Sri Lanka — sett med en turists ögon

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

TIDIGA besökare gav melodiska namn åt den tropiska ö som du just skall besöka. Perserna kallade den ”hyacinternas land”. För kineserna var den ”juvelön”, och indierna kallade den ”den röda lotusblommans damm”. År 1972 gav emellertid singaleserna sin ö det officiella namnet Sri Lanka. Den har också kallats ”den glänsande ön”. Men denna ö har länge varit välkänd som Ceylon.

Allt jag från början visste om Ceylon, eller Sri Lanka, var att ett världsberömt te kom därifrån. Men en inbjudan att besöka ”den glänsande ön” gjorde att jag tog kontakt med ceylonesiska turistdepartementet i huvudstaden Colombo. Jag fick omedelbart broschyrer som berättade om 2.000 år gamla stadsruiner, om konstgjorda sjöar i djungeln och behagligt svala bergstrakter. Den största sevärdheten? Jo, national- och djurparkerna, lekplatser för elefanter, leoparder, hjortar och exotiska fåglar! Ett stort antal reptiler, 109 olika arter av däggdjur och nära 400 fågelarter kan ses på denna yppiga, gröna ö. Detta inbegriper flyttfåglar som kommer hit från oktober till mars och april.

Ön Sri Lanka är 441 kilometer lång och 229 kilometer bred. Fastän ön ligger vid Indiens sydspets, bara några hundra kilometer norr om ekvatorn, varierar medeltemperaturen vid kusten mellan 26 och 30 grader Celsius.

Sri Lanka har tre klimatzoner. Den nordöstra delen av ön är torr och het. I sydväst är det emellertid fuktigt och hett, även om en uppfriskande havsbris dämpar hettan. Det centrala höglandet erbjuder vad man skulle kunna kalla ett ”europeiskt” klimat. Var och en av dessa tre klimatzoner har sitt eget karakteristiska växt- och djurliv.

Som en smaragd

Tänk om vi nu skulle betrakta denna grönskande ö med en turists ögon. När vi med flygplan närmar oss Sri Lanka, ser vi ön stiga upp som en smaragd ur Indiska oceanens blå vatten. Vår värd ger oss ett hjärtligt mottagande, och vi känner oss genast som hemma. Med bil färdas vi förbi ett fiskeläge med halmtäckta hustak. Vilken härlig känsla att åka förbi skuggande palmer och utmed gator som kantas av blommande träd! När vi lämnade Frankfurt låg det snö på taken. Här blommar vackra orkidéer. Visserligen finns det ”vinter” här också, men till och med då är temperaturen som på en härlig sommardag i Tyskland.

På vår färd till Wattala, en förort till Colombo, passerar vi röda dubbeldäckade bussar. Vi stirrar på väldiga arbetande elefanter och utmärglade puckeloxar som drar oxkärror. Det är alltjämt vänstertrafik, en kvarleva från den engelska kolonialtiden.

Uppskattning av Guds rike

Vår värd har inbjudit oss att följa med på ett bibelstudium i Jehovas vittnens Rikets sal på platsen. I detta den sanna tillbedjans hus träffar vi många vänliga människor. Kvinnorna är klädda i långa färggranna sari och är behagfulla som prinsessor. Hettan till trots bär männen vit skjorta, slips och långa byxor.

Efter mötet hälsar några av våra andliga bröder oss välkomna med ett vänligt ayubowan, ett singalesiskt hälsningsord som betyder ”jag önskar dig långt liv”. Jag frågade en far om jag fick ta ett kort av hans familj framför podiet, som var vackert dekorerat med orkidéer. Med ett vänligt leende rörde han huvudet lätt från höger till vänster, och jag antog att han inte ville bli fotograferad. Ranjit, sonen till vår värd, förklarade emellertid: ”När en singales rör sitt huvud på det sättet menar han ’Ja’.”

Den uppriktiga vänlighet som dessa människor visar hjälper oss att snabbt glömma att vi kommer från ett land som ligger tusentals kilometer bort. Det råder frid och harmoni mellan singaleser och tamiler vid Jehovas vittnens möten. Deras ansträngningar att återspegla Jehova Guds utomordentliga egenskaper, till exempel kärlek, har haft en god inverkan i deras dagliga liv. — 1 Joh. 4:7, 8.

Vi kan glädja oss åt intressanta erfarenheter, när vi besöker människor från dörr till dörr eller från hydda till hydda i vårt bibliska predikoarbete. En vänlig muselman berättar till exempel för mig om Adam’s Peak. Det är för många människor det heligaste berget på jorden. Anhängare av tre olika religioner företar pilgrimsfärder till toppen av detta 2.241 meter höga berg. Varför det? På grund av en fördjupning som finns där. Den är ungefär 1,5 meter lång och 0,9 meter bred och liknar ett fotavtryck. Buddisterna tror att det är ett fotavtryck från Buddha. Enligt hinduerna gjordes det av Sjiva, medan muselmanerna är av den uppfattningen att det är Adams fotavtryck, som han gjorde sedan han blivit utdriven ur Edens paradis.

