Att klä sig på ett blygsamt och tilltalande sätt
ALLTSEDAN Adam och Eva i Edens lustgård fäste ihop fikonlöv att skyla sig med har kvinnor intresserat sig för kläder. En klok kvinna vet att kläderna är ett komplement till henne själv och också ett uttrycksmedel. Genom sin klädsel kan hon förbättra sitt utseende eller dra otillbörlig uppmärksamhet till sig själv, som om hon sade: ”Titta på mig!” Ja, en kvinnas kläder kan tala för henne, innan hon ens öppnar munnen. Vad säger då dina kläder om dig?
Pengar är inte den avgörande faktorn. En kvinna kan vara välklädd om hennes kläder har god passform, linjerna är enkla och modellen passar hennes speciella figur. En rik kvinna, som ger ut en mycket stor summa pengar på en klänning, kanske inte är så elegant klädd som en kvinna som syr sin klänning själv för ett mycket, mycket mindre belopp. Ett plagg kan vara dyrbart, men om färgen inte passar till en kvinnas hy och hår, kan det försämra i stället för förbättra hennes utseende. Om det framhäver brister i figuren, kommer det inte heller att vara till hennes fördel.
I dessa dagar, när många familjer känner av den ekonomiska åtstramningen, är typen av material också mycket viktig. Om ett plagg måste kemtvättas, i motsats till tvättbara material, kommer den ursprungliga kostnaden att mångfaldigas under flera års användning. Det är därför många kvinnor har avstått från ett åtråvärt klädesplagg, när de lagt märke till etiketten ”Endast kemtvätt”.
Stilarna växlar världen runt
Man kan inte ställa upp någon allmän norm för hur kvinnors kläder skall se ut. Vad som skulle vara passande på Söderhavsöarna skulle kanske väcka uppseende i England. Det som kan bäras på en gata i New York kan vara opassande i Indien. Men kvinnans inställning, när hon väljer kläder, behöver inte variera med boningsorten. Om hon önskar klä sig blygsamt, kan hon göra det, vare sig hon bär en vacker sari i Indien, sydamerikanskornas mångkjolade dräkt, en cheong-sam (med slits upp över knäet) i Kina, jugoslaviskornas långa klänningar eller den traditionella kimonon i Japan. En kvinna kan visserligen vara höljd från topp till tå, men om hon går på ett utmanande sätt upphör hon att vara blygsam.
I många länder världen runt tar man efter västerländskt mode och följer dess växlingar, somliga för stilens skull och andra därför att det är nödvändigt. I Iran är det till exempel inte ovanligt att se iranska affärskvinnor elegant klädda i västerländska kläder. I Honduras är klädstilarna i de större städerna nästan desamma som i Förenta staterna. Byxdresser har blivit riktigt populära. Men i de mindre städerna i Honduras, där folket är fattigare och den ekonomiska faktorn avgörande, är minikjolen populärast, helt enkelt därför att det inte går åt så mycket tyg till den. Givetvis kanske somliga kvinnor tycker om tanken att exponera en stor del av sin kropp för att få männens uppmärksamhet, men något sådant skulle vara otänkbart för en kvinna som önskar klä sig blygsamt.
Vurmar och deras verkningar
Modet tycks ständigt förändras. I själva verket förblir det emellertid detsamma; modet växlar uppenbarligen i tjugo- till trettioårsperioder. Det ”senaste” modet kan vara ett gammalt mode, återupplivat med små förändringar för att fånga de obetänksamma. Har du fångats och blivit en slav under modet? Finner du att du köper många plagg och sedan inte använder dem, därför att du snabbt tröttnar på dem, trots att de var högsta modet en tid? Då är du förmodligen en slav under modet. Vad kan du göra för att ändra situationen?
Föresätt dig att bara köpa det du verkligen behöver eller det som verkligen passar din smak, din figur, din personlighet och din portmonnä. Fall inte för den senaste vurmen bara därför att den är ny. Förra sommaren såldes till exempel i södra Frankrike, liksom i Paris, overaller i papper för cirka 20 kronor av ett varuhus. Trots att de uppgavs vara tvättbara, kan du föreställa dig hur dyra sådana plagg skulle visa sig vara i det långa loppet.
Kvinnor som vägrar att bli en boll i händerna på modeskaparna, som inte vet något om deras personliga behov, är inte rädda att vara annorlunda. De väljer kläder som de tycker om och kläder som tjänar sitt syfte. Du kan göra likadant. Hur då?
Först och främst måste du studera din figur realistiskt. Stå framför en stor spegel, så att du kan se dig i helfigur, och var ärlig när du noterar förtjänsterna och, i synnerhet, bristerna. Därefter kan du avgöra vad du kan göra för att avleda uppmärksamheten från bristerna och framhäva förtjänsterna. Om dina höfter till exempel är särskilt framträdande, undvik då veckade eller rynkade kjolar, som får höfterna att verka bredare. Om du har kort hals, välj då modeller med fyrkantig ringning, V-ringning eller kapuschong i stället för höga, runda kragar. Om du är kort eller kraftigt byggd, är ränder på längden mer smickrande för figuren än ränder på tvären.
