Vad man bör tänka på när man besöker sjuka
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Canada
PÅ GRUND av en svår hjärtattack blev en man, ett av Jehovas vittnen, inlagd på sjukhus. Han var välkänd, älskad och mycket uppskattad av alla församlingarna där i trakten. Bokstavligt talat hundratals av hans vänner var angelägna om att besöka honom. Men lugn och ro var nödvändiga för att han skulle tillfriskna. Den oroliga hustrun talade med doktorn om detta och sade: ”Jehovas vittnen har ett unikt problem vid sådana tillfällen, därför att vi har så många, många kärleksfulla vänner.” Hon förklarade att ”vi faktiskt är medlemmar av en världsomfattande familj, som hyser verklig omsorg och personligt intresse för varandra”.
Denna äkta tillgivenhet blir ofta föremål för sjukhuspersonalens och medpatienternas kommentarer. Ett typiskt exempel är en kvinna från ett landsbygdsområde, som blev opererad på ett sjukhus i en stad ganska långt hemifrån. Församlingen av Jehovas vittnen där på platsen underrättades om hennes ankomst. Hon var själv inte särskilt välkänd av Jehovas vittnen där i staden, men ändå berättar hon: ”Jag såg ivrigt fram emot besökstimmarna och undrade vilka som skulle komma den här gången; och jag blev aldrig besviken. Två eller ibland till och med sex av bröderna och systrarna brukade komma för att muntra upp mig och förgylla min dag. Andra på avdelningen sade: ’Du är då verkligen populär. Du får ju så många besök!’” Dessa korta besök bidrog mycket till att öppna sådana patienters sinnen som tidigare vägrat att lyssna på Jehovas vittnen.
Finns det då, med tanke på dessa goda resultat, något att ta sig i akt för när man gör sådana besök? Ja, det finns det. Det kanske helt enkelt är för många besökare, eller besöken kanske är alltför långa. Somliga människor föredrar ensamhet när de är sjuka. Andra kan vara känsliga och förlägna inför besökarna på grund av sina tillfälliga kroppsliga problem eller någon behandling som de får. Ibland är det fråga om att man gör besöken alltför snart efter en allvarlig sjukdom eller operation.
Under de två eller tre första dagarna efter en operation är det vanligen bäst att bara de närmast anhöriga besöker patienten. Att de är närvarande vid sängkanten kan vara lugnande och uppmuntrande utan att man behöver samtala så mycket. Sköterskorna sätter ofta värde på den uppmärksamhet familjemedlemmarna kan visa på olika sätt, till exempel genom att hjälpa patienten att dricka eller inta sina måltider.
Vanligen kan medlemmar av patientens familj eller hans mycket nära vänner tala om för andra när fler besökare kan vara välkomna. Men man måste ändå visa urskillning. En sprudlande besökares entusiastiska samtal kan ibland vara tröttande för patienten. Också att lyssna och koncentrera sig kan kräva alltför stora ansträngningar under den första konvalescenstiden.
De flesta sjukhus fastställer bestämda besökstider och begränsar antalet besökare i patientens rum. Detta kan visserligen tyckas vara restriktivt för dem som besöker sjukhuset, men det är till nytta för patienten när reglerna följs. Att tio eller tolv besökare trängs kring sjuksängen kan vara mycket påfrestande för en patient som ännu är svag efter en större operation eller en allvarlig sjukdom.
När patienten inte kan sitta upp i sängen eller i en stol, kan det vara tröttsamt för honom om besökarna står på båda sidor om sängen. När samtalet rör sig från den ene till den andre, måste han då hela tiden vända huvudet på kudden från den ena sidan till den andra. Det skulle vara mycket mer vilsamt för honom att bara behöva vända sig åt ena sidan och inte behöva röra på huvudet och ögonen, som om han satt och tittade på en tennismatch.
Med patientens intresse i tankarna bör man undvika att besöka honom om man har ont i halsen, är förkyld eller har andra symptom på någon smittosam sjukdom. Av hygieniska skäl och för patientens bekvämlighets skull tycker sjukhuspersonalen heller inte om att besökarna sitter på sängkanten. Om det inte finns tillräckligt med stolar för besökarna, bör empati och kärleksfull omsorg om patienten förmå besökaren att förbli stående.
Man behöver också bruka urskillning när det gäller besökens längd. Besökarens släktskapsförhållande till patienten och patientens fysiska tillstånd har utan tvivel betydelse i detta sammanhang. Tio minuters lugnt, angenämt samtal kan vara mycket uppbyggande för patienten. Men om han blir indragen i ett samtal som varar en halvtimme eller mer, kan detta mycket väl vara utmattande för honom och kan till och med försämra hans tillstånd.
