Messias — Vad skulle han uträtta? Och när?

VAD betyder ordet ”Messias” för dig? Tänker du på en människa, en politiker, som skall lyckas besegra Israels fiender, återföra judarna till det utlovade landet och återuppbygga templet för tillbedjan av Gud i Jerusalem?

En sådan Messias har aldrig framträtt. Inom vissa områden på jorden är judarna fortfarande förtrampade, förtryckta. Likväl talar de hebreiska skrifterna otvetydigt om en ”säd”, genom vilken hela mänskligheten en dag skall bli välsignad. Denna säd, Messias (som betyder ”en smord”), skulle härstamma från patriarkerna Abraham, Isak och Jakob, han skulle tillhöra Juda stam och vara av kung Davids ätt. — 1 Mos. 3:15; 12:1—3; 22:18; 26:3, 4; 28:13, 14; 49:10; 2 Sam. 7:12—16.

För många är emellertid ämnet Messias förbundet med åtskillig förvirring. I uppslagsverket A Dictionary of Judaism heter det: ”De begrepp man hade om Messias varierade. ... Men det finns ingen auktoritativ åsikt om alla dessa begrepp, och judaismen har ingenting bestämt att säga i dessa frågor.” Men hur förhåller det sig med de hebreiska skrifterna? Har du personligen undersökt vad de säger om den utlovade Messias? Vad skulle han uträtta? Och när?

Vad han i första hand skulle uträtta

Det finns bara ett ställe i bibeln, där det hebreiska ordet Maschʹiach, Messias, förekommer som ett egennamn för sig själv (dvs. utan bestämningar, sådana som i ”Guds Smorde”, ”min smorde”). Det är i Daniel 9:24—27, som framhäver något mycket ovanligt som Messias skulle uträtta, något som han skulle åstadkomma långt innan hans styrelses välsignelser skulle bli världsomspännande. Vi läser:

”Sjuttio veckor har blivit bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att få slut på överträdelsen och för att göra slut på synden och för att bringa försoning för förseelse och för att införa rättfärdighet för obestämda tider och för att inprägla ett insegel på syn och profetia och för att smörja det allraheligaste. Och du bör veta och ha insikt om att från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor. Det skall komma tillbaka och verkligen bli återuppbyggt, med ett torg och en vallgrav, men i tider av trångmål.

Och efter de sextiotvå veckorna skall Messias avskäras, utan något för egen räkning.

Och staden och den heliga platsen skall en kommande ledares folk låta drabbas av fördärv. Och dess ände skall komma genom floden. Och intill änden skall det vara krig; om ödeläggelser är det beslutat.

Och han skall behålla förbundet i kraft för de många under en vecka; och i halva veckan skall han komma slaktoffer och offergåva att upphöra.” — NW.

Lade du märke till att den tid, då ”Messias, ledaren” (hebreiska: Maschiʹach nagidʹ) skulle komma, här förbinds med att det skall göras slut på synden? Vad har Messias för del i det? Låt oss begrunda några drag i en profetia som vi finner i Jesaja 52:13—53:12 och som i Targum, den forntida judisk-arameiska parafrasen, tillämpas på ”min tjänare, den Smorde [eller: Messias]”.

”Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.

Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.

Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna [gjorde förbön för syndare, Jewish Publication Society, 1973].” — Jes. 53:5, 10, 12.

Att det görs ”förbön för syndare” är ett första, inledande, steg som lägger grundvalen för människor att kunna glädja sig åt de framtida messianska välsignelserna. Hur så? Jo, skulle någon människa verkligen kunna glädja sig åt den messianska styrelsens förmåner, samtidigt som hon var medveten om ålderdomens och dödens stränga verklighet? Och vad är orsaken till denna dödsprocess?

Första gången döden nämns i bibeln är i 1 Moseboken 2:16, 17, där det heter att Gud sade till den förste mannen, Adam: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.” Ohörsamhet mot denna befallning skulle medföra att dödsprocessen omedelbart skulle börja hos Adam och medföra hans slutliga död.