Detsamma gäller om du bestämmer dig för att sy dina kläder själv. Som en mor påpekade: ”Jag har försökt hjälpa min dotter att ärligt granska sin figur och att arbeta i enlighet därmed. När hon började sy, hjälpte jag henne att se skillnaden på våra figurer och att sedan se vad vi kunde göra för att dölja bristerna och framhäva de goda sidorna. Jag skulle undvika att lägga alltför stor tonvikt vid bystpartiet, och hon skulle göra detsamma när det gällde höftpartiet. Vi kan använda samma mönster men gör olika ändringar efter våra individuella behov, och det fungerar mycket bra.”
Att klä sig med hänsyn till tillfället
Något annat man bör komma ihåg är att klä sig med hänsyn till tillfället. Det man skulle ha på sig om man arbetade i trädgården skulle knappast vara passande för ett affärssammanträde. På liknande sätt skulle trikåer eller overaller (för hemmabruk) väcka stor uppmärksamhet om man bar dem ute. Tillfället bör bestämma klädseln, om det så är på Island eller i Afrika, på Nya Zeeland eller i Italien.
En moralisk kvinna skulle inte vilja exponera sin kropp på gatan, men på stranden skulle en baddräkt vara passande. En aftonklänning skulle med god smak kunna bäras vid en formell tillställning, men samma plagg skulle väcka löje på en badstrand.
Vissa klädstilar har på senare år förändrats så radikalt att kläder som nu bärs skulle ha varit oacceptabla i umgängeslivet och i religiösa kretsar för bara ett decennium sedan. Att kvinnor bar långbyxor offentligt betraktades förr i tiden i den västerländska världen som maskulint och utmanande och sågs med ogillande. I dag ingår samma plagg i en godtagbar garderob i många större städer i Förenta staterna liksom i Europa, även om det fortfarande kritiseras i vissa kretsar.
I affärsvärlden till exempel finns en viss motvilja mot att acceptera alltför radikala förändringar i kvinnomodet. John T. Molloy, klädskapare i New York, har den uppfattningen att affärskvinnor, som ignorerar den traditionella affärsmiljön genom sitt klädval, i själva verket klär sig ”för fiasko”. Som lämplig klädsel för affärskvinnor förordar han kjol och matchande jacka. ”För en kvinna i chefsställning är dräkten”, säger han, ”det mest användbara basplagget i garderoben, tätt följd av klänning och matchande jacka.”
Många har inte en sådan sträng uppfattning, men rekommenderar att man återgår till en medelväg när det gäller klädstilen, eftersom unga kvinnor som nu söker arbete infinner sig till sammanträffanden i blå jeans, ärm- och rygglösa klänningar och annan nonchalant klädsel — till många personalchefers förfäran.
För många kvinnor är byxdressen praktisk och bekväm, när de skall gå och handla eller för mer informellt bruk. Men på en del håll skulle människor anse det opassande att kvinnor bär byxdress exempelvis vid religiösa möten. Det är därför förståndigt av en kristen kvinna att ta hänsyn till människors inställning i det samhälle där hon bor. Därigenom ”anbefaller ... [hon sig] hos varje människas samvete”, för att låna bibelns uttryck. — 2 Kor. 4:2.
Förutom att uppmana kristna kvinnor att ta hänsyn till andra ger bibeln dem rådet att de ”smyckar sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, ... på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänner sig vörda Gud, nämligen genom goda gärningar”. (1 Tim. 2:9, 10) När en kristen kvinnas klädsel får andra att ifrågasätta om hon är trogen sin religiösa bekännelse, är det uppenbart att hennes kläder inte längre är blygsamma. Den avgörande faktorn är inte om plagget är en klänning, en kjol eller ett par långbyxor, utan vad man i den trakten förväntar sig av en som ”bekänner sig vörda Gud”.
Vissa kläder, till exempel långbyxor, kan bäras av både män och kvinnor. När så är fallet måste en kvinna vara försiktig, så att hon inte klär sig i en modell som gör det svårt att skilja henne från en man. Detta skulle vara i överensstämmelse med andemeningen i den lag som är nedtecknad i 5 Moseboken 22:5: ”En kvinna skall icke bära, vad till en man hör.”
Det är således mycket som avgör om en kvinna klär sig blygsamt. Det som är viktigt är hennes inställning, hennes smak, hennes val av material och att hennes kläder lämpar sig för tillfället. Hon bör veta vad som är rätt för henne och bör hålla fast vid detta, vad senaste modet eller vurmen än dikterar. Sist men inte minst bör hennes lugna, milda och blygsamma sätt ådagaläggas för andra, och hennes kläder bör återspegla sådan blygsamhet.