Gästfrihet i ett föränderligt Afrika
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Kenya
VI NÄRMAR oss en dörr i östra Afrika och ropar det på swahili vanliga ordet Hodi!, som kan översättas med ”Får jag komma in?” Inifrån hör vi någon svara Karibu, som betyder ”Kom nära!” När vi stiger närmare, kommer någon inifrån huset med ett vänligt leende. På några ögonblick har man burit in våra portföljer i huset.
Vi kliver in i ett litet vardagsrum. Värden sätter sig ner och väntar att vi skall förklara syftet med vårt besök. Vi framhåller att vårt budskap är hämtat från den Heliga skrift och att vi skulle uppskatta att få biblarna som ligger i våra portföljer. Genast skickar värden i väg ett barn för att hämta väskorna från sovrummet, där de placerats som en säkerhetsåtgärd, enligt stammens sätt att visa gästfrihet.
Detta är bara ett av de många olika uttrycken för gästfrihet i Afrika, som gör ett djupt intryck på utländska besökare. Vänlighet mot främlingar räknas som en stor dygd på denna kontinent.
Många afrikaner inskränker inte sin gästfrihet till bara släktingar, vänner eller inbjudna gäster. De visar stor artighet också mot främlingar. Hälsningar framförs inte på ett jäktat eller enbart formellt sätt. Nej, värden tar sig tid att visa uppriktigt intresse. Man betraktar också främlingen som en nyhetsförmedlare. Många frågor ställs om de platser och de personer han kommer ifrån såväl som om dem han besökt på vägen. Även om värden kan ha det dåligt ställt, ställer han fram den bästa maten åt besökaren. Om denne behöver husrum, tillhandahåller man det villigt. Även om värden bara har en madrass eller filt, ställer han i de flesta fall dessa till besökarens förfogande. Husfadern och barnen tillbringar då natten utan dessa bekvämligheter. Man kan också känna sig trygg när man är gäst i en by, eftersom värden beskyddar sin besökare och hans tillhörigheter. En bra gäst får ibland också en avskedsgåva när han far, till exempel en levande kyckling. Dessutom räknar värden det som ett privilegium att få följa resenären en bit på vägen till hans resmål.
En högt aktad tradition
De flesta afrikaner får redan från barndomen lära sig att vara gästfria. Också småbarn får hälsa besökaren välkommen och utföra små tjänster åt honom. En del stammar bygger sina byar så att de unga männen i samhället bor i ett särskilt hus mitt i byn, där de gästfritt kan erbjuda sina tjänster åt främlingar som färdas där förbi. I andra stammar är det de äldre männens uppgift att välkomna främlingar i sådana hus. En främling som försöker färdas förbi byn i dess utkanter skulle betraktas med misstänksamhet; han förväntas passera mitt igenom byn och bekantgöra sin närvaro. I somliga trakter måste han sammanträffa med byhövdingen eller hans ställföreträdare.
I många samhällen undfägnas besökaren inte bara med mat, dryck, natthärbärge och vatten att tvätta sig i, utan han får också, som en självklar sak, utnyttja de flesta av de ägodelar hans värd förfogar över. Det är därför man i Afrika kan få se personer ge sig av på en resa på hundratals kilometer, i dagar eller veckor, så gott som utan bagage. Resenären räknar med att få röna gästfrihet under färden. I den heta solen och på smala stigar är det fördelaktigt att inte ha så mycket att bära. Ibland kommer man också till floder som man måste vada eller simma över. Gästfriheten gör det mycket lättare att klara av dessa besvärligheter.
I de flesta afrikaners ögon verkar många av västvärldens seder känslolösa, bryska och ohövliga. De kan inte tänka sig att sitta och äta i besökarens närvaro och be honom vänta, som västerlänningar ibland gör. Om en person ger någonting på ett nonchalant eller brådstörtat sätt eller ger tillbaks växelpengar med vänster hand, ser det illa ut i afrikanens ögon. Att titta in i ett hem och börja diskutera något på stående fot utan att vilja sätta sig först ses inte heller med blida ögon, om det inte finns goda skäl. Om en besökare tackar nej till en sittplats eller till mat som bjuds honom, betraktas det nästan som en förolämpning. Å andra sidan visar afrikanen stor uppskattning, när utländska besökare vinnlägger sig om att visa respekt för dessa seder som har med gästfrihet att göra.
Missbrukad gästfrihet
Gästfriheten i Afrika håller emellertid snabbt på att förändras. Människors själviskhet, kärleken till pengar, kriminella element och storstadslivet med dess jäkt har kvävt många människors gästfrihet. Många uppriktiga värdar har haft bittra erfarenheter, eftersom inte alla besökare haft fredliga avsikter. Under gångna sekler kom slavhandlare, giriga äventyrare och stamfiender. På senare tid har främlingar ofta visat sig vara brottslingar. När industrialismen nådde Afrika, skapade stadslivet nya begär; och för många ersattes samarbetet av konkurrens, vilket gav upphov åt känslor av misstro mot främlingar.
