Håller kristenhetens kyrkor på att förlora sitt grepp?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Brasilien
EN NÄRMARE blick på kristenhetens kyrkor avslöjar ett välde som håller på att falla sönder. För många århundraden sedan behärskade en mäktig kyrka största delen av världen. Dess kejsare och kungar härskade med ”Guds nåde”. Sedan kom reformationen, och det blev en delning av makten. Efter trettioåriga kriget inskränkte Westfaliska freden år 1648 den katolska kyrkans inflytande. De protestantiska makterna tillväxte i styrka. Med franska revolutionen inleddes en era av motstånd mot kyrkans styre. Det dröjde inte länge förrän det uppstod liberala rörelser på alla sidor. I snabb följd uppkom den industriella revolutionen, evolutionsteorin, den högre bibelkritiken, modernismen och materialismen.
Första världskriget slog ner som en blixt i världen. Den ortodoxa kyrkan i Ryssland föll sönder under bolsjevismens ursinniga angrepp. Kommunismen uppslukade andra länder och var fast besluten att avlägsna religionen, som den kallade ”opium för folket”. I betraktande av allt detta framställde påven Johannes Paulus II nyligen dessa frågor: ”Vilken framtid har vår Herre i beredskap för sin kyrka under kommande år? Vilken riktning kommer mänskligheten att ta medan den närmar sig år 2000? Detta är aktuella frågor, och det enda svaret är: ’Gud vet.’”
Ja, det är sant; Gud vet. En blick på olika kyrkor i olika delar av världen skulle vara intressant och kanske avslöjande.
AFRIKA
Nigeria:
Den presbyterianske prästen James Ukaigbu beklagade det förhållandet att ”i dag tycks kyrkan ha förlorat sin känsla för identitet likt någon som lider av minnesförlust och som frågar: ’Vem är jag, och varför är jag här?’”
Tidningen New Nigerian sade: ”Många religiösa dignitärer har inte gett någon hög norm i fråga om moralen för sina anhängare — de förväntar i stället att medlemmarna skall göra det.”
I Nigeria utövar man emellertid fortfarande religion allmänt, vare sig det är den muslimska religionen, den kristna religionen eller stamreligionerna. Men kyrkorna förlorar inflytande som en moralisk eller undervisande kraft. Brottslighet och omoraliskhet ökar. Under inbördeskriget valde kyrkorna sida, och efter kriget övertog staten de skolor som missionärerna hade hand om. Dessutom har de materialistiska lärorna såväl som evolutionsteorin, som man undervisar om vid högre skolor och universitet, frambragt en generation med mycket litet intresse för religion.
Sydafrika:
Doktor Jan Karel Coetzee, lektor vid University of Pretoria, gjorde en undersökning bland medlemmarna i Nederländska reformerta kyrkan. Av dem som tillfrågades var det 28 procent som inte trodde på människans arvsynd, 19 procent tvivlade på skapelseberättelsen, och 23,8 procent tvivlade på berättelsen om Adam och Eva. Närmare 70 procent trodde att frälsning kan uppnås utan Kristus Jesus.
ASIEN
Hongkong:
Tidskriften Asiaweek i Hongkong återspeglade österlänningens tänkesätt, då den framhöll: ”I Västerlandet har prelater som tillhört högerflygeln välsignat etablissemangets bomber. Långhåriga präster i Latinamerika har kastat vänsterflygelns [bomber]. ... Romersk-katolska kyrkans rikedomar kan bli dess farligaste reklam. ... I 100 slumområden reser sig utsökt smyckade katedraler till ära för deras Gud och höjer sig över människornas uppenbara armod och elände. ... I många nationers historia har den katolska kyrkan varit en kraft för feodal konservatism. Den har ofta offrat möjligheten till bekvämlighet i detta livet till förmån för from okunnighet, som sänt själarna till lycksalighet i nästa liv. Kyrkor har bränts ner tillsammans med många diktatorers palats.”
Japan:
Aoyama Gakuin University, som grundades av metodistmissionärer i Tokyo, bestämde sig för att dra in sin teologiska kurs år 1973 på grund av en nedgång i antalet sökande och på grund av penningbrist. En betydelsefull upplysning är dessutom det förhållandet att i Österlandet är buddismen utsatt för samma upplösande krafter som kyrkorna i Västerlandet.
