En titt på det forntida Cypern
Från ”Vakna!”:s korrespondent på Cypern
CYPERN är en ö i nordöstra Medelhavet. Den ligger omkring 72 kilometer söder om Mindre Asien och omkring 108 kilometer väster om Syriens kust.
Det är av intresse att bibeln nämner Cypern flera gånger. ”Kittéernas land” eller ”Kittim” i de hebreiska skrifterna åsyftar av allt att döma den här ön. (Jes. 23:1, 12; Dan. 11:30) På grund av sitt geografiska läge blev Cypern mycket utsatt för erövringar av flera olika världsvälden. När aposteln Paulus och hans följeslagare Barnabas år 47 v.t. anlände till Cypern för att utföra kristet missionärsarbete, var Rom den förhärskande världsmakten. Det är två av Cyperns städer, som Paulus och Barnabas besökte, som är av särskilt intresse för de kristna, nämligen Salamis på östkusten och Pafos på västkusten.
Man tror att Salamis grundades på 1100-talet f.v.t. av Teukros, en hjälte i det trojanska kriget. Teukros förde med sig sitt hemlands religion till Cypern. Därför blev Zeus en av de förnämsta gudar, som tillbads på den här ön i forntiden.
Under kung Euagoras’ regering (410?—374 f.v.t.) hade Salamis en storhetstid. Framstående vältalare från Aten emigrerade till Salamis. Kung Euagoras stimulerade konsterna och främjade handeln, och staden ansågs inte vara ”underlägsen någon av de grekiska städerna i den civiliserade världen”.
En cypriotisk flotta på 120 skepp, anförd av en av Salamis’ kungar, bistod Alexander den store i hans krig mot perserna. Så småningom kom Cypern under ptoleméernas styre, och de gjorde Salamis till sätet för sin regering. Under den här perioden bosatte sig många judar på Cypern.
När Rom år 58 f.v.t. började härska över Cypern, flyttade man regeringssätet från Salamis till Pafos. Men Salamis fortsatte ändå att vara ett handelscentrum i imperiet. Romarna kallade Salamis ”Österns handelscentrum”.
Precis som Salamis blev berömt för sin handel, så blev Pafos känt för sin religion, som var dyrkan av Afrodite (Venus), kärlekens, skönhetens och fruktbarhetens gudinna. Enligt mytologin föddes Afrodite ur havsskummet precis utanför kusten vid Pafos. Därför byggde man ett tempel till gudinnan högt uppe på en udde med utsikt över det här stället. Det var antikens mest berömda Afroditetempel. Runt templet växte det upp en stad känd som Palaipafos eller Gamla Pafos. Stadens kungar var också överstepräster i Afroditedyrkan och utövade ett stort inflytande på ön. Men mot slutet av 1100-talet f.v.t. förstördes Gamla Pafos genom en jordbävning.
Ungefär 16 kilometer väster om Gamla Pafos växte det upp en annan stad som hette Nya Pafos. Det var under ptoleméernas styre som Nya Pafos blev känt och kom att bli en örlogs- och militärbas. Men staden nådde sin storhetstid, när Rom år 58 f.v.t., som redan nämnts, erövrade Cypern. Nya Pafos blev öns huvudstad, och Roms representant bodde där.
När Rom behärskade ön var Afroditetemplet målet för pilgrimer från hela imperiet. Romerska kejsare var bland dess skyddsherrar. Pilgrimer anlände till den naturliga hamnen i Nya Pafos. I Hieros-Kipos (eller heliga trädgården), som ligger i närheten, samlades pilgrimerna till årliga vårfester till Afrodites ära. Under ackompanjemang av musik gick högtidliga processioner till gudinnans tempel några kilometer längre bort. Där förekom offer och invigning i mystiska riter. Fruktbarhetsgudinnan framställdes inte som en människogestalt. Hennes symbol var i stället en konisk sten, som smordes med olja i samband med stora fester. Romerska mynt avbildar templet och dess koniska avgud. Det berättas att tempelriterna lade an på religiös prostitution.
På 300-talet v.t. hade Nya Pafos blivit offer för allvarliga jordbävningar. Staden förvandlades till en liten by, och den återfick aldrig sin tidigare härlighet. I våra dagar är både ruinerna av Afroditetemplet och Nya Pafos en stor turistattraktion för besökare från hela världen. Turister kan se de fina mosaikerna i Nya Pafos, ruinerna av den romerske landshövdingens palats och stadsmurarna.
Olika arkeologiska expeditioner gräver undan för undan fram skatter, som är gömda under marken i den gamla staden. En inskription från omkring år 55 v.t., med bland annat följande ord, har kommit i dagen på ön: ”När Paulus var prokonsul.” Detta bekräftar den bibliska berättelsen som säger att romarna administrerade ön genom prokonsuler. På aposteln Paulus’ tid hette faktiskt prokonsuln Sergius Paulus.
Man förstår att den här öns invånare, som tillbad Zeus och Afrodite, verkligen behövde det kristna budskap som Paulus och Barnabas frambar. Bar dessa tidiga missionärers ansträngningar på Cypern god frukt? Ja, begrunda den bibliska berättelsen om detta:
”[Paulus och Barnabas] seglade ... i väg till Cypern. Och väl framme i Salamis började de förkunna Guds ord i judarnas synagogor. De hade också Johannes som medhjälpare.
När de hade färdats igenom hela ön ända till Pafos, träffade de på en viss man, en trollkarl, en falsk profet, en jude vars namn var Bar-Jesus, och han var hos prokonsuln Sergius Paulus, en intelligent man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och sökte uppriktigt få höra Guds ord. Men Elymas, trollkarlen (ja, så översätts hans namn [Bar-Jesus]), började stå dem emot och sökte vända prokonsuln bort från tron. Saulus, som också är Paulus, uppfylldes av helig ande, tittade stint på honom och sade: ’O du som är full av allt slags svek och allt slags skurkaktighet, du djävulens son, du fiende till allt som är rättfärdigt, skall du inte upphöra med att vränga Jehovas räta vägar? Nåväl då: se! Jehovas hand är över dig, och du skall vara blind och inte se solljuset på en viss tid.’ I samma ögonblick föll ett tjockt töcken och mörker över honom, och han gick omkring och sökte några till att föra honom vid handen. Sedan prokonsuln hade sett vad som hände, blev han troende, eftersom han häpnade över Jehovas lära.” — Apg. 13:4—12.
[Karta på sidan 24]
(För formaterad text, se publikationen)
Pafos
Salamis
[Bild på sidan 25]
Salamis ruiner