Det är upptecknat i bibeln att Adam och hans hustru, Eva, överträdde Guds befallning. (1 Mos. 3:6) Detta påverkade inte bara dem, utan alla deras avkomlingar, också oss som är vid liv i dag. Patriarken Job utbrast: ”Vem kan frambringa en ren av en oren? Det finns ingen.” (Job 14:4, NW) Psalmisten David skrev: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” (Ps. 51:7) Enligt bibeln är det så att människan ända från sin avlelse ärver synd och som en följd slutlig död.

Visst finns det de som invänder mot läran att människan ärver synd. De förfäktar att även om alla människor har en ”benägenhet” att göra det som är ont, är de fullt i stånd att övervinna den. Judisk rabbinsk litteratur till exempel hänvisar till vissa ”fullkomligt rättfärdiga” människor. Men har du någonsin träffat en sådan människa? Har de förenade ansträngningar, som till och med de mest hängivna idealister och mest välutbildade människor gjort, lyckats hejda den tilltagande flodvågen av hat, brottslighet, våld, promiskuitet och andra eländen som plågar mänskligheten? Det är uppenbart att människan behöver gudomlig hjälp, om hon skall kunna få bukt med syndiga tendenser.

Hur stor ”lösepenning”?

Men varför överskyldes inte synden av de djuroffer och andra offer som frambars enligt den mosaiska lagen, bland dem försoningsdagens offer? Bibeln påvisar att försoning för arvsynd krävde något mycket, mycket värdefullare än dessa djuroffer. Vi läser i Psalm 49:7—10:

”De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom. Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid, så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.”

Hur stor var den ”lösepenning” som skulle köpa människor fria från synd och död? Guds fullkomliga rättvisa föreskrev ”själ ... för själ”. (5 Mos. 19:21, NW) Eftersom Adam ursprungligen var fullkomlig, syndfri, kunde bara en annan fullkomlig människa återställa vad Adam förlorade för sina avkomlingars räkning på grund av synden. Som tidigare nämnts utvisar Daniels bok i bibeln att denna uppgift ges åt ”Messias, ledaren”.

När skulle människor börja spana efter en uppfyllelse av denna inledande eller förberedande verksamhet från Messias’ sida? Hur kunde denne, som var ”en smord”, ha en mänsklig härkomst och ändå vara syndfri?

Hur man räknar ”veckorna” till Messias

Profetian om de ”sjuttio” ”veckorna” anger i detalj att ”Messias, ledaren”, skulle framträda 69 veckor (7 + 62) ”från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem”. (Dan. 9:25, NW) När utgick det ”ordet”?

De hebreiska skrifterna, Nehemja 2:1—6, berättar om att perserkungen Artaxerxes Longimanus utfärdade ett sådant ord eller påbud om att Jerusalem skulle återupprättas och återuppbyggas. ”Ordet” utgick i hans tjugonde regeringsår, som var år 455 f.v.t. Många judiska och andra forskare är ense om att de ”veckor” som omnämns här är ”årsveckor”, dvs. varje vecka är sju år lång. Om man räknar framåt 69 årsveckor, dvs. 483 år, från år 455 f.v.t., kommer man till år 29 v.t. Framträdde någon med anspråk på att vara Messias det året?a

Hur förhöll det sig med Jesus från Nasaret?

Kanske tänker du nu på Jesus från Nasaret, som levde vid den tiden. Ägde Jesus den utlovade Messias’ kreditiv? Lukas’ evangelium, som har lovordats för sin historiska exakthet, uppger att Johannes döparen, Jesu förelöpare, började sitt offentliga predikande på våren ”i femtonde året av kejsar Tiberius’ regering”, som sträckte sig in på år 29 v.t. (Luk. 3:1, 2) Jesus blev döpt och började sin offentliga prediko- och undervisningsverksamhet som Guds ”Smorde” omkring sex månader senare, på hösten år 29 v.t. — Luk. 3:21—23; 4:16—21.