AUSTRALIEN
På denna kontinent med omkring 13,5 millioner invånare har romersk-katolska kyrkan 2.000 färre nunnor och 400 färre ”religiösa bröder” och präster än den hade år 1966.
En rapport från Melbourne visar att det inte går bättre för protestanterna: ”Enligt en officiell undersökning företagen av kyrkan tvivlar var femte protestantisk präst i Australien på Guds existens och på himmelen. Undersökningen fann också att en tredjedel av de protestantiska kyrkobesökarna tvivlar på Gud.”
EUROPA
Storbritannien:
I juli 1978 sade ärkebiskopen av Canterbury inför fyra hundra biskopar vid Lambethkonferensen: ”Må Gud förlåta oss. Vi skulle inte kunna erkänna det; det skulle chockera våra församlingar om vi gjorde det. Men sanningen är den att vi har slutat upp med att lyssna, och vårt andliga liv har dött ut, även om vi håller skenet uppe och går igenom ceremonierna.” Antalet präster håller på att minska.
En korrespondent för The Times sade att ”alla de större kyrkorna har bekymmer på grund av minskat medlemsantal och allvarliga ekonomiska svårigheter. Men de är mest oroade över den alltmer vidgade klyftan som tycks ha uppstått mellan den hävdvunna religionen och den yngre generationen.”
Frankrike:
I boken L’Eglise déchirée (Den splittrade kyrkan), utgiven år 1978 av Alain Woodrow, uppges det att monsignore Gabriel Matagrin, biskop i Grenoble, har sagt: ”Det är utan tvivel så att kyrkan genomgår en kris. De religiösa sedvänjorna avtar, och antalet av dem som blir döpta och som lär sig katekesen minskar. Det finns allt färre präster och allt färre religiösa kallelser.”
I en fastlagspredikan i kyrkan Notre Dame sade prästen Bernard Bro: ”Sakkunniga uppskattar att andelen katoliker som utövar sin religion kommer att minska från 16 procent till 7 procent [i Frankrike]. Jag för min del stöder mig på det exempel som länderna i norr har gett och som säger mig att vi mycket väl skulle kunna komma ner till 1 procent. Inom trettio år kommer allt att vara slut.”
Tyskland:
När Süddeutsche Zeitung rapporterade om diskussionerna vid en katolsk konferens, framhöll den: ”Kyrkan och dess institutioner tycks vara främmande för den moderna människans förhoppningar och alltid efter sin tid. Den ger ett intryck av att inte förstå vad människor önskar och vad som är deras verkliga behov.”
Ett förkrossande bevis för att kyrkorna håller på att förlora mark i Tyskland var en opinionsundersökning om vilken tidskriften Bunte rapporterade: ”Endast 17 procent av de tyskar som är under 35 år tror att Gud existerar.”
Grekland:
Den grekisk-ortodoxa kyrkan har ända tills nyligen haft stor makt. Kyrkans handlingssätt och mål börjar nu ifrågasättas. Dagstidningen To Vima i Aten gjorde följande kommentar: ”Kyrkan — det vill säga prästerna, i synnerhet det högre prästerskapet — är i dag ofta ett säte för skandaler och upphov till dårskap och tomt prat. Den största delen av det grekiska folket har nu under en längre tid inte betraktat flertalet präster som en grupp respektabla, andliga människor, utan som en skock agitatorer och anstötliga individer, radikaler och utsugare, som — när hjorden inte är trött på och missnöjd med deras bedrifter — hellre än att vägleda den underhåller den med sitt prat och vanvett.”
Turkiet:
Om vi reser från Grekland mot Bosporen, kommer vi till den forntida staden Konstantinopel (nu Istanbul), där den ”ekumeniske patriarken och ärkebiskopen för ’Nya Rom’” residerar. Demetrios I är den symboliske ledaren för världens omkring 85 millioner medlemmar av den ortodoxa kyrkan. Tidskriften Time skrev: ”Men när hans helighet Demetrios I leder söndagens nattvard i Sankt Georgskyrkan i Istanbul, kastar de jättestora ljuskronorna sitt svaga ljus över rader av tomma kyrkbänkar. Församlingen består av endast ett dussintal gudstjänstbesökare, och de flesta av dem är äldre människor. Det historiska biskopsstiftet — som en gång var centrum för hälften av den kristna världen — håller på att dö ut.”
