Anordningar för resande

● I Zaïre, liksom i andra länder i Afrika, färdades man förr i tiden nästan uteslutande till fots. Eftersom man måste gå långa sträckor, kunde man inte ha så mycket att bära på, utan bara det allra nödvändigaste — vatten, en matta att sova på och kanske något att skyla sig med. Men hur blev det med mat och logi? De resande behövde inte oroa sig för detta. De visste nämligen att så snart de kom till en by, skulle byhövdingen förse dem med mat och tak över huvudet. Det var sed att man gjorde så.

Men om det inte fanns någon by i närheten och resenären blev hungrig, kunde han ändå ha tillgång till mat. Hur då? Jo, i vissa delar av landet var det sed att de kulturväxter som växte närmast vägen eller stigen i första hand var avsedda för resande. De var välkomna att äta så mycket de ville, men om de fyllde ett kärl för att ta med sig mat, betraktades det som stöld, och ägaren kunde väcka åtal emot dem. Denna föranstaltning liknar i hög grad den som fanns i den mosaiska lagen, till exempel i 5 Moseboken 23:24: ”När du kommer in i din nästas vingård, får du där äta druvor, så mycket dig lyster, till dess du bliver mätt, men du får icke lägga något i ditt kärl.”