Gud existerar! Men hurdan är han?
HURDAN är Guds personlighet? Är han sådan att vår kärlek till honom skulle växa, om vi lärde känna honom ingående? Håller du inte med om att detta är viktiga frågor?
Hur kan vi lära känna några av Guds egenskaper? I Romarna 1:20 säger bibeln: ”[Guds] osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda [”förstås genom hans verk” — 1917], ja, hans eviga makt och gudomlighet, så att de är oursäktliga.”
Genom att ingående granska vad Gud har gjort, ”hans verk”, kan vi lära känna några av hans egenskaper. Vad ser vi då?
Kärlek och godhet
Dessa egenskaper är mycket uppenbara i det sätt på vilket vi är utformade. Våra kroppar skapades för att göra mer än bara leva; vi skapades för att verkligen njuta av livet. Våra ögon kan se i färg. En del djur ser bara i svart och vitt, men för oss är världen fylld av bländande färger. Vi kan känna lukt, och vi har smaklökar. Att äta är därför inte bara en nödvändig funktion; det är njutbart. Sådana sinnen är inte absolut livsviktiga; de vittnar om en kärleksfull, generös och omtänksam Skapare.
Kärleksfull omtanke är också uppenbar i djurriket. De många små ”putsarfiskarna”, som ibland kallas ”läkarfiskar”, är ett exempel. För närvarande betecknas över 40 arter som ”putsarfiskar”. Dessa fiskar tycks ägna sig åt att avlägsna parasiter och fisklöss, som skulle kunna täppa till gälarna på andra fiskar och göra dem sjuka.
”Mer än så”, en putsarfisk ”nafsar bort svampar och bakterier, som kan infektera huden, och om fisken har blivit skadad, biter putsarfisken bort dött kött och renat därigenom såret”, uppges det i boken Animal Partners and Parasites.
Dessa fiskar liknar alltså små ”läkare”, som ibland till och med håller sig med en ”mottagning” eller ”putsningsstation”. Man har iakttagit en ”mottagning” som betjänade över 300 fiskar på sex timmar. Föreställ dig scenen: Fiskar som köar i väntan på att bli behandlade, en del ”står” på huvudet eller upp och ner, medan putsarfiskarna går över dem. All denna ”yrkesmässiga” behandling av ”läkarna”, och inte en enda ”läkarräkning”!
Hur viktig är denna putsningsverksamhet? En av de främsta auktoriteterna på området, Conrad Limbaugh, kallade den ”en kontinuerlig och livsviktig verksamhet”. Han avlägsnade en gång alla kända ”putsarfiskar” från ett visst område, och inom några dagar hade antalet fiskar minskat drastiskt — till sist hade nästan alla försvunnit. De få som var kvar ”fick flockiga vita blåsor, svullna, variga sår och fransiga fenor”. Allt på grund av att de små ”läkarna” var borta!
Gör putsarfiskarna detta arbete bara för att få föda?
”Ingen av dem [putsarfiskarna] tycks vara uteslutande beroende av denna vana för att få föda.
Ingen av dessa två fiskar [två av de mest nitiska putsarfiskarna] är i hög grad beroende av putsningen för att få föda; de kan livnära sig av små kräftdjur, och båda tar dessa från växter; senoritan [ett slag av putsarfisk] kan också ta dem från botten och direkt från vattnet.”
Putsarfiskarna är alltså inte tvungna att ta vård om dessa andra fiskar. Ändå gör de det. Vem skulle ha kunnat konstruera en sådan effektiv liten putsare — försedd med skarpa färger, så att den lätt kan kännas igen, med spetsig mun och pincettliknande tänder? Vem måste ha nedlagt en sådan levande instinkt i dessa små varelser? Bara en kärleksfull, omtänksam skapare.
En fabriksägare med en sund värdering av livet installerar många säkerhetsventiler i sin fabrik för att skydda arbetarna. Dessa ventiler, som är inmonterade i ångpannor eller annan utrustning för att minska trycket som annars skulle kunna stiga och orsaka en explosion, är ett bevis på hans omsorg om människor.
I vår värld ser vi många sådana ”säkerhetsventiler” som insatts där av skapelsens formgivare. Skaparen ”låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”. (Matt. 5:45) Det sätt på vilket regnet faller är ett framträdande exempel på användning av ”säkerhetsventiler”.
Milliarder liter vatten finns lagrade över våra huvuden — i molnen som ånga. Vatten är tungt, en kubikmeter väger ett helt ton. Ett stort moln beräknas väga ända upp till 100.000 ton! Kan du föreställa dig vilken ödeläggelse som skulle vållas om vattenångan bildade en enda ”droppe” som föll ner på jorden? Vilken förödelse! Men av något ännu oförklarligt skäl förenar sig de små vattendropparna med varandra runt en dammpartikel — men bara upp till en viss storlek, inte större — och faller sedan till marken. De milda regnskurarna skadar sällan ens de sköraste blommor. Vi har sannerligen nytta av denna ”säkerhetsventil”.
