Östberlin och forntidens Främre Orienten

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

ÖSTBERLIN — vad kommer du att tänka på när du hör namnet? Kanske tänker du bara på en nutida europeisk stat under kommunistiskt herravälde, där det råder ateism.

Men visste du att Östberlin rymmer överflödande upplysningar om forntidens Främre Orienten, vilka även bestyrker vissa delar av bibeln? Dessa ting finns i det berömda Pergamonmuseet, som kommer på tredje plats, näst efter British Museum och Louvren, när det gäller samlingar från forntidens Främre Orienten.

Skulle du vilja lära känna något om detta museums rika skattkammare? Låt oss börja med fynd som man gjort i staden Pergamon själv.

Fynd från det forntida Pergamon

Detta museum innehåller en rekonstruktion av ett altare åt Zeus, som kallas ”Pergamonaltaret”. Själva brännoffersaltaret befinner sig i en inhägnad gård på toppen av en ”altarbyggnad”. För att nå altaret måste man gå uppför en 20 meter bred trappa med 24 trappsteg, som om man nalkades en tronsal. På båda sidor om trappan finns stenreliefer, som föreställer mytologiska gestalter. Men varför är dessa lämningar efter forntida hednisk gudsdyrkan av intresse i våra dagar?

Doktor Elizabeth Rode, som ledde rekonstruktionsarbetet, säger i Pergamon, Burgberg und Altar (Pergamon, borgkulle och altare): ”Det anses att det äldsta skriftliga vittnesbördet om altaret utgörs av evangelisten Johannes’ ord.” Vilka ”ord” av aposteln Johannes tänkte denna skribent på?

Hon tänkte tydligen på bibelns ord i Uppenbarelseboken 2:12, 13: ”Och skriv till Pergamus’ [Pergamons] församlings ängel: ’... Jag vet, var du bor: där varest Satan har sin tron. Och dock håller du fast vid mitt namn; och tron på mig förnekade du icke ens på den tid, då Antipas, mitt vittne, min trogne tjänare, blev dräpt hos eder — där varest Satan bor.’”

Var Zeus’ tronaltare i Pergamon orsaken till att Skriften säger att ”Satan har sin tron” i Pergamon? Doktor Rode fortsätter:

”Sorgligt nog kan det inte med säkerhet sägas, om de första kristna med ’Satans tron’ avsåg detta gamla gudaaltare, som har små rötter i traditionen, eller om detta uttryck användes med avseende på det ärade Augustusaltare som var beläget i Pergamon men hatades av de kristna, därför att man dar ville tvinga dem att offra åt kejsaren.”

Pergamons ”borgkulle” eller akropol är en annan intressant företeelse. En blick på dess rekonstruktion här avslöjar att dyrkan av staten var ett framträdande kännetecken på denna forntida stad. Gudinnan Athenas nationalhelgedom innehåller till exempel en staty av Pergamons kung Attalus I. En inskription visar att även detta tempel innehöll ett altare. Borgkullen rymmer också ett tempel, som började byggas av den romerske kejsaren Trajanus och fullbordades av hans efterträdare Hadrianus. Båda dessa kejsare dyrkades där. Det finns också ett annat tempel på denna plats, ett joniskt tempel med en teaterterrass, som tillägnats kejsar Caracalla (Marcus Aurelius Antoninus).

Den hedniska religionens mäktiga grepp om det forntida Pergamon framgår ytterligare av hallen, där skulpturerna står utställda. En av statyerna föreställer Asklepios, läkekonstens gud, som dyrkades medelst en levande orm, som förvarades i ett tempel. En annan skulptur föreställer Afrodite, skönhetens och sinnlighetens gudinna, sittande på en sköldpadda. Det finns också statyer av den stora ”modergudinnan” Demeter, den egyptiska Isis och många andra grekiska och romerska gudar, såväl som gudar från Mindre Asien. De kristna i Pergamon blev sannerligen utsatta för påtryckningar att förneka sin tro på Jesus Kristus.

En titt på Babylon

En annan sevärdhet i Pergamonmuseet är rekonstruktionen av Babylons ”processionsgata”, som Nebukadnessar II byggde åt guden Marduk. En stenplatta från gatan bär inskriptionen: ”Nebukadnessar, Babylons kung, son av Nabopolassar, Babylons kung är jag. Med Shadu-stenplattor har jag lagt Babels gata för den store Herren Marduks procession.”

