Från ost och smör till tunga narkotika
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Nederländerna
JÄMSIDES med mejeriprodukter — ost och smör — har ofantliga mängder tunga narkotika vällt ut från Nederländerna. Grannländernas regeringar har framfört kraftiga protester mot denna smuggling och hävdat att de holländska myndigheterna borde ta i mycket hårdare för att komma till rätta med situationen.
Brottsligheten ökar kraftigt i hela Nederländerna, särskilt i Amsterdam. Narkomanerna tvingas att stjäla för att kunna betala de orimliga svartabörspriserna på narkotika. De bryter sig till och med in i apotek på jakt efter opium och morfin. I Amsterdams centrum kan man se prostituerade sitta i bordellfönstren och vara påverkade av narkotika. Det är strid på kniven mellan olika kinesiska förbrytarband om vem som skall behärska narkotikamarknaden.
Problemet har nått en sådan omfattning att Amsterdams stadsfullmäktige nu pläderar för en legalisering av narkotika. De intar alltså i princip ståndpunkten ”gratis heroin till de beroende”. Också polisen står bakom detta krav. Men från andra håll kommer en storm av högljudda protester. Man fruktar för att en legalisering av narkotika skulle kraftigt öka det redan stora antalet narkomaner.
Hur har det kunnat bli så här?
För att komma underfund med hur detta allvarliga problem har utvecklat sig begav vi oss till Haag och sökte upp Nederländernas motsvarighet till rikspolisstyrelsen, som här sorterar under justitiedepartementet. Vår intervju med en representant för detta ämbetsverk gav klarhet om följande:
Nederländerna har blivit knutpunkten för den europeiska narkotikatrafiken på grund av landets centrala läge, och Amsterdam ligger särskilt bra till. Bara några kilometer därifrån ligger den livligt trafikerade internationella flygplatsen Schiphol. Landvägen är det bara några timmar till Belgien, Västtyskland eller Frankrike. Rotterdam, Europas största hamn, ligger bara 75 kilometer därifrån. Eftersom landet har en så lång kuststräcka, kan fiskebåtar och lustjakter lätt föra i land olagligt gods på någon enslig plats. Nederländernas liberala lagstiftning och mycket toleranta hållning till utlänningar förefaller också utöva lockelse på kriminella element.
Fram till november 1976 dömdes den som ertappades med att inneha en stor mängd opium eller heroin till fängelse i högst fyra år. I jämförelse med många fängelser i Orienten och Nordafrika är Nederländernas de bästa tänkbara. De intagna får aldrig stryk, får rikligt med mat, behöver inte arbeta, kan se på TV och får ta emot böcker och tidningar och besök av släktingar. De som döms till korta fängelsevistelser för att ha smugglat narkotika far alltså inte illa. Nu har regeringen emellertid infört strängare straff, men hittills har den eftersträvade effekten inte kommit till synes. Ständigt ökande mängder av narkotika tas i beslag av polisen och tullmyndigheterna.
Ett annat skäl till att narkotikaproblemet är större i Nederländerna än i dess grannländer är att illegal narkotikatrafik har pågått här under en mycket längre tid. Hur kommer det sig? På 1930-talet kom fattiga kinesiska sjömän till Nederländerna. De övergav sjömanslivet för att arbeta i land och tjäna pengar som de kunde skicka till sina hungriga familjer där hemma. De här männen gjorde bara av med några ören om dagen till mat och dryck. De trängde sig samman och sov i de fattigaste kvarteren i de stora städerna. Deras lott förbättrades i den ekonomiska återhämtningens kölvatten efter andra världskriget. Tack vare sparsamhet och hårt arbete kunde dessa före detta sjömän öppna den ena kinesiska restaurangen efter den andra. Men ett betydande antal av de kinesiska invandrarna var opiumrökare, och det fortsatte de med. Den stora kinesiska kolonin fick nästan allt vad den behövde för sina restauranger och butiker från Hongkong. Det var därför lätt att sticka in ett litet paket opium här och var bland fraktgodset.