Eller tänk vilken terror det skulle vara på vintern om vattnet föll som kolossala issjok. Åter träder en ”säkerhetsventil” i funktion och frambringar små flingor som beskedligt dalar ner och bildar ett mjukt täcke som bevarar värmen i marken till gagn för växtligheten.
Många människor, som bor i länder där temperaturen kan växla snabbt, kanske från sin barndom minns att deras mor eller far gick upp och lade på dem en extra filt på natten, när temperaturen plötsligt sjönk. Kommer du ihåg hur ”varm” du kände dig inombords nästa morgon, när du kröp ihop i din sköna säng i vetskap om att mamma och pappa bekymrade sig så om din välfärd? Bör inte våra hjärtan värmas av kärlek till vår himmelske Fader som sörjer för detta glänsande snötäcke till skydd för växtligheten? Ja, hans ”verk” vittnar om att han är en ömsint och kärleksfull skapare som bryr sig om oss.
Rättvisa
Hur är det med egenskapen rättvisa? Det är viktigt att vi tar reda på om Skaparen har denna egenskap. Vi vet att en rättvis Gud inte för evigt skulle tolerera de skriande orättvisor, den laglöshet och det onda klimat som är rådande på jorden i våra dagar.
Något inom oss själva vittnar om en sådan egenskap. Vad då? Det beskrivs i följande sanna uttalande i bibeln:
”Ty närhelst folk av nationerna, som inte har lag, av naturen gör vad som hör till lagen, är dessa, fastän de inte har lag, sig själva en lag. Just de lägger i dagen att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, under det att deras SAMVETE [”känsla för rätt och orätt”, Amplified Bible; det grekiska ordet betyder ”att skilja mellan vad som är moraliskt gott och ont ... rekommendera det ena, fördöma det andra”, enligt Thayers grekisk-engelska lexikon] vittnar med dem och de, mellan sina egna tankar, blir anklagade eller också urskuldade.” (Rom. 2:14, 15)
Det är samvetet, en lag skriven i våra hjärtan, som ger oss en känsla för rätt och orätt. Detta är ett starkt bevis för att vår danare själv måste vara en Gud med moralisk känsla, en Gud som har egenskapen rättvisa.
För 2.300 år sedan talade Aristoteles om att en sådan inre lag verkligen existerar och kallade den en ”naturlig [känsla för] rättvisa och orättvisa som är nedlagd hos alla människor”. Andra har kallat samvetet den ”naturliga lagen”, ”den suveräna lagen” och ”nationernas” eller mänsklighetens ”lag”. Ja, en naturlig känsla för vad som är rätt och orätt tycks vara ”nedlagd hos alla människor”.
En framstående antropolog, M. F. Ashley Montagu, gav uttryck åt den uppfattning som många vetenskapsmän delar: ”Mord betraktas överallt som ett brott, och om mördaren grips och ställs inför rätta, är straffet vanligen döden. Lagstiftning mot incest förekommer överallt ... privat egendom respekteras överallt.” Vad som betraktas som mord eller självförsvar eller ”privat egendom” kan visserligen variera avsevärt, men handlingarna som sådana fördöms konsekvent. Trots att det råder delade meningar om vad som ingår i denna ”naturliga lag”, ”medger nästan alla att en sådan lag existerar. ... [Den] betraktas som den yttersta normen för rätt och orätt.” (Kursiverat av oss) — Encyclopedia Americana.
Många ifrågasätter ändå att samvetet existerar genom att hävda att människan av naturen är aggressiv, till och med blodtörstig, och saknar känsla för rättvisa. Bevis på motsatsen har nyligen kommit i dagen.
Ett framträdande exempel utgör Tasaday, ett nyligen upptäckt, primitivt folk som bor i den filippinska regnskogen. Man tror att dessa människor varit avskurna från civilisationen och dess inflytande i hundratals år. En av forskarna som levde tillsammans med dem en tid sade: ”Det är ett otroligt folk. ... Ingen girighet, ingen själviskhet. ... De känner inte till dödande, mord, krig! De har aldrig hört talas om detta.” Han påpekade också: ”Alla går omkring och talar om att människor är onda därför att det är människans natur. ... När man ser dessa människor, måste man säga: ’Nej, människan är inte ond i grund och botten.’” (The Gentle Tasaday — 1975) Ja, trots att människan är ofullkomlig och har syndfulla tendenser, visar hon sig fortfarande äga en grundläggande moralisk känsla, ett samvete. Ett uppslagsverk uttrycker det på följande sätt: ”Man har ännu inte funnit någon kultur, i vilken samvetet inte erkänns som ett faktum.” Denna inre känsla för rätt och orätt existerar verkligen och påverkar vårt uppförande till det bästa.
