Att fånga hajar medan man sover
Berättat för ”Vakna!”:s korrespondent på Leewardöarna
DET varnande ropet ”HAJ!” får de tuffaste personer att snabbt sätta sig i säkerhet. För oss västindiska fiskare kan emellertid en sådan varning ofta betyda mat på bordet och en rejäl förtjänst.
Att fånga en av dessa människoätare är emellertid ingen enkel uppgift. Och efter att ha förtjänat mitt levebröd som fiskare i 32 år är jag övertygad om att det säkraste sättet är det som jag kallar min ”sovmetod”. Det är en metod som går ut på att fånga en haj medan man sover. Tillåt mig förklara.
För några år sedan började jag fiska med burar gjorda av ståltråd som var spänd över en träram. Till formen är dessa sexkantiga och konstruerade med avsmalnande ingångar genom vilka fiskar och andra havsdjur simmar in och blir fångade. Burarna, som i allmänhet är en meter i diameter, sätts fast vid en tung sten. Jag placerar dem ungefär tre kilometer från land, där jag bor på ön Anguilla i Karibiska havet.
Jag ställdes emellertid inför ett ständigt problem med stora hajar. De brukade ramma mina burar och förstöra dem, och sedan frossade de på den utsläppta fisken. Ibland trängde sig mindre hajar igenom ingångarna till dessa burar och slukade innehållet.
Besviken efter att ha väntat i timmar en natt för att fånga en av dessa tjuvar på en betad rev började jag resonera: Varför inte gillra en fälla för hajen och fånga honom lätt och lekande, medan jag själv i lugn och ro ligger hemma och sover?
Jag gjorde upp en plan, men min fiskepartner var skeptisk. Då han kände till hajens våldsamma egenskaper under normala förhållanden, tyckte han att vi skulle göra bättre i att inte riskera våra huvuden i utbyte mot ett par inbärgade fiskar. Eftersom jag emellertid var säker på att det inte var så riskabelt som han trodde, började jag samla ihop utrustning för att sätta min plan i verket.
En enkel men effektiv fälla
Fällan i sig själv var enkel. Jag tog en sex meter lång stållina, som var 0,5 centimeter tjock, och satte fast den vid en sten som vägde 20 kilo. Den andra ändan satte jag fast vid ett stort trästycke som skulle fungera som boj. Vid denna träbojs andra ända var en annan stållina fästad. Vid dess yttersta ända fanns en stor fiskkrok med en fisk som bete. Sedan kastades stenen ned på havsbottnen nära mina burar (4 meter under ytan), samtidigt som bojen flöt på vattnet. Sedan började jag långsamt ro i land, mer säker än någonsin på en stor fångst, om hajen kom snokande runt mina fiskburar.
Följande morgon begav sig min kompanjon och jag som vanligt ut till havs. Omkring en halv kilometer från bojen såg jag genast att den ena ändan av den var ovanför och den andra under vattnet. Till vår stora glädje fann vi hälften av en 1,5 meter lång haj på kroken. En större haj hade ätit upp den andra delen. Sedan jag börjat använda min fångstmetod har jag fångat över 500 hajar. De brukar vara en till tre meter långa.
Några kan mena att så fort hajen har fastnat på kroken och sitter fast vid den stora stenen, skulle det innebära att den plågades. Detta behöver inte vara fallet, eftersom en expert på området konstaterar: ”Den lilla hjärnan och det underutvecklade nervsystemet skyddar hajen mot känslor av smärta eller fruktan, vilket gör det ytterst svårt för människan att komma på en effektiv försvarsanordning mot hajar.”
Det skulle emellertid inte vara förståndigt att tro att det är en enkel match att landa en levande haj bara för att den sitter på kroken. Det är definitivt ingen lätt uppgift.
Inget arbete för räddhågsna
Tillåt mig att berätta om två av mina besvärligaste sammandrabbningar med tremetershajar. Den första var med en stor ”blacktip” som man kan känna igen på den svarta fläcken på yttersta delen av fenorna. Då jag närmade mig bojen som fanns i närheten av fiskburarna, fick jag se en av dessa bjässar som hade fastnat i min specialfälla. Min kamrat varnade mig för att röra den på grund av att den tycktes vara alltför stor för vår lilla tremetersbåt. Genom att iaktta hajen genom dykarglasögon kunde jag se att den var trött och flöt upp och ned nere vid bottnen.
Trots min väns protester kände jag mig säker på att om vi kunde få upp den till ytan i samma läge (med buken uppåt) skulle vi kunna fånga den. Med hjälp av en lång gripstör lyfte jag den försiktigt mot ytan. Lyckligtvis visade den inget tecken på att vilja kämpa. Snart syntes den vita undersidan längs vår båts vattenlinje. Snabbt skar vi upp hajen och bogserade den i land.
