”Konstgjort blod” gör sin debut

Denna artikel är inte avsedd att förespråka blodersättningsmedlet PFC (Perfluorochemicals, fluorerade klorkolväten). Den ger information om utvecklandet av PFC och vissa fördelar som det har framför många andra blodersättningsmedel. Den understryker också att ytterligare forskning behövs innan PFC kan anses fullständigt tillförlitligt. Det är fortfarande på experimentstadiet, och det finns risker vid dess användning. Dess verkningar på lång sikt är ännu inte kända.

VID vissa sjukhus har, sedan början av förra året, en ny vätska börjat flyta genom venerna och artärerna på patienter som lidit stor blodförlust. Denna förunderliga syretransporterande vätska har använts — först i Japan och sedan i Förenta staterna — i krissituationer, då patienterna av medicinska eller religiösa skäl inte kunnat ta emot blodtransfusion. Flera hade så ovanliga blodgrupper att det inte omedelbart fanns något blod tillgängligt för dem. Men ett antal Jehovas vittnen, som inte tar emot blodtransfusion på grund av det bibliska budet att ”avhålla sig från ... blod”, har också fått detta ”syntetiska blod”. — Apg. 15:20, 29.

Ett sådant fall var ett 67-årigt vittne från Minnesota som, enligt tidskriften Science News, ”fick två liter av den kemiska blandningen, motsvarande omkring 25 procent av hans totala blodvolym. Därefter förbättrades hans tillstånd, det konstgjorda blodet utsöndrades långsamt ur kroppen ... , och benmärgen producerade tillräckligt med naturligt blod för att rätta till blodbristen.” Enligt den senaste rapporten mådde han bra. En 65-årig man i Kalifornien fick 1,4 liter av samma ”syntetiska blod” i förbindelse med en omfattande magoperation. Han fick lämna sjukhuset fem dagar senare.

Fram till slutet av 1979 hade flera sådana akutfall i Japan och Förenta staterna behandlats med det nya blodersättningsmedlet. Nyheterna om dessa rön slogs upp med stora rubriker i dagspressen och i läkartidningar över hela världen. Varför har detta betraktats som en sådan medicinsk framgång? För att förstå orsaken är det nödvändigt att känna till några av de problem som är förbundna med användningen av människoblod i samband med transfusioner.

Världen utöver behövs det varje år tusentals ton människoblod för att tillgodose efterfrågan vid sjukhus och medicinska forskningsanstalter. Enbart i Sverige, med omkring åtta millioner invånare, förbrukar sjukhusen omkring 220.000 liter blod årligen. Att hålla denna enorma flod flytande skapar problem överallt. Bristen på blodgivare gör det nödvändigt för många länder att importera stora kvantiteter blod, ofta från utvecklingsländer. Sådana blodgivare är ofta mycket fattiga och därför undernärda och sjuka. Priserna är höga.

Det kan också uppstå komplikationer när man använder blod från människor vid transfusioner. Hepatit (gulsot) och olika immunologiska reaktioner kan orsakas. Dessutom är det svårt att handskas med blod utan att det skadas, och det kan bara lagras under begränsad tid, normalt omkring tre till fem veckor. Så mycket som en tredjedel av allt lagrat blod brukar kasseras på grund av att det blir för gammalt.

Ingen lätt uppgift

Med tanke på dessa problem har medicinska experter önskat att man kunde framställa ett ersättningsmedel som har samma egenskaper som naturligt blod. Men det är ingen lätt uppgift att kopiera en så högst komplicerad vätska. Här följer en kortfattad förteckning över beståndsdelarna i blodets mycket komplicerade sammansättning och dessa beståndsdelars funktioner:

Tabell över blodets beståndsdelar och deras funktioner

Blodplattor Får blodet ett levra sig

Enzymer Befrämjar kemiska reaktioner

Hormoner Reglerar enzymreaktioner

Koagulationsfaktorer Förhindrar blodförlust

Dessa är bara några av de många kända beståndsdelarna i människans blod. Och dessutom är inte alla funktionerna hos dem fullständigt kända. Det kan finnas fler komponenter, som ännu är okända, eftersom den exakta formeln för människoblod fortfarande är en hemlighet som är förbehållen vår allvise Skapare. En amerikansk forskare, som är framstående på området som gäller ”syntetiskt blod”, erkänner beredvilligt att det aldrig kan framställas en fullvärdig ersättning för blod.

Trots att människoblod är så komplicerat, har vetenskapsmän arbetat på att kopiera det eller åtminstone framställa en ersättning, som tillfälligt kan överta en del av blodets funktion. Exempel på sådana produkter i bruk är dextran, Haemaccel, hydroxietylstärkelselösning, Ringerlaktat och vanlig saltlösning. Men sådana lösningar kan bara överta några av blodets funktioner och tjänar i första hand som utfyllnad av vätskevolymen, så att hela blodkärlssystemet fylls ut efter en blodförlust, vilket hindrar blodcellerna att gyttra ihop sig, tills kroppen själv har ersatt det blod som gått förlorat.

Utvecklandet av ”konstgjort blod”

En av de största nackdelarna med sådana medel, som bara tjänar till att utöka vätskevolymen, är att de inte har förmågan att föra med sig syre till cellerna och ta med sig koldioxid från dem, som de röda blodkropparna i blodet gör. Men under de 10 senaste åren har vetenskapsmän i Japan, Förenta staterna och Sverige utvecklat en grupp substanser som kallas fluorerade klorkolväten, vilka just har förmågan att transportera syre och koldioxid.

