Misshandlade hustrur/Misshandlade äkta män — Vad ligger bakom detta?

VÅLD i hemmet är så vanligt att många sett de skador som uppstår av det. När du kastar en blick på din granne eller din arbetskamrat, kanske du lägger märke till de vanligaste följderna av familjeslagsmål — blåmärken och rispor, delvis dolda av mörka glasögon, en höghalsad tröja eller kraftig make-up. Du undrar: ”Hurdant är egentligen hennes (eller hans) äktenskap? De var säkert kära, när de gifte sig. Vad har hänt?”

Ja, vad ligger bakom denna misshandel? Vilka är det som slår sin äkta hälft? Är det huvudsakligen männen? Vilken hematmosfär ger upphov åt familjevåld? Är vissa inflytanden utifrån vanliga? Vad kan man göra åt problemet, rent praktiskt? Låt oss betrakta dessa frågor.

Vilka slags män slår sina hustrur?

Många förknippar våld i hemmet med en viss typ av människor. Man föreställer sig ofta en ”grovarbetare” som ”super sig full” på öl och raglar hem, redo att slåss. Det finns många sådana, som vi såg tidigare i Connies och Glorias fall.

Men om du tror att familjevåld huvudsakligen är begränsat till sådana människor, tar du fel. ”Familjevåldet”, framhålls det i spalten ”Intelligensrapport”, ”skär igenom alla skikt, oberoende av ras, klass eller bakgrund. Det är vittutbrett och förekommer lika ofta hos den övre medelklassen som hos den lägre.” (Parade, 16 oktober 1977, sid. 18) I Wife Beating: The Silent Crisis framhålls det:

”De som arbetar med misshandlade kvinnor rapporterar offer bland hustrur till läkare, advokater, professorer och till och med präster. I doktor Gelles’ undersökning angående misshandel makar emellan var det familjerna med de högsta inkomsterna som hade det mesta våldet.” — Sid. 7.

Hur kommer det sig att familjevåld kan fördärva alla slags familjer och också gör det? Det finns en underliggande orsak som de flesta sociologer förbiser. Att du är medveten om den orsaken kommer att hjälpa dig att urskilja roten till problemet, vare sig du tänker på din egen familj eller någon nära väns eller släktings.

Den äldsta redogörelsen för familjelivet, bibeln, visar att äktenskapet i början var fullkomligt. När Adam och Eva förenades i äktenskap, var de syndfria. Deras tänkesätt, handlingar och känslor var i fullkomlig balans. I detta tillstånd skulle de inte ha drabbats av våld i hemmet, eller hur? Efter en tid visade de emellertid olydnad mot Gud och blev ofullkomliga. Beträffande en av följderna av deras olydnad, såg Gud framåt i tiden och sade till kvinnan: ”Till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.” (1 Mos. 3:16) Ja, flertalet kvinnor skulle ha en sådan åtrå efter en man att de till och med skulle vara villiga att stå ut med en förtryckande, brutal man. Historien årtusendena igenom bekräftar detta beklagliga faktum. Jehova Gud förutsåg också att många äkta män, obalanserade på grund av ofullkomlighet, skulle driva sitt ledarskap till ytterlighet och bli tyranner som slog sina hustrur. Vilken är således den gemensamma nämnaren i samtliga fall av familjevåld? Mänsklig ofullkomlighet.

Det är viktigt att vi inser att vi alla härstammar från detta första par och har ärvt en ofullkomlig mänsklig natur. (Rom. 5:12) Det onda fröet till våld i hemmet finns därför inom oss alla — rika eller fattiga, olärda eller högt skolade. Vad är det då som får detta frö att gro och grönska? Missräkning, alkohol, bristande kommunikation, svartsjuka, osäkerhet eller känslan av att vara försmådd är som växtnäring i vatten, som får våldets frö att gro. Innan vi betraktar vad som kan göras åt dessa faktorer, skall vi se hur några av dem ger upphov åt våld i många familjer i våra dagar.

Missräknad man — våldsam man?

En läkare riktade uppmärksamheten på en vanlig orsak till våld i hemmet och sade: ”Jag tror att vi måste se hustrumisshandeln mot bakgrunden av ett samhälle, där det finns ett stort mått av missräkning och spänning. Vi lever i en ovanlig tid, i vilken det ekonomiska trycket är mycket stort och arbetslösheten omfattande. Dessa påfrestningar slår oundvikligen till mot familjen.”

Låt oss omsätta detta i vardagslivet. Vi kan föreställa oss en pressad äkta man som kommer hem från arbetet. Han kanske var trött, när han for till arbetet på morgonen och konfronterades med trafikstockningar eller bullriga tunnelbanor. På arbetet har han hela dagen ansatts av kunder eller av chefen, men har varit tvungen att hålla missräkningen inom sig. När han slutligen kommer hem, kanske han genast möts av gråtande barn eller av sin hustru, som har anledning till missnöje och väntat på att få utgjuta sina bekymmer för honom. Vad händer? Ibland exploderar missräkningen och spänningen i våld. Av fruktan för att förlora sitt arbete kunde han inte bryta ut mot sin chef, och han kunde inte slå den stillastående trafiken. Men ve hans hustru eller hans barn! ”Om en man är ur humör”, sade en äktenskapsrådgivare, ”väntar man sig inte att han skall gråta. Det är manligare att slå knytnäven i väggen. Det är bara det att väggen ibland är hans hustru.”

