Vad säger bibeln?
Har du levat ett liv före detta?
HAR du någonsin haft en känsla av att någon som du träffat för första gången var en gammal bekant? Eller har du kommit till en plats där du aldrig tidigare varit men ändå tyckt dig känna igen den mycket väl? Den engelske författaren Charles Dickens sade om en sådan upplevelse: ”Om jag hade blivit mördad där i något tidigare liv, skulle jag omöjligen ha kunnat minnas platsen tydligare eller med intensivare rysningar.” — Pictures from Italy.
Liknande upplevelser har fått människor att tro att de har levat ett tidigare liv. Även om deras synpunkter varierar något tror de i grund och botten på reinkarnation. De tror att mänskliga skapelser har själar som övergår till andra kroppar när döden inträder.
I det forntida Egypten lärde man om reinkarnation, och en av den grekiske filosofen Pythagoras’ framträdande läror var själavandringen. I våra dagar tror buddisterna och många hinduer på reinkarnation, och läran röner allt större erkännande i Västerlandet. Somliga menar att bibeln stöder denna uppfattning. Cyril Richardson, professor kyrkohistoria vid Union Theological Seminary i New York, yttrade till exempel: ”Jag skulle vilja påstå att reinkarnationen är förenlig med kristendomen.”
Du kanske därför undrar: Är reinkarnationen bevisad vara ett faktum därför att somliga människor tyckt sig känna väl igen helt nya bekantskaper och platser? Stöder Skriften denna lära?
Tänk först på den känsla du kan ha haft av att redan känna någon som du träffat för första gången. Tyder detta på att du känt den personen i ett tidigare liv? Har det någonsin hänt att du förväxlat en man eller kvinna med någon annan som nu lever? Många har upplevt detta, därför att det finns samtidigt levande personer som har liknande manér eller till och med nästan identiskt utseende. Att man tycker sig känna igen en ny bekantskap bevisar alltså inte reinkarnationen.
Hur förhåller det sig då med en ny plats, som man tycker sig känna väl igen, kanske ett speciellt hus? Måste du ha levat där under ett tidigare liv, bara därför att du tycker huset verkar välbekant? Nej, huset kanske inte ens är tillräckligt gammalt för att detta skulle vara möjligt. Dessutom är många hus mycket lika varandra. Och är det inte sant att landskapsbilden på vissa platser, som ligger långt ifrån varandra, är mycket likartad? Det är tydligt att sådana likheter inte bevisar att reinkarnationen är ett faktum.
Men vi måste inte förlita oss enbart på sådana slutledningar. När man vänder sig till bibeln, finner man ingenstans uttrycken ”reinkarnation” och ”själavandring”. Om reinkarnationen vore en verklighet, måste människosjälen vara odödlig. Är den det? Inte enligt Skriften, där det heter: ”Jehová, Gud, bildade människan av jordens stoft och blåste livets ande i hennes näsa, och människan blev en levande själ.” (1 Mos. 2:7, Åkeson) Som du ser sägs det inget om att Gud förlänade människan en odödlig själ. Varken här eller någon annanstans i Skriften sägs det något om en odödlig själ, som skulle vara separat och skild från människokroppen.
Bibeln säger inte att själen fortsätter att leva, när döden inträder. Den talar i stället om den avlidna människan såsom en ”död själ”. (4 Mos. 6:6, NW) Mera rakt på sak heter det i Skriften: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” (Hes. 18:4, 20, 1878 års sv. övers.) Detta inbegriper alla ofullkomliga människor som har dött, ty ”vem kan säga: ’Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd’?” (Ords. 20:9) Bibeln visar alltså att när en människa dör, så dör själen.
I vilket tillstånd befinner sig då de döda? När en person dör, vänder han ”tillbaka till den jord, varav han är kommen; då varda hans anslag om intet”. (Ps. 146:4) De döda ”veta alls intet”, och i dödsriket (scheol), mänsklighetens gemensamma grav, kan man inte verka eller tänka, där finns ingen insikt eller vishet. (Pred. 9:5, 10) Det kan inte heller med rätta sägas att djursjälar vandrar över till människor. Varför inte det? Därför att Guds ord förklarar: ”Det går människors barn, såsom det går djuren, och det går dem båda lika. Såsom djuren dö, så dö ock de.” (Pred. 3:19, Åk) Ja, de döda, vare sig det gäller människor eller djur, är verkligen döda.
Men det finns faktiskt de som menar att Jesus Kristus gjorde uttalanden som stöder tron på reinkarnationen. Jesus sade till exempel vid ett tillfälle om Johannes döparen: ”Jag säger eder, att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom, alldeles såsom de ville.” (Matt. 17:12, 13) Betydde detta att Kristus identifierade Johannes såsom en reinkarnation av Elia? Johannes själv visste utan tvivel att han inte var denne hebreiske profet. När man frågade honom: ”Är du Elias?”, sade han nämligen: ”Det är jag icke.” (Joh. 1:21) Men som det blivit förutsagt beredde Johannes vägen framför Jehovas Messias. ”I Elias’ ande och kraft” uppmanade Johannes judarna att göra bättring från sina synder mot Gud. (Luk. 1:16, 17; Mal. 4:5, 6) När Jesus sade att ”Elias redan har kommit”, framhöll han alltså att Johannes döparen uppfyllde profetian genom att utföra ett verk liknande Elias.
Vid ett annat tillfälle frågade några lärjungar Jesus följande om en blind man: ”Rabbi, vilken har syndat, denne eller hans föräldrar, så att han har blivit född blind?” (Joh. 9:1, 2) I boken Reincarnation, An East-West Anthology heter det: ”Lärjungarna måste ha tänkt på reinkarnationen, ty det är uppenbart att om mannen hade blivit född blind, kunde hans synd inte ha begåtts i detta livet.” Dessa lärjungar hade visserligen inte varit Jesu efterföljare så särskilt länge, men är det troligt att de tänkte på själavandringen? Eller var de påverkade av de judiska fariséerna, som sade att ”goda människors själar endast överflyttas till andra kroppar”? (Josefos: Wars of the Jews, bok 2, kap. 8, § 14) Det är mera troligt att lärjungarna trodde på den Heliga skrift och visste att själen inte är odödlig. Men eftersom till och med ett foster, som utvecklas i livmodern, har liv och är avlat i synd, kan de ha undrat om ett sådant ofött barn kunde ha syndat. — 2 Mos. 21:22—25; Ps. 51:7.
Hur det än förhöll sig med den saken stödde Jesu svar inte reinkarnationsläran och inte heller tanken att det barn som höll på att utvecklas syndade före födelsen. Han visste att inte alla olyckor drabbar människor till följd av synder som de begått, utan att de också ärver mänskliga defekter och ofullkomligheter från den första människan, Adam, som syndade. (Job 14:4; Luk. 13:1—5) Innan Jesus vidtog åtgärder för att bota den blinde mannen sade han därför: ”Det är varken denne, som har syndat, eller hans föräldrar.” (Joh. 9:3—7) Kristi svar stödde inte reinkarnationsläran, utan var i överensstämmelse med den skriftenliga sanningen att människosjälen är dödlig.
Det är alltså uppenbart att du inte har levat något liv före detta. Men Jesus förklarade faktiskt: ”Den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans [Människosonens] röst och gå ut ur dem.” (Joh. 5:28, 29) De döda skall få liv igen, inte genom reinkarnation, utan genom att återföras till livet genom uppståndelsen. Varför inte be Jehovas vittnen om bibliska detaljer beträffande denna storslagna föranstaltning, som livgivaren, Jehova Gud, har gjort för oss?