”Men vad skall man säga om de många mördarna, våldtäktsmännen, sadisterna — personer som inte tycks ha något samvete alls? Vederlägger inte deras uppförande en sådan slutsats?” kan någon invända.
Hur är det om piloten i ett flygplan vägrar att lyssna till instruktionerna från kontrolltornet och planet störtar, vilket orsakar omfattande skador och leder till att många blir dödade? Bevisar detta att kontrolltornet ”inte existerar”? Betrakta i kontrast härtill de hundratals plan som rättar sig efter kontrolltornets instruktioner och därmed vanligtvis gör flygplatsen säker. Att några har ignorerat eller ”skjutit åt sidan” (1 Tim. 1:19) denna ”rättvisans naturliga lag”, vägrat att låta sig vägledas av den, är därför sannerligen inget bevis för att en sådan lag inte finns.
Under andra världskriget begick nazisterna fruktansvärda illdåd mot oskyldiga människor. För dessa handlingar, som väckte bestörtning i världen, ställdes många av nazistledarna inför rätta efter kriget. De flesta av ledarna nekade till att de var ansvariga för dessa handlingar och sade att de bara lydde den nazistiska lagen och sina överordnade.
”Politisk lojalitet och militär lydnad är utmärkt, men ... det kommer ögonblick då en människa måste vägra att lyda sin ledare, om hon skall kunna lyda sitt samvete.” Detta hävdade chefsåklagaren från Storbritannien.
”Skyldig” löd domen mot dessa män. Varför? De borde ha lytt ”rättvisans högre, naturliga lag”, hette det i ett referensverk.
Några har kritiserat dessa rättegångar och sagt att en sådan ”naturlig lag” inte existerar och att de åtalade inte kunde dömas efter den. Yttranden som fälldes av några av dessa förhärdade ledare ger emellertid ytterligare belägg för att ett sådant samvete verkligen existerar, att en sådan kraft verkade inom dem men att den helt enkelt ignorerades. Svaranden Walther Funk sade: ”När jag underrättades om dessa handlingar av terror och våld mot judarna, fick jag ett nervöst sammanbrott. ... Jag skämdes och kände mig skyldig i det ögonblicket, och jag känner det på samma sätt i dag, men för sent.” Hans Frank (som dömdes till döden för sina brott) medgav: ”Jag känner en fruktansvärd skuld inom mig.” (Kursiverat av oss)
Ja, om vi skall vara ärliga mot oss själva inser vi mycket väl att vi inom oss har en nedärvd känsla för rätt och orätt, en ”rättvisans naturliga lag”. Vem nedlade en sådan lag hos oss? Människan själv har sannerligen inte utformat denna lag. Den kan bara ha sitt ursprung hos vår skapare och formgivare. Leds vi inte till följande slutsats: Skaparen själv måste vara en Gud med moralisk känsla, en rättvisans Gud?
Hur tacksamma bör vi inte vara över att veta att Gud är rättvis! Det försäkrar oss om att han inte alltid kommer att tolerera de stora orättvisor och all den ondska som existerar i våra dagar. Hans känsla för rätt och orätt, hans känsla för rättvisa, kommer att driva honom att handla till förmån för dem som önskar leva enligt hans normer för rättvisa.
Guds egenskaper bör dra oss till honom
Vad är din personliga ”dom” efter vår korta undersökning? Många läsare håller utan tvivel med om att övertygande bevis stöder slutsatsen att det måste existera en kärleksfull och rättvis Gud med imponerande makt.
Det är verkligen gripande att se exemplen på hans omtanke och frikostighet. Många skulle vilja lära känna honom bättre. Vad vi iakttar hos honom genom hans ”verk” ger, även om det gör intryck på oss, ändå bara ”en viss ledtråd beträffande ... [Guds] natur”. (Apg. 14:17, The New English Bible) Många frågor är fortfarande obesvarade.
Det är till exempel helt naturligt att undra över varför ondskan en gång uppstod. Varför har Gud tillåtit den att fortsätta så länge? När skall han använda sin makt och befria jorden från det onda och därigenom ådagalägga sin rättvisa? Vad var hans uppsåt när han skapade jorden och allt liv på den? Vad är meningen med tillvaron?
Det är möjligt att få svar på dessa frågor. Varför inte sätta dig i förbindelse med dem som utgett denna tidskrift, Jehovas vittnen? De kommer med glädje att hjälpa dig att finna övertygande svar.
[Bild på sidan 12]
Stora fiskar tillåter ibland att ”läkarfiskar” (som också kallas ”putsarfiskar”) avlägsnar parasiter till och med inne i munnen på dem
[Bild på sidan 14]
Nazistledaren Hans Frank: ”Jag känner en fruktansvärd skuld inom mig.”