Italien:
I ett öppet brev till påven Paul VI sade ärkebiskopen Pintonello: ”Seminarierna och de högre påvliga undervisningsanstalterna har, som alla vet, förändrats till skolor där marxism och ateism redan har påverkat mer än 90 procent av de unga prästerna.” La Difesa del Popolo sade angående prästerna: ”År 1871 fanns det i Italien 152.000, ... år 1973 fanns det 47.000. Det bör framhållas att samtidigt har befolkningen i Italien ökat från 27 millioner till 54 millioner invånare.”
Portugal:
År 1977 framhöll tidskriften Opção: ”Situationen är sådan att en del präster tycker sig vara de överlevande från en utdöende art. Ett stort antal av dem håller helt enkelt mässan på söndagen, och under veckodagarna går de på universitet eller har reguljära arbeten. De fruktar att de när som helst kan bli tvungna att finna en ny livskurs.”
På påsksöndagen 1978 klagade Lissabons kardinalpatriark över de synder man bedrev i det portugisiska samhället. Men Opção framlade anklagelsen att den katolska kyrkan inte var politiskt oskyldig och att den var ansvarig för att dessa synder ökade under diktatorn Salazars mörka regering.
Spanien:
Det har förekommit genomgripande förändringar i de religiösa traditionerna. För några år sedan var påskveckan ett religiöst firande som den stora massan av människor trofast understödde. Nu är den en signal till massutflykt från städerna till landsbygden och till bergen. Också i Spanien finns det på många seminarier endast en handfull teologie studerande. Situationen förvärras på grund av det antal präster som lämnat prästämbetet och klostren.
Sverige:
Kyrkan i Sverige utövar inte något större inflytande på människors liv. Svensken går i kyrkan mindre än tre gånger per år. En kommentator sade: ”Det tycks som om svensken när allt kommer omkring är tillfredsställd med sin kyrka och är villig att betala vad det kostar för att ha den kvar, även om han inte besöker den.”
NORD- OCH SYDAMERIKA
Förenta staterna:
I ett reportage avslöjade tidskriften Time att ”episkopalkyrkan [i USA] under det senaste årtiondet har förlorat en medlem var femtonde minut”. En schism uppstod i denna kyrka över frågan angående kvinnliga präster. I januari 1978 vigdes fyra nya biskopar för den nya ”anglikanska kyrkan i Nordamerika”. En av dem sade att om man står kvar i episkopalkyrkan, ”är det som att försöka återuppliva en död kropp genom mun mot mun-metoden”.
Rabbinen Alvin J. Reines har påstått att ”den amerikanska judendomen befinner sig i ett hopplöst kristillstånd”. Enligt Time är han ”övertygad om att omkring år 2100 kan det amerikanska judiska samhället ha minskat från i dag 5,8 millioner till färre än 1 million — alltså under den nivå då det kan anses ha någon betydelse”. Reines uppges ha sagt att ”de amerikanska judarna accepterar helt enkelt inte den traditionella judaismens läror. Och utan någon religion kommer judendomen att dö bort.”
Ju mer de stadfästa religionerna misslyckas med att tillfredsställa människorna, desto mer tycks evangelismen breda ut sig. Tidskriften Human Behavior rapporterar emellertid att allt kanske inte är vad det förefaller vara på den välkände Billy Grahams korståg. Det uppges att många bland de människor som går fram till altaret för det sedvanliga ”offentliga avgörandet” har blivit vidtalade i förväg att göra så för att man skall ”få ett intryck av en spontan massomvändelse”.
En nyligen gjord gallupundersökning bland ungdomar avslöjade att bara 25 procent av ungdomarna uttryckte stor tillförsikt till organiserad religion. Många hade följande kommentar: ”Bingo, basarer och dåliga predikningar — det är allt vad kyrkan kan ge”, och de som går i kyrkan ”är andligen tomma”. Många kommenterade kyrkornas och kyrkobesökarnas skrymteri och det förhållandet att kyrkorna inte lär om Gud och bibeln.
