Vad vet du om chagassjukan?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Bolivia
ETT barn som sträcker sig efter sina leksaker i en lerhydda i en ensligt belägen by i Bolivia kommer via en fönsterkarm i beröring med vinchucainsekten (en skinnbagge med det latinska namnet Triatoma megistus) eller dess exkrementer. Senare plågas barnet av inflammerade svullnader, symptom på chagassjukan. En man som sover på jordgolvet i sin bostad blir biten av samma insektstyp. Flera år senare lider han av chagassjukan i ett framskridet stadium. Från Förenta staternas södra gräns till Argentinas centrala områden beräknar man att 12.000.000 människor lider av denna svåra sjukdom. Man kallar den ”ett av de största problemen i Latinamerika”.
Vilka symptom uppvisar då chagassjukan? Hur kan man mildra verkningarna av den? Vilka förebyggande åtgärder kan man vidta för att undvika att drabbas av sjukdomen? Det kan vara bra att känna till svaren på dessa frågor, i synnerhet om man bor i Syd- eller Mellanamerikas tropiska länder. Även om du inte skulle bo där chagassjukan är mest utbredd, finns det goda skäl att lära sig mer om den.
Vinchucan är en av de vanligaste bärarna av den fruktade Trypanosoma cruzi, en liten encellig parasit som förökar sig i människor och djur och som framkallar chagassjukan. Det var år 1908 som Charles Chagas upptäckte parasiten för första gången i vinchucans tarmar. Men sjukdomen kan också överföras till människor från hundar och katter.
Mellan- och sydamerikanska länder har medverkat både enskilt och tillsammans för att undersöka omständigheterna kring chagassjukan och möjligheterna att kunna utrota den. I Bolivia har forskningen angående denna sjukdom intensifierats sedan 1940-talet. Enligt en boliviansk undersökning finns det risk för att 1.800.000 människor av det landets nära 5.000.000 invånare blir bitna av vinchucan, och därav har 600.000 verkligen blivit bitna.
Den skada som ”vinchucan” och chagassjukan tillfogar människor
Denna forskning har avslöjat att vissa vinchucabaggar inte är parasitbärare och att de som är bärare inte smittar en person genom själva bettet. När den parasitbärande insekten fyller sin kropp med blod från sitt offer händer det att den lämnar sina exkrementer nära bettet. Den kan då släpa bakdelen över bettet och på så sätt införa parasiterna i offrets blodomlopp. Det kan också hända att offret omedelbart kliar sig där han blivit biten och infekterar sig själv.
Varför är offret inte medvetet om vinchucans närvaro? Den här insekten är aktiv på nätterna. Ofta faller den från taket ned på någon som sover och sticker sin skarpa, svärdliknande snabel in i offret, ofta runt ögonen eller på halsen, där huden är mycket mjuk. Bettet känns inte. Utan att offret vet vad som händer kan därför vinchucan suga i sig en liten blodmängd. Senare uppstår emellertid en inflammation runt bettet. Ögat kan till och med svullna igen helt. Vissa körtlar kan också svullna.
När parasiterna en gång kommit in i blodomloppet förökar de sig snabbt. De första veckorna kan man upptäcka parasiterna genom laboratorieanalyser. Senare blir det svårare att genom medicinska undersökningar upptäcka sjukdomen på grund av att det bildas antikroppar hos den angripne som gör att parasiterna förökar sig långsammare.
I sjukdomens slutstadier förorsakar parasiterna besvär från hjärtslag till lever- och mjältinfektioner. Det kan också bli skadeverkningar på lymfkörtlarna och hjärnan. Den drabbades blodtryck sjunker. Ibland tar sig parasiterna in i hjärtat. När de börjar föröka sig och växa, kan de förorsaka blodstockningar och blodproppar. Och vad som är ändå värre är att de kan få blodådrorna att brista. Somliga drabbas av förstoring av tjocktarmen, vilket kan få till följd besvär i samband med matsmältningen och avföringen.
Vissa som drabbats av chagassjukan får dessa allvarliga reaktioner senare i livet. Sjukdomens förlopp har liknats vid ett stort isberg. En liten del kan ses ovanför vattnet, medan den största delen befinner sig under vattenytan. Det är på samma sätt med chagassjukans symptom. Inte så sällan är den drabbade och hans läkare okunniga om att patienten har ådragit sig sjukdomen, och verkningarna visar sig vanligtvis inte förrän 15 till 20 år senare, då sjukdomen har gått mycket längre.