De fluorerade klorkolvätena är kemiskt stabila. De tycks inte reagera med några andra substanser i människokroppen och tycks försvinna ur kroppen på relativt kort tid. De kan inte bara absorbera mer än dubbelt så mycket syre som blodet, utan kan också ta upp eller frigöra syre och koldioxid på bara någon tusendels sekund.

Vetenskapsmän kan alltså nu framställa en vätska som, i begränsad mening, kan kallas ”konstgjort blod”. Eftersom de fluorerade klorkolvätena inte blandar sig med blod, måste man göra emulsioner genom att finfördela små droppar av PFC (mindre än 1/10.000 millimeter i diameter) i vatten, ungefär som homogeniserad mjölk är en emulsion av finfördelade fettdroppar i vatten. Sedan tillsätts antibiotika, vitaminer, näringsämnen och salter. Den slutliga produkten består av omkring 80 olika beståndsdelar, som till synes kan ta över en hel del av blodets livsviktiga funktioner.

Omfattande djurförsök med PFC-emulsioner har utförts under senare år. Japanska forskare har visat att råttor överlevt, sedan 90 procent av deras blod ersatts med PFC. I Sverige och Förenta staterna har gnagare överlevt utan större komplikationer, sedan hela deras blodvolym ersatts. Japanska vetenskapsmän hävdar att apor har överlevt med bara två procent av sitt eget blod kvar i kroppen. (Se Vakna! för 22 december 1979, sidan 24.)

Många fördelar

Enligt vetenskapsmän har PFC-emulsioner många fördelar. Till skillnad från blod är det lätt att hålla dem sterila, och de kan lagras i månader eller till och med i flera år. Ingen blodgruppsbestämning behövs (värdefullt vid akutfall), och det finns ingen känd risk för överföring av infektionssjukdomar, sådana som hepatit, malaria och syfilis.

En annan fördel är att de mycket små partiklarna av de fluorerade klorkolvätena har möjlighet att tränga ut i blodets kapillärer, som dras ihop vid chocktillstånd, såsom vid brännskador. Partiklarna är omkring en tusendel så stora som de röda blodkropparna och kan därför transportera syre till ställen som normalt skulle vara omöjliga att nå. Vetenskapsmännen har också funnit att de fluorerade klorkolvätena tycks stimulera aktiviteten hos de vita blodkropparna, som bekämpar infektioner.

I en nyligen gjord intervju presenterade docent Lars-Olof Plantin vid Karolinska institutets forskningscentrum vid Huddinge sjukhus följande förteckning över de framtida användningsområdena för PFC: olycksfall; större operationer; koloxidförgiftning; akuta blödningar; kemoterapi; blodförgiftning; avlägsnande av toxiner, virus, narkotika och så vidare; anaeroba infektioner; immunologisk terapi; blodersättning. Och den amerikanske forskaren och kemisten Robert E. Moore tillägger: ”[De fluorerade klorkolvätena] skulle kunna användas för att behandla olika slag av anemier, däribland sickle-cell anemi. De skulle också kunna användas som hjälp vid återhämtning efter en hjärtattack. På grund av att de är kemiskt stabila borde de lämpa sig utmärkt väl för biologisk forskning, eftersom osäkerhetsfaktorerna skulle elimineras.”

Det krävs emellertid betydligt mera forskning innan detta ersättningsmedel kan tas i allmänt bruk på sjukhusen. Lars-Olof Plantin och hans medforskare Vera Nováková säger att kroppens alla vitala organ måste kontrolleras noga, för att man skall vara säker på att ingenting skadas av PFC. Ytterligare forskning krävs också för att försäkra sig om att PFC inte stör de olika organsystemen i kroppen. Det är också viktigt att fastställa den bästa emulsionssammansättningen.

Man vet heller inte ännu huruvida kroppen kan göra sig av med PFC på naturlig väg, genom utandning och genom huden, i samma takt som de röda blodkropparna produceras. Målet är att finna stabila PFC-emulsioner som försvinner ur kroppen på ungefär 30 dagar. Fastän man för närvarande gör stora ansträngningar för att lösa dessa problem, kan det ta flera år innan man undersökt alla tänkbara biverkningar på ett tillfredsställande sätt. Därför är det ännu inte helt riskfritt att använda ”konstgjort blod”.

För närvarande har de statliga myndigheterna i både Japan och Förenta staterna begränsat användningen av fluorerade klorkolväten som ”blodersättningsmedel” till enbart olycksfall. Enligt uppgift har dr Joseph Fratantoni vid U.S. Food and Drug Administration (FDA) sagt att det enda skälet, som han kan tänka sig till att FDA tillåter dess användning, skulle vara den av religiösa skäl grundade vägran att ta emot blod, såsom i fallet med Jehovas vittnen. Enligt New York Times har emellertid framgången med användandet av de fluorerade klorkolvätena i fallet med vittnet från Minnesota, som vi tidigare omnämnt i artikeln, ”haft en stimulerande verkan på den amerikanska forskningen”.

Sådana fall kan kanske ge vetenskapsmännen ytterligare information när det gäller dessa kemiska ämnens verkan på människokroppen. Los Angeles Times skrev i samband med att man upptäckt vilka möjligheter dessa patienter har gett forskningen: ”Det förhållandet att många av dem troligtvis kommer att vara Jehovas vittnen innebär att deras religiösa övertygelse till sist kan komma att bli till nytta för människor av alla slags trosuppfattningar.”