Djurfångst i Östafrika

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Kenya

HÖR du till dem som tycker om att besöka en zoologisk trädgård eller djurpark? Och njuter du av att få se djur från avlägsna trakter och drömmer kanske om den dag, då det blir möjligt för dig att få se dem i deras naturliga hemvist? Om det är så, inbjuder vi dig att komma med på en safari i Östafrika och vara med om den fantastiska och riskfyllda upplevelsen att fånga några av de djur som finns representerade i de många parkerna och zoologiska trädgårdarna runt om i världen.

Vi har turen att få följa med en fångstman som är auktoriserad av regeringen och som den här gången har en jämförelsevis ”liten” order att verkställa: 12 elefanter, 5 noshörningar, 30 sebror, 15 gnuer, 27 giraffer och ett antal andra stäppdjur. Färden in i det här området kommer att ta ungefär tre månader i anspråk, och därför måste givetvis en hel del förberedelser göras för att den skall bli framgångsrik.

Under den här tiden måste vi ”leva vildmarksliv” så att säga, och därför behöver vi lämplig campingutrustning jämte tillräckligt med proviant, utrustning för matlagning, förbandsartiklar och naturligtvis reservdelar till våra Land Rovers och lastbilar. Detta inbegriper fjädrar, axlar och många däck. Vi måste också försäkra oss om att vi har lämpliga kläder: de vanliga lätta safarikostymerna (kakifärgade, för att smälta in i omgivningen), en ylletröja för kvällarna (som kan vara kyliga också i Afrika) och stövlar som skyddar fötterna mot ormar, soldatmyror och diverse andra dudus (insekter) som tycks finna stort nöje i att bita oss. En lämplig hatt som skyddar mot den brännande afrikanska solen är också nödvändig.

När vi nu har gjort alla dessa nödvändiga förberedelser för oss själva och våra följeslagare, får vi inte glömma bort djuren som vi hoppas kunna fånga. Lämpliga burar måste finnas till hands, där djuren kan släppas in efter hand som de fångas, och naturligtvis måste de förses med föda och vatten, när de väl blivit fångade.

Innan vi ger oss i väg på vår safari, har vår värd först ”spanat in” villebrådet från sitt lätta flygplan, så vi har goda möjligheter att finna de djur vi vill ha.

Färden till fångstområdet

Vårt sällskap på tjugo personer består av mekaniker, de som skall utfodra och ta hand om djuren, fångstmanskapet på åtta personer och oss själva. Det är verkligen en syn för ögat när vi skramlar och studsar fram i den skiftande terrängen. En del av vägarna som vi färdas på är riktigt bra, men på andra ställen liknar stigen mer en uttorkad flodbädd än en väg.

Det är torrperiod, och som en följd av det river vår karavan upp ett enormt moln av damm, som breder ut sig långt bakom oss. Hur tacksamma är vi inte att vid slutet av varje dag få tvätta bort dammet som har samlats i ögonen, öronen och näsan! Och så ljuvligt det är att promenera omkring runt lägerelden på kvällen eller bara sitta i lugn och ro efter att ha skuffats och knuffats hit och dit hela dagen i fordonen!

Ett av de vanligaste ljuden på Östafrikas stäpper är ett kusligt visslande. För en främling är det ett hemskt ljud, men vår värd förklarar att det uppstår när vinden blåser genom en viss akasiearts frökapslar, som har urholkats av insekter. Detta, jämte knarrandet från syrsorna och gräshopporna, leopardens hostande och lejonets rytande, ger oss oförglömliga minnen från vår färd.

Slutligen kommer vi fram till den plats där vi skall göra upp ett tillfälligt läger och där djuren, efter hand som de fångas, skall hållas i burar. De måste gradvis vänjas vid husdjursfoder som en förberedelse för sina nya hem i de många zoologiska trädgårdarna långt borta från deras hemland Afrika.

Fångsten

Dag för dag ökar ljuden från djur som i allt större antal kan ses i lägret, när burarna undan för undan fylls med goda fångster. Eftersom själva infångandet av djuren kan vara mycket riskabelt, får inga oerfarna personer ta del i det. Men de tycker om att få höra om de många upplevelserna och farorna, när vi berättar om dem i lägret.

Kan du tänka dig att vara med om att jaga en noshörning eller en snabbfotad gnu med bil, som far fram över okänd mark, tvärvänder och snabbt svänger åt sidan för att undvika de många buskarna och myrstackarna (att köra på en sådan kan vara ödesdigert), samtidigt som en fångstman försöker kasta en ögla eller en lasso runt halsen på villebrådet? När djuret väl fångats runt halsen, måste fångstmannen snabbt slå ett rep runt dess fötter och lösgöra repet runt halsen. Annars kan detta orsaka skador och till och med blindhet hos vissa djur. Eller vad skulle du tycka om att försöka dig på att ta fast en sebra eller en giraff i svansen, medan den rusar fram?

De djur som skall fångas utväljs noga, så att man inte tar dem som är för gamla eller för unga. Unga djur kräver alltför stor omvårdnad, och ett gammalt djur anpassar sig aldrig till ett nytt liv och ny kost. Därför söker vi efter halvvuxna djur. Det råder delade meningar om vad som utgör den farligaste ”fångsten”. Några anser att noshörningen är farligast; andra elefanten, och de flesta håller med om att buffeln är en fruktansvärd motståndare — lömsk och opålitlig. Enligt vår värds uppfattning är det mest riskfyllt att fånga en elefant, eftersom man först måste avskilja det utvalda djuret från hjorden — ingen lätt uppgift, då de unga noga övervakas av många ”fastrar” och ”mostrar” såväl som av mödrarna.

Så kommer den dag när beställningen är utförd och vi kan börja vår återfärd. För de flesta oerfarna personer skulle det här tyckas vara slutet på historien. Men för djuren har det just börjat.

Anpassning till ett nytt levnadssätt

Under de närmast följande tretton veckorna kräver våra djur särskild uppmärksamhet, när vi långsamt vänjer dem vid husdjursfoder såsom lusern, havre och korn. Under den här tiden måste de vänjas vid de små burar som skall användas för att skeppa dem till de olika bestämmelseorterna. Man åstadkommer detta genom att locka djuren närmare och närmare burarna med föda, tills de slutligen går ut och in frivilligt och utan att vara rädda. Vid slutet av karantän- och anpassningsperioden tycks djuren vara nöjda med sitt nya levnadssätt och är redo för transporten till sina nya hem, där de skall skänka glädje och lycka åt ung och gammal, kanske också åt dig!

Personer, som deltar i en safari sådan som den här, kan så mycket bättre inse hur mycket som är inbegripet i att föra dessa underbara djur levande till deras nya hemland. Även om vi är tacksamma mot dem som gjort det möjligt för oss att få se sådana under, så känner vi den största tacksamheten mot Honom som ”har skapat allting”, som gav människan ett så fascinerande och ljuvligt hem, den underbara planeten jorden med dess till synes oändliga variation av djurliv. — Upp. 4:11.

Vi ser också fram emot den tid, då det inte längre kommer att vara nödvändigt att hålla sådana djur i burar för att man skall kunna se dem på nära håll. Guds ord, bibeln, talar om för oss att den tid skall komma, då det blir möjligt att utan fruktan ströva omkring bland dem och få ännu större glädje av dessa skapelser, en kärleksfull Skapares verk.