Seychellerna — människans förlorade paradis?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Kenya
DE ”glömda öarna”, ”kärleksöarna” och den ”ursprungliga Edens lustgård”. Dessa namn har använts om en föga känd ögrupp i Indiska oceanen. Den ligger halvvägs mellan Afrikas östkust och Indiens södra stränder. Seychellernas arkipelag har varit relativt okänd för omvärlden alltsedan den upptäcktes av portugiserna på Vasco da Gamas tid. Först nu håller öarna på att komma ut ur sin isolering.
”Den ursprungliga Edens lustgård” var det uttryck som general Gordon, vilken blev ryktbar i förbindelse med striderna om Khartum år 1881, använde då han först besökte Praslinön, den andra ön i storleksordningen i denna grupp på åttiosex atoller. Och inte att undra på! På Seychellerna finner man vit sand, tropiska stränder kantade med vajande kokospalmer och ett klart hav som växlar i färg från blekgrönt till indigoblått. Vattnet vimlar av hundratals tropiska fiskarter såväl som talrika varieteter av snäckor. Korallrev ett stycke från land, yppig vegetation och ett varmt tempererat klimat gör att dessa öar framstår som alltmer ”edenlika”.
Till skillnad från flertalet tropiska öar är Seychellerna inte hemsökta av cykloner och orkaner, giftormar eller andra farliga djur. Här kan man finna frid och ro i en sagolikt vacker inramning. Ensliga vikar, undangömda stränder, sällsynta blommor och fåglar, solbad, undervattenssimning och fiske och ett varmhjärtat, vänligt, gästfritt folk — detta är livet på Seychellerna.
Jetålderns inträde och myndigheternas alltmer turistmedvetna inställning har öppnat dessa vackra öar för omvärlden. Trots att turistströmmen ökat avsevärt på senare år, återspeglar Seychellerna fortfarande sin långa isolering och kan erbjuda öde tropiska stränder. På Mahé, den ö som är lättast att nå, är över 80 procent av hela befolkningen på 60.000 invånare koncentrerad. Ändå har också denna ö ensliga vikar där insvepande vågor och en stilla bris genom palmerna sannolikt är de enda ljud som bryter tystnaden.
Från vilken som helst av de majestätiska bergstopparna, som bildar Mahés ryggrad, kan man njuta av en enastående panoramautsikt över de många stränderna och närliggande öarna. Från toppen av Morne Seychellois, som ligger åt nordväst, kan man se en av de finaste stränderna i världen. Det är Beau Vallon, en stor halvmåne av vit sand kantad med skuggande kokospalmer och takamakaträd. I fjärran bryts det blåa havets vidd av Silhouettes imponerande skepnad, en kraftigt skogbeväxt ö som når sin högsta punkt i en dramatisk bergstopp. När solen långsamt sjunker under horisonten, råder en fridfull stämning av ro och stillhet.
Seychellerna är av intresse, inte bara för ”paradissökaren”, utan också för naturforskaren. På grund av sitt isolerade läge mitt ute i havet, borta från kontinenternas landmassor, är de här öarna hemvist för några av de sällsyntaste fåglarna, däggdjuren, fiskarna och växterna på jorden. En del livsformer här förekommer i själva verket inte någon annanstans i världen.
Vallée de Mai
När man vandrar genom den yppiga vegetationen i Vallée de Mai på Praslin, är det lätt att föreställa sig vad general Gordon menade, när han kallade den här platsen för ”den ursprungliga Edens lustgård”. I Vallée de Mai finns inte mindre än åttio växtarter, av vilka många bara finns på de här öarna. Praslin, en gång i tiden kallad ”Palmön”, har inte påverkats av det tjugonde seklets framsteg.
Seychellerna har sex unika palmarter, och alla sex växer i eller runt Vallée de Mai. Den mest kända av dessa är coco-de-mer eller dubbelkokosnöten. Somliga har trott att detta var ”kunskapens träd på gott och ont” som omnämns i Första Moseboken i bibeln. (1 Mos. 2:16, 17) Denna uppfattning saknar givetvis varje rimligt stöd. Innan Seychellerna upptäcktes hade man funnit sådana här säregna tvådelade nötter som spolats i land på Maldiverna. Människor trodde att det träd som bar dessa stora nötter växte under havet. Därför kallades frukten coco-de-mer, ett franskt uttryck som betyder havskokosnöt.
Omkring 4.000 av dessa stora palmer växer i Vallée de Mai. De sträcker sig över sådan växtlighet som skruvpalmer, jakträd och palmer av släktet Latania och når fullväxta en höjd av omkring 30 meter för hanträden och 24 meter för honträden. Man har beräknat att det tar ett helt sekel för dessa träd att nå sin fulla växt. Sedan kan de leva i ytterligare flera hundra år. Själva nöten behöver tre år för att utvecklas och nästan sju år för att mogna. Och dessa enorma dubbelkokosnötter kan väga upp till 18 kilo!
Andra naturattraktioner
Den enda mänskliga invånaren på ön Cousin är skogvaktaren. Han har hand om skötseln av ön, som är det enda internationellt understödda naturreservatet i Indiska oceanen. Cousin utgör häckningsplats för många fågelarter. Den är hemort för den unika sångfågeln Nesillas seychellensis, en inte särskilt vacker men mycket livlig och hänförande sångare som inte finns någon annanstans i världen. På den här ön finner man många sällsynta fåglar, som till exempel seychellfalken, den vitögda ugglan, dvärguven och paradisflugsnapparen, som man till helt nyligen trodde var utdöd. De mer kända öarna Beacon, Bird, Cerf, La Digue, Moyenne och Sainte Anne bidrar alla med sina vackra stränder, korallformationer och sällsynta fisk- och växtarter till Seychellernas skönhet.
