De slår små barn — varför?
”DET låter som en abc-bok för bödlar i koncentrationsläger eller experter på praktisk tillämpning av mänsklig förnedring.” Vad åsyftade journalisten som skrev dessa ord?
Barnmisshandel. Färska rapporter visar att barnmisshandeln nu antagit ”epidemiska” proportioner i Förenta staterna och andra delar av världen.
Hur allvarlig är denna epidemi? ”BARNMISSHANDEL — ’FARSOTEN’ DÖDAR TVÅ BARN DAGLIGEN” uppgavs det i en rubrik i American Medical News för 21 april 1975. En månad senare meddelades det i The Journal of Legal Medicine i Förenta staterna: ”Den vanligaste orsaken till barndöd i våra dagar är kanske barnmisshandel. Enligt en kommentator är antalet dödsfall på grund av att barn misshandlats eller slagits större än det totala antalet dödsfall på grund av olyckshändelser och smittsamma sjukdomar sammantagna.”
Mot slutet av år 1975 uppgavs det i ett nyhetsmeddelande från UPI: ”Mer än en million amerikanska barn utsätts för fysisk misshandel eller vanvård varje år.” Nyhetsnotisen redogjorde för upplysningar som lämnats av Douglas Besharov, en ämbetsman i Förenta staternas social- och undervisningsdepartement, och det hette vidare: ”Enligt de försiktigaste uppgifterna, sade han, dör 2.000 barn årligen av omständigheter som har samband med misshandel eller försummelse.” Siffrorna visar att barn som utsätts för misshandel vanligen är mindre än fem år gamla och ofta mindre än ett år.
Skrämmande grymhet mot barn
Redogörelserna för barnmisshandel är hjärtslitande. Enligt en polisrapport utsatte en man i Bronx i New York fyra små barn för följande skräckupplevelser:
● Han strök sirap på deras knän och tvingade dem att krypa på knäna fram och tillbaka över ett golv bestrött med ris.
● Han klädde av barnen och placerade dem på hyllor inne i ett 2,1 meter högt metallskåp; sedan hällde han het stearin på deras stjärtar och låste in dem i en timme eller mer.
● När den sjuårige pojken väckte mannen med sitt stoj, stoppade han pojken i ugnen, stängde luckan och tände. Barnet undkom en grym död bara tack vare att hans mor rusade in i rummet och räddade honom.
I ett annat fall fann man en arton månader gammal pojke dinglande från en buske vid randen av ett stup 90 meter över fräsande bränningar. Han hade övergetts. I sin bok Children Are People Too (Barn är också människor) berättar Virginia Coigney: ”Föräldrar har huggit av små händer, bränt, stympat, slagit, svältfött, fastkedjat, inspärrat och mördat sina små.” Förutom fysisk misshandel utsätts spädbarn och små barn ofta för hårt tilltal, känslomässig tortyr och sexuella övergrepp.
Vad är det för typ av föräldrar eller andra vuxna som utsätter barn för sådana grymheter? Är det huvudsakligen de mentalt depraverade, ekonomiskt utarmade eller någon annan olycklig kategori av människor?
”Ingen viss typ”
Barnmisshandeln skär rakt igenom rasliga, ekonomiska och sociala skikt. ”Det torde ... inte vara någon viss typ av föräldrar som misshandlar barn”, påpekar Virginia Coigney. ”Om problemet undersöks i Baltimore, kommer fler föräldrar att vara svarta, om det undersöks i Salt Lake City, kommer de att vara vita. Rasliga faktorer beror på sammansättningen hos den grupp som undersöks.” Samma författare fortsätter och framhåller:
”Barnmisshandeln i sig själv är sällan en följd av att man ens tycker illa om barn, än mindre hatar dem. Med få undantag är experterna eniga om att den förälder, som slår sitt barn, älskar det barn han slår. Om inte just detta speciella barn, så andra barn. Det finns rikliga bevis för att den som misshandlar barn vill handla annorlunda, och i de allra flesta fallen är det den som gör sig skyldig till misshandeln som fäster vederbörande myndigheters uppmärksamhet på sina handlingar, uppenbarligen i hopp om att skydda barnet från sin [förälderns] sjukdom. Och en sjukdom är det. Barnmisshandel har beskrivits som en kronisk sjukdom med akuta, traumatiska, periodiska anfall.”
Vad orsakar denna ”sjukdom”? Hur kan en person förhindra att den drabbar honom?
Obehärskad vrede — varför?
Man har forskat mycket för att söka komma underfund med orsakerna till barnmisshandeln. I så gott som varje fall finns ett visst inslag med i bilden. Vilket? I en intervju uppgav dr C. Henry Kempe, expert på frågor rörande barnmisshandel, att mer än 90 procent av de föräldrar som misshandlar barn gör det av obehärskad vrede. Vad framkallar denna vrede?
