Vad säger bibeln?
Skall alla människor bli frälsta?
DEN allsmäktige Guden är mycket intresserad av hela mänsklighetens eviga välfärd. Hans ord, bibeln, säger oss: ”Detta är utmärkt och välbehagligt i Guds, vår frälsares, ögon, vars vilja är att alla slags människor skall bli frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen.” (1 Tim. 2:3, 4) ”Han [önskar] inte ... att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 Petr. 3:9) Men betyder då detta att alla människor så småningom kommer att bli frälsta, dvs. vinna evigt liv som Guds godkända tjänare?
Skriften visar att den Högste inte tvingar livet på någon människa. Han gör alla de föranstaltningar som är nödvändiga för att människor skall kunna vinna hans godkännande, men sedan är det deras sak att ta emot eller förkasta hans föranstaltningar. Detta framgår tydligt av Mose ord till Israels nation: ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva, i det att du älskar HERREN [Jehova], din Gud, och hör hans röst och håller dig till honom; ty detta betyder för dig liv och lång levnad.” — 5 Mos. 30:19, 20.
Eftersom Jehova Gud är frälsningens upphov, kan man vinna frälsning endast genom att rätta sig efter hans villkor. Detta innebär att godta Jesus Kristus som Guds Son, genom vars offerdöd frälsning från synd och död gjordes möjlig. Aposteln Petrus gjorde detta klart, då han riktade följande ord till Sanhedrin, judarnas högsta domstol: ”Det [finns] ingen frälsning i någon annan, för det finns inget annat namn under himmelen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli frälsta.” (Apg. 4:12) Även aposteln Johannes riktade uppmärksamhet på detta, när han talade om syftet med sitt evangelium: ”Naturligtvis utförde Jesus inför lärjungarna också många andra tecken, som inte har blivit nerskrivna i den här skriftrullen. Men dessa har skrivits ner för att ni skall tro att Jesus är den Smorde, Guds Son, och för att ni, därför att ni tror, skall ha liv genom hans namn.” — Joh. 20:30, 31.
Men varför är detta den enda väg på vilken människor kan vinna frälsning? Varför är det inte möjligt att vinna frälsning helt enkelt genom att leva ett rättrådigt liv?
Det finns faktiskt ingen människa som kan bevisa sig absolut rättfärdig genom det slags liv hon lever. Vi begår allesammans misstag i ord och gärning. Vem kan påstå att han aldrig varit hänsynslös, ovänlig, självisk eller hård? Den kristne aposteln Johannes uttryckte det så här: ”Om vi skulle påstå: ’Vi har ingen synd’, vilseleder vi oss själva, och sanningen är inte i oss.” (1 Joh. 1:8) På grund av att den första människan, Adam, fördärvade sin fullkomlighet genom att vara olydig mot Gud, har vi allesammans blivit födda ofullkomliga. (Ps. 51:7; Rom. 5:12) Det finns därför ingenting som någon av oss kan göra på egen hand för att befria oss från synden.
Eftersom vi är födda i synd, får vi inte helt automatiskt utsikten till frälsning. Bibeln säger: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Rom. 6:23) Om det inte existerade någon föranstaltning för att försona våra synder, så skulle vi alltså inte kunna bli frälsta från att för evigt förbli i dödens grepp. Hur vi än ansträngde oss, skulle vårt levnadssätt ändå visa att vi var ofullkomliga människor, och följaktligen värda syndens lön.
Vi behöver därför en föranstaltning för att överskyla våra synder. Det enda medel Gud gett oss för att åstadkomma detta är hans Sons offer. Aposteln Johannes skrev: ”Han [Jesus Kristus] är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” — 1 Joh. 2:2.
Men för att få nytta av detta försoningsoffer måste vi ta emot det, erkänna vårt syndiga tillstånd, ångra våra synder, bli omvända eller vända om från ett orätt handlingssätt till att göra Guds vilja. Var och en som uppsåtligt vägrar att göra detta går miste om frälsningen. Hans situation är jämförlig med en drunknande mans, som man kastar ut en livboj till men som inte vill använda den.
Ja, den som tackar nej till Guds medel till frälsning kan inte hoppas på att undgå en ogynnsam dom. Även om han skulle vara vid liv, när Herren Jesus Kristus uppenbarar sig i härlighet, så kommer han då att förgås. Detta bekräftas av 2 Tessalonikerna 1:8, där vi läser att Jesus Kristus ”låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”. 2 Tess. 1 Vers 9 fortsätter: ”Just dessa skall lida ... evig undergång.”
Personer som tar emot Guds föranstaltning för frälsning genom Jesus Kristus men som längre fram blir obotfärdiga syndare kommer heller inte att bli frälsta. Följande ord riktades till de hebreiska kristna i det första århundradet v.t.: ”Om vi med vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en viss förskräcklig väntan på dom och en flammande svartsjuka som skall förtära dem som är i opposition. Var och en som har föraktat Mose lag dör utan medömkan, efter vittnesmål av två eller tre. Hur mycket strängare straff menar ni då inte att den skall räknas värd som har trampat på Guds Son och som har ansett förbundets blod, som han helgades med, för att vara av allmänt värde och som med förakt har kränkt den oförtjänta omtankens ande? Vi känner ju honom som sade: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla’; och återigen: ’Jehova skall döma sitt folk.’ Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.” — Hebr. 10:26—31.
Uppsåtliga, obotfärdiga missdådare visar genom sitt handlingssätt ifrån sig att Jesu offer tillämpas till godo för dem. De behandlar Guds Sons blod som om det hade blott och bart ”allmänt värde”, dvs. som om det inte hade större värde än någon annan människas blod. Av den orsaken står deras syndiga handlingssätt emot dem och fördömer dem. Inget annat offer finns att tillgå för att överskyla deras synder, så att de blir bevarade när Gud utkräver hämnd. Eftersom det förhåller sig så, måste de betala fulla priset för sina synder — evig död.
Det finns helt enkelt inget sätt att hjälpa dem som förkastar lösenanordningen att ändra sinne och på nytt vinna en godkänd ställning inför Jehova Gud. ”Det är nämligen omöjligt”, säger bibeln, ”vad dem beträffar som en gång för alla har blivit upplysta och som har smakat den himmelska fria gåvan och som har fått andel i helig ande och som har smakat Guds förträffliga ord och den kommande tingens ordnings krafter, men som har avfallit, att återigen uppliva dem till sinnesändring, då de ju på nytt hänger Guds Son på pålen för sig.” — Hebr. 6:4—6.
Vi förstår alltså att även om den Högste vill att alla skall bli frälsta, så kommer inte alla att bli det. Många kommer att fortsätta att vägra att ta emot det enda medlet till frälsning; andra kan ha tagit emot det, men kan sedan bli sådana som obotfärdigt bedriver synd, så att de inte får någon nytta av Kristi offers försonande värde. I detta ligger en varning för alla som åstundar att bli frälsta från synd och död. Vi måste vara försiktiga, så att vi inte missbrukar Guds barmhärtighet genom att ge efter för det syndiga köttets begär och kanske till och med går så långt att det blir omöjligt för oss att ångra oss och ändra sinne.