Som det framhölls i föregående artikel i denna tidskrift fick den metod och det innehåll som kännetecknade Jesu undervisning och lära, såväl som hans häpnadsväckande underverk, många att dra slutsatsen att han var den utlovade Messias. Också omständigheterna i samband med Jesu födelse och död var sådana som de hebreiska skrifterna hade förutsagt med avseende på den utlovade Messias. Hur så?

Först av allt: Jesus föddes i Betlehem, och om detta läser vi i Mika 5:2: ”Men du, Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” Enligt Targum, den judisk-arameiska parafrasen, lyder denna vers: ”Från dig skall Messias utgå framför mig.” — Se Matteus 2:1.

Också det sätt Jesus föddes på förtjänar att beaktas. I evangelieskildringen heter det:

”Ängeln Gabriel [blev] sänd av Gud till en stad i Galileen, som hette Nasaret, till en jungfru, som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus. ... Då sade ängeln till henne: ’... Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son.’ ... Då sade Maria till ängeln: ’Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.’ Ängeln svarade och sade till henne: ’Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga, som varder fött, kallas Guds Son.’” — Luk. 1:26, 27, 30—32, 34, 35.

Att Jesus blev avlad genom ett underverk och att gudomlig kraft skulle ”överskygga” hans utveckling i Marias moderliv garanterade frihet från adamitisk synd, vilket gjorde honom till en fullkomlig människa. På så sätt skulle Messias vara i stånd att betala det dyra återlösningspriset till friköpande av mänskligheten från synd och död. — Ps. 49:8; Matt. 20:28.

Enligt Daniel 9:25—27 skulle ”Messias, ledaren”, ”avskäras” ”i halva [sjuttionde] veckan”. Helt i överensstämmelse med detta dog Jesus på den judiska påskdagen på våren år 33 v.t., exakt en halv s. k. årsvecka, dvs. tre och ett halvt år, efter sitt dop. — Matt. 26:2; Joh. 13:1, 2.

Var Jesus då den utlovade Messias? De fakta som framlagts här pekar klart och tydligt hänemot en sådan slutsats. Men många människor är kanske inte nöjda med detta slags vittnesbörd, för att låta sig övertygas. Det behövs något mer. Och det finns. På vilket sätt?

En ”ande ... präglad av geni”

Det är viktigt att man tänker på att Jesu liv var något vida mer än bara en överensstämmelse med data och platser som på förhand var bestämda enligt bibelns profetiska skildring. Hans läror och mångsidiga verksamhet är inte bara ord på papperet. Jesus var en person. För att kunna avgöra om han var Messias måste man tänka på den ”ande”, den pådrivande hjärteinställning, som gjorde Jesus till vad han var och utgjorde motivet till det han sade och gjorde. Om detta yttrar sig den judiske religionsforskaren Claude Montefiore i The Synoptic Gospels:

”Jesu lära och undervisning präglas av en viss ande eller glöd som du antingen uppskattar eller underlåter att uppskatta. ... Jesu lära, som i så ofantlig grad har påverkat världen, är något mera och annorlunda än en lista lösryckta föreskrifter. Det är inte bara summan av dess skilda delar; det är en helhet, en ande. Denna ande är präglad av geni. Den är stor, stimulerande, djärv. ...

Även om du skulle kunna finna lösryckta mycket snarlika motsvarigheter till 970 av, låt oss säga, de 1.000 verserna i evangelierna, i vilka Jesus är den som talar, och även om du sammanförde dem och gjorde en nätt liten bok av dem, skulle du inte ha framställt något som var en ersättning av motsvarande religiöst värde. Den inbördes överensstämmelsen, doften, anden, geniet, allt skulle ha flytt sin kos. Eller rättare sagt: du skulle inte kunna ingjuta detta i din utsökta samling brottstycken och godbitar.”

