Någonting bättre än nationalism
MÄNNISKORNA i varje land vill känna att de och deras avkomlingar skall få en bättre framtid. Men hur skall den komma? Genom ansträngningar från enskilda nationer?
Det finns i dag fler nationer än någonsin tidigare. Var och en lovar sitt folk bättre tider och kräver lydnad för sin politik. Men har någon enda nation, eller ens grupp av nationer, tagit ledningen när det gällt att skapa förbättringar för hela den mänskliga familjen? De har förvisso haft tillräcklig tid. Ändå har vårt århundrade varit fyllt av ödesdigra misslyckanden.
Vi kan inte komma ifrån det faktum att uppdelningen av jorden i så många olika nationer inte har visat sig vara till något gagn. Det är osannolikt att ett ”söndrat hus” skall lösa världens invecklade problem.
I tidskriften Parade sägs till exempel: ”En fjärdedel av världens befolkning är nästan ständigt hungrig och en tiondel nära döden på grund av för litet föda.” Ändå säger livsmedelsexperter att det inte är jorden det är fel på, eftersom den kan producera tillräckligt med föda. De säger att det är de söndrade politiska och ekonomiska systemen som förhindrar samarbete och en förnuftig fördelning.
De skilda nationerna fruktar också varandra på grund av nationalstolthet — nationalism. Därför ger nu nationerna i världen årligen ut mer än 300 milliarder dollar på krigsrustningar. Föreställ dig vad den mänskliga familjen skulle kunna åstadkomma, om dessa pengar användes till produktiva ändamål!
Ingen nation eller ideologi kan i själva verket ge människorna vad de önskar och behöver mest. Och vad de flesta människor vill ha är verklig fred, varaktig säkerhet, välstånd, hälsa och lycka.
Om alla människor kunde komma överens som en kärleksfull familj, som lojala och pålitliga bröder, tänk då på de önskvärda egenskaper hos de nationella grupperna som man skulle kunna glädja sig åt. Är det inte intressant att pröva på den stora variationen av födoämnen hos olika folkslag? Många av deras klädstilar och mycket av deras musik är tilltalande. Om den nuvarande uppdelningen i nationer inte existerade, skulle många särdrag hos alla kulturer bidra mycket till glädjen i livet.
Det är oförnuftigt
Att hetsa nationer eller rasgrupper mot varandra är oförnuftigt, eftersom vi alla har gemensamma föräldrar.
Den framlidne brittiske historikern Arnold Toynbee sade med tanke på nationalismen: ”Den är ett sinnestillstånd där vi ger vår främsta politiska lojalitet åt en fraktion av den mänskliga rasen ... oavsett vilka konsekvenser detta för med sig för den främmande majoriteten av den mänskliga rasen.”
På grund av att nationalismen är så söndrande och destruktiv sade Toynbee följande om den: ”Nationalismen är en mentalsjukdom.” Och förre generalsekreteraren i Förenta nationerna, U Thant, anmärkte: ”Många av de problem som vi möter i denna tid beror på, eller är resultatet av, falska attityder — somliga av dem har godtagits nästan omedvetet. Bland dem kan nämnas trångsynt nationalism: ’mitt land — det må ha rätt eller orätt’.”
Mänsklighetens Skapare, Jehova Gud, ”har [icke] anseende till personen”, sägs det i hans ord. (Apg. 10:34, 1917) Och eftersom ”han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader”, är det uppenbart att det inte heller för människans Skapare finns något förnuft i att man vidmakthåller nationella uppdelningar. — Apg. 17:26, 1917.
Men finns det något realistiskt hopp om att alla nationer en dag skall övervinna sina nationella fördomar och förenas i ett internationellt broderskap för att arbeta för alla folks bästa?
Enhet på väg nu!
Ja, det finns ett realistiskt hopp. I själva verket garanterar Guds eget ord att mänsklighetens nuvarande söndrade tillstånd snart skall upphöra. Aldrig mer skall det finnas skadebringande nationella uppdelningar. — Dan. 2:28, 44.
Bibelns profetior visar att vi nu lever ”i dagarnas slutskede” (NW), alldeles innan Gud ingriper i människans angelägenheter och gör slut på det nuvarande söndrade systemet med mänskligt styre. Men under samma tidsperiod skulle också, som Jesaja, kapitel 2, förutsäger, den sanna tillbedjan av honom vara upphöjd, så att ”alla nationer [skall] strömma” (NW) till den.
Vad blir resultatet? Gud ”skall sannerligen avsäga dom bland nationerna och bringa ordning i förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga.” — Jes. 2:4, NW.
Ja, den allsmäktige Guden för nu samman människor med ärliga hjärtan i ett internationellt broderskap och lär dem hur de skall leva i en rättfärdig ny ordning, som han skall härska över från himmelen. Och sedan Gud har tillintetgjort det nuvarande onda systemet, skall han föra de överlevande, för vilka han har bringat ”ordning i förhållandena”, in i sin nya ordning med aldrig upphörande fred och välstånd.
Uppenbarelseboken, kapitel 7, vers 9, visar att dessa överlevande utgör en ”stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål” (1917). Detta är människor som underordnar sig hans styre. De inser att oavsett vilka fördelar en nation må erbjuda, finns det inget som kan jämföras med hoppet om evigt liv i Guds nya ordning. Endast Gud, inte människan, kan leda villiga människor till detta synnerligen önskvärda mål.