Malta — en gästfrihetens ö

DE HADE just kämpat sig igenom en lång prövande sjöresa, som slutade med skeppsbrott. Våta och mycket trötta nådde de alla lyckligt och väl en strand på ön Malta. Du kan säkert föreställa dig hur tacksamma de kände sig när folket på Malta skyndade till deras hjälp, gjorde upp en eld för att de skulle kunna värma sig och torka sina kläder och för att få dem att känna sig välkomna. En läkare som var med bland de räddade skrev senare att malteserna visade dem ”ovanlig människokärlek”.

Den här händelsen, som framhävde det maltesiska folkets gästfrihet, inträffade för 1.900 år sedan. Du kan läsa om den i bibeln, i kapitel 27 och 28 i Apostlagärningarna. Har Malta förändrats sedan dess?

Öns färgrika historia

Det är många som tror att Malta, som ligger mitt i Medelhavet, 97 kilometer söder om Sicilien och ungefär 355 kilometer norr om Libyen, har varit hjässan av ett berg på en landbrygga som en gång förenade Italien med Nordafrika. Vad som nu finns är en grupp små öar, av vilka den största breder ut sig över ett 246 kvadratkilometer stort område.

Från omkring år 800 f.v.t. blev Malta en handelsstation på den feniciska kopparrutten från Palestina till Cornwall i England. En fenicisk koloni växte fast, och det är huvudsakligen denna folkgrupp som våra dagars malteser tycks ha att tacka för sitt ursprung. Efter en tid av grekiskt styre kom Malta under romarna. Senare behärskades Malta av araberna, johanniterriddarna, fransmännen på Napoleons tid och britterna. Alla har lämnat spår av sina olika kulturer. Slutligen blev Malta en självstyrande republik i december 1974.

Maltas nutida roll

Maltas strategiska läge gör att dessa öar återigen är mycket lockande såsom bas för sjöfart. I dag erbjuder sig Malta att utgöra en förbindelselänk för vänskapliga relationer mellan europeiska och nordafrikanska länder.

Också stora lastfartyg från latinamerikanska länder, från Australien och Fjärran Östern lossar sin last i Maltas hamn, där den på nytt tas ombord på mindre handelsfartyg som trafikerar Medelhavsområdet. Malta är således på väg att åter bli en blomstrande handelsstation, liksom denna plats var för 2.000 år sedan.

Maltesernas språk

Läkaren som omnämndes i inledningen till den här artikeln var den kristne lärjungen Lukas, som i Apostlagärningarna, kapitel 28, verserna 1 och 2, kallade människorna på Malta för ”folket med det främmande talet”. Ja, malteserna talar sitt eget språk, maltesiska eller ”malti”, som de själva säger, ett semitiskt språk som nu har införlivat med sig många variationer hämtade från europeiska tungomål. Det är unikt i det avseendet att det är den enda semitiska dialekt som skrivs med latinska bokstäver.

På grund av att språket låter något likt arabiskan, kan den som talar maltesiska lätt bli förstådd av den som talar arabiska, vare sig denne kommer från något av grannländerna Libyen eller Tunisien eller från något av de mer avlägsna länderna Libanon eller Egypten. Den ofta använda välkomsthälsningen ”Mernba” är till exempel mycket lik den arabiska motsvarigheten. Dessutom är engelskan fortfarande det andra officiella språket på Malta, och därför talar det stora flertalet av malteserna engelska, och det finns därtill många som talar italienska. Denna flerspråkighet är en ytterligare fördel för malteserna när de vill låta sin gästfrihet komma till uttryck.

Den nuvarande befolkningen, som uppgår till omkring en tredjedels million, gör denna nation av småöar till ett av världens mest tättbefolkade områden, med 1.000 personer per kvadratkilometer, och då är inte de tusentals turister medräknade som också befolkar landet. Följden har blivit att tusentals malteser har utvandrat, och man beräknar att det i dag finns mer än en tredjedels million malteser spridda över världen, framför allt i Australien, Canada och Förenta staterna.

Turismen

Till Maltas främsta näringsgrenar i dag hör turismen. Öarna är tilldragande på grund av solen och havet. Det finns också platser av speciellt intresse på grund av deras anknytning till det förgångna. En sådan plats är Ghar Dalam.

Det är en grotta i botten av en torr dalsänka. Här är det inte stalaktiter och stalagmiter som är det viktiga, utan djurben. Benen utgör en enda väldig hög, från ingången hela vägen bort till själva änden av grottan. Ben från djur som inte är inhemska på ön — flodhästar, dvärgelefanter och kronhjortar — kan man se här. Vad som är särskilt intressant, det är att man inte har påträffat något enda helt skelett i Ghar Dalam, och det antyder att dessa djurs döda kroppar uppenbarligen trycktes samman, då de en gång spolades nedför vad som på den tiden var en strid strömfåra. När då? Den enda förklaring som stämmer med kända fakta knyter an till syndafloden på Noas tid.

Levnadssättet på Malta liknar i många avseenden levnadssättet i det forntida Palestina. Man kan se får och getter tillsammans i hjordar, vilket Jesus anspelade på. (Matt. 25:32, 33) Det material man använder för att bygga hus är samma slags lätthuggna kalksten som man använde vid uppförandet av Salomos tempel för 3.000 år sedan. Och omkring april och september kan man fortfarande få se en del fågelfångare med kamouflerade nät snara några flyttfåglar, ja på ett sätt som liknar det som var i bruk då orden i Psalm 91:3 blev skrivna. Detta har också varit ett sätt, på vilket ornitologer har vidgat sina kunskaper om flyttfåglarna. — Se också Jeremia 5:26.

Aposteln Paulus på Malta

Bland dem som överlevde skeppsbrottet vid Malta omkring år 58/59 v.t. var den nitiske aposteln Paulus, som på ett enastående sätt kunde framlägga Guds ord. Under de tre månader han uppehöll sig på ön var han utan tvivel strängt upptagen med att förmedla de goda nyheterna från bibeln till det då hedniska folket på Malta. Ja, Paulus måste ha blivit mycket omtyckt då han utförde underverk genom att bota sjuka, eftersom vi läser att han, när han skulle lämna ön, blev överhopad med gåvor som uttryck för tacksamhet. (Apg. 28:9, 10) Intill denna dag hålls aposteln Paulus mycket högt av malteserna. Likväl är det inte förrän helt nyligen som bibeln, från vilken Paulus predikade, har blivit tillgänglig på maltesiska.

Lyckligt nog har religionsfrihet, enligt den nuvarande konstitutionen, blivit garanterad på det övervägande romersk-katolska Malta. När du nu kommer och besöker ön, skall du finna en blomstrande församling av Jehovas vittnen som håller regelbundna möten i en egen Rikets sal. Arbetet med att predika ”dessa goda nyheter om riket”, som Paulus påbörjade här för 1.900 år sedan, fortsätter med god framgång. — Matt. 24:14.

Aposteln Paulus, läkaren Lukas och deras färdkamrater blev mycket varmt välkomnade på den tiden, i första århundradet av den vanliga tideräkningen, inte bara av sådana officiella personer som Publius, som är omtalad i Apostlagärningarna, utan också av vanligt folk. Malteserna i våra dagar låter besökare känna sig lika välkomna som deras förfäder gjorde i det flydda, för på Malta är gästfriheten fortfarande ett levnadssätt.