I förbigående kan nämnas att den älskvärde muselman, som vi just träffat, har visat verklig uppskattning av det förhållandet att Jehova Gud har för avsikt att återställa det förlorade paradiset. Där skall inte sjukdom, hunger eller ens döden finnas mer. Detta är verkligen goda nyheter, för även om naturen i Sri Lanka är paradisisk, är somliga av dess invånare sjuka eller bedrövade.

Fler och fler tänkande människor visar verklig uppskattning av Skaparens löfte. De delar med sig åt andra av det goda som de har lärt om hans underbara uppsåt. En ung kvinna, som blev utvald att representera Sri Lanka som den bästa simmerskan i sin klass, slutade med idrotten. Varför det? För att kunna använda en stor del av sin tid åt att hjälpa andra att bli bättre förtrogna med bibeln.

En färd till bergen

Vi skall nu göra en färd till höglandet. Vi kör förbi gulgröna risfält, de ”gråtande skogarna” och gummiplantager. Genom raviner klädda med ormbunkar färdas vi uppåt mot höglandet. Terrasser med små risfält sträcker sig varsamt nerför sluttningarna. De gröna kullarna och ystra, kristallklara vattenfall utgör en tilltalande syn.

Kullar med tätt planterade tebuskar ser ut som om de vore klädda med grön sammet. Här skördas årligen mer än 250 millioner kilo te.

Kandy — en charmfull stad bland bergen. I den centrala delens bergland, 533 meter över havet, ligger Kandy. Omgiven av tropiska skogar och belägen intill en konstgjord sjö är den verkligen en charmfull stad. Dess kännemärke är Dalada Maligawa eller Tandtemplet. Under ett särskilt valv i ett inre rum i detta tempel finns vad många menar vara en av Buddhas tänder. Doften av rökelse och jasmin, som offrats till denna relik, fyller rummet.

Detta tempel är också utgångspunkt för en processionsfest, som kallas Perahera. Under tio kvällar i juli och augusti bildar tempeldansare, elefanter, trumpetblåsare och fackelbärare en enorm procession. Emellanåt kan mer än åttio elefanter delta. De är utsökt smyckade med färggranna täcken av siden och satäng, med silverbjällror och glänsande tofsar.

Den botaniska trädgården i Peradeniya. Ungefär fem kilometer utanför Kandy ligger en botanisk trädgård. Här finner vi en imponerande samling tropiska träd, utsökta palmkantade vägar och exotiska buskar. Nästan varje slag av tropiska växter kan man finna här. Något som verkligen är sevärt är orkidéhuset och kryddavdelningen, där man återfinner sådana växter som muskot, kryddnejlika, kanel och vanilj.

Ratnapura — juvelstaden. Benämningen ”den glänsande ön” är verkligen passande för Sri Lanka på mer än ett sätt. Visste du att Ratnapura sedan länge varit ett industriellt centrum för utvinning av ädelstenar?

De ädelstenar man finner i den här trakten inbegriper safirer, rubiner, turmaliner, ametister, kattögon och den sällsynta alexandriten. Om du inte är specialist på ädelstenar, bör du emellertid vara på din vakt mot vad du förmodar är ett fynd. Mer än en sådan souvenir har visat sig vara allt annat än det som personen trodde sig ha köpt. Turistdepartementet kan dock tillhandahålla en förteckning över auktoriserade juvelerare, av vilka man kan köpa en vacker minnessak som garanterat är en äkta ädelsten.

Nuwara Eliya — sval rekreationsort bland bergen. Vår resa för oss också till Nuwara Eliya. Detta singalesiska namn betyder ”Ljusstaden”. Den här rekreationsorten ligger omkring 1.900 meter över havet, och medeltemperaturen stiger sällan över 16 grader Celsius. Den engelske guvernören lät bygga sitt residens här. Sir Samuel Baker, Nilens berömde utforskare, tog arkitekter och arbetare till detta högland och lät uppföra en by i typisk engelsk stil. Husen och de vita trädgårdsstaketen påminner osökt om de vackra städerna i de sjörika trakterna i nordvästra England. Från Nuwara Eliya är det lätt att komma till berget Pidurutalagala, 2.527 meter över havet, som är öns högsta berg.

Trädgården i höglandet. Inte långt från Nuwara Eliya ligger Hakgala. Den botaniska trädgården här är en av de få platser i tropikerna där man kan få växter som importerats från Europa att växa. Den fruktbara jordmånen, rikligt med regn och den värmande solen är precis vad som behövs för sådana blommor som narcisser, gladiolus, nejlikor, krysantemer och violer.

