Är deras skäl välgrundade?

TROR du att människan kan klara sig utan Gud? Det kan vara sant att hon försöker klara sig utan honom. Men lyckas hon?

Det man ser hända i världen i dag är ett resultat av människans försök att klara sig utan Gud. Det är sant att några av världens ledande män påstår sig vara troende; men den franske filosofen Voltaire gjorde en gång ett mycket riktigt uttalande, då han sade: ”De flesta stora män i denna världen lever som om de vore ateister. ... Kunskapen om en Gud, hans närvaro och hans rättvisa har inte på minsta sätt påverkat krigen, avtalen, ärelystnadens syften eller ändamål, deras intressen eller nöjen, allt det som de flesta är helt och fullt upptagna med att sträva efter.”

Vad har blivit frukten av att de ”lever som om de vore ateister”? Den frukt det har frambragt har varit hunger, förtryck, brottslighet, sjukdom och bedrövelse. Den mänskliga tillvaron blir miserabel genom förorening och överbefolkning. En artikel i en dagstidning för 6 mars 1979 räknade upp ett antal länder, som hade en befolkning på totalt en fjärdedel av mänskligheten och som den dagen var invecklade i terroristverksamhet, inbördeskrig eller krig nationer emellan.

Bibeln betonar att människan inte kan rätt styra sina steg utan hjälp. I Jeremia 10:23 framhålls det: ”Människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” Händelserna i världen av i dag bekräftar sanningen i dessa ord. Bibeln talar emellertid om för oss att Guds vägledning är tillgänglig för dem som verkligen önskar den.

Har vi känslomässigt behov av Gud?

Ateisterna menar att man kan ”klara sig ... känslomässigt ... utan Gud”. Är det verkligen så?

Det finns bevis för att människan av naturen är religiös. Alla civilisationer historien igenom har uppvisat något slags system av tillbedjan.

Och vad händer när människor står emot det som har beskrivits som deras ”behov att tro”? De kan då vända sig till dyrkan av pengar, makt, vetenskap, politiska dogmer eller dyrkan av sig själva. Även ateismen kan bli en religion. Psykiatrikern Stafford-Clark säger om dem som talar till förmån för ateismen: ”Den hänförelse med vilken de försvarar den ... är ännu ett levande bevis för att tron är nödvändig känslomässigt sett.”

Hur förhåller det sig intellektuellt?

Är det inte så att människor kan förklara tillvaron utan att hänvisa till Gud? Det är sant att de försöker. Det har varit en tilltagande tendens att skjuta Gud i bakgrunden.

Har du samma uppfattning? Om det är så, tänk då efter ett ögonblick. Hur mycket beror detta på ditt eget tänkande? Och hur mycket beror det på påverkan från det ”intellektuella klimatet” i världen i dag?

Filosofen Leslie Dewart, som citeras i boken Religion in a Secular Age, säger att ”nutidens människor ... formas av dagens vetenskapliga kultur, alldeles som medeltidsmänniskorna formades av den teologiska kultur som fanns på deras tid”. Under medeltiden trodde de flesta människor på Gud. Detta var det slag av samhälle som fanns då. Det var dessutom farligt att inte tro på Gud! Men deras tro var ofta oförnuftig och vidskeplig. Ibland hade den ”teologiska kulturen” på den tiden en benägenhet att blockera vetenskapens framsteg. När Galilei framträdde med sina revolutionerande upptäckter, försökte således de religiösa ledarna att få honom att ”återkalla” sina uttalanden (fastän det han hade upptäckt i själva verket inte på något sätt var i strid med det som bibeln sade).

I vår tid råder omvända förhållanden. Det är nu nästan lika mycket påtryckningar att inte tro på Gud som det tidigare var att tro på honom. Även präster åsidosätter delar av bibeln till förmån för moderna teorier — däribland evolutionen. Somliga till och med förkastar bibelns moraliska normer och godkänner sådant som homosexualitet och otukt.

Är någon av dessa situationer — den medeltida eller den nutida — som den bör vara? Det förhållandet att den medeltida vidskepliga uppfattningen var obalanserad gör inte den moderna materialistiska uppfattningen riktig. Doktor Wernher von Braun, en framträdande amerikansk raketingenjör, uppges ha sagt: ”Det är lika svårt för mig att förstå en vetenskapsman som inte erkänner tillvaron av ett högsta förnuft bakom universums existens som att förstå en teolog som förnekar vetenskapens framsteg.”

Kan evolutionen ersätta tron på Gud?

