Varför en duva?

● Omedelbart efter Jesu dop i vatten skedde det att ”den heliga anden kom ner över honom i kroppslig gestalt lik en duva”. (Luk. 3:22) Då anden kom ner, kan det ha påmint om en duvas flaxande när den närmar sig sin gren.

De forntida israeliterna använde duvor till att frambära som offer. (Mark. 11:15; Joh. 2:14—16) Fågeln symboliserade oskuld och renhet, vilket framgår av Jesu ord till sina efterföljare: ”Visa er därför vara ... oskyldiga som duvor.” (Matt. 10:16) Det var en duva, som Noa släppte ut ur arken, som hade med sig ett olivlöv tillbaka, vilket visade att flodens vatten höll på att dra sig tillbaka. (1 Mos. 8:11) Detta pekade på att en tid av frid och ro var nära. Det hade nämligen blivit förutsagt om Noa: ”Denne skall trösta oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN [Jehova] har förbannat.” (1 Mos. 5:29) Den duva som kom ner i samband med Jesu dop kunde därför mycket passande rikta uppmärksamheten på Jesu uppgift som Messias, Guds rene och syndfrie Son. Och att han offrade sitt liv för mänskligheten skulle lägga grunden för en tid av frid och ro under hans regering som konung.