Utbildning som befrämjar framgång

”DU KAN göra din väg framgångsrik genom att hysa djup kärlek till Jehova Gud och vara övertygad om hans kärlek till dig.” Hur reagerar du för ett sådant påstående?

En åhörarskara på 1.899, som söndagen den 10 september 1978 var församlad i Jehovas vittnens sammankomsthall i Long Island City i New York, instämde helt i detta. Det var W. L. Barry, som yttrade detta vid de examenshögtidligheter som hölls för de 29 eleverna i den 65:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. De hade fullbordat en speciell fem månaders utbildningskurs som förberedelse för missionärsarbete på främmande fält.

Barry hade många år tidigare gått igenom Gileadskolan och hade därefter haft förmånen att under många år samarbeta med missionärer i Japan. Det låg därför mycken personlig erfarenhet bakom hans uppmuntrande ord — att betrakta missionärsförordnandet som ett uttryck för Guds kärlek. Han var mycket realistisk, då han påpekade att man kommer att möta problem på främmande distrikt. Man måste vänja sig vid ett ”nytt språk, ny mat, nya förhållanden i ett missionärshem och till och med vid nya sjukdomar”. Men trots detta kan Gileadutbildade missionärer få framgång, om de troget håller fast vid sitt arbete på grund av kärlek till sin Skapare och genom att bli styrkta av Guds ord och av bön.

Gileadskolans undervisning har tillrättalagts för att hjälpa eleverna såväl andligt som praktiskt. Don Adams avsåg, när han nämnde detta, den speciella praktiska undervisning de hade fått om hur man tar hand om tvätt och lagar mat i ett missionärshem. Man hoppas att detta nya drag i kursplanen skall bidra till att göra missionärstjänsten lättare för alla berörda. Den här praktiska utbildningen är naturligtvis helt underordnad den utbildning som hjälper gileaditerna att bli bättre undervisare om bibelns sanningar. Och det är, som Don Adams påpekade, en rätt inställning som avgör om en missionär kommer att bli lycklig. Omsorg om människors andliga välfärd och personlig förnöjsamhet har en avgörande betydelse, när det gäller om de skall bli missionärer som troget håller fast vid sitt arbete.

En annan talare, M. S. Allen, framförde tankar som var till hjälp för att rätt kunna värdera framgång. Som tema använde han följande fråga, som Jesus Kristus ställde till Johannes och Andreas: ”Vad söker ni?” (Joh. 1:38) Allen framhöll att motivet till vad vi gör är mycket viktigt. Motivet hos en framgångsrik kristen missionär kan därför inte vara att vilja vinna erkänsla och uppmärksamhet, att vilja framstå som bättre än andra eller önska räknas bland ett privilegierat fåtal. En missionär kan lära sig av Andreas’ exempel. Han var villig att inta en underordnad plats och presenterade andra — också sin egen bror Petrus — för Messias. Om någon finner glädje i att ödmjukt tjäna Gud genom att hjälpa medmänniskor att lära känna Jesus Kristus, då kan han alltså bli en bra missionär.

I många av de länder dit de utexaminerade kommer att sändas är många människor analfabeter. Därför uppmuntrade Richard Wheelock till att man använder illustrationerna i en nyutkommen bok. När därför en ny missionär har lärt sig språket, kan han till och med lyckas med att nå analfabeter med bibelns budskap.

K. A. Adams, en instruktör vid skolan, varnade för att se på människor från mänsklig ståndpunkt; Jesus Kristus sade ju: ”Döm inte längre efter utseendet.” (Joh. 7:24) Det kanske tar lång tid på ett visst distrikt innan det händer något, men Gud kan se något hos människorna som vi inte ser. I Italien och Spanien, till exempel, hade Jehovas vittnen efter många års arbete mycket liten framgång. Men under de senaste åren har det varit en ofantlig tillväxt där. Detta har i hög grad uppmuntrat nya missionärer att stanna kvar på sina distrikt.

U. V. Glass, skolans rektor, framhöll också vikten av tålamod. När en missionär kommer till ett främmande distrikt, är han som en omplanterad växt, och han kanske erfar att han går tillbaka i vissa avseenden. Men genom att stanna kvar och ha tålamod kommer han till slut att få erfara välsignelser.

Skolans president, F. W. Franz, underströk med kraft den personliga insats de utexaminerade måste göra för att fortsätta att äga Guds godkännande. Han använde därför Jesu Kristi ord: ”Ge akt på vad ni hör. Med det mått som ni mäter med skall ni få mätt åt er, ja, ännu mer skall bli er tilldelat.” (Mark. 4:24) Det mått av odelad uppmärksamhet och djup respekt som någon visar Mästaren, Jesus Kristus, kommer därför att avgöra hur stor hans andliga tillväxt blir. Personen i fråga måste också ge akt på sitt umgänge, så att ingenting får hindra hans framsteg som kristen. Eleverna varnades därför mycket kraftigt för att umgås med människor, som kunde besmitta dem med världslighet.

Det program som eleverna senare framförde underströk också sådant som är väsentligt för att vinna framgång. Särskilt gjorde de båda bibliska dramerna detta. Det första framhöll bland annat vikten av tro på och lydnad för Guds vägledning för att någon skall få del av de välsignelser, som uppfyllelsen av de gudomliga löftena kommer att medföra. Det andra dramat handlade om händelser som inträffade under kung Josafats regering och underströk att hans framgång berodde på att han fullständigt förlitade sig på Jehova Gud.

Ja, utexamineringen av Gileads 65:e klass visade att skolans främsta mål är att hjälpa eleverna att bli framgångsrika missionärer. Hela programmet uppmuntrade samtidigt alla de närvarande att blicka upp till Jehova Gud efter hjälp och vägledning för att kunna göra sin väg framgångsrik.