Raserna är tydligt olika
DET var år 1955 vid en internationell sammankomst i Nürnberg i Västtyskland. En grupp européer hade samlat sig kring ett svart amerikanskt par och var mycket glada att ha dem bland sig. De gned på deras hud och kände på deras hår. De hade tydligen aldrig sett någon svart förr och var fascinerade över de slående skillnaderna. De svarta uppskattade att de blev mottagna med värme. Men i deras hemland hade inställningen till raserna utvecklats så under århundradenas lopp att en helt annan situation var rådande där.
Tänk till exempel på Spencers, en svart familj som flyttade till en trevlig stadsdel i New York. Det var sista dagen av år 1974. En hemgjord bomb kastades in i huset med en lapp där det stod: TAG VARNING, NEGER. ”Den var avsedd att utplåna familjen”, sade den poliskommissarie som undersökte saken.
En reporter som längre fram talade med några vita där i grannskapet förklarar: ”Jag frågade igen: Varför vill ni inte ha några svarta här? ’Om du verkligen vill veta det’, svarade mannen med flaggan, ’så är de i grund och botten ociviliserade. Vart de än kommer, så ökar brottsligheten där, kvarteren förslummas och de vita måste flytta.’”
Många vita har en annan åsikt om att umgås med de svarta och utvecklar vänskapliga förhållanden till dem. I södra Förenta staterna har man gjort goda framsteg för att förbättra relationerna mellan raserna. Många skolor och andra offentliga platser har blivit integrerade i rashänseende. Men det finns fortfarande många som anser att skillnaderna mellan raserna är så stora att de rättfärdigar rassegregation.
Grund för segregation?
År 1954 fattade Förenta staternas högsta domstol beslut emot rassegregation i allmänna skolor. Men många amerikaner instämmer inte i detta beslut. De instämmer heller inte i domstolens order 1969 att de allmänna skoldistrikten ”omedelbart” skulle upphöra med segregation. Detta framgår av att ett större procenttal svarta barn gick i skolor för huvudsakligen svarta i slutet av 1960-talet än år 1954!
Det finns också många personer i Förenta staterna som inte instämmer i Högsta domstolens utslag år 1967 att det strider mot konstitutionen ”att förhindra äktenskap mellan människor enbart på grundval av deras rastillhörighet”. Detta utslag upphävde alla lagar i Förenta staterna mot äktenskap mellan raserna. Men fortfarande hör man ofta folk i USA säga att de inte anser att svarta och vita bör gifta sig med varandra.
Situationen inom kyrkosamfunden är ytterligare bevis för att många anser att rasskillnader rättfärdigar segregation. Kyle Haselden, som är redaktör för The Christian Century, skrev år 1964: ”Varenda en vet att klockan 11 på söndag förmiddag börjar den mest segregerade timmen i amerikanernas liv.” Och segregationen hänger i. Förra året sade baptistpastorn i Plains i Georgia i USA att ”han tog avsked på grund av att hans ansträngningar att integrera kyrkan hade misslyckats”. — New York Post, 22 februari 1977.
Även om man gjort stora framsteg i att förbättra relationerna raserna emellan, har somliga nyligen sett orsaker till missmod. En svart skrev till exempel i The Christian Century för 28 april 1976: ”Jag är orolig, verkligen orolig för de allvarligt urartande relationerna mellan svarta och vita. Svarta vänner delar min känsla av missräkning och maktlöshet.”
Det sker ofta en polarisering: De olika raserna är fientligt stämda till varandra och håller sig för sig själva. Samme skribent framhöll: ”Jag tog en promenad på gården utanför Yaleuniversitetet. Två vita manliga studenter kom fram till mig. De beklagade sig över att de blev tvingade till segregation av sina svarta klasskamrater, som valde att bo och inta sina måltider för sig själva och undvek att ha något nämnvärt sällskapligt umgänge med sina vita manliga kamrater.”
Hur stora är skillnaderna?
Hur stora är egentligen rasskillnaderna? Är de så stora att människor av olika raser inte kan leva tillsammans som jämlikar och finna verklig glädje i varandras sällskap? Finns det till exempel en stor klyfta, när det gäller intelligensen hos folk av olika raser? Eller har de olika raserna sin speciella kroppslukt, som gör det obehagligt för svarta och vita att leva nära inpå varandra?
Det är uppenbart att det finns vissa olikheter. Hudfärgen och hårets struktur är väl de man lättast lägger märke till. Det finns också olikheter i näsans, ögonlockens och läpparnas form. Tjocka läppar är vanligt bland svarta, medan människor av andra raser oftast har tunnare läppar.
