Vad som händer när hungersnöden drabbar

MÄNNISKOR som är vana vid att få så mycket mat de vill ha kan ha svårt att föreställa sig vad som händer med människor, när hungersnöden drabbar.

Tänk till exempel på förhållandena i Bangladesh. Detta land i södra Asien har nyligen härjats av översvämningar, vilket skapat behov av att upprätta ”vällingkök” för att ge mat åt de svältande folkmassorna, som samlas till städerna i sitt sökande efter mat. En särskild rapport till New York Times beskriver ett av dessa ”kök”:

”Vid ett typiskt vällingkök i Mirpur, en till trängsel fylld förort till [Dacca], ställer sig 1.000 personer i kö för att få ett stycke roti, osyrat bröd, bakat på vetemjöl. Ransonen utökas med ett proteinkex och en deciliter mjölk, som doneras av Röda korset. Denna mat serveras endast en gång om dagen, på eftermiddagen. Det förekommer så mycket kiv och slagsmål att tillsyningsmännen har använt spön för att hålla ordning i folkmassan, som huvudsakligen består av gamla män, kvinnor och barn, vilka ser fruktansvärt utsvultna ut.”

Utanför denna stad är förhållandena ännu värre, heter det i rapporten. Där ”börjar de nödlidande komma till utfodringsplatsen tidigt på morgonen för att få ett halvt stycke roti, som delas ut sent på eftermiddagen. De får inget tillskott av mjölk eller linsärter.”

Desperat sökande efter mat

I 28 novembernumret 1973 av tidningen Daily Times, som kommer ut i Nigeria, fanns följande rapport om den hungersnöd som vid den tiden hade utvecklat sig i landets nordöstra del: ”Folk ... river nu ner myrstackar för att få tag i födoämnen, som de tror att myrorna har lagrat där, medan torkan fortsätter sin framfart i staten och jordbruken fortsätter att förhärjas av gräshoppor.”

Även Indien hemsöks av svår hungersnöd. Myndighetspersoner säger att bybor i isolerade områden lever på rötter, blad och gräs från förtorkade risfält.

En utländsk nödhjälpsarbetare rapporterar om förhållandena i Calcutta: ”Enligt näringslärans normer borde somliga av dessa människor vara döda. Man ser en del barn äta gräs, råttor, det gröna skummet på ytan av dammar.” Bernard Weinraub skriver i New York Times för 5 september 1974: ”Man kan få se de mest hjärtslitande scener. Ett barn ser på medan ett annat barn äter en glasspinne. När glassen är slut och träpinnen kastas i rännstenen, tar iakttagaren upp den och suger på den.”

Sökandet efter mat har ibland fått tragiska konsekvenser. Tidningen West Australian förklarar:

”Tusentals människor sägs ha dött i Irak i vad som kallas den största massförgiftningskatastrofen i historien. ...

Offren sägs ha ätit spannmål som behandlats med en kvicksilverlösning och varit avsedd att användas endast som utsäde. ...

Polisen hade utfärdat kraftiga varningar om att spannmålen inte fick användas för mänsklig konsumtion, men spannmålen blev stulen under lossningen och transporten.

Somliga som åt spannmålen dog, och andra blev förlamade, blinda eller döva till följd av hjärnskada.”

Hungersnödens sorgliga biverkningar

Att dö av svält är en utdragen, kvalfylld upplevelse. Men långt innan döden gör sitt inträde börjar näringsbristen kräva sin tribut.

I en aktuell intervju förklarade dr Nevin S. Scrimshaw, som är expert på undernäringen i världen, att där undernäring är vanligt förekommande ”måste arbetarna ofta få uppgifter som endast tar två eller tre timmar per dag. Män och kvinnor kan inte arbeta längre på de kalorier de får av sin magra diet.” Han förklarade att detta dilemma ”förevigar sig självt”. En människa som endast kan arbeta några få timmar om dagen har inte råd med så mycket mat att hon kan få kraft för en längre arbetsdag.

Till och med en person som får en tillräcklig mängd mat kommer att lida brist, om näringsvärdet är dåligt. Brist på A-vitamin vållar till exempel många allvarliga problem med synen. Järnbrist i födan leder till blodbrist. Brist på vitamin B₁ leder till sjukdomar i nervsystemet och hjärtat, och brist på jod i en havande kvinnas diet kan bidra till dvärgväxt och psykisk efterblivenhet hos avkomman.

Kolumnisten Martin Walker såg faktiskt exempel på detta vid ett besök som han nyligen gjorde i Västafrika. Han berättar:

”Vi gick genom tälten och såg fötter som hade svullnat upp, så att de liknade fotbollar, till följd av proteinbrist, ögonlock som var kritvita av blodbrist, ben som liknade stickor, så att knälederna såg uppsvällda och deformerade ut.”

Barnen de främsta offren

Barnen drabbas i första hand, när hungersnöden kommer. Ett svårt undernärt barn blir apatiskt och drar sig tillbaka till sin egen bleka och tomma värld. Den ovan citerade kolumnisten berättar vad han såg:

”Plötsligt slog det mig att det inte var några barn som följde efter oss. I de flesta afrikanska byar har en vit man som strövar omkring en lång rad av fnittrande, tumsugande barn efter sig. Men här hade inte ett enda barn kraft nog att leka eller följa efter oss eller ens vifta bort flugorna som kröp i såren.”