Att landa en kungsfiskarhaj
En erfarenhet, som jag hade med en tre meter lång kungsfiskarhaj för flera år sedan, visar hur farligt det kan vara att fånga haj. Då jag närmade mig stället, där människoätaren hade låtit sig fångas, tog jag det försiktigt för att förvissa mig om att den var ordentligt fast. När jag såg hur stor den var, blev jag emellertid tveksam om jag skulle kunna klara av den här hajen ensam i en sådan liten båt. Men tanken på att kunna tjäna nästan två månadslöner på denna stora fisk ingav mig mod. Efter att på nytt ha undersökt situationen beslöt jag att lösgöra linan som hajen satt fast vid och sedan bogsera fisken i land.
Nu började det hårda arbetet. Med monstret på släp lade jag hela min kraft och tyngd (92 kilo) bakom årorna och siktade på närmaste vik omkring 500 meter bort. Till att börja med var det inga större svårigheter. Hajen följde med som ett lamm. Men omkring 90 meter från stranden började denne baddare göra hårt motstånd. Samtidigt som hajen drog den lilla båten i sicksack piskade den upp vattnet. Ju mer hajen ryckte, desto desperatare slet jag vid årorna.
När jag hade kommit mindre än fyra meter från stranden, hoppade jag i bränningarna ända upp till midjan, samtidigt som jag fortfarande höll fast linan som hajen satt fast i. Jag virade linan runt midjan och armarna och började streta baklänges, tills hajens huvud låg på sanden omkring en halv meter från vattenbrynet. Sedan jag dragit upp båten på land och bundit fast linan vid den, började jag leta frenetiskt efter någonting att döda den jättelika fisken med. Emellertid kunde jag inte upptäcka något. När jag sprungit ungefär 400 meter, hittade jag till slut ett stort stycke drivved. Till min fasa gick det sönder vid det första slaget mot hajen, vilket gjorde att jätten började slå vilt omkring sig i vattnet och i sanden.
I ren desperation sprang jag återigen för att leta efter ett vapen, och den här gången fick jag springa åtminstone 550 meter. Jag kom tillbaka med en kraftig träpåk och lyckades på något sätt övervinna kungsfiskarhajen. Jag var trött och släpade mig fram för att försöka vältra denna 300-kilosbjässe upp i båten för att transportera den till en plats där jag kunde få hjälp. Men den ville inte röra sig ur fläcken. Jag beslöt att som en sista utväg åter få ned denna bjässe i vattnet och bogsera hajen efter båten omkring en kilometer till ett ställe där jag kunde få hjälp.
Verkligen användbar
Detta farliga havsdjurs delar är alla ätliga utom dess sylvassa tänder. Nyheten om att någon har fångat en haj sprider sig snabbt här i trakten, och husmödrar kommer ända fram till båten för att köpa kött. Några tillreder hajen som stuvning, grytor och stekar. Kanske är hajfenssoppa mer i din smak.
Det kanske förvånar dig att höra att somliga hajars lever upptar nästan tio procent av hela hajens vikt. Jag har sett hajlevrar som varit en och en halv meter långa och nästan en meter breda. De har hängts ut i solen för att ge ifrån sig sin värdefulla vitaminrika olja. Det tar ungefär två veckor att utvinna all oljan. Om man kokar levern, går det emellertid mycket fortare. Somliga fiskare föredrar att göra detta på en isolerad plats på grund av den obehagliga lukten. I genomsnitt kan hajlevrar av denna storlek ge så mycket som 30 till 40 liter olja. Öbor använder den i sina ansträngningar att bekämpa förkylningar, epilepsi, lunginflammation, reumatism och en mängd andra sjukdomar.
Nej, jag har inte blivit biten av någon haj fram till denna dag, även om jag en gång skrapade fingret på en tand medan jag höll på att avliva en. Smärtan från den lilla skråman varade i timmar och övertygade mig om att hajens bett kan betyda säker död.
I dessa trakter har inte varningsropet ”HAJ!” hörts så ofta på sistone. Jag antar att vi har fångat flertalet av de största. Eller kanske har hajsläktet spritt ett varningens ord om min ”sovteknik”.
[Diagram på sidan 18]
(För formaterad text, se publikationen)
FISKBUR
BOJ
LÖSGÖR HAJEN HÄR
REP ELLER STÅLLINA
1/4-TUMS STÅLLINA
4 METER
HAJFÄLLA
KROK MED BETE
STEN