Myggan — nattens insektsmarodör?
NATTENS skuggor har fallit, och mörker råder. Du har gått till sängs tidigt och hoppas få njuta av flera timmars fridfull sömn. Men ett bekant, vinande surr bryter den varma, doftande kvällens stillhet. Ditt sovrum har invaderats! Spänd, orolig, fruktande det värsta avvaktar du. Du känner ingenting och tror att faran är över. Men för sent inser du att du blivit ett offer. En ihärdig klåda avslöjar att du inte undgått att bli stucken av vad du kan vara benägen att utnämna till ”nattens insektsmarodör” — myggan.
Du bestämmer att från och med nu och till sommarens slut skall alla öppna fönster vara försedda med myggnät. Du kanske använder oljor och sprejer på oskyddade delar av kroppen — allt i en ansträngning att avvärja angrepp från den hotfulla myggan. Du är naturligtvis inte den första att börja sådan krigföring. Det sägs att egyptierna använde myggnät och krukor med rykande eld av samma anledning för omkring tre årtusenden sedan.
Ditt bästa försvar kan ändå vara bättre kunskap om denna fiende. Hurudana är egentligen myggorna? Varför ”biter” de människor? Tjänar dessa insekter något nyttigt ändamål?
Från ägg till fullvuxen mygga
Myggorna är insekter av ordningen Diptera, som betyder ”tvåvingar”. Det finns över 2.500 arter, och de har sannerligen stor utbredning. Man kan finna deras kläckningsplatser både i varma tropiska gölar och i kalla arktiska vatten!
Myggorna genomgår fyra stadier: 1) ägg, 2) larv, 3) puppa och 4) fullvuxen mygga. Genom äggläggningsröret i bakkroppen kan honan lägga omkring 100 till 300 ägg vid ett enda tillfälle. Vissa arter ordnar äggen till en sorts flotte som hålls samman av ett ämne som honan avsöndrar. Äggen kan läggas i ett kärr eller till och med i en liten vattensamling i ett dike eller en ihålig stock. De kläcks efter två eller tre dagar, utom när det gäller en del arter, som till exempel den som lägger sina ägg i uttorkade dammar. Dessa ägg kläcks inte förrän de dränkts av vatten tre gånger. I annat fall kanske de skulle kläckas under en kort våtperiod, och larverna skulle duka under, när dammen återigen blev torr. Andra myggor lägger sina ägg i gyttja efter en översvämning, och dessa ägg kläcks inte förrän en ny översvämning inträffat, kanske efter flera år.
Myggens larver simmar genom vattnet med slingrande rörelser och är till utseendet maskliknande. Runt munnen har de fina hår som sveper in födan — mycket små växter, encelliga organismer, som kallas protozoer, och även andra larver. Somliga mygglarver andas genom att sticka upp ett slags snorkel eller andningsrör över vattnet. Hos en kärrmyggart är andningsröret spetsigt, och larven sticker in det i kaveldun, starr eller någon annan växt för att få syre. Många mygglarver ömsar hud fyra gånger under loppet av fyra till tio dagar.
Efter den sista ömsningen blir varelsen en puppa. Den andas genom rör på mellankroppen, vilka höjs upp över vattenytan. Hos vissa arter används dessa rör till att uppta syre från undervattensväxter. Pupporna hos de flesta myggarterna rör sig rullande, äter ingenting och genomgår en genomgripande förändring på några dagar.
Fram ur puppskalet kommer den fullvuxna myggan. Den börjar flyga så snart vingarna torkat. Herr Mygga lever kanske bara tio till tjugo dagar och hans ”flickvän” en månad eller mer. Livstiden varierar givetvis från art till art. Vissa honmyggor kan överleva vintern i ett garage eller en lada.
”Pojke” träffar ”flicka”
Herr Mygga ägnar ingen uppmärksamhet åt sin kvinnliga motpart under de första dagarna av sitt fullvuxna liv. Så lång tid tar det för de fina håren på hans antenner att torka, så att han kan höra. Men låt sedan bara den ”unga damen” flyga förbi! Surrandet från hennes vingar väcker hans känslor, och impulser sänds till hans hjärna. På myggspråk måste budskapet betyda: ”Det är en flicka!” Snabbt fångar han in honan och parar sig med henne.
