Skolleda — vad kan man göra åt den?

”BARA jag tar i luckan till mitt skåp blir jag trött. Efter första timmen vill jag gå hem. Allt är så trist. Jag vill ha ett jobb och tjäna pengar eller åtminstone göra något meningsfullt.” Så sade en 14-årig flicka till en skolpsykiater, när hon skulle förklara varför hon hade börjat skolka så ofta.

Flickan hade tydligen drabbats av skolleda, en ”åkomma” som sprider sig bland eleverna i det moderna samhället. Skolmyndigheter, lärare och föräldrar känner sig ofta maktlösa inför detta. På många håll är faktiskt problemet med skolleda så stort att det har blivit föremål för omfattande forskning.

En bakomliggande orsak

Skoltrötta elever finner ofta ämnena i skolan tråkiga och meningslösa. Många elever tycker också att de blir splittrade och förvirrade av alltför många ämnen på schemat. Oordningen i klassrummet gör att somliga blir osäkra och nervösa. Och ytterligare andra har problem med kamraterna. Barn och ungdomar från familjer som har avvikande religiösa uppfattningar kan ofta råka i konfliktsituationer i skolan. Faktorer som dessa bidrar alltså till skolleda. Men många undersökningar pekar på en och samma bakomliggande orsak, nämligen denna att skoltrötta elever saknar motiv till att studera. De finner det helt enkelt meningslöst. I många år måste de gå i skolan utan att få någon egentlig praktisk nytta av de ämnen som behandlas under lektionerna.

Varför är skolleda vanligare bland tonåringar än bland yngre elever? Forskare säger att yngre elever vill lära sig saker och ting av naturlig nyfikenhet på livet. De får motiv genom att de vill göra vad vuxna gör. De tycker nästan allting är spännande i skolan och är mera villiga att anpassa sig. Men efter puberteten krävs det andra motiv. Alvar Ellegård, som är professor i inlärningsteknik vid universitetet i Göteborg, säger om detta: ”Efter puberteten går det inte längre att leka sig fram till vare sig kunskaper eller trivsel. Då måste vi själva kunna ge skolarbetet både mål och mening för att få eleverna att prestera någonting.” Forskning har visat att inlärning är mera automatisk före puberteten på grund av medfödda behov av att lära för livet. Efter puberteten sker inlärningen mera konstruktivt och systematiskt och kräver starkare, konkreta motiv.

Vad kan man göra?

Många skoltrötta elever kan få hjälp genom att sporras på rätt sätt. Vem kan hjälpa dem med det? I en forskningsresumé skriver Skolöverstyrelsen om sådana elever: ”De som har avbrutit sina studier och skolkat i grundskolan, de som ihärdigt har velat lämna grundskolan tidigt samt de som till sist har avbrutit sina studier i gymnasiet kommer från hem som kännetecknas av låg social och ekonomisk status och hem där föräldrarna inte har tillhandahållit det nödvändiga stödet i förbindelse med skolarbetet.” (Kursiverat av oss.)

Två amerikanska forskare, W. R. Morrow och R. C. Wilson, som har studerat hemförhållandena hos 96 överpresterande och underpresterande gymnasieelever, fann att familjelivet spelade en stor roll. Bättre resultat uppnåddes av dem som hade ett mera harmoniskt och emotionellt stödjande hemliv. De fann också att barn som genom sina föräldrar fått en negativ attityd till skolan ofta var negativa till att anpassa sig i skolan.

Vad föräldrarna kan göra

Föräldrarna kan göra mycket för att befrämja sina barns intresse för skolarbetet. Hur då? Genom att själva intressera sig för det. Inte bara så att man då och då frågar: ”Nå, hur gick det i skolan i dag då?” I stället bör föräldrarna visa intresse för mera specifika ting, detaljer i skolarbetet. De bör kunna resonera om saker och ting på ett sätt som visar att de förstår vad studierna rör sig om.

Det är också viktigt att föräldrarna visar att de förväntar något av sina söner och döttrar i skolan. Det är nyttigt för ungdomar att känna att det ställs krav på dem, rimliga krav. Innerst inne vill de det. Annars resonerar de lätt: ”Varför anstränga sig, när ingen bryr sig om hur det går?” I samband med detta säger professor Alvar Ellegård: ”Det är onaturligt för människan över barnaåldern att inte ha några krav på sig. Kravlösheten ökar inte trivseln.”

Därför bör föräldrar tala om för ungdomarna där hemma vad de förväntar av dem och sedan följa upp det genom att berömma och premiera för framgångarna och trösta och hjälpa vid misslyckandena. Det ger ungdomarna en nyttig känsla av att de betyder något och en försäkran om att någon verkligen bryr sig om dem.

Föräldrar kan också framhäva nyttan av utbildningen. De bör förklara hur de själva haft nytta av att lära sig vissa ämnen i skolan. De kan också ofta påpeka för sina barn vilka problem och situationer i vuxenlivet som kräver viss skicklighet eller kunnighet.

Hur man drar praktisk nytta av skolundervisningen

Ett annat sätt att ge ungdomarna motiv till sina studier är att skapa sådana situationer i vardagslivet då de kan använda sin nyvunna kunskap. Skolmyndigheterna har ju också upptäckt hur viktigt det är att eleverna praktiskt får tillämpa lärdomarna genom den s. k. ”pryo”-verksamheten, dvs. genom att de får komma ut i förvärvslivet och praktisera under vissa perioder av skolgången. Och på liknande sätt kan föräldrar ge sina söner och döttrar olika uppdrag och ansvarsuppgifter.