Till detta kommer den ojämförliga skönheten i undervattensvärlden. Korallerna, de utsökta djur som ser ut som växter eller till och med som livlösa klippor, bildar stora rev som omger dessa öar. De erbjuder ett naturligt hem åt hundratals djur- och växtarter.
Man kan ägna många timmar åt undervattenssimning, då lagunerna och de skyddade vikarna är ett eldorado för upptäckaren. Här finns sannerligen spännande undervattensområden, där man kan finna, utforska och njuta av de utsökta korallträdgårdarna och myriader av färggranna fiskar! I de klara vattnen kan man fånga havets storvilt i form av svärdfisk, segelfisk och tonfisk. Man har här funnit 800 fiskarter och 120 varieteter av snäckor. Den naturliga skönheten och prakten hos dessa underbara skaparverk kan sannerligen mycket väl få en att tänka på människans första paradisiska hem, Edens lustgård.
Mahé, med sin internationella flygplats, som byggts på mark som återvunnits från havet, är Seychellernas förbindelselänk med omvärlden. När man anländer till Mahé ser man toppar som reser sig omkring 900 meter över havet. Deras lägre regioner är täckta av kokosplantager, medan täta skogar täcker de högre områdena. När man följer den slingrande vägen från flygplatsen längs havet på öns nordöstra sida, kommer man till huvudstaden Victoria. Efter en tid vänjer man sig vid de smala vägarna som ringlar sig runt ön ut och in mellan dess vikar och bukter och över bergen till andra sidan. Förutom personbilar förekommer breda, öppna lastbilar, som används som allmänna kommunikationsmedel.
Victoria har ett skyddat läge i skuggan av ett berg med tre toppar, som kallas Les Trois Frères (De tre bröderna). Huvudstaden undergår just nu många förändringar. Victoria och Mahé förbereder sig för att ta emot det ständigt ökande antalet turister som besöker öarna. Nya hotell håller på att byggas. Ett stort område återvanns nyligen från havet och skall användas till nya hamnanläggningar och utbyggnad av staden.
Seychellois
Människorna på Seychellerna liknar öarna: de är vackra, ovanligt varmhjärtade, vänliga och gästfria. Men i början kan de vara litet skygga för främlingar, eftersom västvärldens liv och stil är något nytt för många. Men efter en kort tid känner man sig som gamla bekanta.
Livet är okomplicerat. Tiden och andra faktorer, som dominerar på andra platser, är inte så viktiga här. Människorna njuter helt enkelt av livet. Eftersom öarna var obebodda fram till 1700-talet, finns det ingen inhemsk befolkning på Seychellerna. Seychellois består i dag av många raser. De är en blandning av afrikaner, européer, kineser, indier och malajer. Bland dem finns därför en fullständig skala av kulörer och särdrag. Huvudparten av befolkningen härstammar från slavar, som på 1800-talet räddades från vissa segelfartyg. Många bär franska namn på grund av Frankrikes tidiga inflytande på öarna. Alla talar det lokala språket, som kallas créole. På grund av större brittiskt inflytande på senare tid är engelska det officiella språket och förstås av en stor del av befolkningen.
Människorna bor spridda över ön Mahé i små klungor av hus. Victoria är den enda platsen med koncentrerad befolkning. Den vanliga hustypen är av träkonstruktion med halmtäckt tak och står på korta pålar. Väggarna kan bestå av trä, papp eller till och med korrugerad plåt. Husen är vanligtvis belägna på branta sluttningar och omgivna av brödfruktträd, kokospalmer, kanelträd och banan- och vaniljplantor.
Boskapen lever nära bostaden och ibland inne i huset. Människornas huvudsakliga föda består av ris, fisk, även haj, palmmärg, det inre av kokosnöten, bambuskott, äggplanta, brödfruktkakor och olika sorters grönsaker. Seychellois är mycket duktiga att laga mat och älskar starkt kryddad mat. En populär dryck, kallad toddy, görs av den jästa saften från kokospalmens blomkolvar.
Inte desto mindre finns det problem här liksom på andra håll i världen. Seychellois kommer till exempel att varna dig för att lämna kvar saker på stranden, eftersom de kan bli stulna. På grund av människornas skiftande bakgrund finns också vissa rasproblem. Några anser sig vara förmer än andra. Användningen av narkotika håller på att bli ett allt större problem bland de unga. Trots att större delen av befolkningen bekänner sig tillhöra någon av kristenhetens större religiösa grupper, är ett lösaktigt levnadssätt förhärskande. Detta skapar naturligtvis problem. I viss utsträckning förekommer också fortfarande vidskepliga sedvänjor. Seychellois måste därför, liksom världen i övrigt, vänta på att paradiset skall återupprättas, som Guds ord utlovar. — Luk. 23:43.
Paradiset återupprättas
Ännu så länge har dessa ljuvliga öar kvar mycket av sin naturliga skönhet. Med den stora tillströmningen av turister och införandet av nya livsstilar kommer givetvis värdena att förändras, när man lägger sig till med andra levnadssätt. Men myndigheterna har gjort utfästelser om att förhindra att den naturliga skönheten hos dessa tropiska öar går förlorad.
Att man söker efter och njuter av sådana områden som Seychellerna vittnar om människans inneboende önskan att leva i vackra, fridfulla omgivningar. Detta är naturligt, eftersom människan en gång levde i ett paradis. Det slags paradis som den första människan på jorden åtnjöt kan man naturligtvis inte finna någonstans i våra dagar. Dessa vackra öar vittnar emellertid om att Gud kan återställa paradiset, inte bara på Seychellerna, utan på hela jorden.