Vad bibeln säger

Kan man förändra sin personlighet?

”JAG är ledsen! Jag är bara sådan, och jag kan inte ändra mig. Du får ta mig som jag är!” Sådana uttalanden görs ofta av en familjemedlem till en annan som en ursäkt för eller för att rättfärdiga att man utvecklat vissa personliga karaktärsegenskaper som irriterar eller till och med allvarligt plågar andra. Sannolikt finns denna sinnesinställning hos dem som är begivna på alkohol eller hos dem som har homosexuella böjelser.

Men är det verkligen så att personligheten inte kan förändras? Bibeln visar att den kan det. Aposteln Paulus skrev till exempel: ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” (Fil. 4:13) För det första var han i stånd att med hjälp av denna kraft finna sig i alla slags omständigheter; han visste hur han skulle klara sig både med mycket och med litet. Och när vi undersöker hans liv finner vi att han tjänade troget som en ”apostel till nationerna”, trots att han ofta fått hugg och slag, blivit stenad en gång, lidit skeppsbrott tre gånger, tillbringat ett dygn i djupet, liksom han hade upplevt eller ställts inför alla slags faror. — 2 Kor. 11:22—27; Rom. 11:13.

Men inte bara det — Paulus kunde på ett genomgripande sätt förändra sin personlighet. Innan han blev kristen, hade han varit en ”hädare och en förföljare och en fräck människa”. På grund av detta säger han om sig själv att han varit den främste av alla syndare. (1 Tim. 1:12—16) Men när han blev kristen blev han ett så gott föredöme att han kunde skriva: ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” — 1 Kor. 11:1.

Nej, det här var inte någon lätt sak. Paulus måste kämpa med sig själv, eftersom han ibland gjorde sådant som han inte ville göra och inte gjorde det som han önskade göra. Men hans svagheter tog aldrig överhanden. Det var därför han kunde utropa i förbindelse med detta: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Rom. 7:13—25) Ja, även om han hade stort ansvar och många privilegier i förbindelse med att vara en apostel till nationerna, hade han en kamp att utkämpa. Det är därför han också skrev: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” (1 Kor. 9:27) Det råder inget tvivel om att Paulus, styrkt av den kraft som Gud gav, kunde förändra sin personlighet.

Det var inte bara aposteln som kunde göra detta. Han nämner om vissa i Korint som hade gjort förändringar i personligheten och som tidigare hade hängett sig åt otukt, avgudadyrkan, äktenskapsbrott, homosexualitet, stöld och så vidare. Vad var det som gjorde att de kunde vidta dessa förändringar? Deras nyfunna religion. ”Men ni har tvättats rena”, säger Paulus, ”men ni har helgats, men ni har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande.” (1 Kor. 6:9—11) På liknande sätt skriver aposteln Petrus om somliga som hade övergett sådana dåliga vanor. Dessa kristna hade också gjort förändringar i sin personlighet. — 1 Petr. 4:3, 4.

Det är välkänt att människor i allmänhet visar mycket litet osjälvisk, självuppoffrande kärlek; detta gäller till och med dem som tillhör samma religion eller ”kyrka”. Men Jesus sade att denna egenskap, äkta kärlek, skulle känneteckna hans efterföljare. (Joh. 13:34, 35) För att detta skall visa sig sant måste hans efterföljare vidta förändringar i sin personlighet, från själviskhet till osjälviskhet.

Men i våra dagar finns det somliga som inte håller med om detta. Detta gäller till exempel en viss biträdande professor i psykiatri vid University of British Columbia i Canada. Han skrev ett brev till en ledande ”fundamentalist”-tidskrift, vilket publicerades under rubriken ”Hjälper inte för homosexualitet”. I brevet protesterade han mot en artikel som tidigare hade förekommit i tidskriften och som framhöll att homosexualitet inte var förenlig med kristendomen. Enligt honom var det alltför mycket begärt att en övergång till kristendomen skulle medföra en förändring i den sexuella inriktningen från homosexualitet till heterosexualitet. Han hänvisade till somliga som påstod att det i bästa fall bara var 25 procent som kunde göra en sådan förändring, och han citerade den evangeliske psykiatriker från England, vars erfarenheter av 50 homosexuella fick honom att dra följande slutsats: ”Om någon tror att en omvändelse skall ta bort könsdriften och medföra en normal dragning till det motsatta könet, misstar han sig. . . . Jag har inte träffat en enda människa som blivit kvitt dem genom några andliga åtgärder.”

Varför denna motsägelse? Vem har misstagit sig? Det kan inte vara apostlarna Paulus och Petrus, för de var inte bara intelligenta och ärliga män, utan skrev under gudomlig inspiration. Den enda slutsats vi kan komma till är att de som bestämt påstår att en omvändelse inte kan medföra en förändring av personligheten inte gjort bruk av det rätta slaget av ”andliga åtgärder”. De till bekännelsen troende hade med andra ord inte övergått till sann, äkta, apostolisk kristendom.

Hur kommer det sig då att sann kristendom kan medföra en förändring i personligheten oberoende av vad det är för slags brister som finns? För det första beror det på att sann kristendom ingjuter stark tro på Skaparen. Det är han som har gjort oss, och han har rätt att tala om för oss vad vi får göra och inte får göra. Eftersom han är den allvise, rättvise och kärleksfulle Suveränen över vårt liv, vet han dessutom vad som är bäst för oss. Tro på honom gör det möjligt för oss att ha samma synpunkt som han i denna fråga, och hans ord gör det mycket tydligt att han anser homosexualitet vara en grov synd. — Se 1 Moseboken 19:1—29; 3 Moseboken 18:22; 20:13; 1 Timoteus 1:8—11; Judas v. 7.

Från allra första början måste man därför godta Guds synpunkt att denna sedvänja är dålig, och man måste lyda Guds befallning: ”Haten det onda.” (Ps. 97:10) Alldeles som en som varit alkoholist måste anstränga sig att ”hata” de berusande verkningarna av alkoholhaltiga drycker, om han skall förbli kvitt sitt begär, så måste den som en gång varit homosexuell ”hata” sina tidigare sexuella böjelser. För att kunna göra detta måste han följa rådet: ”Ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning, utan förvandla er genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” (Rom. 12:2) Detta kräver att man låter sinnet livnära sig av Guds ord och tänker de rätta tankarna. (Matt. 4:4; Fil. 4:8) Ja, med hjälp av Guds ord och heliga ande kan människor ta av sig sin gamla personlighet och ta på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja”. — Ef. 4:22—24; Kol. 3:8—10.

Gud har också gett oss bönens väg. Jesus talade om för oss att om vi ber med tro kommer våra böner att bli besvarade. (Matt. 21:22; Luk. 11:13; Sak. 4:6) Guds ord föranstaltar vidare om äldste som skall vara till hjälp i den kristna församlingen. — Gal. 6:1; Jak. 5:14—20.

Fakta visar att dessa ”andliga åtgärder” också i vår tid har hjälpt män och kvinnor att bli fria från homosexualitet, precis som det var på apostlarnas tid. Den sanna kristendomen ger både motivationen och den hjälp som behövs för att människor skall kunna göra förändringar i sin personlighet, allt till Guds ära och till välsignelse för dem själva och för dem som de är tillsammans med.