Brasilien:
Något som man inte hörde talas om förr i tiden men som man hör talas om nu är att ”Brasilien har kraftigt minskat invandringen av utländska missionärer, både romersk-katolska och protestantiska”. (Arkansas Gazette) Men kan Brasilien få fram de präster landet behöver? Befolkningsökningen är procentuellt mycket större än ökningen av präster. O Estado de S. Paulo sade i själva verket att ”från år 1968 och framåt började antalet präster att så sakta minska”.
Att katolicismen håller på att förlora sitt inflytande är också märkbart i människors inställning till livet. Ett team vid ett universitet i São Paulo fann att varannan kvinna använder någon form av preventivmedel trots kyrkans förbud mot detta. En rubrik i Brazil Herald drar denna avslöjande slutsats: ”Kyrkan i Brasilien: Ljuset som slocknade.”
Din kyrka har kanske inte de problem som är utmärkande för kristenhetens kyrkor i allmänhet. Den kanske har framgång och ett högt närvaroantal och en präst som du tycker om att lyssna till och arbeta tillsammans med. Det kan ändå vara en skillnad mellan att tro att man har rätt och att ha rätt, och även sanna kristna uppmanas: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” — 2 Kor. 13:5.
Då Jesus var på jorden, påvisade han att de judiska religionerna på den tiden inte tjänade Gud. Några av de första kristna församlingarna blev också underkända i några av de prov som de ställdes inför. Här nedan följer en förteckning över några av de prov som dessa tillbedjare av Gud blev underkända i och som i dag enskilda människor och kyrkor fortfarande blir underkända i. När vi undersöker denna förteckning, som endast tar upp några av de frågor man kan ställa sig, låt oss då pröva oss själva och de församlingar vi tillhör.
[Ruta på sidan 20]
HUR FÖRHÅLLER DET SIG MED DIN KYRKA?
Religiösa traditioner eller exakt kunskap?
”Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de såsom lärosatser lär ut människobud.” ”De har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap.” — Mark. 7:7; Rom. 10:2.
Guds ords görare, eller läpparnas tjänst, eller en yttre uppvisning?
”Bli ordets görare och inte bara dess hörare.” ”Tron utan gärningar [är] död.” ”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja.” — Jak. 1:22; 2:26; Matt. 7:21.
Smickrande titlar?
”De vilja gärna hava de främsta platserna ... och av människorna kallas ’rabbi’. Men I skolen icke låta kalla eder ’rabbi’, ty ... I ären alla bröder. Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder ’fader’, ty en är eder Fader, han som är i himmelen.” — Matt. 23:6—9, 1917.
Partiskhet?
”Om ni fortsätter att visa partiskhet, då begår ni en synd.” ”Gud [är] inte ... partisk.” — Jak. 2:9; Apg. 10:34.
Andliga människor?
”Jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor. ... Avund och kiv finnes bland eder.” ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning.” — 1 Kor. 3:1—3, 1917; Gal. 5:22, 23.
Offentliga lovprisare av Gud och Kristus?
”Låt oss ... frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna.” ”Ni skall vara vittnen om mig [Jesus Kristus] ... till jordens mest avlägsna del.” — Hebr. 13:15; Matt. 28:19; Apg. 1:8.
Älska Gud?
”Detta är nämligen vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud.” — 1 Joh. 5:3.
Tro på Gud?
”Dårarna säga i sina hjärtan: ’Det finnes ingen Gud.’” — Ps. 14:1.
Kristus — lösen?
”Det [finns] ingen frälsning i någon annan [Kristus].” — Apg. 4:12.
Älska din nästa?
”’Du skall älska din nästa som dig själv.’ Kärleken gör inget ont mot nästan.” ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” — Rom. 13:9, 10; Matt. 7:12.
Kärlek inbördes?
”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Joh. 13:35.
Kärlek till världen?
”Vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud?” ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen. Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” — Jak. 4:4; 1 Joh. 2:15—17.