Hur vi blir bekanta med våra utländska grannar

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

”ÄR DU bekant med dina grannar?” ”Ja, hur så?” kanske du får till svar. ”Herr och fru Schmidt är våra grannar. De har en förtjusande liten flicka, Gabi, och deras lilla pudel heter Susie. Och mitt emot bor herr och fru — vad var det de hette nu igen? Det är i alla fall inget tyskt namn. De tycks vara trevliga, men de kan så lite tyska. Det är så svårt för oss att lära känna dem. Vad tråkigt!”

Nu för tiden händer detta ofta i det här landet på grund av att det finns så många människor bland oss, vilkas modersmål inte är tyska. Eftersom man inte kan samtala med dessa personer, så är det mycket svårt att bli bekant med dem.

Detta är ett gott skäl till att bemöda sig om att lära sig ett utländskt språk. Även om det inte alltid är så lätt, kan det bli mycket givande. Lyssna på den erfarenhet som en ung man i Tyskland hade, som tillsammans med sin fru lärde sig två främmande språk under några få år. Hans önskan var att lära känna sina utländska grannar bättre. Han berättar:

”Jag hade aldrig intresserat mig för andra språk, och medan jag gick i skolan tyckte jag att grammatiken var ett av de tråkigaste ämnena. När min fästmö och jag började studera bibeln 1966, lade vi märke till att vissa uttryck i den var nya för oss. Eftersom det var på tyska, så var dessa termer inte svåra att lära sig. Så småningom ledde vårt studium av bibeln till att vi började som heltidsförkunnare som Jehovas vittnen.

Våren 1972 blev vi tillfrågade av Sällskapet Vakttornet om vi var villiga att flytta till Spanien för att predika ’de goda nyheterna’ om Guds rike där. ’Jag, lära mig spanska?’ tänkte jag. ’Med min skrala grammatik och min motvilja för främmande språk, aldrig!’ Men trots mina farhågor beslöt vi att anta inbjudan.

I september 1972 blev vi förordnade att samarbeta med den spanska församlingen av Jehovas vittnen i Köln, så att vi kunde börja lära oss språket. Då jag anlände dit i december, kunde jag bara säga gracias (tack) och buenos dias (god dag). Hur stora framsteg kunde jag förvänta?

Uthärdande och självdisciplin nödvändigt

Ibland blev jag missmodig och trodde aldrig att jag skulle nå fram till målet. Andra dagar tycktes det emellertid lättare.

Däremot gjorde min fru snabba framsteg utan att ens ta fram en lärobok. Hennes kunskaper i engelska och franska var till stor hjälp.

Men jag köpte åtskilliga läroböcker och läste dem om och om igen. Oavsett var jag var någonstans, så var jag alltid försjunken i en lärobok. Det som jag lärde mig använde jag omedelbart, även om det ofta framkallade skrattsalvor. Jag började emellertid inse att det är mycket viktigt att kunna skratta åt sig själv och inte bli irriterad. Annars skulle man vara rädd för att säga fel, inte våga använda det man lärt. Jag hade beslutat mig för att inte ge upp, eftersom uthållighet och självdisciplin är egenskaper som kristna bör ha.

Erfarenheter som hjälpte mig att göra framsteg

Två eller tre månader senare vittnade jag ensam, då jag ringde på hos en spanjor, som just hade sett ett TV-program som handlade om bedragare. Han var därför ganska misstänksam, när jag delgav honom något från bibeln. Då jag gjorde återbesök hos honom, bad jag ett spansktalande vittne följa med mig. Detta fick mannen att bli ännu mera misstänksam. Han hade inte helt förstått anledningen till att jag kom första gången, och han trodde att vi använde bibeln som ett medel till att lura honom eller för att ställa oss in hos hans fru. För att se vilka vi var föreslog han att han skulle komma och besöka oss i vårt hem. Min kamrat samtyckte, och den här mannen uppenbarade sig på platsen vid den avtalade tiden. Då han snart märkte att vi inte var några bedragare, började han och hans fru studera bibeln med oss. I dag är båda Jehovas vittnen.

Tre månader senare hade jag mitt första tal i församlingen. Jag behövde fem timmar för att förbereda ett tal på fem minuter. Trots detta var spanjoren som rättade mitt manus tvungen att ändra ungefär hälften av det. Senare framförde jag ett entimmas tal, men svetten lackade innan det var färdigt. Många av de spansktalande vännerna hjälpte mig villigt att göra framsteg genom att rätta till misstag som jag gjorde i tal och skrift.

Jag insåg snart att det var bättre att skriva allting på spanska och rätta det än att skriva någonting på tyska och sedan översätta detta. Man måste lära sig tänka på det språk man studerar. Det är också bra att förvissa sig om det rätta uttalet och den rätta stavningen på de ord som man lär sig.

Ibland kan förväxlade ord som låter lika ändra tanken fullständigt. Så kan till exempel caballo (häst) och caballero (herre) lätt förväxlas. Det skulle kunna bli ganska pinsamt, inte sant? En gång skulle jag säga: ’Vi bör arbeta tillsammans med de andliga leviterna’ (los levitas). Men jag sade: ’Vi bör arbeta tillsammans med frackarna’ (las levitas). I stället för att tacka någon för hans gästfrihet (hospitalidad) kan någon av misstag tacka honom för hans ovänskap (hostilidad). Vanligtvis röjer emellertid personens ansiktsuttryck att man har gjort ett misstag.

Ett andra främmande språk

I stället för att åka till Spanien blev vi på våren 1974 erbjudna att regelbundet besöka ett antal spanska församlingar i Tyskland. Denna resetjänst övertygade oss snart om att det skulle vara bra att lära sig ytterligare ett främmande språk, portugisiska. Våren 1975 höll jag mitt första tal på portugisiska, som lät mera spanskt än portugisiskt. Så småningom gjorde vi emellertid framsteg, och i dag kan vi tala om bibelns budskap för både spanjorer och portugiser på deras eget språk.

Vi är naturligtvis inte de enda som har lärt sig dessa språk. Det finns ett antal tysktalande vittnen som har lärt sig antingen spanska, portugisiska, kroatiska, turkiska, italienska, grekiska eller engelska. Alla dessa har erfarit stor glädje av att göra detta, huvudsakligen på grund av att de ville bidra till sina utländska grannars andliga välfärd här i Tyskland. De svårigheter som förelegat har varit små, jämfört med den glädje och de välsignelser som de har fått. Att lära sig ett främmande språk öppnar många dörrar till nya vänskapsförhållanden.”

Skulle du vilja lära dig ett främmande språk? Om du har tillräckligt med tid och tålamod och du inte försummar viktigare saker i samband med detta, kan det vara en givande hobby att lära sig ett annat språk. Detta kommer också att hjälpa dig att bättre lära känna dina utländska grannar.