I förbigående kan nämnas att man i bergstrakterna finner sådana djur som ceylonleopard, piggsvin, hjort och jätteekorre. De fåglar som det är mest troligt att man får se inbegriper ceylonskata, silkesöga, gråhuvad flugsnappare och europeisk rödhakesångare.

Ruinstaden i djungeln. Alldeles som pyramiderna var betydelsefulla för de forntida egyptierna är staden Anuradhapura viktig för singaleserna. Den har dessutom länge varit ett religiöst centrum för buddisterna, precis som Benares varit det för hinduerna.

Mitt inne i den gamla staden i Anuradhapura, vilken har många gamla ruiner, står trädet ”Sri Maha Bodhi”. Man hävdar att det är en stickling från det träd i Indien under vilket Buddha påstås ha fått ”insikt”. Enligt traditionen fördes det unga trädet till Ceylon av den indiska prinsessan Sanghamitta på 200-talet före den vanliga tideräkningen. I dag är platsen en av buddismens heligaste platser. Sedan 1966 är trädet inhägnat av ett gyllene stängsel.

Bevattningssystem

Medan det årligen faller omkring 500 centimeter regn i bergen, regnar det bara under tre månader per år i låglandet. Monsunregnen faller som en flod över landet. Sedan dominerar torrperioden i många månader.

Av denna anledning försökte singaleserna för över två tusen år sedan lagra det värdefulla regnvattnet. Hela landet genomkorsas av ett nätverk av dammar och kanaler. Med hjälp av ett sinnrikt system är wewas, eller reservoarerna, förbundna med varandra. Några av dessa dammar är mycket höga och flera kilometer långa. Kung Parakramabahu av Polonnaruwa manade: ”Inte ens en droppe vatten som kommer från regnet får rinna ut i havet utan att ha varit till nytta för människan.”

Ruhunus nationalpark

I den sydöstra delen av ön, omkring 280 kilometer från Colombo, ligger en av Sri Lankas vackraste viltparker, Ruhunus nationalpark. Den utgör hem för elefanter, vildbufflar och påfåglar. Årligen njuter tusentals besökare av att se de fridfulla hjordarna av kronhjortar, axishjortar och sambarhjortar. Flockar av hägrar, storkar, flamingor och pelikaner erbjuder många intressanta motiv för din kamera.

Vi skulle vilja gå ur bilen och klappa djuren. De som har varit i det här inhägnade området i åratal verkar tama. Utan några som helst svårigheter kan vi komma så nära som tjugo meter från en elefanthjord. Men att gå ur bilen skulle vara farligt. Djuren blir lätt skrämda, och vad de då kan företa sig är omöjligt att förutse. Vi stannar därför förståndigt nog kvar i bilen.

Den viktiga kokospalmen

Man kan knappast föreställa sig livet på denna tropiska ö utan den användbara kokospalmen, som vi sett så ofta under vår färd. Från trädets stam får man timmer till hyddorna i byarna. Taken täcks med palmblad. Men hur är det med själva kokosnöten? Vätskan i den omogna kokosnöten är en ren, uppfriskande dryck, rik på mineraler. Dessutom förorenar inte ”behållaren” omgivningen, när den kastas bort. Oljan från det vita köttet är utmärkt till matlagning och bakning. Många använder den som hårolja, vilket gör deras svarta lockar glänsande.

Jaggery är en sorts läcker kola som görs av den söta saven från kitul, kokos- och palmyrapalmer. Saften från blomstjälkarna på dessa träd utgör också huvudingrediensen i palmhonungen, som smakar så utsökt när den blandas med sur ostmassa av buffelmjölk. Toddy, som den jästa saven kallas, påminner om ett gott öl. Det är dock vanligare att man destillerar toddyn för att framställa arrak, en dryck som är lika stark som vodka och som allmänt kallas ”den fattiges whisky”.

De flitiga invånarna på denna glänsande ö gör inte bara palmsocker; de framställer också salt med hjälp av urgamla metoder. Längs kusten lägger vi märke till att man låter havsvatten rinna in i grunda dammar. Dessa stängs sedan av genom mindre fördämningar. På grund av solvärmen och vinden avdunstar vattnet, och saltkristallerna lämnas kvar. Denna procedur upprepas till dess saltlagret är tillräckligt tjockt för att samlas in.

För den som besöker Sri Lanka tycks paradiset närmare än någonsin. Det här är i sanning en smaragdö. Dess soliga stränder, ängar, grågröna djungler, glittrande konstgjorda sjöar, gulgröna risfält, olivgröna teodlingar och rika viltliv samverkar till att göra Sri Lanka till en glänsande ö.