”Harmattan”

Från ”Vakna!”:s korrespondent på Elfenbenskusten

”KRACK!!!” Ljudet kom från rummet intill. Med ett ryck tittade jag mig nervöst omkring. Men ingen annan tycktes ha lagt märke till det.

”Vad — eh — vad var det?” frågade jag mitt sällskap.

Han tittade knappast upp från bordet, när han svarade: ”Harmattan”, medan han fortsatte att röra i sitt kaffe.

Jag hade då nyligen anlänt till Elfenbenskusten som en av Jehovas vittnens missionärer. Nyfikenheten var väckt. Jag kikade ut genom fönstret. Himlen var täckt av ett dis genom vilket solen sken blodröd — det såg hotfullt ut.

”Det blir mörkt ganska tidigt, eller hur?” frågade jag ängsligt. ”Kommer det en tyfon eller något liknande?”

”Det där? Å, det är bara harmattan”, svarade min värd nonchalant. Sedan drog han fingret längs med balkongräcket och visade mig det röda dammet på sin fingertopp. Han nyste häftigt och sade: ”Det där är också harmattan.”

Du frågar kanske liksom jag gjorde: ”Vad är harmattan för något?” De som bor här svarar att det är en het, torr vind som är fylld med damm. Den kommer från Saharas heta sanddyner och blåser i sydvästlig riktning över Västafrika. Den framträder vanligtvis i december, januari eller februari och varar antingen några dagar eller åtskilliga veckor.

Vad orsakar den?

I Sahara har man mätt upp temperaturer på ända till 54 grader Celsius i skuggan. På ett djup av åtskilliga centimeter kan sanden vara över 90 grader varm. Varm luft, som alstras av denna ugnsheta sand, stiger hastigt uppåt. När den möter kyligare luft ovanför, resulterar det i häftig turbulens. Detta får damm att slungas högt över bergskedjor. Från december till februari börjar denna dammfyllda luft att röra sig i sydvästlig riktning mot nordkusten av Guineabukten.

Kyligt och torrt

Temperaturen sjunker avsevärt under harmattansäsongen. Från Sierra Leone, som ligger mellan Guinea och Liberia, berättar en av Jehovas vittnens missionärer: ”Den vanligtvis höga temperaturen och fuktigheten i detta område gör det nödvändigt för oss att byta kläder flera gånger om dagen. Vi kommer väl ihåg hur förvånade vi var över vår första harmattan. Inom bara några få timmar sjönk temperaturen nästan 15 grader. Den friska, kyliga brisen, som svepte in i vår sängkammare, gjorde att vi frös. Vi behövde filtar för att hålla oss varma.”

När den här vinden blåser, sjunker också fuktigheten betydligt. Den ytterst kraftiga torkan orsakar ett ökenliknande tillstånd även i skogsområden. Om verkningarna av den plötsliga nedgången i fuktigheten rapporteras från Sierra Leone:

”En morgon under harmattan gick jag in på mitt kontor och plockade fram ett vanligt skrivmaskinsark. Det kändes som pergament. Då jag tog ut ett karbonark från lådan, rullade det sig runt mitt finger. När jag satte in pappersarket och karbonarket i en ny skrivmaskin, märkte jag att kromet hade börjat flaga av från radskiftaren som för skrivmaskinsvagnen.

Den största överraskningen fick vi kanske efter det att harmattan hade satt i gång på allvar. En natt mitt i en djup sömn hörde vi en stark knall. Det lät som ett pistolskott. Min hustru och jag hoppade upp ur sängen och sökte igenom huset för att se om det var tjuvar. Men där var ingen. Nästa morgon upptäckte vi emellertid strax orsaken till knallen. När vi tittade på skrivbordet i vårt rum, såg vi en bred spricka precis mitt på skivan. Vi fick veta att harmattans svåra uttorkningsprocess ofta orsakar att bräder, som är hoplimmade, brister sönder. Likaså kan lådor, som under större delen av året är svåra att dra ut och skjuta in i möblerna, lossna, när harmattan kommer i full gång.”

I Abidjan på Elfenbenskusten blir klimatet så torrt att träarbeten bågnar och spricker. Den ljudliga smäll som nämndes i inledningen orsakades av att träet i vår bokhylla sprack. Som väl är i dessa områden tycks sprickorna så småningom dra sig samman, när klimatet går tillbaka till sin vanliga höggradiga fuktighet.

Dammet, som följer med den torra vinden, orsakar dålig sikt och skapar problem för flygets piloter och navigatörer. Det påverkar också fisket, då ju fiskare lärt sig att iaktta synliga tecken, såsom fåglar som kretsar över ett fiskstim. Somliga fiskare på Västafrikas kust har kommit ur kurs, därför att vissa landmärken inte var synliga längre.

Förbannelse eller välsignelse?

Harmattan ger upphov till blandade känslor. Till exempel vad beträffar hälsan orsakar vinden att slemhinnorna torkar ut och ger upphov till heshet, hosta och nysningar. Läpparna vill spricka, och skinnet blir torrt och sprött. Ibland blir fingernaglarna sköra och håret sprött. Man kan lätt förstå varför den infödda befolkningen bär långa böljande ökenklädnader såväl som huvud- och ansiktsslöja.

Harmattan kan också påverka grödan ogynnsamt, om man inte ger den extra omtanke genom bevattning. Dammet är speciellt irriterande. Husmödrar klagar över att de knappt har slutat damma möblerna, förrän vinden lekfullt lägger på ett nytt dammlager, lika tjockt. Det fina röda dammet smyger sig in överallt. Det tränger in i klädsömmarna och efterlämnar en röd fläck. Det kommer in i ögon, öron och även mat.

Men i stället för att oroa sig över harmattan, välkomnar hela Västafrika den och det gagn den för med sig. Den torkar upp stillastående vatten i dammar och regnvattnet i dikena och förstör således äggkläckningsplatserna för moskiter och minskar därigenom spridningen av malaria och andra sjukdomar.

Husmödrar erfar också en fördelaktig sida av denna vind. De är glada åt att se saltet fritt strila ur saltkaret. Bröd och andra födoämnen blir inte så fort mögliga, och kläderna som man tvättat torkar fortare. Fuktigheten och unkenheten försvinner också från garderoben. Det är speciellt behagligt att arbeta i en svalare och mindre fuktig miljö.

Till slut måste man säga att västafrikanerna uppskattar en tids andrum från den blöta klibbighet som ofta råder. De flesta betraktar harmattan mer som en välsignelse än som en förbannelse.