Innan Darwin populariserade evolutionsteorin, trodde de flesta människor att det måste finnas en Gud, eftersom det inte fanns något annat sätt att förklara tillvaron. Men då man accepterade evolutionsteorin, ansåg tydligtvis många att det inte längre fanns något behov av att tro på Gud.

Men om du tror på evolutionen, kanske du är intresserad av de kommentarer, som nyligen framhölls i ett nummer av tidskriften Harper’s, angående hur Darwins teori kom till. Var den verkligen grundad på en objektiv analys av levande organismer och fossila vittnesbörd? Stephen J. Gould, professor i biologi vid Harvarduniversitetet, har sagt: ”Att de olika organismerna har utvecklats undan för undan var ända från början en förutfattad mening — det kunde aldrig iakttas i berglagren; det var ett uttryck för de kulturella och politiska fördomarna hos 1800-talets liberalism.” Med andra ord: Darwins tänkande var betingat av det samhälle i vilket han levde. Karl Marx uppges ha sagt: ”Det är anmärkningsvärt hur Darwin bland djur och växter urskiljer sitt engelska samhälle med dess arbetsfördelningar, konkurrens [och så vidare].”

Många vetenskapsmän i vår tid ifrågasätter värdet av de teorier som förs fram som stöd för evolutionsläran. Varför försvarar man då fortfarande tron på Darwins lära? Artikeln fortsätter: ”Det finns de som menar att om man överger teorierna om hur evolutionen fungerar, så skulle det oundvikligen leda till tvivel på att evolution över huvud taget har ägt rum. Detta är utan tvivel orsaken till att man fortfarande på det kraftigaste försvarar Darwin. ... [Hans understödjare] är materialister.”

Men deras ovillighet att granska en annan möjlighet betyder inte att evolutionen måste ha rätt, eller hur?a Lika litet som de religiösa ledarnas halsstarrighet på Galileis tid betydde att han måste ha fel. Känslosamhet och fördomar kan förblinda vetenskapsmän likaväl som religiösa ledare.

Sanningen är den att trots alla påtryckningar från ”modernismen” att överge tron på Gud, eller åtminstone skjuta honom i bakgrunden, är många människor fast övertygade om att Gud existerar. Och allteftersom den vetenskapliga kunskapen ökar i våra dagar, blir deras övertygelse allt starkare.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 5]

”Under medeltiden trodde de flesta människor på Gud. Detta var det slag av samhälle som fanns då. ... I vår tid råder omvända förhållanden.”

[Ruta på sidan 6]

Vetenskapsmän tvivlar

Är vetenskapsmännen eniga i fråga om att acceptera evolutionen? Det är många som har fått den uppfattningen. Men enbart i Förenta staterna finns det bokstavligen tusentals aktningsvärda vetenskapsmän som förkastar evolutionen eller ifrågasätter den på vetenskapliga grunder. Vetenskapsmän som förfäktar evolutionsläran erkänner ofta stora brister i teorin. Lägg märke till följande uttalanden som några av dem gjort:

”Under de senaste årtiondena har förklaringarna om människans tänkbara ursprung ändrats så mycket att man bör vara försiktig när det gäller att göra uttalanden om var människan kom ifrån och när hon kom till. Många vetenskapsmän återger bara inlärda teorier. Men det finns tillräcklig grund för att ifrågasatta evolutionen utan några religiösa utgångspunkter.” — Biologen Wayne F. Friar vid King’s College.

”Den är dogmatism och inte vetenskap. Den är oförnuftig med tanke på dagens vetenskapliga kunskap.” — Naturvetenskapsmannen John N. Moore vid Michigan State University.

”Jag borde påminna läsaren om att några av de äldsta och svåraste frågorna om människans utveckling förblir obesvarade. ... De som i våra dagar understöder de många olika antagandena kan liksom förr ha fel i frågor som de är så säkra på att de har rätt i. ... Alla synpunkter på människans utveckling är byggda på skenbara fakta, som varierar mycket i fråga om hur tillförlitliga de är.” — Sherwood L. Washburn, professor i fysisk antropologi vid University of California i Berkeley.

Skulle någon mikroskopisk livsform som förmodas genomgå en utveckling från den livlösa materien kunna fortplanta sig själv?

”Det är särskilt lämpligt att peka på att den framstående teoretiske fysikern Eugene P. Wigner i en föga känd publikation framlade ett elegant och stringent bevis från gruppteorin för att sannolikheten för att det spontant skall uppstå en självreproducerande enhet av något slag är lika med noll.” — Edward A. Boudreaux, e. o. professor i kemi vid University of New Orleans.