Hur påverkas du?

SER du på fotboll eller andra sportevenemang på TV? Har du sett på världsmästerskapen? I vilken utsträckning har du sett dem? Hur viktig har utgången av dessa matcher varit för dig?

För många betyder det praktiskt taget allt om deras lag vinner. Landskamper kan vara otroligt intensiva och resultera i starka nationalistiska känslor. New York Times framhöll att för många är fotboll krig i symbolisk mening. För att illustrera detta beskrev en tidning vad som hände efter den match som gav Peru en plats i 1970 års världsmästerskap:

”När matchen var slut strömmade den största delen av Limas befolkning ut på gatorna. En ovårdad pojke rusade ut ur en port nära San Francisco-kyrkan, omfamnade en stor svart hund och skrek: ’Vilken lycka! Vilken underbar dag för Peru! Vi har vunnit, Pepito! Vi har vunnit!’

Rader av vilt dekorerade bilar och sjungande och dansande folkmassor satte sin prägel på Lima hela natten. Åtskilliga tusen personer marscherade hem till president Velasco, som klättrade ut på taket och viftade med en stor flagga. Med en röst som var hes av rörelse stämde presidenten in i sången. I ett improviserat tal berättade han för folkmassan att dåligt styre under tidigare regeringar hade resulterat i misslyckade fotbollslag.”

Det ovan nämnda är typiskt för de intensiva känslor som många sportentusiaster har. En seger kan lyfta dem upp till extasens höjder, men en förlust kan få dem till förtvivlans brant. Detta kan leda till fruktansvärda följder, som vi kunde lägga märke till i den tidigare artikeln. Händer det någon gång att du blir påverkad av tävlingsanda? När ett lag som du håller på spelar, blir du då känslomässigt påverkad, så att du kanske till och med utmanande säger: ”Nu skall vi minsann visa dem vem som är bäst”?

Bibeln ger visa råd beträffande detta. Om vi tillämpar dessa, kan vi vara säkra på att vi får gagn av dem. Lägg märke till vad bibeln säger: ”Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” (Gal. 5:26) Vad innebär detta?

Att egga upp till inbördes tävlan

Enligt grekisk-engelska lexikon betyder det grekiska ord som här återgetts med ”egga upp till inbördes tävlan”: ”att framkalla”, ”att utmana till kamp eller tävling med någon”. The Bible, An American Translation har därför denna tolkning: ”Låt oss inte i vår fåfänga utmana varandra.” Och en fotnot i 1950 års upplaga av New World Translation of the Christian Greek Scriptures erbjuder alternativet: ”tvinga varandra till ett kraftprov”.

Härar tvingar motståndare till ett ”kraftprov”, och det gör även krigare. Man kan komma ihåg hur den väldige Goljat i forna tider utropade: ”Jag står här på filistéernas vägnar, och I ären Sauls tjänare; väljen nu ut åt eder en man som må komma hit ned till mig. ... Skaffen nu hit någon, så att vi få strida med varandra!” (1 Sam. 17:8—10) Men kristna önskar undvika en sådan anda, om de skulle ta del i ett bollspel. Livet beror inte på om man vinner eller förlorar sådana matcher. Fotboll och andra sporter måste hållas på sin rätta plats — som anspråkslös rekreation eller avkoppling för stunden — inte någonting som är livsviktigt.

Vilken inställning har du till sport? Brukar du till exempel missa kristna möten för att spela eller närvara vid matcher? Eller skulle man visa att man värderade andliga ting rätt, om man ändrade de fastställda kristna mötestiderna så att de inte inkräktade på vissa idrottsevenemang? Skulle det vara föredömligt att göra detta med tanke på dem som just har börjat göra andliga framsteg? Kom ihåg Jesu förmaning: ”Fortsätt därför med att först söka riket.” — Matt. 6:33.

Kan man delta?

Att spela olika bollspel, till exempel fotboll, kan vara nyttigt. Bibeln säger: ”Den kroppsliga övningen är nämligen nyttig till litet; men den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt.” (1 Tim. 4:8) Eftersom fotboll innebär att man får springa en hel del, ger den utmärkt motion. Och på grund av att man är engagerad i matchen kan sinnet få gagn av att koppla av från andra bekymmer. Men när man spelar med fel motiv — att vinna till varje pris — då uppstår problemen. Detta är vad som ofta händer i professionell fotboll. Då tränger man också ut de viktigare tingen, till exempel den ”gudaktiga hängivenheten”. Lägg därför märke till det beslut som en professionell fotbollsspelare fattade:

”Mina drömmar blev verklighet 1965, och jag berättade glädjestrålande för mina arbetskamrater vid den mekaniska verkstaden: ’Grabbar, jag har just tecknat kontrakt med Bayern-München!’ Det som jag en gång hade ägnat mig åt efter arbetet blev nu en del av arbetet självt: matchförberedelser, träning, träningsläger.

Vid 18 års ålder hade nu den stora professionella fotbollsvärlden öppnat sig för mig! Tillsammans med Franz Beckenbauer och Georg Schwarzenbeck, med vilka jag hade vuxit upp, spelade jag med Gerd Müller och Sepp Maier (alla fyra medlemmar i 1974 års världsmästerskapslag).

Höjdpunkten i min professionella karriär var segern i de tyska fotbollsmästerskapen 1966 inför 66.000 entusiaster på Frankfurter Wald-stadion, europamästerskapen som sedan följde, och vår resa till Nord- och Sydamerika 1967. 1968/69 överfördes jag till FC-Nürnbergs lag och 1969/70 till Stuttgarter Kickers.

I Stuttgart började jag på allvar studera bibeln med Jehovas vittnen. Snart insåg jag att kristna inte borde försumma mötena. När jag var hemma var detta inget problem, men när jag var på resande fot använde jag i allmänhet hela veckoslutet för resorna.

Mitt beslut att upphöra med professionell fotboll var inte lätt. Den 3 augusti 1973 symboliserade jag emellertid mitt överlämnande åt Jehova Gud genom vattendop i München. Fotbollen hade gett mig stor glädje i livet, men den kunde aldrig jämföras med den glädje som man har i vetskapen om att man har ett gott förhållande till Jehova.”

Människans förmåga att spela — hennes smidighet, vighet, spänst — är gåvor från en lycklig Skapare. Men som så många andra gåvor kan dessa missbrukas. Det fordras balans för att behålla den rätta synen på saker och ting. Vi bör alltid hålla i minnet den gudaktiga hängivenhetens oändligt större värde, ”i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. — 1 Tim. 4:8.