När det gäller främmande språk till exempel, skulle föräldrarna kunna ta initiativ och skapa tillfällen som ger ungdomarna möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt använda sina nyförvärvade språkkunskaper. Föräldrarna kan kanske ta dem med till sådana platser där det aktuella språket talas, be dem översätta urklipp och citat på det språket eller bjuda hem vänner som talar språket i fråga.

När det gäller att använda nyförvärvade kunskaper i matematik, kan ungdomar till exempel uppmuntras att föra egen kassabok, sköta nödvändiga räkenskaper i hemmet, hjälpa till att göra upp kostnadskalkyler över reparationer i hemmet och mycket annat.

För att hjälpa de unga att bli goda läsare kan föräldrarna ofta be dem läsa högt för dem. Somliga ungdomar har fått både glädje och övning genom att regelbundet gå och läsa för blinda och andra som inte kan läsa själva. En far berättar att han ofta låter sin dotter läsa in studiematerial åt honom på bandkassetter, som han sedan lyssnar på i bandspelaren i bilen på väg till och från arbetet.

Många föräldrar har funnit det bra att låta barnen utföra praktiska arbeten med sina händer hemma. På så sätt får de vanan att hantera verktyg. Sådan praktisk tillämpning av kunskap bidrar till att utveckla sinnet.

En rätt värdering av utbildning

Även om vissa ämnen i skolan ter sig onödiga med tanke på framtiden, kan man ändå hjälpa barnen att finna dem värdefulla. Kunskap inom olika områden tjänar till att vidga vyerna, ger en mera balanserad utbildning och ger övning i att inhämta kunskap. Hjärnan är som en muskel, dvs. dess förmåga kan utökas genom övning. Studium ger övning i självdisciplin och förbättrar tanke- och koncentrationsförmågan.

Om viss undervisning i skolan är i strid med familjens religiösa övertygelse, som ibland är fallet med Jehovas vittnen, är det viktigt att föräldrarna inte använder detta för att skapa motvilja mot skolan i barnens sinne. Sådan undervisning som innehåller upplysningar som inte är i harmoni med bibeln, men som dock inte kräver att eleven förnekar sin tro eller tar del i en handling av falsk tillbedjan, kan ändå vara nyttig. Den kan ge ungdomarna kunskap om hur andra tänker och hur man kan hjälpa dessa att uppskatta värdet i Guds ord. En balanserad, men ändå kompromisslös, inställning kan hjälpa barnen att undvika många pinsamma motsättningar och konflikter i skolan. I stället för att provocera barnen till att vara motstridiga, när sådana ämnen behandlas i klassen, bör man hjälpa dem att inse att mycket mera kan vinnas genom ett taktfullt, artigt och positivt uppträdande.

I många länder är skolundervisningen numera fri. Det kan göra att ungdomar — och föräldrar — kan underskatta dess värde. Men kunskap om hur dyrbar den egentligen är kan hjälpa alla att bättre uppskatta dess värde. Under läsåret 1976/1977 kostade varje elev i grundskolan här i Sverige skattebetalarna 12.300 kronor. Man kan lätt föreställa sig hur en genomsnittlig familjeförsörjare med tre skolbarn skulle uppleva det, om han själv skulle betala för deras undervisning. Om man alltså går miste om den fria undervisningen när man är ung, kan det bli mycket dyrbart att ta igen det senare i livet.

God kontakt med lärarna

Föräldrar kan visa intresse för barnens undervisning genom god kontakt med lärarna. Många lärare skulle vilja ha mera kontakt med föräldrarna. Det skapar bättre samförstånd bland alla parter — lärare, elever och föräldrar. Känslan av att föräldrarna bryr sig om sitt barn kan få läraren att visa större personligt intresse för eleven. Eleven kan också bli mera benägen att uppföra sig väl och visa tillbörlig respekt för läraren.

Livet i skolan kan nu för tiden vara mycket påfrestande för många elever. Det är därför de behöver kärlek och trygghetskänsla. En skolsköterska med trettio års erfarenhet säger: ”Bristen på trygghet hos en del barn är skrämmande. Någonting fundamentalt fattas. Jag vet med säkerhet vad det är: Kärlek och intresse. Man kan ösa kärlek över ett barn. Det suger åt sig som en svamp.”

Mycket ofta kan alltså osäkerhet och en känsla av meningslöshet vara orsaken till skolleda. Därför kan föräldrarna göra mycket genom att sträva efter att förse sina barn med ett verkligt motiv för studierna. Det kan de göra genom att aktivt intressera sig för sina barns skolarbete. De kan ingjuta trygghetskänsla i dem genom att få dem att känna sig älskade och uppskattade. Föräldrar bör uppriktigt intressera sig för sina barns skolarbete.

[Bild på sidan 15]

Föräldrar bör uppriktigt intressera sig för sina barns skolarbete

”Församla folket, männen och kvinnorna och de små och den som är en fast boende främling hos dig inom dina portar, för att de må höra och för att de må lära, eftersom de måste frukta Jehova, er Gud, och vinnlägga sig om att fullgöra alla denna lags ord.” — 5 Mos. 31:12, NW.