Om du är en äkta man, kan du då se dig själv släppa loss missräkningen på detta sätt? Om du är en hustru, kan du då föreställa dig din man reagera så våldsamt? Krävs det en större konflikt innan det händer?

Den gnista som tänder våldet kan i sig själv vara ganska obetydlig: Middagen är inte klar i tid, hustrun förklarar att hon vill vidareutbilda sig eller säger att hon inte är upplagd för sexuellt umgänge. Hennes spände och missräknade make kan mena att sådana förhållanden är en utmaning mot hans myndighet. Han exploderar i ilsket våld.

”Den som är sen till vrede”, säger Ordspråksboken 14:29 (NW), ”har urskillning i rikt mått, men den som är otålig upphöjer dårskapen.” Många män, som slagit sina hustrur, har efteråt skamset insett sanningen i detta ordspråk. När en man väl släppt loss sin instängda missräkning genom att slå sin hustru eller sina barn i vrede, följer vanligtvis ytterligare problem. Det första slaget leder ofta till det andra. Det kan bli som en spricka i en damm; det kan lätt växa tills en störtflod av grymhet översvämmar äktenskapet.

Två juris studerande i Förenta staterna intervjuade offer för hustrumisshandel såväl som statliga tjänstemän som sysslar med problemet. Deras slutsats?

”Hustrumisshandel tenderar att vara inte bara ett enstaka olyckligt anfall, utan ett kroniskt besvär. [95 procent] av de kvinnor, som de talade med, blev slagna första gången under äktenskapets första år, och attackerna hade en tendens att komma oftare och bli allt våldsammare under årens lopp. Obehärskade utbrott kan till sist ha lett till döden. ... Det som orsakade vredesutbrottet var i allmänhet någon relativt obetydlig förtretlighet — uppenbarligen bara en katalysator för någon djupare vrede eller gammal missräkning.”

Äktenskapets första år är särskilt kritiskt på grund av de nya påfrestningar som kan uppstå. Förutom det att makarna försöker anpassa sig till varandra, känner mannen nu en tyngre ekonomisk börda. Och om hustrun blir havande, ökar detta trycket på honom, samtidigt som det kan uppväcka harm eller svartsjuka hos honom på grund av att hon är hänförd över och går upp i något som gör att han får mindre uppmärksamhet.

Alkohol — orsaken?

Alkohol kommer ofta in i bilden. En undersökning gav följande resultat: ”I 60 procent av fallen hade gärningsmannen alltid förtärt alkohol vid tiden för angreppet.” Chefen för en central för misshandlade hustrur i Washington säger att upp till 80 procent av fallen har samband med alkohol.

Men är alkoholen verkligen orsaken? Svaret blir kanske Nej; men många gånger är svaret Ja. Angående sambandet mellan dryckenskap och hustrumisshandel framhåller psykologen dr Lenore Walker: ”Den kan användas som en ursäkt, men det tycks inte finnas en direkt orsak och verkan.” Bibeln säger emellertid klarsynt: ”En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.” (Ords. 20:1) Har du inte märkt att alkohol har en benägenhet att minska hämningarna, så att en människa blir bullersam eller mer obehärskad? När en man, som är missräknad eller som känner vrede mot sin hustru, börjar dricka, har han lättare för att bli våldsam. Doktor Richard J. Gelles rapporterade, sedan han studerat problemet:

”Drinkaren kan använda den tid han är drucken som en ’rast’, då han inte är ansvarig för sina handlingar. Alkoholen kan också tjäna som en ursäkt ... ingenting är fel i familjen, det är ’spriten’ som bär skulden.”

Finner vi någon lärdom här när det gäller bruket av alkoholhaltiga drycker?

Kommunikation eller knytnävarna?

Som du kan inse brister det allvarligt i kommunikationerna mellan makar som tillgriper fysiskt våld. De har svårt att uttrycka sina känslor, däribland sådana starka känslor som svartsjuka, ensamhet, osäkerhet och fruktan. ”Trots att vi lever i ett samhälle, där människor är vana att uttrycka sig verbalt”, säger sociologen Sherod Miller, ”är det få av oss som lärt sig hur man talar med varandra om känsliga frågor.”

Detta är i synnerhet ett problem för männen. ”En framträdande orsak till familjevåld”, säger Jan Peterson vid National Congress of Neighborhood Women, ”är männens oförmåga att kommunicera med kvinnor, annat än med fysiska medel.”

Om en man kan lära sig att uttrycka sina känslor i kontrollerade ord — inte i vredesutbrott och svordomar — kommer frukterna i hans familj att bli så mycket bättre än om han tillgriper våld. Den forntide kung Salomo sade: ”Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, men de trolösa hungra efter våld.” — Ords. 13:2.