Opifex-myggan på Nya Zeeland kan knappt vänta med att para sig. Hannarna flyger oupphörligt över kläckningsplatserna och bara väntar på att pupporna skall komma upp till ytan! De ivriga hannarna parar sig faktiskt med honorna, innan dessa lyckats ta sig ur det nyöppnade puppskalet.
En granskning av kroppens byggnad
En fullvuxen myggas kropp består av huvud, mellankropp och bakkropp. På huvudet sitter två fasettögon med tusentals linser, och vardera ögat kan fungera oberoende av det andra. Mellan ögonen sitter två antenner som är säte för insektens hörsel och luktsinne.
Den hotfulla delen på myggkroppen är den trattformade munnen. Den är bred vid basen och smalnar av i en rörformig snabel. I förbigående kan nämnas att det bara är fru Mygga som kan ”bita” dig. ”Pojkarna” i ”familjen” är inte utrustade så att de kan orsaka sådan plåga. Men mer om detta längre fram.
En kort hals förenar huvudet med mellankroppen. På mellankroppen sitter insektens tre par ben och de två vingarna, i vilka man tydligt kan se blodförande vener. Fjäll, som ibland är riktigt färggranna, täcker vingkanterna och venerna. Det vinande surr du hör, när en mygga närmar sig, är ljudet från vingarna i rörelse. Klubblika utskott (halterer) bakom vingarna gör att insekten kan hålla balansen. Under flygning vibrerar de med samma hastighet som vingarna. Genom att frambringa harmonierande vibrationer i luften och i mellankroppen sägs myggan också få ”fler slag från vingarna än nerverna eller musklerna ensamma skulle kunna åstadkomma”.
I myggans långa, rörliknande bakkropp finns magen och tarmarna. Insekten andas genom små hål som kallas spirakler. Det finns åtta par sådana i bakkroppen och två par i mellankroppen.
Myggans kropp är täckt av ett elastiskt skal, och denna förtretliga insekt förekommer i flera färger. De flesta myggor är svarta, bruna, brungula eller grå, men en del är gröna eller blå. Vita eller ljusfärgade fläckar framträder på ryggen, vingarna eller benen hos ganska många arter, fast det är väl knappast troligt att du kommer att beundra deras utsmyckningar, när du utsätts för angrepp.
Är alla myggor smittspridare?
Denna fråga är berättigad, eftersom de flesta människor har hört att dessa insekter överför olika sjukdomar. När gula febern vid ett tillfälle utbröt i New Orleans i Louisiana i Förenta staterna, visade sig ”boven” vara en myggart som av allt att döma föredrog att lägga sina ägg i blomvaser. Ja, dessa insekter utvecklades i vattnet i blomvaser som placerats på människors gravar, vilka dött i gula febern!
År 1878 fann man att myggarten Culex quinquefasciatus överförde filariasis, en sjukdom som får körtlar och lemmar att svullna och som ibland ger upphov till elefantiasis. Efter ytterligare nio år upptäckte man att vissa arter av Anopheles-myggan sprider malaria. Omkring år 1900 blev det känt att gula febern överförs av Aëdes aegypti.
Vissa myggor överför mer än ett dussin sjukdomar som drabbar människor, men i själva verket är det mycket få arter som är smittspridare. Den risken behöver du därför inte nödvändigtvis oroa dig för, när du attackeras av denna insekt. Du kan ändå undra varför dessa varelser särskilt ansätter dig. Man skulle faktiskt kunna fråga:
Varför är du så tilldragande?
Forskarna har kommit till den slutsatsen att kroppsvärmen och hudens fuktighet är faktorer som attraherar myggen. De kan också lockas av mjölksyran i en människas utdunstning och andedräkt såväl som av den koldioxid som djur och människor utandas. Aminosyrorna och hormonerna i människans kroppsvätskor kan faktiskt locka myggen. Det finns inget du kan göra åt något av detta, med mindre du slutar andas.
Kvinnor kan hämta en smula tröst av det förhållandet att fru Mygga vanligtvis finner männen mer tilldragande. Vad det beträffar, så angriper dessa insekter vanligen den mest ”tilldragande” personen i en grupp. Du kan därför undkomma, medan någon i ditt sällskap praktiskt taget ”uppslukas”. Denna dragningskraft har givetvis inget med skönhet eller utseende att göra. Men hur skulle någon kunna vara missnöjd över att inte falla plågsamma myggor i smaken?