Har du personligen ansträngt dig för att fånga den ”ande”, som präglar Jesu läror och undervisning, genom att noggrant studera de fyra evangelieskildringarna, av Matteus, Markus, Lukas och Johannes, i ljuset av de hebreiska skrifterna? Om du gör det, hjälper det dig att urskilja vad som var Messias’ inledande eller förberedande uppgift och varför Jesus från Nasaret på sin tid inte infriade många av de gängse förväntningarna som man då hade på Guds ”Smorde”. Men vad han verkligen uträttade lade grundvalen för hela mänskligheten att vinna underbara välsignelser i en nära framtid. Vad slags välsignelser blir det? Skall du få uppleva att de förverkligas?

Slutliga uppgifter att utföra i våra dagar

De hebreiska skrifterna innehåller också profetior om en ”människoson”, en Messias, som är en härlig himmelsk kung, och han skulle av Gud få ”välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom”. (Dan. 7:13, 14) Under detta himmelrikes styre skall människorna få åtnjuta evigt liv i fullkomlig hälsa i ett paradis som blivit återställt jorden runt. (Ps. 133:3; jämför Jesaja 33:24; 35:5, 6.) Ja, de döda skall också återvända till liv i en uppståndelse. (Job 14:13—15; Dan. 12:13; Joh. 5:28, 29) Att Messias frivilligt offrade sitt fullkomliga människoliv gör allt detta möjligt. Men när kommer dessa välsignelser?

Tvärtemot de gängse judiska förväntningarna på Jesu tid förklarade han: ”Guds rike kommer inte med påfallande märkbarhet.” (Luk. 17:20, NW) Hur kan vi då avgöra när Riket är nära?

Jesus förutsade att som ”tecknet ... på avslutningen på tingens ordning” skulle det bland annat komma vittomfattande krig, hungersnöd, jordbävningar, tilltagande laglöshet och andra ”nödens våndor”. (Matt. 24:3, 6—8, 12, NW; jämför Uppenbarelseboken 6:1—8.) Har inte sådana ting plågat mänskligheten såsom aldrig förr sedan 1914, då en ny epok inleddes? Enligt Jesu profetia skall den generation som upplevde detta också få uppleva att det messianska styrets välsignelser börjar utbreda sig över jorden. (Matt. 24:34; Sak. 9:10) Är inte detta de bästa tänkbara nyheter för nu levande människor?

De hebreiska skrifterna beskriver i stora drag en första, inledande eller förberedande, syndaförsonande uppgift för ”Messias, ledaren”, och fastställer år 29 v.t. som det år då han skulle framträda. (Dan. 9:25) Hans offerdöd skulle inträffa en halv årsvecka, dvs. tre och ett halvt år, senare. (Dan. 9:26, 27; Jes. 52:13—53:12) Det liv som Jesus från Nasaret framlevde överensstämde exakt med dessa och alla andra profetior om Messias’ förberedande verksamhet. Förtjänar inte evangelieskildringarna, med tanke på detta, det allvarligaste och noggrannaste studium? Är du villig att ägna dig åt ett sådant studium? Om du önskar få del av den messianska styrelsens världsomfattande välsignelser, är det absolut nödvändigt att du gör det.

[Fotnoter]

Beträffande den ståndpunkt, som judar i början av den vanliga tideräkningen intog till den här profetian, uttalade sig en rabbin på 1600-talet, Menasseh ben Israel, i sitt verk De Termino Vitae (Om livets slut) med dessa ord: ”Några anslöt sig till den uppfattningen att dessa 70 veckor innebar att vid deras slut skulle den Messias komma som skulle göra dem till hela världens styresmän. Ja, alla som grep till vapen mot romarna vid den tiden hade denna åsikt.”