Kidnapping sätter liv på spel!
ALDRIG tycks ett enskilt människolivs värde vara mera uppenbart än i samband med kidnapping. Släktingar, vänner och ibland hela nationer börjar frukta för gisslans liv. En stämning av hjälplöshet och vredgad maktlöshet råder. Man gör heroiska ansträngningar att uppfylla kidnapparnas krav. Pengar blir närmast meningslösa i jämförelse med värdet av detta enda liv.
Följande åsikt, som uttrycks i en ledare i New York Times, är typisk: ”Så länge offrens liv är i fara är ansträngningarna att rädda dem allt som betyder något. ... Det främsta företrädet måste ges åt att rädda oskyldiga liv.” Myndigheterna håller sig därför vanligen i bakgrunden för att undvika att äventyra de känsliga förhandlingarna om frigivning. Och vilken lättnad och glädje känner man inte, om offret slipper undan oskatt!
På några få korta år har världen störtat in i vad somliga kallar ”kidnapparens tidsålder”. Kidnapping och dess mera sentida motsvarighet — tagande av gisslan — har ökat explosionsartat över hela världen. Argentinas första kidnapping på trettiofem år inträffade 1968. Två fall förekom 1969. Men 1973 hade antalet fall av kidnapping ökat till i medeltal tio per vecka! Den sammanlagda lösesumman uppgick till mer än 50 millioner dollar det året. Enbart en bortförd amerikansk affärsman gav sina kidnappare mer än 14 millioner dollar.
”Det tycks inte vara någon annan näringsgren som ökar” på Italiens av svårigheter hemsökta ekonomiska skådebana ”än kidnapping”, framhåller tidskriften Time bistert. ”Kidnapping har blivit en mycket lönande näring”, säger faktiskt en medlem av Italiens parlament. ”Under de senaste fem åren har kidnapparna rakat till sig 24,5 millioner dollar, inte mindre än 8 millioner dollar enbart under år 1974.”
I andra nationer jorden runt har antalet fall av kidnapping och tagande av gisslan ökat snabbt; men detta är också ett internationellt problem. Kidnappare slår nu till nästan var som helst i världen. Varför använder de sådana metoder?
Varför kidnapping?
Det som många experter länge fruktat för har nu inträffat. Missräknade politiska grupper, som söker göra sin röst hörd, har upptäckt att kidnapping och tagande av gisslan är idealiska politiska vapen. De har funnit att när liv står på spel, gör familjerna eller myndigheterna nästan vad som helst för att rädda dem. De moderna meddelelsemedlen gör dessa tilldragelser till världshändelser, som oräkneliga millioner människor betraktar på sina TV-skärmar. Kidnapparna får alltså världsomfattande uppmärksamhet långt mera effektivt än alla andra mindre sensationella gärningar.
Det viktigaste för de politiska extremisterna är att det tycks fungera. De anser att ju mera sensationell handlingen är, desto större är sannolikheten för att världen skall tala om deras missnöjesanledningar och utöva påtryckningar på deras politiska motståndare. Publiciteten ger spridning åt saken. Om en grupp har framgång, stimuleras liknande grupper i andra länder att använda samma metoder. ”När sensationell terror har framgång”, framhåller Long Island Sunday Press, ”är det nästan säkert att den kommer att upprepas, och något som kan liknas vid en lavin har kommit i rörelse.”
Vanliga brottslingar, som ser de politiska opportunisternas framgångar, lägger märke till ett sätt att skaffa sig lättförtjänta pengar utan någon större risk och börjar använda samma metoder. ”Vi har inte gjort någon utbetalning för bankrån under de senaste två åren”, säger en försäkringsman i Buenos Aires. ”Rånarna har allesammans slagit sig på kidnapping.”
För att stävja denna tendens anser många att man inte bör ge så mycket publicitet åt kidnapping. ”Publiciteten leder bara till att man planterar idén i någon [rubbad persons] hjärna”, förklarar en polisman i Förenta staterna. Det förhållandet att sådana handlingar ofta kommer i vågor efter en vitt och brett publicerad händelse tycks tyda på att det förhåller sig så. Men andra fruktar för vad det kan leda till att över huvud taget göra några inskränkningar i tryckfriheten. ”Undertryckande av nyheter, av till och med det mest chockerande slag, är tyranniets tjänarinna”, skriver redaktören för U.S. News & World Report.
Somliga har till och med föreslagit att man skulle göra det till ett lagbrott att betala den lösesumma en kidnappare begär. ”Familjen eller andra som betalar lösen förkunnar helt enkelt att kidnapping lönar sig”, förklarar en av Förenta staternas regerings framträdande rådgivare. ”De drar därigenom oavsiktligt en skärseld av terror över oräkneliga andra oskyldiga.”
Men andra säger: Tänk på vilka konsekvenser en sådan åtgärd skulle få. Skulle djupt bedrövade släktingar till gisslan ens underrätta myndigheterna, om det fanns en sådan lag? Skulle de inte frestas att sköta saken själva för att rädda den de älskar och helt och hållet lämna myndigheterna utanför? Det finns därför somliga som menar att en sådan lag skulle lägga ännu större hinder i vägen för rättvisans upprätthållande.
”Belägringsmentalitet”
Myndigheternas oförmåga att hejda den stigande flodvågen av kriminell och politisk kidnapping har skapat ett klimat av fruktan bland de främsta offren — rika människor och representanter för utländska företag. Kidnapparna har upptäckt att en direktörs företag fungerar ungefär som en familj, som kan tvingas att betala ännu högre lösesummor än en rik persons egen familj.
