Grundvalen för lösningen på mänsklighetens problem
MÄNSKLIGHETENS syndiga tillstånd och de problem som blivit en följd därav uppstod genom att vår förfader Adam var olydig och gick miste om ett rätt förhållande till Gud. Grundvalen för att lösa de många allvarliga problem vi har att brottas med måste därför vara en föranstaltning varigenom vi kan återvinna den fullkomliga ställning som söner som Adam åtnjöt innan han överträdde Guds befallning. Vi måste bringas i fullkomlig enhet med Skaparen. Jehova Gud, som verkligen bryr sig om oss, har redan lagt grundvalen för detta.
För att förstå vad han har gjort, skälen till det och varför hans föranstaltning kommer att befria mänskligheten från svagheter och ofullkomligheter, måste vi betrakta saken från hans synpunkt. Bibeln uppenbarar att Gud är rättfärdig och ”helig”, ren och obefläckad i överlägsen grad. (2 Mos. 39:30, NW; Ps 89:15; Jes. 6:3; Joh. 17:11) Därför kan inte de som är syndiga, ofullkomliga, orena eller bristfälliga på grundval av någon egen förtjänst träda in i ett godkänt förhållande till honom. (Kol. 1:21) De kan göra detta endast om de får sina synder försonade eller överskylda. Föranstaltningen för att bringa försoning för synder måste vara i full harmoni med Guds rättfärdighet och helighet. Hans förnuftsbegåvade skapelser borde vara i stånd att inse att Guds föranstaltning är rättvis. För att förstå vad som var inbegripet måste vi gå ända tillbaka till människosläktets begynnelse.
Bibeln säger oss att när den förste mannen, Adam, överträdde Guds lag, sålde han sig själv och sina ofödda avkomlingar i slaveri under synd och död. (Rom. 5:12—19; 7:14—25) Alla Adams avkomlingar kom därför att vara i behov av befrielse. Rättvisan krävde att ett pris betalades.
Låt oss ta en illustration: En far kan leva över sina tillgångar och ådra sig en oerhörd skuld. Vore det då rimligt att hans fordringsägare efterskänkte hans skuld för att bespara hans barn lidande? Skulle det vara rätt att efter faderns död låta familjen bli allt djupare skuldsatt utan att någonsin behöva bry sig om att de lever över sina tillgångar? Skulle inte detta inverka negativt även på personer som inte var direkt inbegripna och inge dem mod att slösa bort sina egna eller andra människors tillgångar?
Hur skulle man kunna rätta till förhållandena, om barnen följde sin fars handlingssätt och var böjda för att slösa med sina tillgångar och resurser? Hur skulle skulderna kunna betalas och barnen få hjälp att övervinna sina svagheter?
Någon utanför familjekretsen skulle behöva inskrida och ta hand om skulderna. Till gagn för de barn som visade att de verkligen ville undvika sin fars handlingssätt skulle denne utomstående sedan kunna åta sig ansvaret för alla skulder de ådrog sig till dess att han kunde hjälpa dem att övervinna sina svagheter.
Jehova Gud hade något liknande i sinnet för att befria mänskligheten från slaveri under synd och död. Första steget var att göra anordningar för att återlösningspriset skulle kunna betalas. Vilket var priset? Adam hade vårdslöst förslösat sina tillgångar, sitt fullkomliga människoliv, förverkat det genom att göra uppror mot Gud. Han förverkade därigenom sina avkomlingars rätt till fullkomligt mänskligt liv. Återlösningspriset för hans avkomlingar måste därför ha ett värde som motsvarade det som förverkades. Detta skulle vara i harmoni med den rättvisa princip som återfinns i den mosaiska lagen: ”Liv för liv.” — 5 Mos. 19:21.
Ingen av Adams avkomlingar kunde betala detta höga pris, eftersom ingen av dem var i besittning av fullkomligt mänskligt liv. Bibeln säger: ”Sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid.” — Ps. 49:8, 9.
Men Jehova Gud själv betalade detta höga pris i sin egen Sons person. Han överförde dennes liv från den himmelska världen till jungfrun Marias moderssköte. På så sätt kom det barn, Jesus, som Maria födde att bli en fullkomlig mänsklig son till Gud. (Luk. 1:35; Fil. 2:5—7) Människan Jesus Kristus kunde därför ge ut sitt fullkomliga människoliv såsom offer. — Matt. 20:28.
När Jesus Kristus gjorde detta betalade han just det pris som krävdes för att återlösa eller köpa människosläktet. Men för att enskilda individer skall kunna få sina ”skulder” utplånade eller sina synder förlåtna på grundval av Jesu offers syndaförsonande värde, måste de dra nytta av denna föranstaltning på Guds villkor. Genom att Jehova Gud lagt en laggiltig grundval för förlåtelse av synder och uppställt vissa krav för att förlåta människor deras synder, bevarar han sin egen rättfärdighet, när han handlar med ofullkomliga människor som uppriktigt önskar tjäna honom. Han uppmuntrar på intet sätt till laglöshet. — Matt. 6:12; Rom. 3:25, 26; 1 Joh. 1:9.
Det har redan gått mer än nitton hundra år sedan människosläktet blev återköpt med Jesu Kristi dyra blod och sedan han blev uppväckt till odödligt, himmelskt liv. (Apg. 13:34—37) Men ändå fortsätter människorna att dö. Varför det? Därför att det ännu hör framtiden till att Gud skall tillämpa det syndaförsonande gagnet av Kristi offer ända därhän att mänskligheten befrias från ofullkomlighet. (Upp. 22:1, 2) Betyder detta att Gud inte har gjort någonting mera för att befria människosläktet från dess svaghet och oförmåga?