Hungersnödens inverkan på barnen blir ytterligare belyst av vad som sägs i World Health för februari—mars 1974:

”Ett typiskt exempel på att nätt och jämnt klara livhanken är ett två år gammalt sydamerikanskt barn från den fattigare klassen, som har haft sex attacker av ögoninfektion, fem diarréattacker, tio infektioner i de övre luftvägarna, fyra attacker av bronkit, mässling, följd av bronk- och lunginflammation, och ett fall av stomatit. På 24 månader har detta barn haft nära 30 sjukdomsattacker och har lidit av en eller annan infektion under omkring en tredjedel av sitt liv. Barnets föda har varit bristfällig.”

Skadorna på barnen kan till och med börja före födelsen. Människans hjärnceller mångfaldigas till exempel allra snabbast under den femte och sjätte havandeskapsmånaden. Efter födelsen fortsätter de att utvecklas i omkring arton månader. Om ett barn fått lida brist på nödvändigt protein under denna avgörande period, kan det leda till hjärnskada.

Inverkan på folks tänkesätt

Hungersnöden vållar sannerligen människor fysiska skador. Men vilka psykiska verkningar har den? Om hungersnöd skulle drabba den plats där du bor, hur skulle då ditt tänkesätt och uppförande påverkas?

Det sätt på vilket folk reagerar för livsmedelsbrist beror på deras inställning till de svåra förhållandena. I somliga fall har hungersnöden drivit människor att lägga sig till med inställningen: ”jag först”, ”var och en är sig själv närmast”. Detta har fått fruktansvärda konsekvenser.

Hungriga människor har redan vållat förödelse i Indien, Bolivia och Etiopien i samband med upplopp och plundring av spannmålsmagasin. En medlem av statslegislaturen i Uttar Pradesh i nordöstra Indien, M. P. Tripathi, varnade: ”Det kommer utan tvivel att inträffa tusentals dödsfall på grund av hunger. Brottsligheten kommer att öka, och det kommer att bli upplopp på åtskilliga platser.”

Hungerns kval har drivit somliga människor till fruktansvärda ytterligheter. Vi får ett exempel i Newsweek för 7 oktober 1974:

”För att få tag i mat lämnar män sina hustrur och barn att klara sig på egen hand. Den indiska pressen rapporterar om fall då familjer begått självmord tillsammans, hellre än att dö en långsam svältdöd, och om fäder som är från sina sinnen och kastar små barn i floderna för att drunkna.”

Den svåra torkan i Sahelområdet i Afrika, som gav upphov åt hungersnöd, fick ännu en negativ effekt i form av ”traumatisk, psykisk chock för människorna i Sahel”, enligt vad som sades i en rapport. ”När en bonde förlorar tron på sin jord och när en nomad förlorar sitt förtroende för öknens fruktbarhet, blir verkan ett slags psykisk kastrering.”

Några av de ”lösningar” som föreslagits återspeglar människornas hjälplöshet, när de ställs inför den allt värre livsmedelsbristen. Vissa experter har föreslagit obligatorisk sterilisering. Ett annat allvarligt menat förslag är ”nationell prioritering”, ett tillvägagångssätt för att nedbringa antalet dödsfall genom att hjälpa endast dem som kan räddas med omedelbara åtgärder, under det att andra, som betraktas som omöjliga att hjälpa, lämnas att dö av svält.

En annorlunda inställning möjlig

Somliga har emellertid handlat förvånansvärt annorlunda under förhållanden som präglats av svår svält. I nazisternas djävulska koncentrationsläger var det till exempel tusentals människor som långsamt svalt ihjäl. Detta slungade många ner i förnedrings och förtvivlans djup och fick några att begå självmord.

I en rapport talas det emellertid om vissa personer, ”som själva var märkta för döden, [men gav] något av sin knapphändiga brödranson åt dem som hade det ännu svårare än de själva. Ofta var det bara smulor, som de i hemlighet gömde under deras kuddar som av en eller annan anledning inte hade fått något att äta och hade tvingats stå så gott som nakna ute på lägergården i den bistra kylan.”

Vad fick dessa människor att handla så annorlunda under svår svält? Varför följde de inte de andra fångarnas själviska handlingssätt?

På grund av hur de betraktade sin belägenhet. De var Jehovas kristna vittnen, som hade blivit fängslade för sin tros skull. De såg i de svåra, betryckande världsförhållandena, som inbegrep svår hungersnöd i många delar av världen, uppfyllelsen av Jesu profetia om avslutningen på den nuvarande tingens ordning och följaktligen också ankomsten av en rättfärdig ny ordning, i vilken hungersnöd skall höra det förgångna till. — Matt. 24:3, 7; Upp. 7:16.

Detta löfte gör att Jehovas vittnen har en helt annorlunda syn på världsförhållandena. I stället för att själviskt ta del i upplopp, hamstra eller på annat sätt försöka samla så mycket mat de kan få tag i, följer dessa kristna människor principen: ”Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.” (1 Kor. 10:24) De vet att även om de skulle dö av svält, så innehåller bibeln det trösterika löftet om en uppståndelse från de döda till en jord som för evigt skall vara befriad ur hungersnödens grepp. — Upp. 20:13; 21:3—5.

Vad som händer, när hungersnöden drabbar, beror därför på huruvida maten blir det viktigaste i deras liv som drabbas av hungersnöden. De som har det på bibeln grundade hoppet om en ny ordning är i stånd att hålla modet uppe, även när hungersnöden drabbar. De vet nämligen att i Guds nya ordning, som enligt bibelns profetior skall börja inom den nuvarande generationens livstid, skall det vara ”fullt upp med säd på jorden; på bergens topp skall det vara ett överflöd”. (Ps. 72:16, NW; Matt. 24:33, 34) Hungersnöd skall sedan aldrig mer drabba människosläktet.