Men det betyder inte att de har förlorat intresset för de rika. ”En belägringsmentalitet genomsyrar millionärsfamiljerna, som dominerar societeten” i Monterrey i Mexico, rapporterar New York Times. De har ”i tysthet dragit sig undan från sällskapslivet”. Invanda livsmönster har ändrats. De som löper risk att falla offer för kidnapping är inte längre fria att komma och gå som de behagar. De måste variera sitt dagliga schema och ta olika vägar till arbetet — allt för att undvika de vanemässiga mönster som kidnapparna spanar efter. Somliga förmögna människor i norra Italien lär sända sina barn till skolan i det närbelägna Schweiz i hopp om att de skall vara i säkerhet där.
På en del platser gör man hemmen till fästningar med splitterfritt glas i fönstren, taggtråd på krönet av de omgivande murarna, strålkastare som är påslagna hela natten och patrullerande beväpnade vakter. Bilarna är bepansrade mot kulor. Många lejer livvakter med de senaste automatvapnen. En amerikansk affärsman i Argentina säger: ”Fruktan överskuggar allting. Jag ägnar mera tid åt säkerhetsåtgärder än jag gör åt [affärerna].” En annan säger: ”Det kostar mitt företag 5.000 dollar i månaden bara att beskydda mig och min familj.”
Förutom den direkta kostnad som lösesummorna innebär skapar kidnapping och tagande av gisslan en enorm börda av kostnader för säkerhetsåtgärder. Privata säkerhetsfirmor som tillhandahåller livvakter och andra beskyddande tjänster rapporterar att affärerna ökar kraftigt över hela världen. Efterfrågan på försäkringar mot kidnapping har ökat starkt. Ett framträdande internationellt bolag lär erbjuda en försäkring på en million dollar för en premie av omkring 500 dollar årligen, om den försäkrade betalar de första 2.500 dollarna av lösesumman. Försäkrade personer skulle naturligtvis bli kidnapparnas främsta måltavlor, om inte namnen hölls strängt konfidentiella.
Det råder också efterfrågan på specialtränade hundar till skydd mot kidnappare. En italiensk kennelägare, som tränar vakthundar till skydd mot mördare, säger: ”Jag har redan sålt tränade schäferhundar till direktörer för stora bolag, industrimän, skådespelare och personer med lärda yrken, och efterfrågan växer fortfarande.” Hundarna, som kostar mellan 6.000 och 19.000 kronor, tränas för att angripa vem som helst som antastar deras husbonde. De kan enligt tränaren döda angriparen, om de inte hindras. En firma i Kalifornien har sålt hundratals vakthundar för 2.500 dollar per styck.
Men kan man känna sig trygg när man vidtagit alla dessa säkerhetsåtgärder? En polisman som fått hand om ett mycket omskrivet fall av kidnapping i USA sade besinnande: ”Vad man måste inse är att om någon verkligen vill kidnappa en person, finns det helt enkelt inte mycket någon kan göra för att hindra det.”
En amerikansk diplomat, som blev kidnappad i Mexico och släppt sedan man tillmötesgått kidnapparnas krav, gav följande råd till de studerande vid Amerikas högre skola för internationell företagsledning: ”Många talade om att bära vapen och så vidare. Jag tycker det är dåraktigt och löjligt. Kidnapparna är dig så övermäktiga att det inte alls skulle vara till någon nytta.”
Politiska aktivister tycks vara benägna att använda detta mycket mäktiga vapen i så stor utsträckning som möjligt. En talesman för en internationell säkerhetsfirma förutsäger att denna affärsgren kommer att bli framtidens melodi: ”Aldrig tidigare i människans historia har vi upplevt de slag av våldsbrott och de djuriska gärningar som vi snart kommer att få se i vårt eget samhälle.” Mänskligheten känner nu verkligen av att ”laglösheten förökas”, vilket bibeln förutsäger skulle känneteckna ”de yttersta dagarna” av denna urartande, världsomfattande ”tingens ordning”. — Matt. 24:3, 12, NW; 2 Tim. 3:1.
En balanserad syn på livet
Det är också något annat man bör tänka på: Tycker du inte det är egendomligt att folk blir så bestörta, när kidnappare hotar sina offer till livet, men ändå så gott som nonchalerar oräkneliga andra människor som dagligen hotas av döden?
Tänk på de millioner som svälter just nu — varför är deras liv mindre värdefullt? Aborter utsläcker ständigt otaliga unga liv; många människor blir inte bara kidnappade, utan mördade, och sådant inträffar varje dag runt hela jorden. Och vad är att säga om de myriader som redan förlorat livet eller som just nu blir dödade i den nuvarande generationens krig? De flesta höjer inte ens ögonbrynen för alla dessa liv som utsläcks.
Politik, brottslighet och moralisk egennytta har gjort livet till något mycket billigt, under det att hoten mot vissa liv paradoxalt nog väcker oerhörd bestörtning och sensation. Som en person uttryckte saken: ”Folk är villiga att ge millioner för att rädda ett enda liv, men mycket litet för att rädda millioner liv!” Visar inte dessa skeva värderingar att något är i högsta grad fel med den världsomfattande tingens ordning som har gett upphov åt dem?
Det är orsaken till att endast den fullständiga globala förändring som Gud utlovat kan återge människorna en balanserad syn på livet. Denna förändring måste bli så genomgripande att bibeln talar om en ”ny jord” efteråt, ett nytt mänskligt samhälle under ett nytt regeringsskick, när den ”förra jorden” och dess billiga syn på livet är ”förgångna”. Då kommer det värde som den store livgivaren har åsatt livet att vara rådande — så att det länge efterlängtade tillstånd förverkligas då ”döden ... icke mer [skall] vara till”. — Upp. 21:1—5; 2 Petr. 3:13.