Samtal som är uppbyggande
Starka, friska människor ryggar ibland tillbaka för att besöka de sjuka. De kan känna sig förlägna och sakna ord. Å andra sidan kan personer som ofta varit sjuka och ibland genomgått svåra operationer vara benägna att tala om detta mycket detaljerat. Men det kan vara nedslående. Man bör därför verkligen vinnlägga sig om att vara uppbyggande.
Bland Jehovas vittnen behöver det aldrig råda brist på uppbyggande samtalsämnen. Församlingsangelägenheter, lämpliga bibliska tankar, erfarenheter man haft, när man förkunnat de ”goda nyheterna”, och många andra uppmuntrande ting kan man tala med patienten om. (Matt. 24:14) Den sjukes ålder och omständigheter bör naturligtvis få avgöra vad samtalet skall röra sig om. Om han är missmodig på grund av overksamhet och svaghet, kan besökaren påminna honom om att hans bröder och systrar ber för honom och även om värdet av hans egna böner för församlingen och att hans styrka och tålamod under denna sjukdom vittnar om hans starka tro och hopp. Även ungdomar kan ibland drabbas av sjukdom och behöva opereras. Då är det vanligen bara en tidsfråga när de skall vara återställda igen. Därför kan samtal som är framåtblickande vara mycket uppmuntrande. Man bör naturligtvis ta hänsyn till andra patienters känslor och åsikter, om flera patienter ligger i samma rum, så att det de får höra inte gör dem förlägna eller oroade.
Sådana sjukbesök är inte bara till nytta för patienten. Ungdomar kan skänka sann glädje åt en till åren kommen eller sjuk vän, men de kan också själva genom sjukbesöket få hjälp att uppodla medkänsla och medömkan. Patientens goda föredöme i fråga om uthärdande kan uppmuntra besökare som själva inte haft samma erfarenhet av lidande. En äldre, blind kvinnas gladlynta läggning, trots att hon var invalidiserad av ledgångsinflammation, hade alltid denna inverkan på dem som kom för att hälsa på henne.
Omtänksamma gåvor
En besökare tycker ibland att han vill ta med sig en liten gåva som bevis på sin kärlek och omtanke. I många delar av världen kan en blombukett eller en krukväxt vara lämpliga för detta ändamål. Men utrymmet bredvid sängen är ofta begränsat. Somliga blommors starka lukt kan också vara besvärande för en sjuk människa. Och för dem som är allergiska kan en blombukett ibland öka lidandet. Man kan naturligtvis alltid tala med familjen och få vägledning av deras förslag. En bok som handlar om patientens hobby eller något han är särskilt intresserad av, till exempel fotografering, träsnideri eller trädgårdsskötsel, blir ofta mycket uppskattad. Men gåvan är inte det viktiga. Att någon gjort sig mödan att göra ett kort besök är i sig självt mycket uppmuntrande.
Att besöka de sjuka i hemmet
Något man inte bör glömma är att besöka dem som ligger sjuka i hemmet. De är i lika stort behov av uppmuntran som de som befinner sig på sjukhus. Sjukdomens ökade krav på hela familjen kan vara en börda för familjemedlemmarna. Den omtänksamme besökaren kan därför finna på sätt att ge stöd åt hela familjen, i stället för att bara uppmuntra den sjuke. Tänk så mycket en sjuk mor skulle uppskatta en timmes hjälp med hushållssysslorna! Små handlingar av omtänksamhet under en krissituation i familjen är något man länge minns. Men det skulle kanske vara hänsynsfullt att ringa innan man kommer. En lämplig tid för besöket kan då avtalas. Om det på grund av en smittosam sjukdom eller av något annat skäl är bättre att inte personligen besöka den sjuke, kan ett uppmuntrande brev eller till och med ett uttryck för omsorg genom ett telefonsamtal vara upplivande för patienten.
De som varit sjuka och fått kärleksfull uppmuntran av sina vänner och andliga bröder och systrar hörs ofta uttrycka sin uppskattning över sin stora familj av medtroende. Problemet med många, många vänner och besökare kan därför vara ett angenämt problem, ett som kan lösas bra genom att man brukar urskillning. I synnerhet består lösningen i att man söker efterlikna Jehova, den Gud som är ”mycket ömsint och barmhärtig”. — Jak. 5:11.