Libanons ståtliga cedrar

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Libanon

FRÅN havets nivå till 1.800 meter över Medelhavets yta — detta är en färd som besökare ofta gör för att få se Libanons cedrar. Inget annat träd har en sådan historia!

Följ med mig från Beirut, Libanons huvudstad, och omkring 160 kilometer åt nordost till en plats i närheten av den maronitiska byn Beshari. Där kallas cedrarna Arz Ar-rub, ”Herrens cedrar”.

Under vår färd har vi det blå Medelhavet till vänster och bergen till höger. Vi färdas runt den vackra Jounibukten genom den berömda staden Byblos (bibelns Gebal, dit egyptierna kom för att hämta cederträ) och vidare mot Tripoli. Alldeles utanför byn Chekka tar vi en väg upp i bergen. Nu börjar vår klättring 1.800 meter upp.

Håll utkik nu. Snart kommer du att få syn på de majestätiska cedrarna. Vilken hänförande syn utgör inte dessa storslagna träd! Några av dem är så stora att de når mer än 30 meter upp i luften!

Till skillnad från andra träd sitter grenarna hos Cedrus libani i olika varv ovanför varandra, så att trädet liknar en pyramid. Se hur de breder ut sig som terrasser, och några av grenarna når lika långt ut som trädet är högt. När vi går närmare de här vackra barrträden, finner vi att stammarna är knotiga av ålder och mycket hårda — vilket också kännetecknade deras forntida förfäder. Somliga av dem har en omkrets av 12 meter. Det finns träd här som anses vara mer än tusen år gamla. Barken är grov, skrovlig och rödbrun med vita stänk. Barren är klargröna, omkring 1,3 centimeter långa, och trädet bär äggrunda kottar.

När vi kommer ut i solljuset ur cederskogens svalka, kan vi betrakta cedrarna på avstånd. Tänk, de här bergen var en gång i tiden täckta av högväxta cedrar! Rovdrift och utebliven återväxt samt krigens härjningar har emellertid gjort att det numera inte finns många dungar kvar. Den här dungen på omkring 400 träd fick förmodligen vara i fred på grund av att det var så svårt att nå den. Men sedan andra världskriget har man åter försökt plantera cedrar och andra träd.

Varför är cedern så berömd? Därför att den så ofta förekommer i konsten och litteraturen, särskilt i bibeln. I bibeln omtalas denna trädens monark mer än sjuttio gånger. Den används som symbol av ståtlighet, upphöjdhet och styrka — verklig eller skenbar. Messias liknas till exempel vid en kvist, som tagits från själva toppen av en ceder. Den rättfärdige växer till som en fast rotad ceder. I kontrast härtill liknas de otrogna vid en ceder på grund av sin självupphöjelse och falska trygghetskänsla. — Hes. 17:22—24; Ps. 92:13; Jes. 2:11—13; Jer. 22:13—15, 23.

Den majestätiska cedern är dock långt mera välkänd för att ha använts då Jehovas praktfulla tempel i Jerusalem byggdes på kung Salomos tid. Dess skönhet, väldoft och hållbarhet och dess varmt röda färgton gjorde den mycket lämplig för det ändamålet. — 1 Kon. 6:9, 15—18, 20.

Men hur kunde man hugga ner träden och transportera dem härifrån till Jerusalem? Det är knappast troligt att de höggs ner och transporterades från denna plats. Men kom ihåg att träden i forna tider täckte övre delen av Libanons berg, som sträcker sig omkring 150 kilometer från norr till söder. I våra dagar finns det längre söderut, i närheten av den drusiska byn Barouk, en yngre dunge med omkring 900 träd. Sidonierna, som var mycket skickliga skogshuggare, kan ha huggit ner utvalda cedrar på denna plats eller någonstans i närheten. Stockarna kan sedan ha flottats på Litanifloden, som rinner söderut och därefter runt södra änden av Libanons bergskedja och ut i Medelhavet nära Tyrus. Där kan stockarna ha sammanfogats till flottar och bogserats söderut längs kusten, kanske till Joppe, det nutida Tel Aviv. Stockarna kan ha sågats upp där och forslats landvägen cirka 40 kilometer till tempelplatsen i Jerusalem.

Forntidens folk satte verkligen stort värde på cederträ. Cedern är ett majestätiskt träd med en meningsfull historia. Snart, i Guds jordiska paradis, kommer majestätiska cedrar åter att frodas och täcka bergen till sin store danares ära.