Hur fru Mygga ”biter”
Eftersom du förmodligen blivit stucken av mygg, förtjänar du att få veta hur det gick till. Källan till irritationen är inte en mun som öppnar och sluter sig i likhet med din egen. Det är i stället mygghonans sugsnabel som orsakar plågan. Dess centrum utgörs av sex stiletter, nållika lansetter inneslutna i sex ytterst små kanaler. För att vara mer exakt är två stiletter underkäkar, två är överkäkar, en är överläpp och den sista är en lansett med kanal för saliven. När dessa stiletter inte används, skyddas de av underläppen, som genast flyttar sig ur vägen när fru Mygga beslutar sig för att ge dig en omgång. Hon sticker dig med sin beväpnade sugsnabel, och om hon inte träffar en känselpunkt, kanske du inte ens är medveten om skadan, eftersom ”damen” ger dig ett snabbverkande bedövningsmedel.
När sticket är fullbordat, flödar fru Myggas saliv obehindrat in i såret. Eftersom saliven tunnar ut ditt blod och hindrar det att koagulera, har hon ingen svårighet att suga upp det genom en kanal i överläppen, på samma sätt som en person kan suga upp saft genom ett sugrör. När festen är över avlägsnar ”damen” sin ”nål” och flyger bort nöjd och belåten med kanske tre eller fyra gånger sin vikt i form av ditt blod. Ovetande har du bidragit till myggbeståndets ökning, eftersom fru Mygga behövde ditt blod för att utveckla äggen i sin kropp.
Eftersom det bara är honmyggor som angriper människor och djur, kanske du är vänligare stämd mot hannen. Hans kost utgörs av växtnektar. Sådan saft utgör faktiskt den huvudsakliga födan också för honmyggan, även om du kan tvivla på det efter en sammandrabbning som lämnar dig med en kliande bula.
Kamp mot fienden
För att försvara sig mot nattens insektsmarodör sover människor som bor i tropikerna ofta under moskitnät. Olika mått och steg vidtas också för att förhindra sjukdomar som överförs av mygg. Ett sätt på vilket man kan skydda sig mot gula febern är att använda vaccin. Metoderna för malariabekämpning varierar från användning av utrotningsmedel till dränering av sumpmarker och besprutning av yngelplatserna med kemikalier eller olja. Ett tunt oljeskikt på vattnet hindrar larverna från att andas, eftersom de då inte kan få luft vid vattenytan.
Bekämpningen av filariasis är huvudsakligen baserad på användning av utrotnings- och avskräckningsmedel. Man har bekämpat mygg genom att dränera sumpmarker eller sprida bekämpningsmedel över stora områden med fält och skogar. Människor sprutar bekämpningsmedel i sitt hem i hopp om att kunna göra slut på mygginvasionen.
Hur verkar myggmedel? Den fuktiga, varma, koldioxidmättade luften som omger en människa attraherar myggen. Känselhår på deras antenner upptäcker luftströmmen, och till sist lokaliserar insekterna källan. Men bekämpningsmedel lurar vanligtvis fru Mygga, eftersom dessa tydligen hindrar fuktdetektorerna på hennes ”känselspröt” att fungera normalt. På något sätt får hon för sig att hon har missat sitt mål och flyger därför någon annanstans.
Experiment som gjorts av dr W. A. Brown vid University of Western Ontario visar att det slags kläder du bär inverkar på din ”dragningskraft”, åtminstone när det gäller myggor. Allen Rankin skriver: ”Brown fann ... att tio gånger så många myggor slog ner på mörka kläder som på vita. Ju ljusare färg, desto mindre mygg. Särskilt undvek myggen blankt, ljusreflekterande siden.” — Under och Mysterier i Djurens Värld.
Är de till någon nytta alls?
Det är en berättigad fråga, och förmodligen skulle många människor svara: ”Nej. Myggor är inte till någon nytta!” Men somliga forskare menar att hanmyggan, som livnär sig på växtsaft, har en uppgift i förbindelse med pollinationen av vissa vilda blommor. Det sägs också att myggorna utgör ett viktigt matförråd för vissa djur, fåglar, andra insekter och till och med fiskar.
Inte alla myggor är farliga bovar. Fastän dessa insekter kan vara irriterande, tjänar de verkligen ett nyttigt ändamål. Du behöver i varje fall inte frukta varenda mygga, även om du anser att just myggorna är nattens insektsmarodörer.