Vad har hänt med ”kärleken till nästan”?
SÅ ANGENÄMT livet kan vara, när vi har grannar omkring oss som är vänliga, varmhjärtade, älskvärda och hjälpsamma! Det ökar i hög grad livsglädjen och får problemen i livet att verka mindre. När så är fallet, är bibelns ordspråk verkligen tillämpligt: ”Bättre är en granne, som står dig nära, än en broder, som står dig fjärran.” — Ords. 27:10.
Men hur många sådana grannar har du? Olyckligtvis tycks detta slag av grannsämja försvinna. Människor på många håll lägger märke till en förändring, en tilltagande brist på omsorg om andra. Utan tvivel har du läst nyhetsrubriker sådana som dessa, som nyligen förekommit:
”Åskådare ignorerar anfallen kvinna”; ”Man knivstucken till döds medan folkskara på 30 ser på”; ”Man berättar hur dotter dog medan bilister fortsatte”; ”Rop ignorerades varför kvinna omkommer i gyttja”. I de skildringar som åtföljer rubrikerna omtalas ofta hur människor förklarar sin uraktlåtenhet att hjälpa med konstaterandet: ”Jag ville inte bli inblandad.”
Och ändå är det inte så mycket i samband med sådana här dramatiska eller sensationella händelser som bristen på kärlek till nästan gör sig kännbar. Det är framför allt i människors vanliga, dagliga liv. Leenden, vänliga hälsningar, artighet, omtänksamhet och vänlighet tycks stå högt på listan över våra dagars sällsyntheter. I stället säger många att de upplever tilltagande kyla, likgiltighet och hårdhet. Vad är orsaken?
En del människor lägger en stor del av skulden på det moderna, industrialiserade samhället. Det framtvingar ett högt tempo och massproduktion och får ofta människor att framstå som kuggar i ett hjul i väldiga fabriker snarare än individer med individuella behov, önskningar och personligheter. Stora städer är ett annat drag i det moderna samhället. De som bor i dem känner sig ofta ensamma, även om de är omgivna av millioner medmänniskor. Få människor tycks ha eller ta sig tid att visa intresse för andra. Förr förekom det ofta en bestämd samhörighet mellan grannar även i städerna. I våra dagar sker så många förändringar att den gamla granngemenskapen ofta har försvunnit. En professor i ämnet människans utveckling, Theron Alexander, vid Temple University säger att ”en del av vår samhällsbyggnads rotsystem tycks vara skadat. Stadsbon finner alltmer att han i själva verket är utan en bestämd gemenskap. Kanhända för första gången i världshistorien saknar millioner människor en verklig plats i det mänskliga samhället.”
Något som i hög grad påverkar människors inställning till andra, vare sig det gäller städerna, förorterna eller landsbygden, är den materialism som det moderna samhället uppammar. Doktor Jerry H. Siegel, chef för en psykologisk central i New Jersey, säger följande om förhållandena i Förenta staterna: ”Människor lever definitivt i allt större utsträckning för stunden. Förhållandena i vårt samhälle i allmänhet har förändrats oerhört. Det råder en påtaglig brist på verkliga värden. Människor blir alltmer självupptagna, och pengarnas instabilitet bidrar till denna tilltagande själviskhet.”
Ja, intresset koncentreras i hög grad på ting — hus, bilar, kläder, nöjesarrangemang — i stället för på människor. Men detta tillfredsställer i själva verket inte människans hjärta. Det motarbetar en generös eller utåtriktad inställning. Det bidrar till att göra en känslolös, villig att söka tillgodose sina egna önskningar på andras bekostnad.
De ekonomiska problem och den inflation som utbreder sig visar nu hur fåfängt det är att vända sig till materiella ting för att uppnå lycka och trygghet. Men i stället för att få upp ögonen för verkligheten blir många bara ännu mer upptagna av sina ekonomiska problem och blir sålunda mer isolerade, mindre benägna att intressera sig för andra, mindre angelägna att bidra till andras lycka.
Botemedlet?
Vad är botemedlet? För att kunna inse vad detta är måste vi först få klart för oss att det inte är städer, fabriker eller liknande som bär den huvudsakliga skulden, för även om människor befinner sig i samma omständigheter, reagerar de inte lika. De kan bo i samma stad, samma grannskap, till och med på samma gata eller arbeta i samma fabrik, och ändå kan somliga visa vänlig omtanke om nästan, medan andra inte gör det. Vad är det som gör skillnaden?
Svaret har mer än blott och bart tillfällig vikt och betydelse. Det har nämligen att göra med livet självt — i själva verket med hoppet om evigt liv. I det första århundradet, när en viss man, som var bevandrad i den mosaiska lagen, frågade Jesus från Nasaret: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?”, svarade Jesus genom att låta mannen citera följande ord ur denna lag: ”’Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.’” Jesus tillade: ”Gör det, så får du leva.” I anslutning till detta uttalade Jesus liknelsen om en samaritisk man som visade sann kärlek till sin nästa. — Luk. 10:25—37.
Kärleken till Gud och kärleken till nästan är i själva verket oskiljaktigt förbundna med varandra. Som Jesu apostel Johannes skrev: ”Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett.” (1 Joh. 4:20) Detta hjälper oss också att förstå varför kärleken till nästan håller på att bli så sällsynt i våra dagar. Hur så?
Det beror på att kärleken till Gud håller på att bli så sällsynt. Jesus förutsade att människor i våra dagar, som profetiskt omtalas som de ”yttersta dagarna” för den nuvarande orättfärdiga tingens ordning, skulle drabbas av krig, livsmedelsbrist och andra allvarliga problem, vilka alla samtidigt skulle beröra hela mänskligheten. Han sade också att ”på grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna”. (Matt. 24:3—12, NW; 2 Tim. 3:1—4) Kärleken till Gud, intresset för att lära känna honom, att läsa hans ord, bibeln, och att lära känna hans normer och uppsåt har sannerligen ”svalnat” hos det stora flertalet i våra dagar. Kärleken till nästan har oundvikligen blivit lidande.
Att lära känna Gud, att lära känna hans uppsåt att återställa denna jord och det mänskliga samhället på den till ett rent, sunt, rättfärdigt tillstånd, kan åstadkomma en oerhörd förändring i vårt sätt att betrakta saker och ting och i vår inställning till andra. Det kan förändra våra värderingar, ge oss ett hopp som är storslagnare och mer tillfredsställande än det hopp som det materialistiska system, som nu är rådande, kan erbjuda. Ja, det kan få oss att vidga våra känslor, så att vi i likhet med Gud blir osjälviskt intresserade av hela människovärlden. Jehovas vittnen kommer med glädje att visa intresse för sin nästa genom att hjälpa dig att lära känna mer om Guds uppsåt genom ett kostnadsfritt bibelstudium, om du så önskar.