”Landets spets”

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Brasilien

SER du den där kvinnan som sitter där? Hon tittar så uppmärksamt på det hon har framför sig, samtidigt som hennes händer snabbt rör sig fram och tillbaka. Vad gör hon? Skall vi titta närmare?

Kvinnan har något slags kudde eller dyna framför sig. Men hon koncentrerar sig på det som är ovanpå dynan. Vi frågar henne vad hon gör. Hon svarar: ”Jag gör landets spets.”

Den här spetsen är också känd som renda de almofada, eller kuddspets, därför att man gör den på en kudde eller knyppeldyna. Några kallar den pinnspets, därför att man använder knyppelpinnar av trä, när man gör den.

Varför heter det ”landets spets”?

Helt enkelt därför att den tillverkas här i den nordöstra staten Ceará i Brasilien och inte kommer från andra landsändar eller delar av världen. Den tillverkas på orten. Men det betyder inte att den här sortens spets inte finns på andra ställen. Liknande spetsar tillverkas faktiskt i den brasilianska staten Santa Catarina och även i andra länder. Men den handgjorda ”landets spets” och knypplerskan är så typiska för staten Ceará att man har rest en staty av en knypplerska i förstorad storlek vid sidan av en ny bankbyggnad i staden Fortaleza.

Hur började spetstillverkningen här? Man tror att det var hustrurna till de tidiga portugisiska kolonisatörerna som införde den. De kan ha lärt sig detta av fransmännen. Sedan dess har konsten förts vidare genom generationer — mödrar har lärt sina döttrar, döttrar har lärt dotterdöttrar och så vidare. Den här metoden har under århundraden haft sådan framgång att man kan beteckna det här handarbetet som en hemindustri. Men under senare tid är det många flickor som inte längre vill lära sig knyppla, eftersom de hellre vill skaffa sig ett lönsammare arbete på annan ort. Men låt oss ta en titt på en knypplerska, när hon håller på.

Hur man gör en spets

Titta först på de absolut nödvändiga redskapen — knyppeldynan, garnet och knyppelpinnarna. Knyppeldynan är en utsträckt cylinder omkring 60 centimeter lång och 30 centimeter i diameter. Den är stoppad med torkade palmblad och klädd med tyg.

En del knypplerskor har knyppeldynan på golvet, och de sitter också själva på golvet när de arbetar. Andra sätter knyppeldynan på en låg pall eller en stol, och de arbetar sittande på en stol eller pall.

Man använder vanligtvis bomullsgarn — till mycket fina spetsar har man fintrådigt garn och till grövre spetsar har man grövre garn. Det kan vara vilken färg som helst, men vitt är fortfarande vanligast.

Först ritar man upp ett mönster på en styv pappersremsa, eller också är mönstret utstucket på ett sådant papper. Det här mönstret nålas fast på knyppeldynan. Därnäst sticker man ner nålar i hålen enligt mönstret. Om mönstret är ritat på papperet, sticker man ner nålarna i prickar på mönstret. Nålarna flyttas på papperet allteftersom arbetet fortskrider.

Inom parentes sagt så har du kanske lagt märke till att nålarna inte är vanliga knappnålar. Man kan naturligtvis använda sådana, men eftersom de gärna vill rosta är de inte så bra. Styva växttaggar, tisteltaggar eller fiskben är bättre, eftersom de gör sin tjänst utan att rosta.

Tråden som snos eller flätas runt nålarna är upprullad på skårade knyppelpinnar eller spolar — omkring 15 centimeter långa — med bollar i ena ändan, som är avpassade efter knypplerskans hand. Innan knypplerskan börjar göra en ny spets, nystar hon upp garnet på två spolar, hälften på den ena och hälften på den andra. Det är spetsens mönster och bredd, som avgör hur många knyppelpinnar hon skall använda; det kan vara ett halvt dussin knyppelpinnar eller många dussin. Längden på en speciell spets avgör hur mycket garn kvinnan nystar upp. Hon kan naturligtvis skarva till mer garn om det behövs. Och det gör hon med en nästan osynlig spetsknut.

Vi förundrar oss över knypplerskans skicklighet, när hon arbetar lekande lätt. Hon vet precis vilken knyppelpinne hon skall ta, när hon skall sno den, och hur många gånger hon skall sno den innan hon skall ta nästa. Beroende på hur mönstret ser ut, så snor hon knyppelpinnarna för att sammanfläta garnet till att bli utsökta kronblad eller till en kedja eller för att få fram ett nätmönster.

För att skydda spetsen och hålla den ren täcker knypplerskan vanligtvis över den med ett tyg. Allteftersom spetsen växer, rullar hon prydligt upp den under det här tyget på sidan om knyppeldynan och så att den inte är i vägen för henne. Hon låter inte spetsen hamna på golvet, när den växer fram, inte ens om den skulle bli flera meter lång. Det är bara den del hon arbetar med som ligger uppe.

Mönster som passar alla smakriktningar och olika ändamål

Man gör både grövre och finare spets. Det finns också en stor variation, när det gäller mönster och vidder. Vidden kan variera från mindre än en centimeter till 10 centimeter eller mer. Och man gör inte bara raka spetsar. Det kan vara uddspetsar eller mjukt bågformade spetsar. De kan också göras som en fyrkant eller som ett ok. Fyrkanter och ok, som är avsedda att användas på blusar, kan antingen göras i ett stycke eller i två halvor som sammanfogas på mitten — de är faktiskt så fint hopfogade att bara ett erfaret öga kan upptäcka att bitarna inte är gjorda i ett stycke. Det är verkligen en konst att göra ”landets spets”.

På tal om spetsok, så kan man i affärer och på marknader hitta tjusiga blusar garnerade med den här vackra spetsen. På en del finns det mycket spetsgarneringar, och på andra finns det mindre. Om du vill, kan du beställa en blus. Eller du kanske skulle tycka om ett nattlinne som är handbroderat och prytt med smala spetsar. Det finns också vackra borddukar, mindre dukar och sängöverkast, som är prydda med spetsar eller helt gjorda av spets. Antingen du vill ha något för egen del eller du letar efter en present till en vän, så kan du säkert hitta något som du tycker om. Man förstår varför människor här använder den här vackra spetsen så mycket och varför den är så efterfrågad på andra håll — till och med utanför Brasiliens gränser.

I stället för att köpa ett plagg kanske du vill köpa lite spets för att använda vid din hemsömnad. Du kan köpa den antingen från någon som tillverkar den eller från en återförsäljare. Du kan också köpa hur många centimeter eller meter du vill av det mönster och av den bredd som du tycker om. Vad du än bestämmer dig för att sy — en blus, en klänning, en kjol eller någonting annat, så kan du vara övertygad om att det kommer att bli snyggt och att du kommer att få många komplimanger, om du garnerar det med lite vacker handgjord spets. Och om du någonsin stannar till i staden Fortaleza, kom då och titta på de flitiga flickorna och kvinnorna, som tillverkar den vackra ”landets spets”.