Vrede blir ofta följden, när situationer uppstår som den ena av föräldrarna eller båda är oförberedda på. Sorgligt nog är den nya situationen ofta ett pars första barn. ”Många unga flickor har ingen aning om vad det innebär att ta hand om ett barn”, förklarar dr Jane Gray, medarbetare till dr Kempe. ”Ingen talar med dem om hur det är att byta blöjor, sätta ner feber, torka upp utspilld mat och att gå upp på natten.” Somliga föräldrar, som med nöje sköter ett hjälplöst spädbarn, dukar under för förtvivlan och ilska, när den lille börjar gå omkring, klättra ur sin säng eller lekhage och ”ge sig på allting”. Andra har god hand med äldre barn, men kan inte handskas med spädbarn.
En viktig faktor när det gäller barnmisshandel är stadslivet. Överbefolkade städer med luft-, vatten- och bullerföroreningar skapar en spänning som många vuxna inte orkar med. Alltför ofta blir hjälplösa barn offren, när sådana vuxna ”lättar på trycket”.
I en artikel i Detroit News framhålls en annan faktor i samband med barnmisshandel: ”Experter är oroade för att en kraftig ökning av antalet fall av barnmisshandel kan vara en biprodukt till den ökande arbetslösheten i Detroitområdet.” Det är inte bara det att arbetslösa fäder lider av känslan att vara onyttiga, utan dessutom är de i barnens närhet större delen av dagen i stället för den timme eller två som de brukade tillbringa tillsammans med dem när de hade ett arbete. Män är sällan rustade att klara av mycket små barns skrik, krumbukter och ständiga rörelse.
Orsakerna till barnmisshandeln ligger emellertid ofta på ett djupare, mer personligt plan. Hur så?
Föräldrar som känner sig mindervärdiga
Personer, som arbetar för att eliminera barnmisshandeln, uppmanar föräldrar att betrakta sig själva. Dessa föräldrar ställer ofta orealistiska förväntningar på sina barn. Varför det? Carole Bowdry, ledare för ett projekt för bekämpning av barnmisshandel i Dallas i Texas, framhöll: ”Många föräldrar, som misshandlar sina barn, har dåligt självförtroende och har fått känna att de är mindervärdiga, att det inte fanns något sätt på vilket de kunde motsvara sina egna föräldrars förväntningar. Följden blev att de, när de uppnådde mogen ålder och fick egna barn, började spela ’fullvärdiga’ genom att säga till sina barn: ’Ni är det inte, men jag är det.’”
Svältfödda på kärlek förväntar dessa föräldrar, som behandlades illa som barn, ofta orimliga saker av sina avkomlingar. I en kommentar till en undersökning som letts av dr Kempe förklarar författaren Edward Edelson:
”Det är tydligt att samtliga fall är olika. Det enda genomgående draget i så gott som samtliga fall, upptäckte dr Kempes grupp, är emellertid att ett slaget barn växer upp och blir en förälder som slår [sina barn]. Försummade av sina egna föräldrar och övertygade om sin egen otillräcklighet har de svårt att uppnå normala relationer till andra människor och förväntar en hel del av sina barn. Dessa förväntningar blir aldrig uppfyllda, eftersom inget normalt barn kan vara den fullkomliga varelse som dessa föräldrar önskar. Och så blir barnet slaget, och kretsloppet börjar på nytt.”
Liknande var resultatet av en undersökning som företagits av en förening i Massachusetts som verkar för förhindrande av grymheter mot barn. Denna grupp undersökte fall av barnmisshandel i 115 familjer med 180 barn. Resultaten visade att de som misshandlar barn i nio fall av tio har ”allvarliga sociala problem”. De är mestadels ensamma med begränsat eller inget umgängesliv. Många sådana föräldrar söker få så gott som alla sina behov av sällskap och tillgivenhet tillgodosedda av ett barn (eller flera). De betraktar de unga som ”vuxna i miniatyr” och kräver att de skall visa sådan tillgivenhet, motivation och självbehärskning som är utmärkande för vuxna. Naturligtvis kan inget spädbarn eller litet barn motsvara sådana förväntningar. Ändå betraktas deras oförmåga som medveten olydnad, och de straffas i enlighet därmed.
Verkan av den ”nya moralen”
Inställningarna till den sexuella moralen har ändrats radikalt på senare år. Nu är det populärt bland män och kvinnor att byta sexualpartner som det faller dem in. Du kan ha vilken åsikt som helst om detta, men visste du att detta tycks ha bidragit till ökningen av barnmisshandeln? På vilket sätt?
Doktor Peggy Ferry, barnneurolog vid University of Oregon’s Medical School, påpekar: ”Den nye pojkvännen blir ofta förargad på det lilla, irritabla barnet. Barnet kanske påminner honom om moderns tidigare älskare, eller kanske det hindrar parets nöjesplaner.” Det var en sådan ”pojkvän” som tänkte ut den tortyr som omnämndes i början av den här artikeln.
Det ökande antalet rapporter om hur hjälplösa barn blir slagna, torterade och mördade är i sanning tragiska. Vi har betraktat några huvudorsaker till barnmisshandel. Hur kan vuxna ta upp kampen mot orsakerna och övervinna böjelsen att misshandla små barn?