Vad säger bibeln?
”Eldsjön” — bokstavlig eller symbolisk?
ÅTSKILLIGA gånger talas det om en ”eldsjö” i Uppenbarelseboken i bibeln. Vi läser till exempel om ett symboliskt ”vilddjur” och en symbolisk ”falsk profet”: ”Medan de ännu var vid liv, blev de båda slungade i eldsjön som brinner med svavel.” (Upp. 19:20) I följande kapitel tillfogas tanken på plåga, när det heter: ”Och djävulen ... slungades i eld- och svavelsjön, där både vilddjuret och den falske profeten redan var; och de skall plågas dag och natt till evig tid.” — Upp. 20:10.
Många anser att detta har avseende på verklig, medveten plåga för evigt i verklig eld. Men Uppenbarelseboken innehåller många ”tecken” eller symboler. (Upp. 1:1) Kan det vara så att eldsjön och dess plågor är symboliska? Bibeln ger oss tillräckliga upplysningar för att vi skall kunna dra den rätta slutsatsen. Hur då?
Uppenbarelseboken ger följande definition av eldsjön: ”Och döden och hades slungades i eldsjön. Detta betyder den andra döden, eldsjön.” (Upp. 20:14; jämför Upp. 21:8.) I vilken mening är den död som här omtalas ”den andra”?
Skriften förklarar att ”det är människor förbehållet att dö en gång för alla, men efter detta en dom”. (Hebr. 9:27) Denna död ”en gång för alla” beror på den synd vi fått i arv från Adam. (Rom. 5:12) Men den andra döden skiljer sig från denna. På vad sätt?
Enligt bibeln möjliggör Jesu Kristi syndaförsonande offer ”en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apg. 24:15) Bibeln förutsäger att de som återvänder från de döda under Kristi tusenåriga regering skall genomgå en period av ”dom”, som ger dem möjlighet att vinna evigt liv. (Joh. 5:25—30; Apg. 17:31) Men för att få en gynnsam dom måste man ändra sinne och vända om från sina tidigare onda vägar. — Apg. 3:19; 17:30.
Hur förhåller det sig med dem som inte sörjer över sina synder mot Gud och inte vill bringa sitt liv i samklang med Guds rättfärdiga normer? I Uppenbarelseboken 20:15 sägs det att ”vemhelst som inte fanns skriven i livets bok slungades i eldsjön”, som är den ”andra döden”. (Upp. 20:14) Vad betyder det?
Det betyder uppenbarligen evig död utan hopp om någon uppståndelse. På grund av att denna död fortsätter för evigt, skiljer den sig från den död som Adam drog över alla sina avkomlingar. Det är ett annat slags död, som mycket passande kallas den ”andra döden”.
De som drabbas av den andra döden kan inte uppleva någon som helst bokstavlig plåga i verklig eld. Bibeln försäkrar oss att de döda är ”i ro” och säger att de ”veta alls intet”. (Job 3:13; Pred. 9:5; Joh. 11:11—14) Hur skall vi då förstå bibelns omnämnanden av evig, eldsglödande plåga?
Guds ord nämner eld och svavel första gången i förbindelse med omstörtandet av Sodom och Gomorra. (1 Mos. 19:24) Intressant nog förklarar bibelskribenten Judas att ”Sodom och Gomorra och städerna omkring dem” ställs ”fram för oss som ett varnande exempel genom att ha undergått det rättsliga straffet bestående av evig eld”. (Jud. v. 7) Men vad hände egentligen med dessa städer? Jesus själv sade: ”På den dag då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och tillintetgjorde dem alla.” (Luk. 17:29) För invånarna i Sodom och Gomorra betydde elden och svavlet döden. Den verkliga, bokstavliga elden upphörde att brinna för tusentals år sedan. Men städernas förintade, ödelagda tillstånd består ännu i denna dag.
Profeten Jesaja förutsade i liknande ordalag Edoms fall: ”Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel; ja, dess land bliver förbytt i brinnande tjära. Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall röken därav stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon gå där fram.” (Jes. 34:5, 9, 10) Men enligt samma profetia skulle vilda ökendjur ta sin boning i detta ödelagda land. (Jes. 34:11—17) Med tanke på detta kan den brand, vars rök evinnerligen skulle stiga upp, inte vara bokstavlig. Den betecknar i stället fullständig och bestående förintelse av det en gång blomstrande Edom.
När det gäller plåga, behöver man inte uppfatta den bokstavligt, som medveten förnimmelse av lidande. Åtskilliga gånger använder den grekiska Septuagintaöversättningen av de hebreiska skrifterna ordet för plåga (básanos) med avseende på döden. Vi läser till exempel: ”Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör, vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten [Septuaginta: straff; básanos, ordagrant ”plåga”] i hans väg, och han skall dö.” (Hes. 3:20) Längre fram sade Gud till Hesekiel att ”de slagna, männen, som föllo för svärd ... måste ... bära sin skam [Septuaginta: straff; básanos]” och att de som ”hava måst fara ned till de slagna ... måste bära sin skam [Septuaginta: straff; básanos]”. (Hes. 32:24, 30) Bagsters engelska översättning av Septuaginta har en fotnot till Hesekiel 3:20, som lyder: ”Básanos i Gamla testamentet tycks beteckna straff.” Och det straff eller den plåga, som omtalas i de skriftställen som här citerats från Hesekiel, är uppenbarligen döden.
Den bibliska innebörden i ordet plåga blir ytterligare belyst av vad som sägs i Uppenbarelseboken om det symboliska ”stora Babylon”. Vi läser: ”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ’... I den omfattning som hon [det stora Babylon] har förhärligat sig själv och levt i skamlöst överdåd, i denna omfattning skall ni ge henne plåga och sorg. ... Och jordens kungar ... skall gråta och slå sig själva av sorg över henne, när de ser på röken från den eld som bränner upp henne, medan de står på avstånd på grund av sin fruktan för hennes plåga.’” (Upp. 17:1—5; 18:4, 7, 9, 10) Vad betyder det stora Babylons eldsglödande plåga? En ängel förklarar: ”Så skall Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast slungas ner och aldrig mer bli funnen.” (Upp. 18:21; jämför Upp. 17:16; 18:8, 15—17, 19.) Ännu en gång har eldsglödande plåga avseende på förintelse och död, och i Babylons fall varar de för evigt.
Vad har alltså vår undersökning uppenbarat om eldsjön? Vi har lärt känna att vad Sodom, Gomorra och Edom beträffade, visade sig den ”eviga elden” vara symbolisk och innebära fullständig förintelse för dessa städer. Ordet ”plåga” förekommer också i bibeln med avseende på förintelse och död. Eftersom Skriften uttryckligen säger att eldsjön ”betyder den andra döden” och att de döda ”veta alls intet”, måste evig plåga i eldsjön uppfattas symboliskt. Det betyder fullständig och evig förintelse för alla obotfärdiga motståndare till Gud som blir ”slungade” i den.