller hundratals millioner människor kvar under religiösa system som de vet underlåter att lära ut eller tillämpa sanningen. Kommer du att tillåta liknande känslostämningar att avhålla dig ifrån att handla i överensstämmelse med det du vet är sanningen? Det skulle utan tvivel vara en farlig fallgrop. Varför det?
I första hand därför att en sådan inställning misshagar Gud. Profeten Jeremia skrev till det forntida Israels nation, som höll sig till lögner: ”Förfärliga och gruvliga ting ske i landet. Profeterna profetera lögn, ... och mitt folk vill så hava det.” — Jer. 5:30, 31.
Beträffande dessa ”gruvliga ting” frågade Gud: ”Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? ... Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?” (Jer. 5:29) Bibelns profetior visar att Gud snart skall ”hemsöka” alla system för tillbedjan på hela jorden som inte håller sig till hans ord. (2 Tess. 1:6—9) Hur kommer det att gå med dig då? Det beror på om du nu handlar i överensstämmelse med det du vet är sanningen.
Vad kommer DU att göra?
Vad bör man göra, när man inser att det kyrkosamfund man tillhör inte är i överensstämmelse med bibelns sanning? I stället för att hålla fast vid det med en missriktad lojalitetskänsla gör de som älskar sanningen väl i att följa sådana bibliska personers exempel som moabitiskan Rut och Jesu apostlar och andra lärjungar, som övergav sina olika former för tillbedjan till förmån för den sanna tillbedjan, så snart de insåg att deras tidigare tillbedjan inte behagade Skaparen. (Rut 1:16, 17; Gal. 1:14, 21—24; 1 Petr. 1:18) Kommer du att handla i enlighet med sanningen, precis som de gjorde?
För att göra det behöver du noggrant studera bibeln. Jesus sade nämligen: ”Gud är ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja i ande och sanning.” (Joh. 4:24) Tillbedjan som är godtagbar för Gud måste försiggå ”i sanning”, dvs. i överensstämmelse med den sanning som kommer till uttryck i Guds ord. Om du undersöker Skriften, kommer du också att få reda på hur Gud snart skall göra slut på ondskan över hela jorden och hur hans rikes regering snart skall införa en ny, rättfärdig ordning, där frid och överflöd i ett återupprättat världsomfattande paradis skall bli den mänskliga familjens gemensamma arvedel. — Dan. 2:44; Ps. 37:10, 11; Matt. 5:5.
De glada nyheter som finns i bibeln tillfredsställer människors andliga hunger över hela världen i våra dagar. Ta del av vad en man från Luxemburg har att berätta:
”Mina föräldrar var katoliker, och i enlighet med den vanliga sedvänjan blev också jag döpt som katolik. Men när jag växte upp kunde jag inte längre vara nöjd med mina föräldrars religion. Det var alltid samma sak som försiggick i kyrkan, men när jag var en pojke på fjorton år, fick jag inte svar på mina frågor om problemen i världen, så jag slutade upp att gå i kyrkan, trots att jag var inregistrerad som katolik, precis som de flesta människor här.”
Besviken och desillusionerad började den här mannen ägna sig åt kommunism. Men vid ett besök i Östtyskland kom han att betrakta Berlinmuren och fick då ett starkt intryck av hur meningslöst hela systemet var. Han fortsätter:
”Det var vid den tiden jag träffade min blivande hustru, och vi gifte oss. Några av hennes släktingar studerade tillsammans med Jehovas vittnen, och därför kom också jag i kontakt med deras budskap. Äntligen fick jag tillfredsställande svar på mina många frågor. Varken falsk religion eller kommunism kan ge mig den dyrbara skatt som jag äger i dag, nämligen kunskapen om sanningen att endast Guds rike kommer att lösa mänsklighetens alla problem, och det i en nära framtid. Endast genom kunskap i Guds ord kan man bli verkligt fri, och det finns ingen mur i världen som kan stå emot eller hålla tillbaka kraften i Rikets budskap. Här bland Guds folk har jag funnit källan till verklig glädje, som härrör från den oerhört betydelsefulla kärlekens lag.”
Har du erkänt sanningen att kristenhetens religioner har kommit till korta i sitt ansvar både gentemot Gud och gentemot människor? I så fall måste du fatta ett viktigt beslut. Kommer du att hålla fast vid ett religiöst system som står i uppenbar motsättning till bibelns sanning? Eller kommer du att handla i enlighet med Skriftens befallning beträffande ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk”? (Upp. 18:4) När du fattar ditt beslut, så kom ihåg orden i Jakob 1:22 (Hedegård): ”Lev så, som budskapet säger! Om ni nöjer er med att lyssna till det, bedrar ni er själva.”
[Bild på sidan 9]
DET STORA BABYLON