Föreställ dig hur det skulle vara att gå längs denna väg i riktning mot Isjtarporten. På båda sidor om dig tornar höga befästningsmurar upp sig. Kan du tänka dig hur svårt det skulle ha varit för fiendestyrkor att komma in i Babylon på den här gatan? Professor R. Koldewey, som ledde utgrävningar i Babylon, förklarar i Das wieder Erstehende Babylon (Det återuppstående Babylon):

”När försvararna befann sig på muren, blev gatan en dödsfälla för varje inkräktare. Detta intryck av skräck och fasa, som enbart murarna förmedlade till inkräktaren, och även till en fridsam nykomling, ökades högst väsentligt av de imponerande dekorationerna med långa rader av lejon, som med stora steg gick främlingen till mötes. Dessa var målade i glaserade färger och var uthuggna i låg relief i tegelmurarna.”

Mot slutet av processionsgatan finns en rekonstruktion av Isjtarporten i full storlek, vilken utgör ännu ett imponerande minne från det forntida Babylon. Denna tegelbyggnad, som utgörs av en välvd portal med två väldiga torn på sidorna, når en höjd av omkring femton meter. Portalens sidor och tornen är prydda med ett intressant mönster, i vilket rader av tjurar omväxlar med rader av ett slags ”ormdrake”. Den senare har ormhuvud, lejonliknande kropp och bakfötter som en örn. Isjtar, vars namn denna port bär, var sexualitetens och fruktbarhetens gudinna och dyrkades i Uruk som modergudinnan och himmelens drottning.

Arkeologen Koldewey gjorde följande intressanta jämförelse med tanke på de processioner som skridit fram på Babylons processionsgata. ”Jag såg en gång i portalen till katedralen i Syrakusa (en stad på Sicilien) en silverstaty av Maria i mer än naturlig storlek, fullastad med offergåvor, ringar, ädelstenar, guld och silver, bäras av 40 män på en bärstol högt över den myllrande folkmassans huvuden. I en festlig parad, ackompanjerad av skrällande musik och de innerligt bedjande skarorna, fördes den till Latomieträdgården. På liknande sätt kan jag föreställa mig att en procession kunde föra guden Marduk på hans triumfmarsch längs processionsgatan genom Babylon.”

En biblisk skildring bekräftas

Arbetet med att rekonstruera dessa skatter ledde till en del intressanta bekräftelser av följande skildring i bibeln om Jojakin, en av det forntida Israels kungar:

”Han [Nebukadnessar] förde Jojakin bort till Babel. ... Men i det trettiosjunde året, sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortförd i fångenskap, ... tog Evil-Merodak, konungen i Babel — samma år han blev konung — Jojakin, Juda konung, till nåder och befriade honom ur fängelset. ... Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans bord, så länge han levde. Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen, visst för var dag, så länge han levde.” — 2 Kon. 24:15; 25:27—30.

I samband med ansträngningarna att samla ihop och rekonstruera det stora antalet forntida lämningar från Främre Orienten upptäckte man omkring tre hundra kilskriftstavlor. Dessa hade förvarats i byggnader som låg alldeles intill Nebukadnessars palats. De flesta av dem gällde endast leveranser eller distribution av livsmedel. Men intressant nog innehöll några av dessa tavlor namnet Jojakin. Beträffande värdet av denna upptäckt säger Hans Bartke i boken Bibel, Spaten und Geschichte (Bibeln, spadar och historia):

”Dessa tavlor är inte av någon större betydelse och ger inte heller så mycket upplysningar. Men i första hand bekräftar de i alla fall att Jojakin verkligen var i Babel, bodde i kungens palats och fick sin andel av livsmedel. ... Dessa tavlor utgör en bekräftelse av den bibliska skildringen. De är därför ägnade att stärka tillförsikten till bibelns berättelse.”

Utrymmet tillåter inte här någon mera omfattande undersökning av Pergamonmuseets samlingar av fornlämningar. Men på senare år har avtal regeringarna emellan gjort det lättare för medborgare i Västerlandets nationer att få tillträde till Östberlin. Har du planer på att resa till Tyskland? I så fall kanske du finner det vara mödan väl värt att besöka detta museum i Östberlin och mönstra dess skatter från forntidens Främre Orienten.

[Bild på sidan 10]

Rekonstruktion av ett monument med ett altare åt Zeus i Pergamonmuseet i Östberlin