Hur man uthärdar förlusten av nära och kära
DÖDEN slår till plötsligt. Någon du innerligt älskat i många år kanske just har dött. Förlusten kan tyckas vara mer än du kan bära. Sorgen kan gripa dig och vålla sömnlöshet, ensamhet och bedrövelse. Tårarna kan tyckas flöda ohämmat från dina ögon. Den saknad du känner kan vara den svåraste känslomässiga upplevelsen i hela ditt liv. Hur kan du uthärda den? Vart kan du vända dig för att få uppmuntran och hjälp? Hur kan du ta itu med denna mycket prövande situation?
Tro inte att det är tecken på svaghet att bryta samman och gråta. Man erfar känslomässig avspänning när man låter tårarna flöda. Bibeln berättar att Abraham grät, och han var en man med stor tro. När hans älskade hustru Sara dog, kom Abraham ”och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne”. (1 Mos. 23:2) Hans sonson Jakob sörjde över förlusten av sin son Josef. (1 Mos. 37:35) Även Jesus Kristus gav efter för tårarna. (Joh. 11:32—34) Att låta tårarna flöda är ett normalt utlopp för hjärtesorg. Men det bör naturligtvis inte vara något som tillåts fortsätta utan kontroll hur länge som helst.
De som sörjer måste undvika frestelsen att sitta och grubbla över sin förlust. Grubbel rättar inte till det hela och gör inte saken bättre, och inte heller är det någon nytta med att tycka synd om sig själv. I stället ger det näring åt de känslor som gör att man fortsätter att känna sig nedslagen. Hur mycket bättre skulle det inte vara att ägna sig åt någon produktiv kroppslig och mental verksamhet. Verksamhet som kräver sinnets medverkan skänker en viss lättnad, liksom att hålla sig upptagen med sådant som skingrar spänningen.
Många håller de känslomässiga såren öppna och irriterade genom att försöka leva i en värld av minnen. Somliga gör detta genom att under många år bevara hemmet precis som det var medan deras älskade ännu levde och vägra att vidta några förändringar som i vanliga fall skulle ha varit helt på sin plats. Det är till ingen nytta att försöka leva i det förflutna. Det leder inte till något annat än att man drar ut på sorgen. Hur mycket bättre vore det inte för dem att inse att de skulle kunna känna mycket större lycka genom att glädja sig åt nuet och leva för framtiden. Att fortsätta att leva så normalt som möjligt är ett sätt att uthärda förlusten av någon man älskar och undvika ett tillstånd av onormal sorg. Den naturliga läkningsprocessen understöds, när individen återupptar sina tidigare strävanden och förpliktelser.
Det kanske största hindret för att uthärda den sorg som är förbunden med förlusten av någon man älskar är tendensen att ständigt tänka på vad man förlorat genom detta dödsfall. När man tänker på hur ensam man nu är och det man nu själv måste göra, som ens älskade tidigare gjort åt en, blir sorgen svår att bära. Men genom att sluta att tänka på sig själv och i stället tänka på vad man kan göra för andra, kommer man att finna att de känslomässiga såren kan läkas och tomrummet i ens liv så småningom fyllas ut. Det finns mycket man kan göra för att livet skall bli värt att leva genom att man tänker på andra människor och hyser samma kärlek till dem som man vill att de skall hysa till en själv.
Det bästa botemedlet
Den bästa uppmuntran som kan ges åt sörjande personer kommer utan tvivel från Guds ord. Bibeln ger det mest tillfredsställande svaret på frågan: ”Varför dör människorna, och vilket hopp finns det för de döda?” På detta sätt bidrar bibelns sanning till att lindra sorgen och bedrövelsen. Den skänker hopp, och hoppet hjälper den sörjande att inte förlora herraväldet över sig själv. Sådan kunskap i bibeln undanröjer den oro man skulle kunna känna över att inte veta hur den man förlorat nu har det. På bibelns blad upplyser Skaparen oss om vilket hopp det finns om att de döda skall få liv ännu en gång. — Apg. 24:15; Joh. 5:28, 29.
På grund av det underbara hoppet om uppståndelsen blir den kristne inte överväldigad av tårar och sorg. Hans sorg är inte så stor eller så djup som de människors som inte har någon kunskap om det hopp bibeln ger. Lägg märke till vad aposteln Paulus säger om detta: ”Vidare, bröder, vill vi inte att ni skall vara okunniga i fråga om dem som sover i döden, för att ni inte skall sörja, som ju de övriga gör, vilka inte har något hopp. Ty om vår tro är att Jesus dog och uppstod igen, så kommer Gud att också föra dem som genom Jesus har insomnat i döden fram tillsammans med honom. Ty detta är vad vi säger er genom Jehovas ord. ... Fortsätt följaktligen att trösta varandra med dessa ord.” — 1 Tess. 4:13—15, 18, NW.
De som sörjer sina käras död kan finna styrka hos Gud genom att vända sig till honom i bön. Gud kan skänka den helande tröst som behövs. Det skänker sannerligen lindring och bot åt ett sargat hjärta att man vänder sig till Gud och söker lära känna och göra hans vilja. — Ps. 86:6, 7.
Många människor har hört talas om den kostnadsfria bibelstudieverksamhet som Jehovas vittnen bedriver i människors hem, och de har sökt sådant bistånd i tider av sorg. En av dessa skriver: ”Eftersom vi nyligen fått djup sorg i familjen, är jag intresserad av att få reda på om det finns något liv efter detta.” Det kanske är överflödigt att säga att Jehovas vittnen betraktar det som ett privilegium att med bibelns hjälp bistå alla sådana människor till att förstå varför döden finns till, vilket tillstånd de döda befinner sig i och hoppet att de döda förmedelst en uppståndelse skall få möjlighet att leva i ett hela jorden omfattande paradis.
Du kan alltså uthärda någon av dina käras död, även om det kanske är den svåraste känslomässiga erfarenhet du haft i ditt liv. Håll dig sysselsatt med hälsosam kroppslig verksamhet. Vänd dig till Gud i bön. Studera hans ord, bibeln, för att lära känna orsaken till att människor dör och hoppet för de döda. Glöm inte i din sorg och förtvivlan att Jehovas vittnen skulle vara mycket glada att få hjälpa dig. Varför inte ta emot deras uppriktiga erbjudande om hjälp nästa gång de besöker ditt hem? Eller i stället för att vänta på att de skall besöka ditt hem kan du själv göra ett besök hos dem i deras Rikets sal. Du är mycket välkommen.