Vad säger Bibeln?
Varför författade Gud en bok?
VARFÖR valde Gud att författa en bok för att meddela sig med människosläktet? Att Gud verkligen gjorde detta läser vi enligt följande ord: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.” (2 Tim. 3:16) Och de profetior som finns i Skriften har inte ”framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande”. — 2 Petr. 1:21.
Men varför måste detta budskap vara i skriftlig form? Det finns flera olika orsaker. Tänk till exempel på vad bibeln egentligen är — Guds uppenbarelse till människosläktet. Den ger oss bland annat den enda tillförlitliga skildringen av jordens och människans skapelse. Den talar om varför Gud satte människor på jorden och vad som gick på tok, så att lidande, sjukdom och död nu hemsöker människosläktet. Den talar också om vad den säkra lösningen skall bestå i, så att Guds uppsåt för vår jord och människorna på den till slut skall förverkligas helt och fullt.
Dessa upplysningar kommer från honom som är bäst i stånd att känna till dem — Skaparen själv. Sådan insikt skulle inte kunna komma från mänskligt håll. Den krävde en gudomlig uppenbarelse.
Bibeln innehåller också en fullständig redogörelse för Guds sätt att handla med sitt folk och med nationerna tidsåldrarna igenom. Och den inbegriper Guds lagar och principer för mänskligt uppförande.
Denna stora samling av livsviktiga upplysningar, som sammanställts under århundradenas lopp, kunde inte utan risk förmedlas genom muntlig tradition från den ena generationen till den andra. Skulle till exempel muntlig tradition förmedelst de skriftlärda och fariséerna, som motstod Jesus, vara en pålitlig källa till upplysningar om hans liv och gärningar?
Eller skulle någon stor nation tillåta att dess konstitution eller lagsamlingar bevarades endast genom muntlig upprepning? Nej, sådana lagsamlingar är noggrant nedtecknade, så att de kan ge pålitlig vägledning och möjlighet till studium och tillämpning.
Eftersom Gud visste att människosläktet skulle breda ut sig över världen, visste han också att muntlig tradition skulle vara en osäker reservoar för hans budskap till mänskligheten. Genom att han lät teckna ned sina tankar skulle budskapet bevaras på bästa sätt. Det var därför aposteln Paulus gav rådet: ”Gå inte utöver det som står skrivet.” — 1 Kor. 4:6.
Att Guds budskap finns i läsbar form gör att uppriktiga sanningssökare noggrant kan undersöka dess innehåll. Man är därför inte beroende av att någon med särskilda kvalifikationer muntligt skall underrätta en om detaljer i Guds uppsåt, vilka lätt skulle kunna förvrängas eller glömmas bort. Att vi har hans ord i en bok ger oss tillfälle att kontrollera vad andra säger om honom. Det var vad som skedde i det första århundradet. Somliga tog då ”emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting”. (Apg. 17:11) Vi kan göra samma sak i våra dagar, eftersom vi har Guds ord i skriftlig form.
Gud är också ekonomisk och tar hänsyn till människans begränsningar. Hans skrivna budskap till oss omfattar inte några väldiga uppslagsverk, som skulle vara svåra att skaffa för de flesta och dessutom svåra att läsa. Gud har i stället gett oss en enda bok, som är lätt att hantera och inte är ekonomiskt oöverkomlig för någon. Men den är ändå tillräckligt omfattande för att ge oss vad vi behöver. Den besvarar alla våra grundläggande frågor om vem Gud är, vad som är meningen med livet och vad framtiden har i beredskap åt oss.
Det är sant att Gud i gångna tider meddelade sig med människorna på andra sätt. Gud handlade mera direkt med våra första föräldrar. (1 Mos. 3:8—13) Han gjorde samma sak med Noa. (1 Mos. 6:13—22) Då och då sände han änglar för att förmedla särskilda budskap till en viss person eller grupp av personer. — 1 Mos. 22:11—18; Apg. 12:6—11.
Detta var praktiskt så länge familjen av Guds tjänare var liten. Men när Guds tjänare blev flera genom Noas och Sems släktlinjer, behövdes något mera. Så småningom kom Israels gynnade nation att uppgå till åtskilliga millioner människor. Folket hade vuxit så mycket, då man lämnade fångenskapen i Egypten. Guds förhållande till sina tjänare liknade inte längre en faders, som bara har några få barn. När familjen nu blivit så stor, krävdes det skriftliga anvisningar.
Skrivandet av bibeln började med att Guds ”finger” skrev de tio buden åt Mose på stentavlor. (2 Mos. 31:18) Under en period av omkring 1.600 år ledde Guds verksamma kraft omkring fyrtio skribenter till att ge sitt bidrag till de sextiosex böcker som bibeln nu består av. Dessa personer, som blev ”betrodda med Guds heliga utsagor”, var allesammans Jehovas trogna tjänare. — Rom. 3:2.
Det blev mera uppenbart hur praktiskt det var att ha Guds budskap i bokform, då Jesus sade till sina efterföljare: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apg. 1:8) Han sade också: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matt. 24:14.
Att Guds budskap fanns i skriftlig form innebar att det kunde översättas till alla språk. Att detta var rätt och tillbörligt framgår av att Gud själv vägledde en ändring av språket från hebreiska till arameiska och grekiska, då han inspirerade nedtecknandet av bibeln. Och eftersom Gud övervakade spridningen av sitt ord, såg han till att hans budskap skulle förbli intakt oavsett hur många språk det översattes till. I vår tid är hans skrivna ord därför tillgängligt i praktisk, användbar, pålitlig form på hundratals språk. Det är tillgängligt för människor av alla nationer.
Att Guds hand var med då hans ord blev till, överfördes och bevarades framgår av att avskrivandet av bibeln skedde med sådan noggrannhet och i så stor omfattning. En kännare av det hebreiska språket, W. H. Green, sade om bibelns hebreiska del: ”Det kan med säkerhet sägas att inget annat verk från forntiden har överförts med sådan exakthet.” Och om det grekiska avsnittet skrev experten Jack Finegan: ”Det nära sambandet i fråga om tiden mellan de äldsta handskrifterna av Nya testamentet och de ursprungliga texterna är ingenting mindre än häpnadsväckande. ... Den visshet med vilken texten i Nya testamentet är fastställd är större än vad fallet är med varje annan forntida bok.”
Men allt detta var bara att förvänta, eftersom bibeln inte kom till oss ”såsom människors ord, utan — efter vad det i sanning är — såsom Guds ord”. (1 Tess. 2:13) Till gagn för de människors tro som uppriktigt önskar dyrka Gud på rätt sätt har han därför i sin kärlek försett oss med den bok som han författat och som är ”mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. — Ps. 119:105.