Även om man i allmänhet tror att kvinnor är mer benägna och har lättare för att uttrycka sina känslor i ord, talar bevisen för att många kvinnor bidrar till kommunikationsproblemet. Familjerådgivaren Paul Shaner påpekar att en misshandlad kvinna ibland kan ”bedriva ett maktspel” genom att utsätta sin man för ”den tysta behandlingen”. Somliga hustrur, säger han, försäkrar att deras tystnad bottnar i fruktan för att de skall säga fel saker, ”men mannen ser det som en makttaktik”. Shaner konstaterar: ”Dessa två människor har inte talat med varandra, har inte kommunicerat med varandra, på mycket länge.” Vi som är gifta gör väl i att fråga oss: Är kommunicerandet normalt i vårt äktenskap?

Våldsamma kvinnor?

Det är inte ovanligt att tala om män som slår sina hustrur, men tror du att hustrur slår sina män? Tillgriper många hustrur våld, och bidrar de därigenom till problemet med våld i hemmet? Ja!

”Det brott, som blir minst rapporterat, är inte hustrumisshandel”, säger sociologen Suzanne Steinmetz. ”Det är misshandel av äkta män. ... När det gäller att använda mindre mängder fysisk styrka — att smälla eller slå till och att knuffas — tycks det inte vara någon egentlig skillnad mellan män och kvinnor. En av orsakerna till fenomenet med hustrumisshandel är inte att männen är mer aggressiva; de tycks bara vara fysiskt starkare och kan vålla mer skada.”

Man hör inte så ofta talas om misshandel av äkta män, för hur många män är benägna att gå till en polisstation (eller ens ringa upp någon) och säga till en frodig konstapel: ”Min fru slår mig”? Men många hustrur gör just det! Mannen kan vara mindre, äldre, klen eller till och med sjuk. Och även om mannen är stark nog att försvara sig, kanske han inte gör det av en viss känsla för ridderlighet eller av fruktan för att han skulle skada sin hustru allvarligt om han verkligen släppte efter.

Somliga hustrur, som högt fördömer sin mans våldsamhet, ignorerar sin egen skuld. En hustru får till exempel veta att hennes man har satt in pengar på bank i sitt eget namn i stället för att sätta in pengarna på ett gemensamt konto. I det gräl som följer slår hon till honom. Flera veckor senare kanske hon framstår som den felande genom att svära åt honom eller vägra honom sexuellt umgänge, och i sin vrede slår han henne. Hon är visserligen den som uppvisar blåmärken, men är de inte båda skyldiga till våldet? Tänk på fallet med Connie som återgavs på sidan 6. Våld från hustruns sida kan vara som en gnista som utlöser en explosion.

Hur reagerar en hustru om hennes man, som är starkare, misshandlar henne? Det tragiska är att många gånger reagerar genom att gripa tag i och använda vilket vapen som helst som är inom räckhåll — en gryta, en vas eller en kniv. Tänk på vad som hände med Roxanne Gay. Hon är 157 centimeter lång och väger 50 kilo. Enligt tidningarna hade hon år 1977 upprepade gånger ringt polisen och anmält att hennes man slog henne brutalt. Han var Blenda Gay, 195 centimeter lång och 120 kilo tung, försvarsspelare i fotbollslaget Philadelphia Eagles. Under ett gräl grep denna lilla hustru till sist tag i en kniv och högg honom i halsen. Polisen fann honom död i en blodpöl.

Vad kan göras?

Vi har undersökt något av det som ligger bakom problemet med misshandlade hustrur och misshandlade äkta män. Roten till svårigheterna är mänsklig ofullkomlighet, vilken gör att vi alla har en benägenhet att bli våldsamma. De många missräkningar vi möter i livet i våra dagar gör detta till en avgjord risk. Att man inte behärskar sina känslor, sådana som svartsjuka eller harm, gör en också benägen att explodera i våld. Våld i hemmet inträffar ofta under alkoholens påverkan. Vi har dessutom sett att både män och kvinnor gör sig skyldiga till misshandel av sin äktenskapspartner.

Även om sådan kännedom om orsakerna till våld i hemmet är viktig, är det mer vi behöver veta. Att problemet är så allmänt gör det nödvändigt för oss att aktivt försöka förhindra eller lösa problemet. Vad skall man säga om följande frågor: Hur bör vi handla, när vi blir arga? Är vår syn på alkohol, pengar eller förvärvsarbete inbegripen? Om våldet redan grasserar i vårt hem, är då skilsmässa den bästa lösningen? Kan bibeln hjälpa människor att förändra sina personligheter och reaktioner? Följande artiklar behandlar dessa frågor.

[Infälld text på sidan 10]

”När det gäller mord på äkta män och hustrur var hustrun offret i 52% av fallen och mannen i de återstående 48.” — FBI:s brottsstatistik.

[Infälld text på sidan 11]

”En del hustrur provocerar verkligen sina män. Även om detta säkert inte alltid är fallet, anser jag att det vanligtvis är fallet. Jag har träffat på många par, där kvinnan slagit mannen upprepade gånger, innan han slutligen slog tillbaka.” — Doktor Marguerite Fogel.