Ett problem var hur man skulle anpassa den traditionella gästfriheten till stadslivet och ett ekonomiskt system byggt på pengar. I städer är vanligen bostadsmarken ganska begränsad, vilket leder till höga hyror och trångboddhet. Lönerna är låga; men ändå kan man oftast inte odla sin föda utan måste köpa den. Samtidigt hör de som är kvar i byarna talas om stadslivet och dess lockelser. De känner en allt starkare önskan att besöka staden och själva se hur det är eller till och med bosätta sig där. Vart beger sig dessa personer när de anländer? Det blir utan undantag så att deras släktingar eller till och med avlägsna bekanta från samma stam måste visa dem gästfrihet.
Denna gästfrihet kan lätt missbrukas. De flesta afrikaner frågar aldrig en släkting hur länge han tänker stanna. Följaktligen stannar somliga på obestämd tid. Till en början delar värden villigt med sig av maten, och hustrun tvättar besökarens kläder. Släktingen eller den bekante tycker att det är helt naturligt att låta sig ”skämmas bort” utan att ta del i arbetet. Eftersom han verkligen känner sig som hemma, kanske han börjar använda värdens kläder.
Så en dag kanske en taxi kör fram till huset, och ännu en ung man stiger ur. Han har också kommit från byn för att bo i staden. Eftersom han steg in i taxin utan ett öre på fickan, ber han värden betala taxin. Värden kanske inte ens känner honom personligen. Men eftersom han är från samma by eller känner en avlägsen bekant, driver gästfriheten honom att betala, om än med en suck. När han ser på sin hustru och sina barn, som säger att de är hungriga och behöver kläder, kanske han suckar ännu mer. Somliga arbetare i städerna härbärgerar ända upp till tio eller ännu fler släktingar och avlägsna grannar, som kommit för att utbilda sig eller söka arbete.
Att bo i stadens centrum, särskilt nära en större busshållplats, kan ge upphov åt ytterligare problem. Många tycker att det är bekvämt att titta in vid matdags och räknar med värdens gästfrihet. Och en afrikansk värd säger så gott som aldrig ”Nej!” Somliga har funnit det nödvändigt att lösa sina ökande ekonomiska problem genom att i tysthet byta bostad och inte berätta för någon vart de flyttar.
Även i byarna visar sig tydligt en ändrad inställning. Passerande främlingar har ofta visat sig vara tjuvar. Somliga bybor medger att när en främling närmar sig, gömmer de sin mat eller erbjuder saker bara mot betalning. I ekvatorialskogarna har ibland personer som färdats i fordon funnit vägen blockerad av ett stort träd. När de gått ut och tittat på hindret, har de sett en skara bybor stå där i närheten, redo att diskutera priset för att ta bort trädet från vägen. När fordonet har passerat, har emellertid trädet flyttats tillbaks över vägen, så att byborna skall kunna tjäna en hacka på andra som kan vilja komma förbi. I en hel del avlägsna trakter kan främlingar därför inte längre räkna med den traditionella gästfriheten. De måste vara beredda på att betala, och ibland betala stora summor.
Är gästfriheten i utdöende?
Som fallet är med många andra mänskliga egenskaper, håller gästfriheten på att förlora fotfästet i stora delar av världen, också i Afrika. Detta är en del av det tillstånd som bibeln förutsagt skulle utmärka ”de yttersta dagarna” av den nuvarande tingens ordning. Enligt bibeln skulle i de yttersta dagarna ett stort antal människor över hela världen vara ”egenkära, penningkära, ... otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ... utan kärlek till det goda”. (2 Tim. 3:1—3) Har denna allmänna anda av själviskhet och misstro gjort slut på gästfriheten i Afrika?
Fastän detta kan vara fallet med somliga, förhåller det sig inte alls så med de flesta som bor på denna kontinent. I ett föränderligt Afrika finns det fortfarande många människor, särskilt äldre, som lägger stor vikt vid gästfrihet. Det finns också en allt större skara människor i alla åldrar som nu ådagalägger större gästfrihet på grund av att de fått biblisk undervisning. Bibeln uppmuntrar till gästfrihet, bland annat i befallningar som dessa: ”Tillsyningsmannen skall därför vara ... gästfri.” ”Glöm inte gästfriheten, för genom den har några, utan att veta det, haft änglar som gäster.” ”Var gästfria mot varandra utan att knota.” (1 Tim. 3:2; Hebr. 13:2; 1 Petr. 4:9) En kristen får emellertid aldrig missbruka andras gästfrihet, utan hellre lyda det inspirerade rådet: ”Låt din fot icke för ofta komma in i din väns hus, så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.” — Ords. 25:17.
Med hjälp av uppmuntran från Guds ord fortsätter många afrikaner att ådagalägga gästfrihet trots den ökande ovänligheten i världen av i dag. De som tror på bibeln har goda skäl att göra det, för de inser att Gud snart kommer att införa en ny tingens ordning. — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1—5.