Mycket senare dök heroin och andra tunga narkotika upp på den underjordiska marknaden. Till för omkring fyra eller fem år sedan hade aldrig något heroin beslagtagits av polisen eller tullmyndigheterna. Men nu uppgår summan av beslagen till hundratals kilo, och ändå är den mängden av allt att döma bara toppen av ett väldigt isberg. En stor del av opiet och heroinet kommer från det område som är känt under namnet ”Gyllene Triangeln” — Burma, Laos och norra Thailand. Fiskebåtar smugglar opiet ut från ”Gyllene Triangeln” till Hongkong och Singapore och på senare tid även till Bangkok. De mäktiga brottssyndikat som kontrollerar den verkliga narkotikatrafiken har sina säten i de stora sjöstäderna och använder alla upptänkliga medel för att föra narkotikan till de rika länderna i väst. Vinsterna är otroliga. Råopium kostar ungefär 53 dollar kilot vid källan, men narkomanerna betalar sammanlagt ungefär 235.300 dollar för ett kilo heroin. (Genom en ganska enkel kemisk metod utvinns ett kilo heroin från tio kilo råopium.)
Under kriget i Vietnam var cirka 800.000 soldater från Förenta staterna stationerade där, och då gick mycket av heroinet från ”Gyllene Triangeln” dit. Somliga av dem var redan hemfallna åt narkotika, och sjukdomar, oro och djungelkrigets påfrestningar ökade skaran med många nya offer. Europas och i synnerhet Nederländernas stora narkotikaproblem började efter det att Förenta staterna drog sig ur Vietnam. Varför det? Därför att de kinesiska syndikaten i Hongkong och Bangkok förlorade sin lukrativa marknad i Vietnam och gjorde allt som stod i deras makt för att bygga upp en marknad i Europa. För detta syfte använde de i stor utsträckning sina kontakter med kriminella element bland kineserna i Nederländerna.
Narkotikaproblemet har fått förödande verkningar för Nederländerna. För bara tio år sedan var detta land jämförelsevis fritt från brottslighet. Nu förhärjas det holländska samhället av ungdomsbrottslighet, stölder och även mord. Om någon blir rånad eller överfallen offentligt, är det knappt någon som lyfter ett finger för att hjälpa. Under ett enda veckoslut gjordes det i Amsterdam 7.000 inbrott i bilar. De tröttkörda poliserna kunde inte göra mycket mera än att ge offren en blankett att fylla i. För att bryta terrorvågen och få slut på rånöverfallen i Amsterdam lät holländska regeringen under någon tid bemanna spårvagnarna med militärpolis.
Den stora brottsökningen står alltså i direkt samband med narkotikan. Köpare och langare träffas i områden och på adresser där andra brott — prostitution, hasardspel, stöld och häleri — florerar. En narkoman behöver varje dag kanske ett halvt gram heroin, som kostar så mycket som 500 kronor. Det är uppenbart att han aldrig kan få tag i så mycket pengar på hederlig väg. Följaktligen tillgriper narkomaner langning, prostitution och stöld, ja, de drar sig inte för att begå vilket brott som helst som kan ge materiell vinning i utbyte. För att tillfredsställa sitt begär måste de stjäla ofantliga mängder, eftersom de bara får ut ungefär en tiondel av värdet av de stulna sakerna. Narkotikaberoendet har alltså resulterat i ett enda stort hav av brottslighet.
Poliskåren kan inte effektivt ta itu med situationen, om den inte får förstärkning. Det är därför som somliga säger att det skulle vara bättre att dela ut gratis heroin till alla som är beroende av det, i hopp om att detta skulle avlägsna den brottslighet som har samband med narkotika.
Narkotikaproblemet i Nederländerna är sannerligen förskräckligt. Men enskilda kan få hjälp. Hur då? I Nederländerna och andra delar av världen har före detta narkotikaslavar fått stöd och bistånd med att bryta sig fria från sitt begär genom att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. I dag är dessa tidigare narkomaner redbara medlemmar i samhället. Helt visst skulle tillämpningen av bibelns råd kunna hjälpa ännu många fler.
[Bild på sidan 17]
Narkotika i bagaget? Låt hellre bli
I utlandet drabbar lagen med tung hand
[Bildkälla]
Från den holländska regeringens kampanj för att avskräcka från kurirverksamhet