Chagassjukan är inte nödvändigtvis smittsam. Om en familjemedlem har den, behöver inte alla de andra få den. Det vanligaste sättet på vilket sjukdomen överförs är genom ett bett från parasitbäraren. Sjuka mödrars barn kan emellertid få den, när parasiten äter sig igenom moderkakan och kommer åt det växande barnet under de sista havandeskapsmånaderna. Man vet också att ett diande spädbarn kan få parasiten genom den sjuka moderns mjölk.
Vinchucan kan både krypa och flyga. Den biter djur också, även om den huvudsakligen lever på människoblod. Det är intressant att lägga märke till att höns, duvor och andra tama fåglar inte får denna sjukdom. Att det finns djur eller fåglar i eller i närheten av hemmet innebär ändå att huset står öppet för blodsugande insekter att överföra chagassjukan till dem som bor där.
Ytterligare en fara — blodtransfusioner
Boken Usted y la enfermedad de Chagas (Chagassjukan och du) pekar på en annan fara — hur parasiter kan överföras från givaren till patienten genom blodtransfusion. Enligt publikationen Tropical Diseases Bulletin (Nyheter om tropiska sjukdomar) kan chagassjukan, jämte afrikansk trypanosomiasis (afrikanska sömnsjukan), framboësi och filariasis (infektion av hårlika maskar, 5 till 8 centimeter långa), överföras genom blodtransfusioner. I områden där allmänheten ger blod utan förbehåll föreligger stor fara att ådra sig chagassjukan. Därför har de som lyder bibelns lag och avhåller sig från både djur- och människoblod större chans att förbli vid god hälsa. — Apg. 15:28, 29.
Det är också värt att lägga märke till att den internationella samfärdseln snabbt kan transportera sjukdomsbärande parasiter från Sydamerika till alla jordens hörn. Därför löper de som undviker blodtransfusioner i detta avseende ingen risk att bli smittade med sjukdomen.
Förebyggande åtgärder
Fram till våra dagar har man inte kommit på något framgångsrikt sätt att bota denna sjukdom helt och hållet. Mediciner framkallar ofta besvär som är nästan lika svåra som sjukdomen själv.
Somliga föreslår att man använder örter både invärtes och utvärtes för att motverka sjukdomens yttringar. Man rekommenderar blommor av tistelsläktet Spilanthes. Man får också rådet att äta havsväxter, såsom tång, eftersom de innehåller jod, som kan upptas av kroppen. Dessa växtpreparat tycks minska sjukdomens verkningar, men utrotar inte parasiterna.
Den viktigaste förebyggande åtgärden är att man iakttar renlighet. Detta beror på att vinchucan bygger sina bon på mörka, ohygieniska platser i hus som är gjorda av lera, halm, palmblad och andra enkla byggnadsmaterial. Därför har det föreslagits att man uppför nya byggnader av cement, murbruk och kalk för att eliminera eventuella boplatser för vinchucan. Det är också ytterst viktigt att man rengör hus och uthusbyggnader.
Som enda lösning att bli av med sjukdomen rekommenderade smittbärarens upptäckare, Charles Chagas, att man utrotar vinchucabaggen. Eftersom man inte hittat något tillfredsställande botemedel mot infektionen, håller många med honom om detta. Det finns nu insektsmedel som utplånar vinchucan i alla dess utvecklingsstadier, även på äggstadiet.
För sin egen del gör man emellertid väl i att tänka på Guds lagar som gavs till Israels nation. Dessa lagar, jämte de kristna grekiska skrifterna, kräver helighet och renlighet. (3 Mos., kap. 19; 2 Kor. 7:1; Upp. 21:8) När vissa sjukdomar uppstod i israelitiska bostäder, revs hela byggnaden ned. (3 Mos. 14:43—45) Som ett resultat av dessa lagar undgick Israels nation att smittas med de sjukdomar som fanns i de nationer som omgav Kanaans land. I våra dagar är hög standard när det gäller hygien en viktig faktor för att förhindra chagassjukan och andra sjukdomar.