Men somliga vita är snara att peka på vad de kallar ”viktigare skillnader”. Som tidigare framhållits hävdar man att de svarta ”i grund och botten är ociviliserade”. Det sägs att ”de är mera lösaktiga”. Högre frekvens av utomäktenskapliga barn bland dem anförs som bevis för detta påstående. Men det finns flera påståenden som ofta görs.
Till exempel: ”De svarta bryr sig mindre om familjen.” Och som bevis för detta pekar man på den högre frekvensen av separationer bland svarta familjer. ”Brottsligheten ökar när de svarta flyttar in; kvarteren förslummas.” För att stödja detta påstående pekar man på att de områden där de svarta bor vanligen är mera förslummade, och man framhåller att statistiken visar att de svarta proportionellt sett begår fler brott. ”De svarta är mindre intelligenta än de vita.” Och det är ett faktum att de svarta i medeltal uppnår lägre värden i intelligenstester än vita med jämförbar social och ekonomisk status och i allmänhet också klarar sig sämre i skolarbetet.
Men varför utfaller sådana jämförelser ogynnsamt för de svarta? En publikation utgiven av Förenta staternas kommission för medborgerliga rättigheter ställde den frågan i blickpunkten. Det hette där att denna tydligt underlägsna ”status hos de svarta endast kan bero på två faktorer. Antingen är de svarta underlägsna som människor eller också har de vitas rasism hindrat de svarta att hävda sin naturliga jämlikhet med de vita genom reella prestationer under de mer än 300 år som de befunnit sig i Amerika.” — Racism in America—How to Combat It (Rasism i Amerika — hur man bekämpar den).
Hur anser du att det förhåller sig?
Den tidigare rådande uppfattningen
En gång i tiden var den rådande uppfattningen att de svarta var underlägsna som människor. Det hette till exempel i Encyclopædia Britannica, nionde upplagan, 1884: ”Ingen fullblodsneger har någonsin gjort sig känd som vetenskapsman, skald eller konstnär, och den fundamentala jämlikhet som okunniga filantroper förfäktar när det gäller honom förnekas av rasens hela historia under hela den historiska perioden.” Det talades också om ”de svartas inneboende mentala underlägsenhet, en underlägsenhet som är ännu mera uttalad än deras fysiska avvikelser”.
Detta uppslagsverk framhöll att som barn tycks svarta och vita ha likvärdig intelligens. ”Så gott som alla iakttagare erkänner”, heter det, ”att negerbarnet på det hela taget är precis lika intelligent som barn av andra människoraser.” Det framhölls emellertid att hos de svarta sker en ”förtidig förbening av skallen, som hindrar all vidare utveckling av hjärnan”. Britannica hävdade således: När de svarta ”nått puberteten, tycks all vidare utveckling ha avstannat”. Chambers’ Encyclopædia, 1882, håller visserligen inte med Britannica, men den säger i stället att ”negern utgör en förenande länk mellan de högre aporna och resten av mänskligheten”.
Somliga förfäktar fortfarande att de svarta är underlägsna som människor; den uppfattningen finns ännu kvar. En person skrev om de åsikter som var vanliga där han bodde: ”Jag växte upp på landsbygden i Södern, där man sade att de svarta är svarta till följd av en förbannelse som Gud uttalat över dem. ... Man sade faktiskt att de svarta i verkligheten inte var människor, när allt kom omkring, utan en del av djurriket.”
Till och med vissa vetenskapsmän i våra dagar hävdar att de svarta är biologiskt underlägsna de vita. År 1974 publicerades ett omfattande arbete med auktoritativt utseende, som understöddes av framträdande pedagoger, och däri framlades argument till förmån för denna uppfattning. I The Guardian för 6 april 1974 hette det om författaren, John R. Baker: ”Han är skicklig i att rada upp citat och hänvisningar som förefaller vara fakta, och tillsammans med den kraftigt frånstötande atmosfär som skapas av stilen skulle de ge vilken som helst läsare, som inte alls var förtrogen med några människor av ’negertyp’, intrycket att de stod lägre än människan (till exempel: ’Long säger att negrerna kännetecknas av sin ”djuriska eller stinkande lukt’”).”
Hur förhåller det sig alltså med skillnaderna raserna emellan? Hur stora är de egentligen?
[Bild på sidan 5]
Många har ansett att skillnaderna raserna emellan är så stora att de rättfärdigar segregation
[Bildkälla]
Med benäget tillstånd av Schomburg Center for Research in Black Culture, The New York Public Library, Astor, Lenox and Tilden Foundations